alskadeunderbarabarn.blogg.se

Endel av livets vardag med adhd, autism, dyslexi, språkstörning och epilepsi!

Efter beslutet kring skolgången så har grabben skött sin del exemplariskt...
Han har infunnit sig på lektionerna och även deltagit i den lilla gruppen där han läst på inför AM kortet...

Lärarna har hört av sig och berättat hur mycket lättare i samtal och gladare grabben är nu och att han kämpar på under lektionerna...

Det är så otroligt skön känsla när det går åt rätt håll...

Veckan efter vårat möte så ringer grabben för att meddela att han blev stoppad i dörren igen för läraren säger att han inte ska delta i helklass...

Jag blev så fruktansvärt förbannad så jag skakade i kroppen...
Det har varit så otroligt mycket kring barnen det senaste så bägaren rinner över direkt...

Jag tog diskussionen med läraren direkt över telefonen och ifrågasatte om informationen ifrån mötet inte nått honom där planen är att grabben ska delta i helklass...
Givetvis hade han inte fått någon information!

Jag frågade om han kunde lösa det snabbt för denna dagen och tillåta honom vara med så jag kunde ta det med rektorn direkt vilket han okejar...

Nu satt vi på ett möte i förra veckan och beslutade vad som gäller i skolan...
Men sen ges inte informationen vidare och grabben får stå där och stoppas inför alla...

Ja visst alla kan glömma och misstag kan göras men varje gång likadant!

Om grabben nu ska kunna sköta skolan så måste väl för faan skolan sköta sin bit...

Min känsla efter mötet sist där min tillit brister till skolan bekräftas ju gång på gång efter varje möte...
Att jag ens står där och känner skuld för mitt humör trots så många möten och att jag genomgått så många gånger med besvikelse!

Jag mailade rektorn och påtalade återigen om informationen som uteblir och hur det påverkar relationen med lärarna...
Jag påtalar att det inte är min uppgift att se till så lärarna får sin information utan att det är hennes jobb att se till så informationen nås ut...

Får svar tillbaka att informationen gått ut men tekniken har ställt till det lite men det nu ska vara löst...

Detta var på måndagen och på onsdagen står vi återigen i en situation där det framkommer att informationen från mötet inte nått alla lärare...
Trots att rektorn sa att problemet var löst i måndags!

När jag samtalar med lärare så ifrågasätter jag återigen vad det är som händer...
Jag undrar bara hur det är möjligt...

Jag kan inte annat än tänka mig att jag just nu upplevs som en jobbig jävel...
Men gör för faan det som beslutas på mötet så slipper ni höra av mig...

Jag känner att jag tappar det för jag orkar verkligen inte en vända till när jag efter mötet sist trott att det nu skulle lösa sig...
Jag häver ur mig frustrationen, gråter och ifrågasätter varför det ska bli precis samma efter varenda möte...

Där det lovas saker för sedan bara falla ut i sanden...
Där det bekräftas om vilka resurser som ska in men sen sägs att det blivit missförstånd eller att planen var annat...

Det jag har kämpat för hela förra terminen verkar ha tagits emot på ett helt annat sätt än vad jag sagt...

Grabben har önskat att dom lektioner som sker i lilla gruppen ska ske i helklass...

Jag var tydlig på mötet att iom dom anser att grabben inte är nåbar i helklass så ska en resurs in i klassen när han påbörjar ämnena där istället...

Rektorn svarar mig då att det får bli någon ifrån lilla gruppen isf...

Men när jag nu samtalar med personal på skolan så framkommer det att någon resurs finns inte på plats i klassrummet...
Att planen var att grabben ska få försöka en tid och se hur han sköter lektionerna i helklass...

Dom har dessutom tolkat det som att grabben nu vill gå heldagar och delta i alla ämnen...

Jag ifrågasätter hur dom ens kan tro att det skulle kunna fungera, han orkar ju inte ens sitt anpassade schema sen innan...

Jag ifrågasätter vad det är som gör att dom tror att han helt plötsligt vill ha bla bild som han inte haft på två år...

Han uppfyller ju inte ens dom ämnena han redan har så varför ens tänka tanken på att utöka till fler...

Jag ifrågasätter vad dom ger grabben för förutsättningar att ge honom en chans i helklass utan resurs när dom vet att han inte är nåbar...

Min känsla är att dom nu visar att dom går med på det vi önskar men dom skickar in honom i klassen med minsta möjliga förutsättningar för att lyckas...

Dom skickar in honom i klassen med förhoppningar om att han ska misslyckas så vi ska släppa det...

Nej det fattar jag väl med att dom inte vill att han ska misslyckas men känslan kan ju inte bli annat när dom är så medvetna om vad dom utsätter honom för!

Gråten som bara väller ur mig för frustrationen kring att hur jag än gör, hur många möten jag än avklarar och hur tydligt jag förklarar så blir det fel någonstans!

Jag blir samtidigt jävligt förbannad och bara häver ur mig frustration, ilska och gråt över att grabben visar, kämpar på för något vi redan innan vet kommer rasera efter ett tag...

Jag förklarar att just nu försöker han men ni måste ju förstå att utan stöd så kommer han inte orka sen...
Han ger ju allt nu för att visa att han kan...
Ska ni då komma med stödet när han rasat...

Jag förstår inte hur tänket är för varenda gång lastas allt ansvar på eleven och sen när det rasat så ska skolan försöka pussla ihop bitarna som finns kvar...
Eller skolan, det är jag som får stå där och försöka pussla ihop bitarna varenda förbannade gång...

Varför kan inget ske förebyggande där man ligger steget före och stöttar upp barnet så det orkar längre...

Jag förstår verkligen inte hur något kan bli så komplicerat som egentligen inte borde vara så komplicerat!

Faan, säger jag rent ut sagt!
Varför kan det aldrig gå lätt för!

Jag vet att dom inte vill sätta in resurs i helklass för det är en kostnadsfråga, jag vet att grabben inte får tillräckligt stöd för lärarna inte hinner lägga den tiden på en elev...

Jag vet! Men jag kan väl inte ge upp bara för jag vet att det är så när jag ser att mitt barn behöver det för att lyckas!
Mitt barn har rätt att få rätt hjälp i skolan precis som alla andra barn!

Min frustration ligger i att vi alla ser och påtalar vad grabben behöver men ändå sätts inte rätt hjälp in utan det blir en nödlösning i hopp om att han ska hålla ihop till skolans slut...

Är det nu ekonomiska problem som är till grund för beslutet så måste skolan sluta förminska och dölja problemet för oavsett om jag anmäler till kommunen så kommer det aldrig fram att allt handlar om ekonomiska problem!

Våga visa och stå för det så kanske vi tillsammans kan förändra istället för att förstöra ännu mer barn och föräldrar!

Jag känner mig som en ångvält som är redo att ta mig fram oavsett vilket motstånd jag möter...
Men min trötthet vill äta upp mig!

Ja och skulle du gå igenom alla bokstäver så är det bara att börja om från början...

Tids nog finner du en plan som fungerar...

Gäller bara att ladda upp orken där emellan för den är lätt att tappa bort...

Lämna gärna ett spår genom att gilla lilla hjärtat här nedanför👇