Det låter ju rätt simpelt men är ju något som är fruktansvärt svårt, tycker iaf jag!
Så nu var det ett tag sedan jag uppdaterade om min sjukskrivning...

Jag minns inte riktigt vad jag skrev sist men jag fick iaf förlängd sjukskrivning till och med den sista oktober...

I samband med denna sjukskrivningen så bestämdes det att jag skulle ge mig på lite prerehab...
Denna rehabträningen skulle då ske på en gård utanför Vara där det finns tillgång till djur och natur...

Jag har tidigare försökt gå tillbaka till jobbet på 25 % för att tillslut ramla tillbaka på 100 sjukskrivning igen...

Så jag kände lite att jag är redo att prova vad som helst bara jag kan börja jobba någon gång....

Mitt första besök för att bara se vad det innebar gav mig en rejäl panikkänsla och jag började undra vad fasiken jag gett mig in på...

Jag hade ju förstått att det var en gård, djur och olika saker att greja med men jag hade inte tänkt på hur jag ska hantera kyla osv vid utevistelse...
Jag gillar ju när det är tydligt vad som ska göras under dagen, tider osv och nu skulle jag få fritt att välja...

Att jag var inne i ett bakslag gjorde inte saken bättre...
Då reagerar ju kaoskänslorna direkt...

Det blev mycket intryck, information och förvirrande känslor som gjorde mig utslagen resten av veckan...
Samtidigt som jag fick ett lugn av att det var kravlöst, jag kan gå dit och försöka...
Skulle det inte fungera så är det okej... 

Rehaben skulle vara två gånger i veckan mellan 9-15...
Jag fick bokat så jag startar med 2 timmar åt gången till att börja med för att se hur kroppen tar det...

Första dagen blev ena grabben sjuk, jag mådde fortfarande skit efter mitt första besök så för den delen gjorde det mig positivt att få en extra vilodag...
Kändes dock inte lika positivt att vara hemma första dagen...

Men nästa tillfälle lyckades alla barn komma till skolan och jag fick tagit mig till gården...

Jag insåg då att det nog inte var så fel att hamna där...
Människorna där gör mig glad...
Det är avslappnat, skämtsamt och glatt men ändå endel allvarligare prat mellan varven...
Att vara nära djur är ju något som ger en lugn också...

Något tillfälle har vi tagit oss en promenad, samlat ihop lite grenar som jag skulle bygga ihop en stege av...
Det är fritt att greja lite med det som lockar...
Lugnt och försiktigt i min egna takt...

Vi har spenderat den mesta tiden inne i ladugården så kylan har inte varit något problem än så länge...

Kroppen har dock kaosat ändå, så förbannat jobbigt!

Jag har haft så mycket ledvärk, värken i höfterna gör sig påmind, nackvärken är i full gång, huvudvärk dagligen, illamåendet som kört igång mer så jag får svårt att äta, minnet som sviker och stressar mig...

Ja det ena problemet efter det andra har dykt upp allt efter som...
Jag hoppas ju givetvis att det ska ge med sig med veckorna men det är tungt mellan varven...

Min sjukgymnast ser inte att han kan hjälpa mig mer med min nacke nu utan tror att kroppen bara behöver tid för återhämtning...

Jag har ändå bättrats så mycket sedan operationen så han tror att även nackproblemen kommer ifrån bröstinläggen...

Nu har jag fått ställa klockan på två timmar när jag är på rehaben för när jag är mitt i det så vill jag helst vara kvar...
Det är kul och jag gillar människorna där...

Det är först när jag åker hemåt som jag känner av min kropp och måendet havererar...

Jag är trött men kan inte sova för kroppen går på högvarv och när jag väl somnar så känns det som jag skulle kunna sova i flera dagar...

Jag får mina bryta ihop dagar när orken tryter och när det blir lite för mycket kring mig...
Jag hade nog trott att jag skulle klara mer samtidigt som jag är medveten om att allt inte blir fixat direkt..

Jag trodde ju faktiskt att jag skulle börja arbeta i augusti igen eftersom jag blivit så mycket bättre kroppsligt...
Så jag tänkte att en rehabträning är väl inga problem...😅

Allra mest efter min sommar som jag verkligen njutit av att kunna göra mer utflykter och även kunna greja hemma...

Det blir dock skillnad på att göra en utflykt eller greja lite då och då efter dagsform än att kontinuerligt åka och avklara två timmar två dagar i veckan oavsett dagsform...

För så är det, jag vill inte sjukanmäla mig när det bara är 2 timmar jag ska avklara...

Det är lättare att härda ut dom och sedan åka hem och sova, tills det dåliga måendet blir värre efter man gjort så några gånger förstås...

Värst är det när barnen har en jobbig morgon eller skolproblem och det ska fixas och trixas...
Lite dåligt mående på det, stress och tårar som försöker pressa sig fram när orken är körd i botten...

Jag har redan avklarat 4 veckor så kan ju bara hoppas på att det vänder snart...

När kroppen kaosat lite väl mycket så bokade jag åter igen in en tid hos arbetsterapeuten för att få stöttning i hur jag ska kunna hantera allt bättre...

Just nu har jag två timmar två gånger i veckan, att dra ner på tiden är inget alternativ för då kommer det stressa mig att jag bara ska dit och hem...
Tiden går redan alldeles för fort när jag är där...

Jag önskar ibland att jag kunde få behålla mina rehabtimmar och plocka bort lite andra måsten i min vardag som tar energi...
Det är dock lite svårt för dom där måstena hör för tillfället till min vardag och ger förhoppningsvis med sig med åren...

Så planen nu blev att jag ska åka till gården men jag ska inte aktivera mig med något som anstränger kroppen...
Jag ska åka till gården och kanske gå ut en sväng i hagen med djuren, kanske sätta mig en stund i massagestolen, titta på när dom andra grejar, bara sociala mig...

Ja helt enkelt bara åka dit för att inte göra någonting...

Det låter ju rätt simpelt men är ju något som är fruktansvärt svårt, tycker iaf jag!

Idag blev jag iaf klar med min stege...
Där jag också fick gjort en liten tomte och några fina hjärtan i björk att dekorera stegen med...
Så nästa gång ska jag påbörja min "bara va rehab"...
Återstår att se hur det går...😆
Glöm inte lämna ett avtryck i min blogg genom att gilla lilla ❤ här nedanför👇
Tack❣