När många sörjer för skol-avslutningen inte är som vanligt så fick pojken istället en bättre skol-avslutning än tidigare år...
Skolavslutningar som i vanliga fall tillbringas i kyrkan är inte gjorda för alla...
Det är jättefint och mysigt att se alla dessa barn när dom sjunger tillsammans...
Men det finns barn som sitter kvar på bänkarna fulla med oro och ångest för dom inte vet hur dom ska hantera stunden...
Ett av dessa barn är min son...

Jag står där år efter år redo att stötta honom och hjälpa honom igenom stunden...
En stund där många människor samlas, där uppträdanden ska göras, tal som ska hållas...
En ångest och oro som börjar flera dagar innan för vad som komma skall...

Han har varje år varit stark och kämpat sig dit med valet att få lämna kyrkan om det blir för jobbigt...

"Tack vare coronan" så fick min son i år möjlighet att hantera en skolavslutning för första gången på flera år...

Veckan kunde nog inte ha avslutats bättre...

Glädjen av att se hur klasskompisarna fixar och trixar för pojken ska känna sig inkluderat i gruppen och för att han ska kunna vara med på dom olika lekar som planerats för dagen...
Känslan som infinner sig av att se hur han lyckas, stoltheten som lyser om honom...
Där han kan gå hem med samma lycka i kroppen som alla andra barn❣

Jag är så otroligt glad att han fick avsluta sista dagen inför skollovet på bästa sätt med alla klasskompisarna❣

Så mycket vi har gått igenom under dessa år, dagar med ilska, frustration, gråt, misslyckanden, en kamp man inte vill att något barn eller förälder ska behöva genomgå...

En kamp som vi tillsammans med personalen i "studierummet" lyckats vända till något bra där tryggheten har infunnit sig, där känslan av att man är lika mycket värd oavsett vilka svårigheter man har, att bli sedd och accepterad för den man är, känslan av att andra vuxna tror på barnet och puschar i lagom fart för att få lyckas på bästa sätt...

Där personalen i "studierummet" står stadigt vid barnets sida oavsett vilken dagsform barnet nu än befinner sig i och tar dagen som den kommer...
Där dom försöker vägleda pojken ur jobbiga situationer, där dom försöker ge pojken nya verktyg för att hantera alla möjliga situationer...
Där det största fokuset ligger på att få känna sig bra, att se framstegen, att få lyckas, att våga tro på sig själv...

Vi har även gått igenom många jobbiga dagar och att ni dessutom mitt i allt stått där redo och haft förståelse när jag har brutit ihop och tårarna bara runnit, ni har tröstat, ni har stöttat och ni har skrattat med mig...
När ni pratar om pojken så pratar ni med kärlek, omtanke och jag kan se er glädje ni har som om det vore min egen känsla när han lyckas...

Jag kan inte beskriva i ord vad det betyder för mig, för min son eller för vår familj...

Inför sista dagen försökte jag få ihop några ord som kunde beskriva personalens alla fina sidor, det var svårt att formulera sig kortfattat men ändå få med allt...

"Det finns några guldkorn som glimmar extra mycket på varje arbetsplats...
Du är en av dom.
Tack för allt!"

Ja guldkorn är precis vad ni är, guldkornen med det där lilla extra allt som just vi behövde❣

Jag vill även ge skolsköterskan ett extra stort Tack för allt hon gjort och gör. Det betyder otroligt mycket❣

Och så även rektorn som verkligen har visat sitt stöd dom sista åren med att hjälpa till med olika lösningar för att få allt att gå ihop och även allt förberedande inför skolbyte❣

Tack❣

Många kämpiga år som avslutas på bästa möjliga sätt...❤
Nu intar vi sommarlov och laddar ny energi inför 7:an...👌
 Här har vi familjens livsnjutare😍