Familjeteamet frågade mig... Hur orkar du? Det är mina barn, så jag kan inte göra annat än att inte ge upp.
Vissa dagar är kämpigare än andra så medans jag väntade på buptid så ringde jag familjeteamet för att se hur dom ser på saken...

Kanske kunde familjeteamet bistå med något råd som inte jag tänkt på...
Även om dom inte alltid har någon annan lösning så kan det vara skönt att få bekräftat att det vi föräldrar gör är rätt...

Jag fick till mig från skolan att dom kände oro över grabbens skolsituation och där kunde jag inte annat än hålla med...
Just för jag såg hur skolktimmarna blev fler och hur betygen skulle vara som bortblåsta inför terminens slut...
Vännerna lockar mer än vad skolan gör, vilket iof inte är konstigt i den åldern men lite för mycket...
Att det är årskurs 9 gör inte saken bättre...
Att skolan inte vill ändra sina beslut eller sätta in mer resurser underlättar inte precis...
Att dottern knappt varit i skolan på hela terminen både tynger och stressar också...

Så jag kontaktade familjeteamet för jag ville att någon utomstående med kunskap kring npf ser över, kan lämna sin syn kring skolans val...
Hon på familjeteamet är väldigt bra även på att bara pusha på och påminna om att inte glömma sig själv mitt i allt när det känns kaos...
 Första bilden kände jag passa bra idag...
Om det är något jag fått träna på så är det att se möjligheterna i det som ibland känns omöjligt...
Allt går tids nog men ibland tar det lite längre tid bara🤗
Att våga bryta ihop och komma igen behöver vi alla emellanåt när livet känns tufft...❣️
Kan säga att dom första gångerna satt jag bara och grät...
Slutkörd kände jag mig...
Ena barnet som går till skolan men har närmare 80% ogiltig frånvaro...
Andra barnet som inte tar sig hemifrån och har 100% ogiltig frånvaro...

Där jag hela tiden återkopplar till skolan vad jag ser som behövs göras för att öka närvaron...
Där skolan vill göra på sitt sätt medans jag ser att allt bara rasar ännu mer...
Under en period hade jag även rehabgården att ta mig till och det blir lite för mycket av allt...

Familjeteamet frågade mig...
Hur orkar du?

Det är mina barn, så jag kan inte göra annat än att inte ge upp.
Jag vill inte titta tillbaka om några år och känna att jag inte gjort allt jag kan för att barnen ska få må bra och få möjlighet att lyckas.
Jag vet att mina barn kan, det handlar bara om hur och vilka anpassningar dom behöver för att lyckas!

Vi har det ändå bra med lite kaosdagar där emellan men min svåraste bit är att reda i skolan...
 
Det känns som mitt mående rasar med alla dess olika krav som vardagen innehåller...
Man ska vara en ansvarstagande förälder, barnen ska uppfylla skolplikten samtidigt som skolan inte lyckas anpassa fullt ut eller kanske inte tycker att det jag ser behövs...

Det är inte lätt att som förälder stå och lyfta problemet, ge förslag på lösningar som avböjs och samtidigt puscha sitt barn till skolan som man ser ger försämrat mående...

Det är en maktlöshet som inte går att beskriva!
Finner du något intressant i min blogg så gilla gärna lilla hjärtat här nedanför så kan jag se att någon varit här🤗