31 Januari 2024 - 21:52
Mitt dotter avviker från lektioner när energin tryter.
Jag pushar för att gå dit iaf och ha det kravlöst för det är bättre än skolk samt att hon kanske kan hitta andra sätt att återfå energi utan att behöva skolka.
Vilket vi även pratat om på våra möten.
När jag försöker förklara för läraren så får jag detta svaret...
"Att bara sitta av tid är ju att likna vid att vara kroppsligen närvarande, men inte vara där i tanken. Förstår även dig i resonemanget att det är bättre att vara på lektioner än att skolka, självklart är det så. Dock behöver man arbeta med något under lektionerna. Det borde bli väldigt tråkigt att bara sitta i klassrummet utan att det blir något resultat."
Nu ska tilläggas att denna läraren är omtyckt så inget ont mot läraren.
Att jag skriver detta är för att visa ett exempel där jag pushar för att "närvaro är gott nog vid dessa energilösa tillfällen", så förväntas det i sin tur ändå mer av dottern på plats vilket då havererar hela grejen med att få dit henne kravlöst...
Jag fastnar vid "Det borde bli väldigt tråkigt att bara sitta i klassrummet utan något resultat..."
Det är precis den prestationsångest hon känner och därav absolut inte vill gå till lektionen. Just pga att hon vet innan att hon kommer sitta av tiden för hon förbrukat all energi på lektionen innan...
Stressen över vad läraren ska tycka och kanske kommentera...
Jag får sms efter sms där hon uttrycker sin trötthet och att hon lika gärna kan vara kvar hemma för dessa tillfällen skapar så mycket sämre mående...
Hur jag säger en sak men när hon väl infinner sig på lektionen får till sig annat...
Jag tänker så här...
Om dottern är för trött...
Ja men gå till lektionen och försök ta dig igenom den kravlöst...
Om hon lyckas den lektionen så kanske kroppen känner att det där gick ju faktiskt bra...
Och för varje gång hon lyckas desto närmre kommer hon att kanske kunna göra något arbete...
Om inte det sker så tänker jag...
Läraren kanske har planerat film på lektionen...kravlöst...
Eller läraren kanske informerar om något den mesta tiden av lektionen... kravlöst...
Råkar det vara något av dom alternativen så kanske hon får kunskap fast hon "bara" sitter av lektionen och samlar kraft inför nästa...
Jag pushar för att gå dit iaf och ha det kravlöst för det är bättre än skolk samt att hon kanske kan hitta andra sätt att återfå energi utan att behöva skolka.
Vilket vi även pratat om på våra möten.
När jag försöker förklara för läraren så får jag detta svaret...
"Att bara sitta av tid är ju att likna vid att vara kroppsligen närvarande, men inte vara där i tanken. Förstår även dig i resonemanget att det är bättre att vara på lektioner än att skolka, självklart är det så. Dock behöver man arbeta med något under lektionerna. Det borde bli väldigt tråkigt att bara sitta i klassrummet utan att det blir något resultat."
Nu ska tilläggas att denna läraren är omtyckt så inget ont mot läraren.
Att jag skriver detta är för att visa ett exempel där jag pushar för att "närvaro är gott nog vid dessa energilösa tillfällen", så förväntas det i sin tur ändå mer av dottern på plats vilket då havererar hela grejen med att få dit henne kravlöst...
Jag fastnar vid "Det borde bli väldigt tråkigt att bara sitta i klassrummet utan något resultat..."
Det är precis den prestationsångest hon känner och därav absolut inte vill gå till lektionen. Just pga att hon vet innan att hon kommer sitta av tiden för hon förbrukat all energi på lektionen innan...
Stressen över vad läraren ska tycka och kanske kommentera...
Jag får sms efter sms där hon uttrycker sin trötthet och att hon lika gärna kan vara kvar hemma för dessa tillfällen skapar så mycket sämre mående...
Hur jag säger en sak men när hon väl infinner sig på lektionen får till sig annat...
Jag tänker så här...
Om dottern är för trött...
Ja men gå till lektionen och försök ta dig igenom den kravlöst...
Om hon lyckas den lektionen så kanske kroppen känner att det där gick ju faktiskt bra...
Och för varje gång hon lyckas desto närmre kommer hon att kanske kunna göra något arbete...
Om inte det sker så tänker jag...
Läraren kanske har planerat film på lektionen...kravlöst...
Eller läraren kanske informerar om något den mesta tiden av lektionen... kravlöst...
Råkar det vara något av dom alternativen så kanske hon får kunskap fast hon "bara" sitter av lektionen och samlar kraft inför nästa...
Annars är alternativ 2 att jag hämtar hem henne men då kommer resultatet bli mer frånvaro timmar just för att hon inte tar sig tillbaka till resterande lektioner som är kvar av dagen...
Missförstå mig inte nu, självklart får hon välja att åka hem istället om hon är trött men dottern har själv valt att inte åka hem sånna här dagar och därav bör vi finna en lösning på hur hon återhämtar sig...
Mejlkontakt görs mellan varven till lärare i berörda ämnen...
Där jag lyckas nå fram till någon och lyckas mindre bra till någon...
Där någon finner ett bra sätt att hantera min dotter medans någon annan tycker att hon ska ta mer ansvar, jobba mer på lektion samt ha med sig materialet...
Min tanke är att vi ska nå det målet tids nog...
Jag är införstådd i att alla kan inte allt, alla gör så gott dom kan...
Så även mitt barn...
Om hon kämpat i 1 1/2 år men inte lyckats med att "bara" ta ansvar eller "bara" jobba mer eller "bara" ha med sig sitt material till lektion eller "bara" öka närvaron...
Så kanske lärarna "bara" kan börja förstå att just det är hennes svårighet och läraren kan "bara" börja stötta mer där det behövs för att hon ska lyckas med alla dessa "bara" problem...
Visst är det "bara" så enkelt...
Nej, jag vet att det inte "bara" är så enkelt för lärarna heller...
Dom har många elever och med andra ord många behov att tillgodose...
Jag är dock lite frustrerad när jag får till mig hur vi "bara" ska fixa till det så mitt barn gör som hon blir tillsagd...
Om det "bara" var att fixa lite snabbt så hade vi inte ens haft alla dessa möten och den höga frånvaron hade faktiskt inte existerat...
Jag vill tro att det är precis samma för endel lärare som det är för min dotter...
Det är inte viljan som saknas utan att det oftast handlar om kunskapen kring hur vi ska göra för att lyckas som saknas...
Alla famlar vi i desperata försök innan vi finner en bra lösning...
Det är lättare att försöka gnata in det som inte fungerar och lägga ansvaret hos eleven istället för att efter en tid utan framgång försöka byta strategi...
Eftersom vi inte kunnat öka närvaron på 1 1/2 år så kände jag nu inför mötet innan jul att vi får sluta fokusera på frånvaron och istället fundera på hur vi tar tillvara på den närvaron som finns.
Är det 50% närvaro, så hur lägger vi upp arbete och prov på den tiden för att få underlag till betygssättning...
Där jag lyckas nå fram till någon och lyckas mindre bra till någon...
Där någon finner ett bra sätt att hantera min dotter medans någon annan tycker att hon ska ta mer ansvar, jobba mer på lektion samt ha med sig materialet...
Min tanke är att vi ska nå det målet tids nog...
Jag är införstådd i att alla kan inte allt, alla gör så gott dom kan...
Så även mitt barn...
Om hon kämpat i 1 1/2 år men inte lyckats med att "bara" ta ansvar eller "bara" jobba mer eller "bara" ha med sig sitt material till lektion eller "bara" öka närvaron...
Så kanske lärarna "bara" kan börja förstå att just det är hennes svårighet och läraren kan "bara" börja stötta mer där det behövs för att hon ska lyckas med alla dessa "bara" problem...
Visst är det "bara" så enkelt...
Nej, jag vet att det inte "bara" är så enkelt för lärarna heller...
Dom har många elever och med andra ord många behov att tillgodose...
Jag är dock lite frustrerad när jag får till mig hur vi "bara" ska fixa till det så mitt barn gör som hon blir tillsagd...
Om det "bara" var att fixa lite snabbt så hade vi inte ens haft alla dessa möten och den höga frånvaron hade faktiskt inte existerat...
Jag vill tro att det är precis samma för endel lärare som det är för min dotter...
Det är inte viljan som saknas utan att det oftast handlar om kunskapen kring hur vi ska göra för att lyckas som saknas...
Alla famlar vi i desperata försök innan vi finner en bra lösning...
Det är lättare att försöka gnata in det som inte fungerar och lägga ansvaret hos eleven istället för att efter en tid utan framgång försöka byta strategi...
Eftersom vi inte kunnat öka närvaron på 1 1/2 år så kände jag nu inför mötet innan jul att vi får sluta fokusera på frånvaron och istället fundera på hur vi tar tillvara på den närvaron som finns.
Är det 50% närvaro, så hur lägger vi upp arbete och prov på den tiden för att få underlag till betygssättning...
Jag känner också att det behöver stämmas av lite vad hon ska jobba med, när prov ska göras, vem som ser till så prov avklaras, vem återkopplar till mig osv...
Det blir inte enkelt men jag tänker att börjar något betyg ramla in så kanske en bra känsla kan infinna sig hos dottern som i sin tur ökar närvaron...
Det blir inte enkelt men jag tänker att börjar något betyg ramla in så kanske en bra känsla kan infinna sig hos dottern som i sin tur ökar närvaron...
Mina tankar mottogs väl och dom skulle även se över så det blev mer uppstyrt kring förberedelser inför skolarbete, prov samt att vikarierna är mer uppdaterade kring dotterns skolarbete...
Specialpedagogen erbjöd sig dessutom att ha en träff med dottern för att se över ämnena samt vad som känns motigt/svårt i endel ämnen där hon skulle se om hon fann en lösning på problemen...
Sånt engagemang gör mig glad... jätteglad!
Nu är det bara att hålla tummarna för att det blir som planerat framåt👌
Det är så mysigt med julen men det är en väldigt skön känsla när man precis städat bort julen också och får det ljusa i rummet igen😍
0 kommentar(er)
