8 Juli 2020 - 20:25
När helgen väl var över så väntades det tandläkarbesök på måndagen...
Dragning av en visdomstand i underkäken skulle göras...
Dragning av en visdomstand i underkäken skulle göras...
Jag drog en visdomstand för en månad sedan var dock i övre delen, tandläkaren kändes väldigt lugn och sansad och det flöt på bra så ville passa på medans han var där.
Jag orkade verkligen inte med detta egentligen efter dessa två veckor som gått men jag tänker att det är lika bra för det är inte säkert jag mår bättre till nästa gång om jag bokar om...
Jag orkade verkligen inte med detta egentligen efter dessa två veckor som gått men jag tänker att det är lika bra för det är inte säkert jag mår bättre till nästa gång om jag bokar om...
Jag går till tandläkaren men jag är alltid nervös för dessa besök...
När jag var mindre så drog dom en tand där bedövningen aldrig tog så ja det kan ju vara en del av orsaken till min oro...
Jag har även haft tandställning och varje gång dom fixade med den så råkade dom klämma mig i kinden så det är också en obehagsgrej som hänger i...
Jag har en vana att oroa mig för vad som ska ske vid lagning eller dragning...
Ett av mina orosmoment är att dom ska missa tanden för att råka köra ner verktyget i halsen...
Ja, ja vet sjuk tanke... så jag försöker intala mig själv varje gång hur stor är sannolikheten att det ska ske med just mig...
Ja jo den sannolikheten var rätt stor insåg jag sen för verktyget åkte ner i halsen två gånger och jag skrek som ett litet barn där jag knappt kunde andas...
Jag fick panik i hela kroppen, jag kände att jag löser inte mer smärta nu...
Jag brukar kunna hantera mycket men här kände jag att jag tappade det helt...
Fullständig panik för hur jag skulle komma ur stunden...
Min visdomstand var tydligen ovanlig, en form som dom inte brukar få se så ofta...
Dessa ovanliga tänder är givetvis svårdragna då rötterna har snärjat sig runt käkbenet...
Vilket innebär att dom behöver klyva tanden för att försöka få ut den..
Att jag dessutom ville ulka mig igenom behandlingen gjorde att dom fick svårigheter för att greja så långt bak i munnen för att inte framkalla kräkningar...
Den där jäkla sugmojängen var nästintill nere i magen och sög upp saliv...
Ja det var den förmodligen inte men känslan var så...
Inte nog med det så hade jag början till inflammation i tandköttet...
Jag tror han bedöva mig minst fem gånger med sprutan ändå kände jag smärtan från helvetet när tanden skulle dras...
Och efter han har satt bedövningen så fick jag sitta och försöka spy i 5-10 minuter för jag är så känslig i svalget...
Underbart!
Där låg jag med helspänd kropp i två timmar innan tandfaan var ur munnen och jag var helt dyngsur av svett över kroppen av allt kämpande för att hantera stunden...
När jag var mindre så drog dom en tand där bedövningen aldrig tog så ja det kan ju vara en del av orsaken till min oro...
Jag har även haft tandställning och varje gång dom fixade med den så råkade dom klämma mig i kinden så det är också en obehagsgrej som hänger i...
Jag har en vana att oroa mig för vad som ska ske vid lagning eller dragning...
Ett av mina orosmoment är att dom ska missa tanden för att råka köra ner verktyget i halsen...
Ja, ja vet sjuk tanke... så jag försöker intala mig själv varje gång hur stor är sannolikheten att det ska ske med just mig...
Ja jo den sannolikheten var rätt stor insåg jag sen för verktyget åkte ner i halsen två gånger och jag skrek som ett litet barn där jag knappt kunde andas...
Jag fick panik i hela kroppen, jag kände att jag löser inte mer smärta nu...
Jag brukar kunna hantera mycket men här kände jag att jag tappade det helt...
Fullständig panik för hur jag skulle komma ur stunden...
Min visdomstand var tydligen ovanlig, en form som dom inte brukar få se så ofta...
Dessa ovanliga tänder är givetvis svårdragna då rötterna har snärjat sig runt käkbenet...
Vilket innebär att dom behöver klyva tanden för att försöka få ut den..
Att jag dessutom ville ulka mig igenom behandlingen gjorde att dom fick svårigheter för att greja så långt bak i munnen för att inte framkalla kräkningar...
Den där jäkla sugmojängen var nästintill nere i magen och sög upp saliv...
Ja det var den förmodligen inte men känslan var så...
Inte nog med det så hade jag början till inflammation i tandköttet...
Jag tror han bedöva mig minst fem gånger med sprutan ändå kände jag smärtan från helvetet när tanden skulle dras...
Och efter han har satt bedövningen så fick jag sitta och försöka spy i 5-10 minuter för jag är så känslig i svalget...
Underbart!
Där låg jag med helspänd kropp i två timmar innan tandfaan var ur munnen och jag var helt dyngsur av svett över kroppen av allt kämpande för att hantera stunden...
"Ja men har du ont i den andra visdomstanden med så kanske det är lika bra vi tar den nästa gång...?"
Ööö Nej tack, den får jag nog fundera på ett tag efter detta besöket...😅
Ge förslag på att dra en tand till efter två timmars kamp...
Är han galen?😆
Problemet är att jag har haft två jobbigare veckor där smärtan legat över gränsen och så kommer det ytterligare smärta på det...
Så denna veckan är kroppen mör... eller mör den är tamejfaan helt slut...död!
Så denna veckan är kroppen mör... eller mör den är tamejfaan helt slut...död!
Blev lite blåmärken där efter också...😆
På tisdagen var jag inne hos arbetsterapeuten...
Efter mina plågor i höften/benen på torsdagen så hade jag bestämt mig för att ge upp...
Jag orkar helt enkelt inte mer, jag är så förbannat rädd för smärtan jag inte kan hantera, jag är rädd för hur min kropp förstörs av att jag försöker ta mig till jobbet och arbeta mina 50%...
Jag mår dåligt över att barnen ser mig plågas när jag skriker ut smärtan...
Min sambo som står mitt i skiten och inte vet hur han ska kunna hjälpa mig...
Jag plågas av att varje förbannade dag aldrig veta hur dagen ska bli...
Jag plågas av besvikelsen när jag inser att jag inte klarar mitt hem eller att jag inte klarar av mina ynka pass på 50% ....
Positiviteten kan dra åt helvete efter torsdagen...
Så jag hade tänkt att ge upp min kamp till återgång till arbete...
Jag försökte intala mig det positiva med att bli sjukpensionär, där kroppen ska få läka och jag inte sitter där vid 80 års åldern och ångrar mina prioriteringar i livet...
Nu tänkte jag skaffa information på hur jag blir sjukpensionär...
Men helgen gick som sagt och värken försvann så på tisdagen hos arbetsterapeuten så hade givetvis tankarna svalnat lite...
Men jag förklarade som det var... Jag orkar helt enkelt inte längre...
I torsdags var jag helt bestämd för att kolla upp om sjukpension eller sjukersättning eller vad det nu kallas nuförtiden...
Jag brister i gråt bara av att tala om skiten... det känns som ett nedslag...
När jag jobbade 25% så lyckades jag genomföra 8 timmar i veckan...
Sedan jag gick upp till 50% så har jag bara lyckats genomföra 6 timmar i veckan med ett skitmående dessutom...
Jag kan tycka att det är bevis nog för att det går utför...
Eller ska jag bara ge det mer tid... Hur lång tid ska jag behöva härda ut innan jag vet om det vänder eller om det är bakslag?
Arbetsterapeuten är lika underbar som alltid med sina kloka och tröstande ord...
Hon ber mig backa lite, det har blivit för mycket och hon ska hjälpa mig med en ny läkarkontakt för att se över sjukskrivningen...
Jag vet ärligt talat inte vad jag skulle ha gjort utan min sjukgymnast och arbetsterapeut som har stöttat mig så och sett mig där jag är under denna sjukskrivningstid...
Vi avslutade våran stund med teprovning samt att lukta på dom olika te dofterna...
Jag fick dock nöja mig med att lukta för jag fick inte dricka varmt för att inte riskera någon blödning i munnen efter dragningen...😁
Arbetsterapeuten fixade en ny Läkartid till mig som blev inbokad till torsdagen...
Jag känner att orken är slut för att beskriva allt för ytterligare en läkare...
Men vad gör man...
Jag förklarar hur det ligger till och att jag önskar ändring i min sjukskrivning...
Jag vill återgå till 75% sjukskrivning igen för att kunna hantera mitt liv...
Jag ber återigen om att få gjort min röntgen som dom 2017 planerade att göra om inte illamåendet gav sig, men ingen tog tag i trots antal läkarbesök efter med ökad illamående..
Läkaren förklarar att det är Corona tider nu och remisserna blir tillbaka skickade för dom är inte prioriterade...
Så nu är det Coronan som stoppar möjligheterna för röntgen...
Jag frågar om hon inte kan förtydliga mitt mående och värk i sjukskrivningen och att jag väntar röntgen på nedre delen av ryggen, ev röntgen för att utreda illamåendet samt remiss till gyn...
Så försäkringskassan får förståelse till varför jag inte klarar återgången som vi planerat...
Men hon menar att en röntgen berättigar inte en sjukskrivning...
Vilket jag självklart förstår jag menar snarare att jag klarar inte att öka i procent så länge vi inte får stopp på värken och så länge vi inte kan finna orsaken till att den blir...
Vet dom om att det utreds så kan dom ha förståelse till varför jag inte klarar hel återgång än...
Att coronan stoppar möjligheterna för mer utredning borde öka förståelsen än mer kan jag tycka...
Ja hon skulle iaf se till så remisserna kom iväg och med sjukintyget fick hon se vad hon kunde göra...
Jag är givetvis väldigt tacksam för det hon fixat hittills...
Veckan har varit väldigt tuff överlag... Under fredagen kände jag att gränsen börjar bli nådd...
Kom ur morgonrocken vid tretiden...
Har stoppat i mig Ipren och Alvedon konstant sen i måndags men idag har dom inte fyllt sin funktion utan värken har malt på hela dagen...
Inte fasiken klarar jag att äta heller så det är rena bantningsveckan och något kilo på vikten har jag inte råd att tappa...
Har tänkt att jag bara är utslagen efter allt men allt eftersom dagen gick så börjar det sippra ut var ur munnen...
Ja varför inte lyckas få en infektion mitt i all skit också...
Jag ringer 1177 på kvällen när jag inte härdar ut värken längre men hon ber mig avvakta till lördagen...
Får tag i jourtandläkaren på lördagen och där får jag äntligen utskrivet min pencillinkur på 7 dagar...
Lördagkväll och söndag morgon känns rätt okej men allt eftersom dagen går ju värre blir det...
Illamående, värk i munnen, värk i örat, huvudvärk från helvetet, allt bara smakar var och jag vill bara spy...
Försöker sova bort det men lyckas aldrig somna...
Det bara värker och värker och jag tror jag ska bli galen snart...
Ännu ett samtal till 1177 för att rådfråga så detta verkligen är rätt....
Hon vill att jag avvaktar till imorgon då jag kan kontakta min tandläkare...
Eventuellt kanske jag behöver byta pencillin om det inte börjar göra nytta snart...
Skulle febern komma eller allmäntillståndet försämras så skulle jag åka in....
Folktandvården i vara har givetvis stängt i 4 veckor så när jag åter igen tar kontakt med folktandvården i Skara så svarar det en stressad "käring"...
Jag hinner knappt förklara vad jag vill innan hon avbryter och säger att min tandläkare är sjuk och jag kan avvakta och höra av mig i eftermiddag...
Arbetsterapeuten är lika underbar som alltid med sina kloka och tröstande ord...
Hon ber mig backa lite, det har blivit för mycket och hon ska hjälpa mig med en ny läkarkontakt för att se över sjukskrivningen...
Jag vet ärligt talat inte vad jag skulle ha gjort utan min sjukgymnast och arbetsterapeut som har stöttat mig så och sett mig där jag är under denna sjukskrivningstid...
Vi avslutade våran stund med teprovning samt att lukta på dom olika te dofterna...
Jag fick dock nöja mig med att lukta för jag fick inte dricka varmt för att inte riskera någon blödning i munnen efter dragningen...😁
Arbetsterapeuten fixade en ny Läkartid till mig som blev inbokad till torsdagen...
Jag känner att orken är slut för att beskriva allt för ytterligare en läkare...
Men vad gör man...
Jag förklarar hur det ligger till och att jag önskar ändring i min sjukskrivning...
Jag vill återgå till 75% sjukskrivning igen för att kunna hantera mitt liv...
Jag ber återigen om att få gjort min röntgen som dom 2017 planerade att göra om inte illamåendet gav sig, men ingen tog tag i trots antal läkarbesök efter med ökad illamående..
Läkaren förklarar att det är Corona tider nu och remisserna blir tillbaka skickade för dom är inte prioriterade...
Så nu är det Coronan som stoppar möjligheterna för röntgen...
Jag frågar om hon inte kan förtydliga mitt mående och värk i sjukskrivningen och att jag väntar röntgen på nedre delen av ryggen, ev röntgen för att utreda illamåendet samt remiss till gyn...
Så försäkringskassan får förståelse till varför jag inte klarar återgången som vi planerat...
Men hon menar att en röntgen berättigar inte en sjukskrivning...
Vilket jag självklart förstår jag menar snarare att jag klarar inte att öka i procent så länge vi inte får stopp på värken och så länge vi inte kan finna orsaken till att den blir...
Vet dom om att det utreds så kan dom ha förståelse till varför jag inte klarar hel återgång än...
Att coronan stoppar möjligheterna för mer utredning borde öka förståelsen än mer kan jag tycka...
Ja hon skulle iaf se till så remisserna kom iväg och med sjukintyget fick hon se vad hon kunde göra...
Jag är givetvis väldigt tacksam för det hon fixat hittills...
Veckan har varit väldigt tuff överlag... Under fredagen kände jag att gränsen börjar bli nådd...
Kom ur morgonrocken vid tretiden...
Har stoppat i mig Ipren och Alvedon konstant sen i måndags men idag har dom inte fyllt sin funktion utan värken har malt på hela dagen...
Inte fasiken klarar jag att äta heller så det är rena bantningsveckan och något kilo på vikten har jag inte råd att tappa...
Har tänkt att jag bara är utslagen efter allt men allt eftersom dagen gick så börjar det sippra ut var ur munnen...
Ja varför inte lyckas få en infektion mitt i all skit också...
Jag ringer 1177 på kvällen när jag inte härdar ut värken längre men hon ber mig avvakta till lördagen...
Får tag i jourtandläkaren på lördagen och där får jag äntligen utskrivet min pencillinkur på 7 dagar...
Lördagkväll och söndag morgon känns rätt okej men allt eftersom dagen går ju värre blir det...
Illamående, värk i munnen, värk i örat, huvudvärk från helvetet, allt bara smakar var och jag vill bara spy...
Försöker sova bort det men lyckas aldrig somna...
Det bara värker och värker och jag tror jag ska bli galen snart...
Ännu ett samtal till 1177 för att rådfråga så detta verkligen är rätt....
Hon vill att jag avvaktar till imorgon då jag kan kontakta min tandläkare...
Eventuellt kanske jag behöver byta pencillin om det inte börjar göra nytta snart...
Skulle febern komma eller allmäntillståndet försämras så skulle jag åka in....
Folktandvården i vara har givetvis stängt i 4 veckor så när jag åter igen tar kontakt med folktandvården i Skara så svarar det en stressad "käring"...
Jag hinner knappt förklara vad jag vill innan hon avbryter och säger att min tandläkare är sjuk och jag kan avvakta och höra av mig i eftermiddag...
Känns något stressande att hon ber mig avvakta utan att veta vad jag vill...
Jag återkommer på kvällen som hon sagt men hon tycker nog att jag kan avvakta till dagen efter för dom hade ändå ingen tandläkare där just då...
Varet fortsätter att rinna och allt jag äter smakar enbart var...
Känns inte riktigt rätt med tanke på hur jag mår i kombinerat med det...
Min känsla är att det borde avta lite...
Avvakta är nog mitt mest hatade ord just nu...😆
Jag avvaktar måndagen med...
Värken hägrar över natten, 3 dagar med pencillin och värken vill inte avta...
Ytterligare ett samtal görs på tisdagen, denna gången till Skövde folktandvård för att rådgöra så allt verkligen går rätt till...
Alvedon och Ipren har inte gjort någon nytta sista dagarna men den hjälpte någorlunda på morgonen så det tyckte dom var goda tecken så jag kunde nog allt avvakta några dagar till...
Imorse vaknade jag med rejäl värk igen men det slank ner mer Ipren och Alvedon och sedan for jag till jobbet i två timmar...
Det var förmodligen inte mitt bästa val för min dagsform var inte den bästa och jag fick tillbringa morgonen med att ulka mig igenom varenda moment för illamåendet hägrade...
Känns som jag fått nog av alla dessa tabletter som ska tvingas i vareviga kväll...
5 dagars pencillin har intagits och det återstår bara 2 dagar, ändå har munnen plågat mig rejält i eftermiddag och varken ipren eller alvedon har gjort någon nytta förhoppningsvis är det bara överansträngningen som orsakat värken idag...
Något känns iaf lättare i kroppen idag så det är goda tecken...
Nu är det bara denna dagen kvar för imorgon ska jag in på återbesök i skara hos tandläkaren om han nu har hunnit bli frisk...😁
I veckan har jag fått goda nyheter också... Kämpandet och envisheten ger resultat👏
Återkommer om det...🤗
Mer från bloggen
0 kommentar(er)
