Dagen efter så tar jag en heldag med pojken i skolan...
Jag tycker ändå han verkar lugn och har släppt tidigare händelsen men bara för den där lilla extra trygghetens skull så gör vi så denna gången...

Morgonen är bra och han känner sig nöjd över att jag ska vara med...

Jag känner ändå skillnaden på humöret hur det är hemma och hur han ligger lite högre i irritation på skolan...

Det är egentligen inget konstigt när det är mer krav men känns ändå lite jobbigt att han ska ha den irritationen hängandes över sig...

Sedan kanske det är skillnad när jag är med och bryter det "normala" lite med mitt besök...

Jag har länge funderat på om medicinering för adhd är rätt inställd eller om det är rätt sort...

När jag är med i skolan och ser hur lättirriterat det är så blir jag än mer fundersam...

Dagen går jättebra men jag undrar just över den där irritationen som hänger i luften...

Det är inte konstigt att ilskan skjuter i luften ibland för vem skulle ha tålamodet och orken för att lägga allt när humöret jobbar emot..

Dagen efter mitt besök i skolan så ringer jag pojkens sjuksköterska i Skövde som vi har kontakt med...

Jag behöver bara rådfråga så jag inte står där sen och har missat något för jag inte frågat...

Jag förklarar så som jag upplevde dagen...

Pojken sitter där och ska jobba med gångertabellen...
Det är ett A4 med 6 rader som han kan jobba med...

Det är endel fixande innan arbetet kommer igång men sedan jobbar han på med första raden...

När den raden är klar så inser han att det är tredje raden han räknar på och blir då irriterad direkt för han har alltid bara jobbat två rader på ett A4 sedan byter han papper...

Då måste han sudda ut den raden för det är bara två rader som får vara med...

Jag förstår ju att autismen har sitt med detta att göra just för rutiner, det ska vara samma osv...

Men mina funderingar är om adhd medicinen inte justerar irritationen tillräckligt?

Sjuksköterskan svarar nästan direkt med att det är autismen...
Då är han inte tillräckligt anpassad i skolan...

Nja fast han har det jättebra, dom är väldigt duktiga på att bemöta honom och anpassa...

Det är just bara den där snabba tändningen när något är lite fel som jag mest undrar över...

Ja fast det är autismen som visar sig...
Dom behöver ha det på ett visst sätt och när det inte blir som dom är förberedda på eller det inte blir på det sättet dom planerat då blir det kaos i huvudet...

Då kan dom reagera så....

Okej, ja men då kan jag släppa mina funderingar kring medicinen iaf då...

Då ska vi ha det i tanken att det faktiskt är autismen som påverkar även där...

Jag har ju aldrig varit direkt kunnig vad gäller autism...
Det är när man börjar fundera på vad som orsakar pojkens vardag som jag började googla på det och försökte leta lite fakta...

Jag har trott att har man autism så är man lite mer tillbaka dragen, visst att svårigheter finns men mer att dom finns där och följer planeringen och gör sig inte så mycket hörda...
Även att det var mer synligt på ett barn om man hade autism...

Inte att autismen kan ge sådan irritation när saker inte blir på just det sättet som det brukar vara...
Utan mer att dom bara strejkar...

Den besvikelsen som infinner sig när han känner att han misslyckas är ju så enorm...

Irritationen kopplade jag mer till adhd Men man lär sig något nytt hela tiden...

Jag har fått känslan av att vi blir mer avskärmade nu och kan inte bara dra iväg på saker, planera in saker osv just pga pojken kanske inte klarar av det men egentligen är det precis samma som det alltid varit...

Skillnaden nu är att pojken kan sätta ord på mer känslor och kan förbereda oss innan om han känner att han inte kommer lösa situationen...

Skillnaden är även att man vet hur det fungerar och förstår pojken bättre...

Även om man förstod till viss del innan så har ju kunskapen blivit så mycket större och insikten för hur vi faktiskt har det har infunnit sig mer..

Tidigare begärde vi bara att man fick åka med eller stanna hemma själv...
Då följde han med och det slutade med katastrof när han inte löste situationen...
 
Eller när vi ska handla och han själv känner att han inte löser att gå in i affären...
Tidigare gick han in ändå och han hamnade i det jobbiga...

Nu när han förstår sig själv mer, vi verkligen lyssnar, ser mer tecken och gör valen bättre så har det ju faktiskt blivit mycket lugnare...

Gör stor skillnad när vi lägger ner mer tid på att förbereda inför ev saker som ska göras...
Finns det någon film om det som ska göras så ökar man möjligheterna med att fånga upp intresset lättare och även tryggheten eftersom inte platsen blir helt främmande....

Det här med att uppfostra ett barn och lära dom om livets alla möjligheter är inte alltid så lätt, allra minst när man inte har en manual att följa för att veta vad som är rätt just för det barnet...

Det som är rätt i denna stunden just idag är kanske inte rätt i nästa tillfälle eller dag just för dagsformen kanske skiljer sig eller miljön runtomkring...

Det som är rätt hjälp hemma kanske inte alls passar sig i skolan eller tvärtom...

Så som jag ger hjälpen kanske inte en annan person kan ge hjälpen eller tvärtom...

Allt handlar hela tiden om trygghet, dagsform, miljön...
Hur barnet mår och hur allt runtomkring påverkar...

Det gäller att man alltid är flexibel och funderar över för vems skull man genomför vissa moment och vad det ger gentemot vad det tar i energi av både barnet och oss runtomkring...

För det viktigaste av allt är att pojken mår bra och att vi har det bra tillsammans...

Det han inte klarar av idag löser han förmodligen en annan dag, en annan månad eller ett annat år...

Tids nog kommer det av sig självt så länge inte kraven blir för höga och misslyckanden blir för många utan när han faktiskt får känna att han vågar tro på sig själv och kan precis som alla andra...

Alla har vi våra olika svårigheter men dom blir lättare om man kan anpassa kraven efter kunskap och mognad..

Om man kollar på läkarens förklaring när han pratar om olika stressfaktorer i våran vardag...

Endel har bara adhd att anpassa till...
Eller bara autism osv

Men pojken har adhd som det ska anpassas till...

Samtidigt som det ska göra anpassningar för hans autism...

Sedan har han sin epilepsi som enligt EEG ger mycket störningar och ev kan påverka orken...

Med detta kommer även dyslexi...

Han har fyra olika diagnoser som påverkar vardagen och som behöver anpassas på olika sätt. Så att det brister ibland när inte allt blir rätt är väl kanske inte så konstigt trots allt...

Jag menar för oss utan diagnoser kan ibland vardagen vara jobbig...

Tänk då om du hade haft 1, 2, 3 eller 4a diagnoser på det som påverkar alla val du gör och alla krav som ställs på dig.