alskadeunderbarabarn.blogg.se

Min lilla minstingen har blivit så stor så han har börjat i förskoleklass eller nollan som många tidigare sa...

Mina nerver har varit kaos dom senaste veckorna...

Att nu få skicka iväg honom till skolan med ny personal och ny skola...

Men det har gått så bra, helt över förväntan...

Förskolan har gjort besök innan sommaren som fungerat bra...

Vi har haft ett möte inför skolstarten där förskolelärare, jag, psykolog och inblandad personal på skolan lämnat över information kring hur minstingen behöver ha det för att kunna lyckas på bästa sätt.

Vi fick bokat in ett besök dagen innan skolstart när jag såg att minstingen var lite orolig för vart han skulle ta vägen och att han inte skulle ha koll på allt.

Efter vårat besök så stod han tårögd och sa att han inte ville börja skolan men dagen efter klev han på bussen som om han inte gjort något annat tidigare...

Vi har pratat mycket kring skolan och bussturer till och från skolan för att vänja in så det ska kännas normalt och tryggt...

Det känns som att jag börjar om allt fast mer förberedd denna gången och med mycket mer kunskap vilket ger mig en bra känsla för att det kommer bli bra❣

Vi har store grabben att tacka för allt han lärt oss och för att han fått oss att vara väldigt flexibla i våran vardag när det gäller anpassningar och att se varje barns behov och dagsform❣

Jag var så stolt över honom och han var ännu stoltare... Kände sig så stor😍

När grabbarna kom hem så firade vi framstegen med pizza, dottern belönades med en dag på badet som tack för hon kämpat på så bra med bussturerna🌟

Tur han har storasyster med som är en av dom bästa han kan ha med sig.
Hon är så otroligt mån om lillebror och ser till att han har det bra under bussfärden fast att hon själv egentligen avskyr bussturen...

Stora grabben är också bekymrad över minstingens första dag...

"Det är väl för faan bättre du låter mig gå ifrån hans skola för jag hittar ju till min, han vet ju inte ens vart han ska..!"

Första skoldagen efter sommarlovet och han har fokuset på att det ska bli en bra start för minstingen...

Det är kärlek det❣

Första dagarna åkte jag efter bussen och stod på håll för att se så han kände sig trygg och hittade rätt...

Så fort minstingen klev in på skolgården och allt var under kontroll så stod jag bakom ett träd och ulkade mig...

Lättnaden som helt plötsligt släppte fram mitt dåliga mående när allt var över...

Stress, min kropp klarar verkligen inte stress än...

Skoldagarna och bussturerna har fungerat bra men det är lite svårt ibland att få den ena till bussen när den andra försöker slippa och när den tredje vägrar...🙈

Nu är dom helt plötsligt tre skolbarn som har samma tid att passa...

Där båda grabbarna är väldigt beroende av att morgonen går lugnt och stilla till för att ens klara av att komma iväg...

Samtidigt som man ska hinna fånga upp dottern och hennes oro kring skolan som även där blir skolvägran vissa dagar...

Morgonturen med bussen börjar smått vägras nu av minstingen också så återstår att se hur det går med detta...

Morgonen är ju ganska krävande överlag med allt fixande och trixande för att alla ska komma iväg till skolan så bussmomentet känns lite för mycket egentligen men vi får ge det ett försök...

Men den lättnaden och den lyckan som infinner sig över att skolan fick en så bra start trots allt är ju obeskrivlig❣

Glöm inte göra ett avtryck för att visa att du varit här genom att gilla lilla hjärtat nedanför 👇