alskadeunderbarabarn.blogg.se

Självklart ska barnet veta vad som gäller men jag menar mer att skuldbelägga barnet behövs inte för det fixar barnet så bra själv när lugnet väl kommit och ångesten tar över...

För att hjälpa barn med olika svårigheter så som autism, adhd, oro, ångest osv...

Så behöver man hela tiden se över situationen...

Hur det slutar får vi som föräldrar alltid till oss...

Ditt barn jobbade inte på lektionen, satt bara och målade, störde andra elever eller vässade pennan som jag också många ggr hört... därefter är informationen slut.

Min ständiga fråga är...
Vad hände innan barnet började måla, störa elever eller vässa sin penna?

Gå alltid tillbaka och fundera på hur det såg ut precis innan ångesten eller affektutbrottet slog till...

För det finns oftast en förklaring innan om varför reaktionen hos barnet blir som det blir...!

Sluta skuldbelägg barnet för att det misslyckas...

Att få höra vilket dåligt uppförande barnet har, hur besviken barnet gjort dig, att du ska sätta frånvaro, att du ska ringa föräldrarna eller hur det förstör för resten av klassen hjälper inte...
Jag lovar!

För barnet har fortfarande svårigheter som sätter den i just precis den sitsen om och om igen och det enda som kommer hjälpa är när du själv vill finna orsaken och jobba för att samma sak inte händer igen...

Inte för att du vill visa din makt för att du bestämmer på skolan utan för att du vill se barnet lyckas!

Hitta orsaken och jobba utifrån den så kommer eleven förmodligen kunna prestera bättre framåt...

Är det en "störig" elev som vandrar runt mycket...

Ja men den eleven kanske behöver mer stöttning eller förklaring i hur arbetet ska göras.
Ta inte för givet att barnet förstått utan att få det bekräftat.
Kanske behövs förberedelser för vad som ska ske under lektionstid, avskärmning, ljuddämpande skydd, mer arbete via datorn, filmer istället för text eller helt enkelt mer vuxenstöd för att fokusera under lektion...

Är det en elev som ofta har ångest på lektionen...
Ja men den eleven kanske behöver mer lugn och avskärmning kring sig...
En plats att gå till innan kaoset börjat...
Barnet kanske också har behov av mer vuxenstöd i att hantera oron...

Vet du med dig att något speciellt oroar så trygga upp barnet innan med h*n slipper just den biten så kanske barnet klarar att infinna sig under lektion.

Är det en vikarie den dagen eller annan aktivitet så acceptera att oron finns där och stötta upp så gott det går.
Om inte annat så behöver dom trygghet och vuxna som tror på dom!

Jag vet att lärarna har både resurs och tidsbrist och att detta är svårt att få till...
Just därför behöver förändring ske för den hjälpen barnen inte får nu kommer dom behöva desto mer när allt gått galet...

Så i det stora hela så blir det egentligen billigare att stötta upp medans barnet mår hyfsat bra...

Om du som lärare ser att barnet kommer efter, behöver mer hjälp så larma för det...
Ju längre tiden går desto jobbigare kommer det bli...
Ju jobbigare det blir desto mer kommer det kosta att få barnet rätt igen...

Var inte den rediga läraren som klarar en hel klass själv fast det är 6 av eleverna med svårigheter utan ta hjälp och be om mer resurser innan både du, barnet och föräldrarna blivit slutkörda...

Så viktigt att hela tiden jobba förebyggande och trygga upp men också lika viktigt att se över när något går fel...

Att kunna backa tillbaka och se, vad hände precis innan?

Var det något jag som lärare kunde gjort annorlunda?

Hur gör vi för att barnet ska kunna lyckas bättre nästa gång...

Prata med föräldrarna för ett bra samarbete och ta emot råden som ges...

Viktigaste av allt är att ta med barnet i samtalet...

Hur upplevde du det?
Ta till dig av det barnet säger, det är barnets känsla oavsett om du upplevde det annorlunda.
Jobba för att bättra barnets känsla...

Våga be om ursäkt ibland för alla gör misstag och det gör mycket om man vågar erkänna sina egna...

Vad kunde vi gjort annorlunda för att det skulle kännas bättre för dig?

Vad för anpassningar skulle du behöva, du som lärare kan ge förslag...

Fråga barnet vad kan du själv göra för att underlätta?
Kan vara så enkelt som att visa något tecken så läraren förstår tex lägga en penna på bänken som markerar tydligt när kroppsspråket är svårt att tyda att något inte fungerar...

Sätt inte press på att barnet ska kunna tala om när något är fel, barnet gör det när det kan och känner trygghet...
Men att väcka tanken på hur barnet kan försöka bidra själv är aldrig fel...

Låt mötet bli en viktig del att jobba utifrån...
Prova under en tid för att sedan utvärdera vad som fungerar och inte fungerar...

Många gånger kan man som förälder få höra men vi har jättemånga anpassningar för ditt barn...
Sedan när jag får gå igenom anpassningarna så visar det sig att hälften inte används eller att barnet tackat nej till anpassningen...

Mitt råd är, sätt in anpassningar men plocka även bort dom när dom inte fungerar för att se över andra anpassningar...

En anpassning som inte används gör faktiskt ingen nytta och är inte en anpassning om den inte är utefter och gynnar barnets behov!

Tyvärr är anpassningarna ofta utgjorda efter skolans budget och tid vilket ofta resulterar i elever som misslyckas...

Där vi som föräldrar får den ena kontakten efter den andra om en skolgång som inte fungerar för vårat barn och där lärarna inte vet hur dom ska gå tillväga...

Vore skönt om man kunde ändra detta så fler barn slipper tappa allt hopp om att lyckas och istället kan få ha samma förutsättningar som alla andra elever på skolan!

Fungerar det inte för barnet under lektion så glöm inte fundera på om...

Anpassningen är för barnets möjligheter för att lyckas eller är den utefter vad som passar skolans budget och tid bäst?

Visar det sig att allt lutar mot det sistnämnda så börja jobba för att förändra det så kan jag lova dig en gladare lärare och ett barn som faktiskt kommer få lyckas!

Alla mår vi bättre av att ha människor som tror på oss, som man känner tillit till och som ger trygghet och kärlek i vardagen❣️