9 Mars 2024 - 17:54
Ett inlägg jag skrev för fem veckor sedan...
Jag har precis varit inne på BUP i skövde med dottern.
Vi pustar ut och beger oss hemåt när allt är klart.
Vi hinner bara utanför skövde när samtal från sambon kommer.
"Skolan ringde, dom tror att minstingen brutit armen när han ramla av en bänk på idrotten. Vi åker in till vårdcentralen och kollar upp det."
Jag och dottern fortsätter färden hemåt...
När nästa samtal kommer från sambon.
"Akutremiss till Skövde för röntgen".
Vi far hem, packar om och åker in igen för nästa tur med minstingen.
Det visar sig att benet i överarmen har släppt ifrån armbågen.
Så gipsning står på tur.
Minstingen gråter och vägrar allt som har med smärtlindring att göra.
Han bönar och ber om att vi bara ska åka hem.
Efter många om och men så lyckas dom gipsa armen.
Ny röntgen görs där det visar på att gipsningen inte var tillräcklig utan en operation bör göras.
Kaos infinner sig, hur vi ska lyckas få med minstingen i planen, nålar som ska sättas men också en sövning som ska göras.
Minstingen som har ren panik och gråter, ger planer om hur han ska försöka rymma ifrån sjukhuset.
Det finns en envishet hos mina barn vid rädsla som ingen av oss kan lyckas prata bort.
Min egna panik över hur jag ska reda upp en sövning och lyckas få minstingen lugn.
Vi blir inlagda på barnavdelningen.
En förälder får stanna kvar, jag är slutkörd efter tidigare besök i skövde och klarar inte av att köra själv hem.
Sambon avskyr att vistas på sjukhus så valet går ganska snabbt att jag stannar kvar.
Minstingen har panik över att han inte får åka hem, nålar och att dom ska göra något som gör ont.
Vi samtalar om och om igen under kvällen om vad som kommer ske.
Minstingen går med på att stanna om han inte behöver sova där så jag säger att vi får avvakta och se vad dom beslutar.
Meddelar personalen på avdelningen att dom inte nämner övernattning för han måste få tid att vänja in rummet så tar jag det senare.
Sköterskan är tveksam till min hantering kring pojken, hon gillar inte att vi inte är ärliga direkt.
Under tiden samtalar jag och pojken och ju mer han accepterar rummet desto mer kommer vi in på övernattning.
Min plan verkar fungera och pojken går lite motsträvigt med på övernattning.
Lite lyx var det trots allt med eget rum, tv och bäst var att på fredagar bjöds det på fredagsmys.
Han fick välja på tre hyllor, en påse chips, godispåse och en dricka.
Jag fick ta en chipspåse och dricka.
Dom sätter under kvällen en infart i armen inför operationen vilket kaosar än mer hos pojken.
Vi intar en god natts sömn trots kaoset.
0 kommentar(er)
