alskadeunderbarabarn.blogg.se

I söndags var vi ute på en liten shoppingtur...
Händer inte allt för ofta nu förtiden att jag tar mig iväg så långt från hemmet...

Tror dock det kanske bättrar sig när värmen väl kommer...

Men i söndags vaknade jag och kände en sådan där skön känsla...

Du vet, idag blir det en bra dag...!

Jag hade iof huvudvärk, stel i kroppen, mådde illa osv men det är ju som vilken morgon som helst...

Det är energin i kroppen som känns annat, som att batteriet kanske har 35% laddning istället för 10% som det kanske är annars när jag vaknar...

Sist jag hade en sådan dag var påskhelgen...
Då fick jag till och med två bra dagar efter varandra men då låg jag utslagen i 1 1/2 vecka efter det...
Mådde rätt kasst i hela kroppen, höfterna gjorde ont och jag hade svårt att gå...
Sov alla tillfällen som gavs...

Iaf i söndags klev jag ur bädden...
Fick på mig lite mascara, bytte ut mina mjukisbyxor mot lite finare kläder...

Mjukisbyxor använder jag ofta...
Det är avslappnat och värmer bra då jag alltid fryser...
Fryser jag så får jag mer värk i kroppen så det är tur jag har mina mjukis...😅

Ja jag lockade håret lite också för dagen innan hade min kära syster fixat lite ny färg i mitt hår...

Man får fräscha upp det som går att fräschas upp så att säga...😆

Käka lite frukost och intog lite vila så jag skulle vara redo för shoppingrundan som denna gången skulle gå till zooaffären i Lidköping...

Vi har blivit med fågel, någons rymling vi tar hand om eftersom ingen ägare hittas...

Tur vi har en fågelälskare i hemmet och att jag även gillar djur...
Detta passade ju oss väldigt bra...

Kommer dock bli större sorg och jobbigt om ägaren dyker upp och vi blivit bästis med fågeln...
Men bra för dom förstås...😅

Så dagen till ära skulle vi nu införskaffa fågeln lite prylar till buren...

In i zooaffären snabbt och plockade ihop ett bo, något mjukt att sova på och ett badkar...

Vi tog en promenix igenom mio och jysk också för att se om det fanns en passande säng då vi behöver en ny...

Smidigt när alla affärerna ligger på rad...

Ja en runda på ca 1 timme...

Jag börjar känna av inne i affären att det blivit för mycket...

Människor lite varstans...
Minstingen som var med och som pratade mest hela tiden medans han var lite speedad mellan hyllorna...
Sambon som väntade på att jag skulle ta ett beslut om kuddköp...

Känslan som infinner sig när jag känner att den där lilla orken helt plötsligt står på minus och jag börjar känna en bristande kontroll för jag fipplar till det mesta och blir rörig...

Den är ingen vidare bra känsla och hjärnan börjar Kaosa direkt...

Jag blir frustrerad över att jag känner mig pigg ena stunden för att en timme senare må skitkasst och inte klara av omgivningens alla rörelser och ljud...

Jag förstår det knappt själv ibland hur jävla motigt vissa saker är...
Jag hatar den där besvikna känslan av misslyckande..
Känslan av att inte orka ett skit för kroppen ballar ur...

Jag blir så trött och ledsen över den inlåsta känslan...

När vi sitter i bilen så frågar sambon mig vad jag tänker på...

"Jag är bara trött, det blev för mycket runtomkring mig och jag hamnar i bryt i hop läge..."

Inombords slår hjärtat snabbt och jag försöker blinka bort tårarna...
Kroppen känns tung men ögonen känns ännu tyngre...
Det enda jag känner är att jag behöver sömn nu...

Det känns sjukt att jag känner mig slutkörd av en timme i en affär och att jag dessutom känner mig gråtfärdig...
När det var en bättre morgon trots allt...

Allt blir så stort...

Jag blev trött av dagen på söndagen men på måndagen kände jag mig än mer slutkörd...

På måndagen var jag hos sjukgymnasten och den stackaren fick agera psykolog ett tag där jag satt och grät igen över hur jobbigt allt känns ibland...

Han försökte påminna om att sänka förväntningarna på mig själv så jag slipper bli så besviken när jag inte lyckas...

Men hur ska jag kunna sänka dom, när jag redan känner att jag sänkt dom så lågt det går...
Jag försöker ju bara orka med att åka utanför hemmet ibland men kroppen orkar inte..

Igår träffade jag läkaren, arbetsterapeut och rehabkordinator för planering framåt...

Det pratas om ifall jag ska ut på någon form av arbetsträning i rehabiliteringssyfte...
Jag förstår ju tanken av att göra något och jag är öppen för det mesta men...

Hur ska jag orka..? Hur ska min kropp orka..?

Jag orkar inte förklara mer att min kropp inte orkar...

Min förra läkare ville helst inte att jag skulle ta några ytterliggare mediciner pga min låga vikt...

Men den nya läkare förklarade att jag inte har fått prova dom smärtlindrande möjligheter som finns när det gäller fibromyalgi så han ska se över detta.

Han tyckte nog att lite smärtlindring kan ge bättre sömn som i sin tur kommer ge mig mer ork...

Lite samma som gottfriesmottagningen prata om...

Det har varit några hårda veckor nu där känslorna har varit lite upp och ner vissa dagar.

Där orken har lyst med sin frånvaro så det kändes faktiskt lite positivt att höra...

Så återstår att se vad som blir av detta...

Jag önskar så att jag vaknade en morgon och kände att äntligen är det över...

Där jag kliver upp som vilken människa som helst, åker till mitt jobb och orkar med det som ingår i livets vardag...

Eller ja jag hade varit nöjd om jag till en början bara orkade med det som ingår i livets vardag iof...

Hade varit underbart❣

Sjukskrivningen är förlängd till den 29 augusti🤗🙏

Hoppas på en fin, solig sommar där vi kan ladda massor av energi🌞