22 Augusti 2020 - 22:23
Jag har inte märkt av något speciellt inför skolstarten...
När frågorna dyker upp så beskriver han att det känns pirrigt...
En helt naturlig känsla som dom flesta nya sjuor känner skulle jag tro...
Vi har redan gjort ett besök en vecka innan skolstarten och känslan är väldigt positiv...
Både från pojken och mig...
Det känns som att "Studierummet" kommer bli en trivsam plats med bra lärare och även dom ansvariga lärarna till klassen känns lyhörda och intresserade av all fakta för att pojken ska få det så bra som möjligt...
Pojken har fått välja ut sin bänkplats både i studierummet samt klassrummet...
Han har fått känna sig delaktig i planerna om hur hans skolgång är tänkt att bli och fått möjlighet att berätta hur han önskar det...
Dom två första veckorna startas upp med något kortare skoldagar för att sedan utvärderas och planeras efter hur det fungerat...
Jag känner mig väldigt lugn och främst pojken upplever jag lugn inför skolstarten...
Dagen innan skolstart kändes det lite jobbigt, den där jobbiga känslan hade infunnit sig en stund...
Man kan se hur det är kaos i kroppen och att paniken infinner sig när han börjar inse att det snart inte är hanterbart...
Rastlösheten som behövde aktiveras för annars skulle han inte klara morgondagen...
Pojkens egna förklaring som kommer när jag frågar hur det är...
Vi åkte och köpte idrottsskor och sen var den rastlösheten borta och lugnet infann sig igen...
Jag har försökt att övertala att idrottsskor ska användas nu så vi förhoppningsvis slipper fler brutna tår på idrotten...😁
Första dagen var nu här... och det gick precis hur bra som helst❣
Idag har jag funnits med, bara för att öka tryggheten under all information som kommer att ges under dagen...
Dessa dagar är jobbiga och för att lyckas får var och en bidra med det man kan...
Han den där killen som tycker det är så jobbigt att lyssna på folk som bara pratar (informerar) hela tiden...
Han den där killen som knappt klarar av att lyssna i tio minuter innan benen börjar skaka eller stolen börjar gunga av rastlöshet...
Han satt där en hel skoldag tillsammans med klasskamraterna i deras klassrum...
Jo han undrade väl ibland "va faan dom ska tjöta så mycket hela tiden för..." eller "vad är det här för jävla skitskola där man bara ska gå runt och göra inget på rasterna..."
Stolen den gunga fram och tillbaka mest hela tiden medans benen skakade ikapp...
Men han skrattar där emellan och ser ändå hyffsat nöjd ut för att ha börjat en ny skola och för att han faktiskt har tagit sig hela vägen dit...
Just nu är rastlösheten hans största bekymmer och att inte kunna aktivera sig på rasten gör ju stillheten under lektionerna än svårare...
Rastlösheten under rasterna är ju ofta en orsak till att andra "hittepåsaker" kommer i tankarna...
Men...
Det känns sjukt bra och jag kan spricka av stolthet för han gjorde det❣
Egentligen är en heldag i klassrummet galet fel att börja med...
Man väger fördelar med nackdelar och håller tummarna på det bästa...
Det kan gå åt skogen men det kan ju också bli ett jättekliv framåt...
Men första dagen är alltid första dagen, där nya kontakter knyts, där man lär känna varandra lite mer, där möjligheten för nya vänner finns, lära känna lokalerna, lära känna lärarna osv...
Känslan av att få känna sig inkluderat i allt vad skolan innebär...
Där han får se att nervositeten även infinner sig hos dom andra barnen inför skolstarten...
Där han får se att även dom andra blir nervösa och fnissiga när det ska pratas inför nya klasskamrater...
Det där som han kanske känner väldigt ofta får han nu känna tillsammans med klasskamraterna under en och samma dag...
Så idag trotsar vi att en heldag i klassen kan vara fel och går in med inställningen att går det inte så lämnar vi...
Jag förvarnar pojken innan att vi går in i klassrummet, är med men du kommer inte behöva göra någonting utan vi lyssnar på dom andra...
Orkar du inte så lämnar vi...
Vi lämnade klassrummet en gång för att gå till "studierummet" i en halvtimme/timme sedan var vi tillbaks igen...
Men han förvarnade innan att orken började brista och att han ville in i "studierummet" så det gick hur bra som helst...
När det bara var en halvtimme kvar av dagen så började rastlösheten att försöka ta sig igenom och ögonen började söka upp lite saker att hitta på...
Så vi kände att det var bra för idag och gick hem...
Vi avslutade alltså dagen precis så där perfekt som man hade hoppats på...
Det låter ju som en bagatell kanske men det går inte förklara vilket jättekliv detta faktiskt är för pojken...
Att sitta där och lyssna och samtidigt ha kontroll över alla känslor som far runt i kroppen...
Känslan av att se han så glad när han lämnar skolan, känslan av lycka och stoltheten av att han får känna att han fixade det❣
När frågorna dyker upp så beskriver han att det känns pirrigt...
En helt naturlig känsla som dom flesta nya sjuor känner skulle jag tro...
Vi har redan gjort ett besök en vecka innan skolstarten och känslan är väldigt positiv...
Både från pojken och mig...
Det känns som att "Studierummet" kommer bli en trivsam plats med bra lärare och även dom ansvariga lärarna till klassen känns lyhörda och intresserade av all fakta för att pojken ska få det så bra som möjligt...
Pojken har fått välja ut sin bänkplats både i studierummet samt klassrummet...
Han har fått känna sig delaktig i planerna om hur hans skolgång är tänkt att bli och fått möjlighet att berätta hur han önskar det...
Dom två första veckorna startas upp med något kortare skoldagar för att sedan utvärderas och planeras efter hur det fungerat...
Jag känner mig väldigt lugn och främst pojken upplever jag lugn inför skolstarten...
Dagen innan skolstart kändes det lite jobbigt, den där jobbiga känslan hade infunnit sig en stund...
Man kan se hur det är kaos i kroppen och att paniken infinner sig när han börjar inse att det snart inte är hanterbart...
Rastlösheten som behövde aktiveras för annars skulle han inte klara morgondagen...
Pojkens egna förklaring som kommer när jag frågar hur det är...
Vi åkte och köpte idrottsskor och sen var den rastlösheten borta och lugnet infann sig igen...
Jag har försökt att övertala att idrottsskor ska användas nu så vi förhoppningsvis slipper fler brutna tår på idrotten...😁
Första dagen var nu här... och det gick precis hur bra som helst❣
Idag har jag funnits med, bara för att öka tryggheten under all information som kommer att ges under dagen...
Dessa dagar är jobbiga och för att lyckas får var och en bidra med det man kan...
Han den där killen som tycker det är så jobbigt att lyssna på folk som bara pratar (informerar) hela tiden...
Han den där killen som knappt klarar av att lyssna i tio minuter innan benen börjar skaka eller stolen börjar gunga av rastlöshet...
Han satt där en hel skoldag tillsammans med klasskamraterna i deras klassrum...
Jo han undrade väl ibland "va faan dom ska tjöta så mycket hela tiden för..." eller "vad är det här för jävla skitskola där man bara ska gå runt och göra inget på rasterna..."
Stolen den gunga fram och tillbaka mest hela tiden medans benen skakade ikapp...
Men han skrattar där emellan och ser ändå hyffsat nöjd ut för att ha börjat en ny skola och för att han faktiskt har tagit sig hela vägen dit...
Just nu är rastlösheten hans största bekymmer och att inte kunna aktivera sig på rasten gör ju stillheten under lektionerna än svårare...
Rastlösheten under rasterna är ju ofta en orsak till att andra "hittepåsaker" kommer i tankarna...
Men...
Det känns sjukt bra och jag kan spricka av stolthet för han gjorde det❣
Egentligen är en heldag i klassrummet galet fel att börja med...
Man väger fördelar med nackdelar och håller tummarna på det bästa...
Det kan gå åt skogen men det kan ju också bli ett jättekliv framåt...
Men första dagen är alltid första dagen, där nya kontakter knyts, där man lär känna varandra lite mer, där möjligheten för nya vänner finns, lära känna lokalerna, lära känna lärarna osv...
Känslan av att få känna sig inkluderat i allt vad skolan innebär...
Där han får se att nervositeten även infinner sig hos dom andra barnen inför skolstarten...
Där han får se att även dom andra blir nervösa och fnissiga när det ska pratas inför nya klasskamrater...
Det där som han kanske känner väldigt ofta får han nu känna tillsammans med klasskamraterna under en och samma dag...
Så idag trotsar vi att en heldag i klassen kan vara fel och går in med inställningen att går det inte så lämnar vi...
Jag förvarnar pojken innan att vi går in i klassrummet, är med men du kommer inte behöva göra någonting utan vi lyssnar på dom andra...
Orkar du inte så lämnar vi...
Vi lämnade klassrummet en gång för att gå till "studierummet" i en halvtimme/timme sedan var vi tillbaks igen...
Men han förvarnade innan att orken började brista och att han ville in i "studierummet" så det gick hur bra som helst...
När det bara var en halvtimme kvar av dagen så började rastlösheten att försöka ta sig igenom och ögonen började söka upp lite saker att hitta på...
Så vi kände att det var bra för idag och gick hem...
Vi avslutade alltså dagen precis så där perfekt som man hade hoppats på...
Det låter ju som en bagatell kanske men det går inte förklara vilket jättekliv detta faktiskt är för pojken...
Att sitta där och lyssna och samtidigt ha kontroll över alla känslor som far runt i kroppen...
Känslan av att se han så glad när han lämnar skolan, känslan av lycka och stoltheten av att han får känna att han fixade det❣
"Jag trodde aldrig jag skulle klara det..."
Glöm aldrig att det som känns enkelt för dig kan innebära en kamp för någon annan...
Visa förståelse, stötta och gör vad du kan, en dag är det kanske du som behöver hjälpen❣
Denna dag tackar vi för allas förståelse och allas bidrag till en lyckad dag🌟
0 kommentar(er)
