När tanden åker ut för 6de gången så känns det faktiskt lite motsträvigt...
I tisdags blev det inget tandläkarbesök för pojken...
Folktandvården ringde två timmar innan besöket och avbokade för dom hade så många akuta besök som behövde komma in före honom...

Jag har redan förklarat för dom vad dessa besök innebär för honom och oss...
Det är inget vi kan planera för och sedan bara avboka hur som för det ligger ändå mycket förberedande och energi inför besöket...

Hade känslan av att han inte kommer fixa tanden ändå så kanske var lika bra...

Okejade avbokningen men bad dom att inte avboka igen om vi ska lyckas genomföra detta...

Ingen var lyckligare än min son förstås...

Han fick en ny tid på fredagen som igår då...

Jag förbereder honom igen torsdag kväll för vad som väntas på fredag morgon...

"Tandläkaren, ska jag dit? Vad ska jag göra där...?"

Ja du har ju fortfarande en halv tand så vore kanske bra att fixa den...

"Nä jag har redan sagt att jag kommer inte bygga upp någon tand..."

Nänä jag vet, men nu ska vi dit iaf och se vad dom kan göra åt den där tanden...

Dom kan få ge sitt förslag så får vi se sen vad vi gör...

Tjugo minuter innan tiden märker jag av att han börjar bli spänd...

"Jag ska inte till tandläkaren, jag tänker inte bygga upp någon tand..."

Vi åker dit, dom kollar vad som kan göras och så bestämmer vi därefter...

Jag går ut och ringer tandläkaren, det känns som det kommer gå galet idag...

Jag förbereder dom åter igen om hans beslutsamhet att ingen tand får byggas upp...
Tandläkaren får inte prata för mycket runtomkring vad som ska göras utan nu riktar vi in oss på att halva tanden ska tillbaka går inte det så löser vi det därefter...

Receptionisten säger direkt att den halva tanden som lossnat går inte sättas tillbaka...
Det har varit ur för länge...

Faan också...!
Vad kan jag förbereda honom för...
Han kommer vara nervös så är det något så pratar jag med honom...

Vi går inte in i någon diskussion utan är det något så förklarar jag för honom...

Jag känner att vi måste lösa detta på ett bra sätt om han ska gå tillbaka dit igen...

Ååå min kropp klarar inte detta, ett jäkla tandläkarbesök och jag mår skit...

Jag känner av vid minsta press hur allt jobbigt kommer tillbaka i mig...

Illamåendet, skakiga kroppen, magont, oron och hur jag fipplar till allt för tankarna snurrar...

Ändå har jag tanken att går det inte så har vi iaf försökt...
Det är inte hela världen...

Men tidspressen att jag ska infinna mig någonstans, jag ska lösa det så gott det går...
Jag ska ge pojken trygghet så han kan känna sig lugn...
Tanken på om det nu blir hål i tanden med så har jag ett ännu större bekymmer, och han stackarn som ska behöva genomlida något ännu jobbigare isf...

När vi kommer till tandläkaren så anmäler vi oss vid apparaten i väntrummet...

Kvinnan i receptionen ger tecken för att hon förberett tandläkaren...

Han sitter och stirrar mot utgången...

Jag påminner honom igen att vi löser detta, känns det inte bra så säg till mig så pratar jag med tandläkaren...
Dom kommer inte tvinga dig till något...

"Vad heter hon som jag ska till..."

Jag minns inte riktigt, Å.. tror jag men jag ska fråga...

Jo Å... heter hon...

"Okej, jag vill inte gå till henne, jag skulle ju få gå till samma..."

Jag vet men hon har semester nu, därför får du gå till en annan denna gången...

Bara så du får något skydd på tanden iaf...

Känns det jobbigt?

"Mmm, jag vill inte..."

Pojken reser sig upp och putter upp dörren och börjar skynda sig ut...

Jag ropar på honom men han bara fortsätter iväg, han stannar vid bilen...

Vi ska vara inne om tre minuter...

Jag lovar att säga till precis vad du känner direkt till tandläkaren när du hör...

Vi tar det enkelt, bara ett skydd på tanden om det går...

Det kan inte vara öppet för blir det ett hål där också så blir det ännu jobbigare eftersom du inte tar bedövning...

Nu gör vi det så bra som möjligt så du slipper mer krångel...

Känner du minsta tvivel så visa mig så stoppar jag allt...

Han följer med upp igen...

Tandläkaren kommer ut och hämtar oss...

Hon hälsar glatt men han kollar i golvet och går förbi henne...

Pojken visar tydligt sitt ointresse av henne och vad hon vill hjälpa honom med...

Jag förklarar direkt att han går inte med på att bygga upp en ny tand, men har ni något skydd att lägga på tills hans tandläkare är tillbaka så är jag tacksam för det...

Tandläkaren förklarar att Hon kan lägga ett skydd eller så sätter vi tillbaka den halva tanden som har lossnat...

Hon tittar på pojken och säger att det tar lika lång tid så du avgör vad du vill göra...

"Jag tänker inte bygga upp någon ny tand...
Jag ska ha min..."

Okej, då tar vi din så får den hålla så länge det håller...
Så får din tandläkare se över det när hon är tillbaka...

Kändes väldigt snabbt och smidigt när hon satte dit den...

Det tog 20 minuter det besöket...

Min kropp var plågad, mitt mående var åt skogen...
Jag kände att min energi för den dagen var förbrukad...

Då kan man undra hur pojkens kropp mår...
Han sitter i soffan innan, inget som blir gjort...
Jag serverar allt för att lösa hans lyckande med att ta sig hemifrån...
När besöket är klart kommer vi hem, han häver ur sig några ord till syskonen om att vara tysta sedan blir han sittandes i soffan...

Sa till sambon sen att det gick så snabbt, varför dom inte gjort den lagningen tidigare...

Dagen har gått...

På kvällen sover pojken över hos sin kusin i vara....

Det ringer i min mobil, det är min son...

"Mamma, tanden är lös igen..."

Okej, är den lös så kan du lika gärna ta ut den och lägga den i ett glas...

En dag, all denna energin för en dag med en hel tand...

Idag pratade vi igen om tanden, har en förhoppning att om vi pratar lite om det med jämna mellanrum så kanske det smälts in lite och med tiden accepteras...

Försöker få med pojken på tankarna om att vi måste låta tandläkaren bygga upp en ny nu...
Vi kan inte sätta tillbaka den för 6de gången...

All denna tiden, orken, oron och förberedandet som läggs på något som inte håller i längden...

Jag lovar att kolla upp precis allt hur det går till om det är för du oroar dig för vad dom ska göra...

"Nej, jag tänker inte bygga upp någon tand...
Jag ska ha min egna tand inget annat konstigt..."

Den där känslan när man lägger ner allt för att hjälpa pojken men man kan inte nå och övertyga helt om hur bra det kan bli...

Pojken blir så fast i sitt tänk, hur mycket jag än förklarar så blir det som han stänger av och släpper inte in informationen för han har ändå inte tänkt göra det jag berättar så då behöver han inte höra det...

Idag skulle vi åka och fiska, bland det bästa han vet...

Men efter våran pratstund om tandläkarbesöket så försvann han upp på rummet...

Jag ropar ner honom och säger att vi ska åka...

Då ser han så där bekymrad ut igen...

"Mamma, jag vill inte åka och fiska..."

Nähä, varför?

"Jag kan inte bygga upp tanden, jag kommer inte göra det...
Aldrig! Då drar jag hellre ut tanden och inte har någon..."

Nu är det bara lördag... på måndag ska jag ringa tandläkaren och då tar vi det därifrån...
Idag ska vi fiska och då tänker vi inte på tanden för den kan vi inte göra något åt idag, eller hur?

"Mmm... men det är jobbigt..."

Jag förstår det, men vi löser detta...

Jag ska prata med tandläkaren så får dom ge förslag på vad vi ska göra... dom kan detta...

Vi kom iväg på en fiske stund...
Fruktansvärt varmt men lugnt och skönt...❤