25 Juni 2020 - 22:29
När vi närmar oss sommarlovet och det bara är en vecka kvar av skolan så skadar sig pojken på idrotten...
Så här i efterhand så känns det som det blev något positivt av det dåliga som inträffade...
Så här i efterhand så känns det som det blev något positivt av det dåliga som inträffade...
Där jag fick möjlighet att vara med och stötta upp...
Pojken ligger på soffan i "studierummet" när jag kommer på eftermiddagen...
Läraren berättar att pojken gjort sig illa på idrotten men att han ändå hade varit med på resterande idrottslektion...
Han har pysslat om honom bra så det såg inte ut att gå någon nöd på honom🤗
När vi kollar till hur tån ser ut så har den blivit svullen och färgglad...😁
Pojken följer med ganska lättvindigt ut till bilen, ja lite haltandes förstås men en stukning känns väl också skulle jag tro....
Vi åker hem och jag avvaktar lite med samtalet till vårdcentralen...
Pojken jämrar sig lite över smärtan i tån men är ändå rörlig och tar sig upp och ner för trappan...
Min tanke är att om man är så aktiv och går runt så borde det inte vara något brutet men det finns ändå en liten oro i mig att han inte visar smärtan riktigt...
Vi förstod ju efter operationen med tänderna att han har en hög smärtgräns då han hade massor av stygn i munnen men ändå tvunget skulle äta rostad macka samma dag operationen hade skett dessutom...🙈
En annan är plågad efter en dragen visdomstand och skulle sist av allt äta något så hårt så nära inpå...🙈
Vårdcentralen är iaf fortfarande öppen så jag ringer och rådfrågar hur vi ska göra...
Jag hoppas att vi ska få ett snabbt besök för att checka av så allt är okej men hon ber oss avvakta för man gör ändå inget med en bruten tå...
Jag upplyser dom även om autismen och att han har en hög smärtgräns vilket gör mig orolig ifall han går med en fraktur...
Tån ser även lite sned ut och jag kan inte avgöra om den alltid varit så eller blivit det nu...😅
Hon tycker nog ändå att vi kan avvakta men hon säger även att är det så vi kommer in dagen efter för det förvärras så blir vi nog inte intagna för då är det försent...
Då kändes det dock inte lika lugnande att avvakta men vi följer givetvis hennes råd...
Pojken skulle iväg på avlastningshelg så jag lämnar över informationen till min mor och ber henne ha uppsikt över tån ifall det förvärras...
Helst hade jag behållt honom hemma för att ha honom under uppsikt men dessa avlastningshelger släpper han inte hur som helst...
Har han nu ont så är det iof lugnare miljö där med och han får större chans att hantera humöret som kan komma med värken...
Samtalet från mor kommer inte långt efter lämning, han har försökt att böja upp tån men det går inte...
Jag gör ett samtal till 1177 för att rådfråga ännu en gång för säkerhets skull....
Där får jag motsatt information gentemot vårdcentralen...
När det gäller stortån så ska man alltid åka in för att se så det inte är brutet eftersom stortån är viktig för balansen...
Så hon ville att vi skulle åka in på en gång...
Va fasiken, förtroendet för vara vårdcentral ökar ju inte precis...
Sagt och gjort vi åkte in...
Pojken tyckte väl att resan var väldigt onödig för vad skulle han där och göra...
"Dom rör faan inte min tå..."
Nej jag förstår att du inte vill det men nu måste vi först och främst se så tån inte är bruten...
Jag har inte hunnit förbereda någon på mottagningen om pojkens autism och svårigheter för vårdbesök...
Vore ju väldigt onödigt om vi hamnar i något nytt jobbigt nu när vi sett framsteg...
Jag frågar pojken om det är okej att jag förklarar att han har autism och att han har svårt för nya människor...
"Mmm kan du väl..."
När sköterskan kommer in så går hon fram till pojken och frågar vad som hänt...
Han svarar inte utan inväntar att jag ska svara så jag förklarar som det är med autismen och svårigheterna för nya människor...
Jag har märkt att när jag berättar för vårdpersonalen inför honom så blir det något lugn...
Kraven sänks på något sätt och blir det kravlöst på att han ska tala för sig så kommer det automatiskt...
Sköterskan pratar högt för sig själv medan hon skriver ner anteckningar....
...ja men du har skadat stortån på höger fot...
"Va?! Höger fot det är ju för faan vänster fot..."
Både jag och sköterskan börjar skratta...
Jag vet ju hur han fungerar och orden kan låta lite hårdare just vid dessa tillfällen när otryggheten finns där eller smärtan osv...
Hon tar det dock bra och skojjar till det lite...
Så fort sköterskan har lämnat rummet så säger jag till pojken du får gärna tänka på tonläget, du behöver ju inte skrämma skiten ur sköterskan som precis innan trodde att du inte pratade...
"Ja men vad faan hon kan väl inte skriva höger fot när det är vänster..."
Nej det är sant men man kan låta trevlig iaf oavsett...
Vi väntar ytterligare en stund innan läkaren kommer in...
Läkaren frågar pojken vad som hänt men inget svar ges så jag förklarar åter igen det vi kommit överens om...
Pojken lägger sig på britsen och läkaren får göra undersökningen av tån...
En röntgen begärs så vi knallar vidare mot nästa avdelning...
Pojken checkar av så han vet vad som ska ske inne på röntgen sen lägger han sig på britsen med armarna under huvudet så där avslappnat som bara går...
Helt otroligt vilket lugn han visar...
Vi blir tillbaka skickade och det visar sig vara en fraktur på tån...
Nu blir vi istället skickade till akuten där vi får träffa ytterligare en läkare...
Ni som läst tidigare blogginlägg vet att pojken har pga tidigare händelser svårt för när personer i vården är mörkare i hyn och bryter i svenska språket...
Men här kliver det då in en mörkhyad läkare som bryter väldigt i svenskan och pojken ligger lika cool lugnt på britsen...
När läkaren pratar med honom så riktar pojken bara blicken mot mig och höjer ögonbrynen för att jag ska förklara vad läkaren menar, när jag har förklarat så utför han rörelserna läkaren ber om...
Läkaren och sköterskan sätter dit en kardborre runt stortån och tån bredvid för att stötta upp...
Läkaren förklarar att han nu inte får belasta tån på tre veckor, att han inte får sparka boll, spela fotboll, springa osv...
VA?! inte spela fotboll, det tänker jag göra ändå...
Läkaren försöker förklara varför foten behöver vara still och hur viktigt det är...
När allt är klart så lämnar läkaren rummet...
Sköterskan är kvar och fixar det sista...
Pojken plockar upp sina skor och börjar ta på dom...
Hon ber honom knyta upp skosnörerna för att inte tån ska klämmas i...
"Eh jag knyter aldrig upp mina skor, så här gör jag alltid..." och så trycker han i foten...
Jag ser hur sköterskan tittar på honom och försöker lite bedjande be honom att knyta upp skorna i fortsättningen så inte tån blir onödigt utsatt...
Han tittar på mig och säger...
"Va faan, han kan ju inte säga att jag inte får spela fotboll... Det tänker jag visst göra..."
Jag förstår hans reaktion och innerst inne kände jag detsamma men jag förstår ju givetvis att detta behövs...
Mitt problem var dock hur jag lyckas hålla honom ifrån detta...?
Pojken åker tillbaka till min mor för att fortsätta avlastningshelgen...
Det tar inte lång stund innan jag får samtal från mor som försökt få pojken att inte cykla på bakhjulet nu när tån är bruten...
Han tycker dock att det inte är någon fara...
Jag ringer upp pojken och ber honom ta det lugnt... cykla på bakhjulet med en bruten tå är inget bra val nu om den ska kunna läka rätt...
Skulle du ramla så kanske du hamnar på den foten...
Nu har vi tre veckor fram att hålla detta, om du utsätter foten för belastning så kanske det inte bara är tre veckor utan sex veckor eller ännu längre om den aldrig får möjlighet att läka...
" Ja men jag ramlar inte och jag trampar bara med hälen.. Jag använder ju inte ens tån, då är det väl för faan ingen fara..."
Efter en stunds diskuterande fram och tillbaka där vi fortfarande står i samma läge som i starten av samtalet så ger jag ett val...
Antingen slutar du cykla på bakhjulet eller så hämtar jag dig så får du inte vara hos mormor i helgen... valet är ditt!
"Va?!...."
"Okej, jag gör väl inte det då..."
Tack❣
När söndagen kommer så frågar jag om han haft en bra helg...
Han är lite små taggig i humöret...
"Ja det har jag fast inte helt bra för jag har ju inte fått cykla på bakhjulet på hela helgen..."
Ja jo fast nu är det som det är... men bra jobbat att du har hållt dig ifrån det...
Vi hinner bara komma innanför dörrarna innan han är på väg ut...
"Mamma, är det okej om jag går ut och hoppar studsmatta...?" 😳
Ööö Nej verkligen inte....
"Nähe varför...?"
Men snälla du, du har en bruten tå... hoppar du där och tån ändrar läge så har du ett rätt mycket större problem än nu...
Då behöver vi in till läkaren igen och fixa till så den hamnar rätt...
Ta det bara lugnt för guds skull, spela xbox eller kolla på en film...
Jättebra att han kan leva som om tån aldrig skadats men det blir lite komplicerat när jag behöver vaka så pojken kommer ihåg att tån behöver skyddas och inte belastas..
Mina tankar börjar snurra om hur skoldagarna ska gå...
Skolan är ett känsligt ställe utan en bruten tå...
Han beklagar sig inte direkt för smärtan som ni kanske märker dock så tror jag den finns där men han uttrycker det bara inte...
Jag har tidigare fått läsa av kroppsspråk och humör för att veta om han är smärtpåverkad...
Så mina funderingar går hur jag ska lösa sista skolveckan...
Skolavslutningsveckan dessutom... känns som en jackpott med tanke på hur jobbiga dom veckorna är i vanliga fall🙈
Läraren berättar att pojken gjort sig illa på idrotten men att han ändå hade varit med på resterande idrottslektion...
Han har pysslat om honom bra så det såg inte ut att gå någon nöd på honom🤗
När vi kollar till hur tån ser ut så har den blivit svullen och färgglad...😁
Pojken följer med ganska lättvindigt ut till bilen, ja lite haltandes förstås men en stukning känns väl också skulle jag tro....
Vi åker hem och jag avvaktar lite med samtalet till vårdcentralen...
Pojken jämrar sig lite över smärtan i tån men är ändå rörlig och tar sig upp och ner för trappan...
Min tanke är att om man är så aktiv och går runt så borde det inte vara något brutet men det finns ändå en liten oro i mig att han inte visar smärtan riktigt...
Vi förstod ju efter operationen med tänderna att han har en hög smärtgräns då han hade massor av stygn i munnen men ändå tvunget skulle äta rostad macka samma dag operationen hade skett dessutom...🙈
En annan är plågad efter en dragen visdomstand och skulle sist av allt äta något så hårt så nära inpå...🙈
Vårdcentralen är iaf fortfarande öppen så jag ringer och rådfrågar hur vi ska göra...
Jag hoppas att vi ska få ett snabbt besök för att checka av så allt är okej men hon ber oss avvakta för man gör ändå inget med en bruten tå...
Jag upplyser dom även om autismen och att han har en hög smärtgräns vilket gör mig orolig ifall han går med en fraktur...
Tån ser även lite sned ut och jag kan inte avgöra om den alltid varit så eller blivit det nu...😅
Hon tycker nog ändå att vi kan avvakta men hon säger även att är det så vi kommer in dagen efter för det förvärras så blir vi nog inte intagna för då är det försent...
Då kändes det dock inte lika lugnande att avvakta men vi följer givetvis hennes råd...
Pojken skulle iväg på avlastningshelg så jag lämnar över informationen till min mor och ber henne ha uppsikt över tån ifall det förvärras...
Helst hade jag behållt honom hemma för att ha honom under uppsikt men dessa avlastningshelger släpper han inte hur som helst...
Har han nu ont så är det iof lugnare miljö där med och han får större chans att hantera humöret som kan komma med värken...
Samtalet från mor kommer inte långt efter lämning, han har försökt att böja upp tån men det går inte...
Jag gör ett samtal till 1177 för att rådfråga ännu en gång för säkerhets skull....
Där får jag motsatt information gentemot vårdcentralen...
När det gäller stortån så ska man alltid åka in för att se så det inte är brutet eftersom stortån är viktig för balansen...
Så hon ville att vi skulle åka in på en gång...
Va fasiken, förtroendet för vara vårdcentral ökar ju inte precis...
Sagt och gjort vi åkte in...
Pojken tyckte väl att resan var väldigt onödig för vad skulle han där och göra...
"Dom rör faan inte min tå..."
Nej jag förstår att du inte vill det men nu måste vi först och främst se så tån inte är bruten...
Jag har inte hunnit förbereda någon på mottagningen om pojkens autism och svårigheter för vårdbesök...
Vore ju väldigt onödigt om vi hamnar i något nytt jobbigt nu när vi sett framsteg...
Jag frågar pojken om det är okej att jag förklarar att han har autism och att han har svårt för nya människor...
"Mmm kan du väl..."
När sköterskan kommer in så går hon fram till pojken och frågar vad som hänt...
Han svarar inte utan inväntar att jag ska svara så jag förklarar som det är med autismen och svårigheterna för nya människor...
Jag har märkt att när jag berättar för vårdpersonalen inför honom så blir det något lugn...
Kraven sänks på något sätt och blir det kravlöst på att han ska tala för sig så kommer det automatiskt...
Sköterskan pratar högt för sig själv medan hon skriver ner anteckningar....
...ja men du har skadat stortån på höger fot...
"Va?! Höger fot det är ju för faan vänster fot..."
Både jag och sköterskan börjar skratta...
Jag vet ju hur han fungerar och orden kan låta lite hårdare just vid dessa tillfällen när otryggheten finns där eller smärtan osv...
Hon tar det dock bra och skojjar till det lite...
Så fort sköterskan har lämnat rummet så säger jag till pojken du får gärna tänka på tonläget, du behöver ju inte skrämma skiten ur sköterskan som precis innan trodde att du inte pratade...
"Ja men vad faan hon kan väl inte skriva höger fot när det är vänster..."
Nej det är sant men man kan låta trevlig iaf oavsett...
Vi väntar ytterligare en stund innan läkaren kommer in...
Läkaren frågar pojken vad som hänt men inget svar ges så jag förklarar åter igen det vi kommit överens om...
Pojken lägger sig på britsen och läkaren får göra undersökningen av tån...
En röntgen begärs så vi knallar vidare mot nästa avdelning...
Pojken checkar av så han vet vad som ska ske inne på röntgen sen lägger han sig på britsen med armarna under huvudet så där avslappnat som bara går...
Helt otroligt vilket lugn han visar...
Vi blir tillbaka skickade och det visar sig vara en fraktur på tån...
Nu blir vi istället skickade till akuten där vi får träffa ytterligare en läkare...
Ni som läst tidigare blogginlägg vet att pojken har pga tidigare händelser svårt för när personer i vården är mörkare i hyn och bryter i svenska språket...
Men här kliver det då in en mörkhyad läkare som bryter väldigt i svenskan och pojken ligger lika cool lugnt på britsen...
När läkaren pratar med honom så riktar pojken bara blicken mot mig och höjer ögonbrynen för att jag ska förklara vad läkaren menar, när jag har förklarat så utför han rörelserna läkaren ber om...
Läkaren och sköterskan sätter dit en kardborre runt stortån och tån bredvid för att stötta upp...
Läkaren förklarar att han nu inte får belasta tån på tre veckor, att han inte får sparka boll, spela fotboll, springa osv...
VA?! inte spela fotboll, det tänker jag göra ändå...
Läkaren försöker förklara varför foten behöver vara still och hur viktigt det är...
När allt är klart så lämnar läkaren rummet...
Sköterskan är kvar och fixar det sista...
Pojken plockar upp sina skor och börjar ta på dom...
Hon ber honom knyta upp skosnörerna för att inte tån ska klämmas i...
"Eh jag knyter aldrig upp mina skor, så här gör jag alltid..." och så trycker han i foten...
Jag ser hur sköterskan tittar på honom och försöker lite bedjande be honom att knyta upp skorna i fortsättningen så inte tån blir onödigt utsatt...
Han tittar på mig och säger...
"Va faan, han kan ju inte säga att jag inte får spela fotboll... Det tänker jag visst göra..."
Jag förstår hans reaktion och innerst inne kände jag detsamma men jag förstår ju givetvis att detta behövs...
Mitt problem var dock hur jag lyckas hålla honom ifrån detta...?
Pojken åker tillbaka till min mor för att fortsätta avlastningshelgen...
Det tar inte lång stund innan jag får samtal från mor som försökt få pojken att inte cykla på bakhjulet nu när tån är bruten...
Han tycker dock att det inte är någon fara...
Jag ringer upp pojken och ber honom ta det lugnt... cykla på bakhjulet med en bruten tå är inget bra val nu om den ska kunna läka rätt...
Skulle du ramla så kanske du hamnar på den foten...
Nu har vi tre veckor fram att hålla detta, om du utsätter foten för belastning så kanske det inte bara är tre veckor utan sex veckor eller ännu längre om den aldrig får möjlighet att läka...
" Ja men jag ramlar inte och jag trampar bara med hälen.. Jag använder ju inte ens tån, då är det väl för faan ingen fara..."
Efter en stunds diskuterande fram och tillbaka där vi fortfarande står i samma läge som i starten av samtalet så ger jag ett val...
Antingen slutar du cykla på bakhjulet eller så hämtar jag dig så får du inte vara hos mormor i helgen... valet är ditt!
"Va?!...."
"Okej, jag gör väl inte det då..."
Tack❣
När söndagen kommer så frågar jag om han haft en bra helg...
Han är lite små taggig i humöret...
"Ja det har jag fast inte helt bra för jag har ju inte fått cykla på bakhjulet på hela helgen..."
Ja jo fast nu är det som det är... men bra jobbat att du har hållt dig ifrån det...
Vi hinner bara komma innanför dörrarna innan han är på väg ut...
"Mamma, är det okej om jag går ut och hoppar studsmatta...?" 😳
Ööö Nej verkligen inte....
"Nähe varför...?"
Men snälla du, du har en bruten tå... hoppar du där och tån ändrar läge så har du ett rätt mycket större problem än nu...
Då behöver vi in till läkaren igen och fixa till så den hamnar rätt...
Ta det bara lugnt för guds skull, spela xbox eller kolla på en film...
Jättebra att han kan leva som om tån aldrig skadats men det blir lite komplicerat när jag behöver vaka så pojken kommer ihåg att tån behöver skyddas och inte belastas..
Mina tankar börjar snurra om hur skoldagarna ska gå...
Skolan är ett känsligt ställe utan en bruten tå...
Han beklagar sig inte direkt för smärtan som ni kanske märker dock så tror jag den finns där men han uttrycker det bara inte...
Jag har tidigare fått läsa av kroppsspråk och humör för att veta om han är smärtpåverkad...
Så mina funderingar går hur jag ska lösa sista skolveckan...
Skolavslutningsveckan dessutom... känns som en jackpott med tanke på hur jobbiga dom veckorna är i vanliga fall🙈
Är det någon gång risken för konflikter finns så är det dessa veckor innan lov...
Ni vet när inget är som vanligt, man gör lite saker tillsammans, ena dagen var det att rensa ut sina saker och ta hem, gå till parken och äta glass, en dag var det baddag i levene...osv...
Precis sånna där dagar som kan ställa till oreda hos pojken när han inte vet vad som ska ske under dagen och allt inte flyter på som vanligt...
Hamnar han i konflikter så kommer inte tån stå i fokus på att inte belasta den...
Först och främst blir det till att vabba på måndagen eftersom vi fick en remiss till ortopeden från läkaren för att prova ut skor som ska avlasta tån...
Söndag kväll förbereder jag pojken för besöket hos ortopeden...
"Aldrig, jag tänker faan inte ta på mig några jävla skor som dom har..."
Nänä jag vet att du inte vill det men vi ska dit och kolla iaf sen får vi se vad det blir...
Men vägrar du skorna så beklaga dig inte sen om du får gå med en bruten tå hela sommaren och inte kan göra något kul...
Vi lämnar diskussionen där för det är som vanligt en invänjningssak och jag hoppas på att morgondagen ger bra resultat...
Måndagen kommer och jag lämnar syskonen på skola och förskola för att uppnå bästa möjliga lugn inför besöket...
Vi vandrar in till ortopeden... En personal där plockar fram ett par skor och pojken tar på dom...
Medans han sitter där och knyter sina skor så säger han till personalen...
"Jaha om jag tar dom här skorna får jag spela fotboll då?..." allvarligt tonläge är intaget...
Jag börjar skratta och säger till personalen att pojken ville cykla på bakhjulet samma dag tån skadades...
I söndags tyckte han att han kunde hoppa studsmatta så ja, han har lite svårt att hålla sig till råden att inte belasta foten...
Jag uttryckte det inte högt men min önskan var ju att ge strikta regler så kan jag justera dom lite sen... 😂
Personalen börjar skratta och svarar ja jo man får vara försiktig men lite kanske går...
Även detta besöket gick smärtfritt och han har använt skorna varje dag och tycker till och med om dom... 🤗🌞
Ni vet när inget är som vanligt, man gör lite saker tillsammans, ena dagen var det att rensa ut sina saker och ta hem, gå till parken och äta glass, en dag var det baddag i levene...osv...
Precis sånna där dagar som kan ställa till oreda hos pojken när han inte vet vad som ska ske under dagen och allt inte flyter på som vanligt...
Hamnar han i konflikter så kommer inte tån stå i fokus på att inte belasta den...
Först och främst blir det till att vabba på måndagen eftersom vi fick en remiss till ortopeden från läkaren för att prova ut skor som ska avlasta tån...
Söndag kväll förbereder jag pojken för besöket hos ortopeden...
"Aldrig, jag tänker faan inte ta på mig några jävla skor som dom har..."
Nänä jag vet att du inte vill det men vi ska dit och kolla iaf sen får vi se vad det blir...
Men vägrar du skorna så beklaga dig inte sen om du får gå med en bruten tå hela sommaren och inte kan göra något kul...
Vi lämnar diskussionen där för det är som vanligt en invänjningssak och jag hoppas på att morgondagen ger bra resultat...
Måndagen kommer och jag lämnar syskonen på skola och förskola för att uppnå bästa möjliga lugn inför besöket...
Vi vandrar in till ortopeden... En personal där plockar fram ett par skor och pojken tar på dom...
Medans han sitter där och knyter sina skor så säger han till personalen...
"Jaha om jag tar dom här skorna får jag spela fotboll då?..." allvarligt tonläge är intaget...
Jag börjar skratta och säger till personalen att pojken ville cykla på bakhjulet samma dag tån skadades...
I söndags tyckte han att han kunde hoppa studsmatta så ja, han har lite svårt att hålla sig till råden att inte belasta foten...
Jag uttryckte det inte högt men min önskan var ju att ge strikta regler så kan jag justera dom lite sen... 😂
Personalen börjar skratta och svarar ja jo man får vara försiktig men lite kanske går...
Även detta besöket gick smärtfritt och han har använt skorna varje dag och tycker till och med om dom... 🤗🌞
Dagen avslutades i parken för att se alla änderna🤗
Ttisdagen blev det bara lite skoldag på eftermiddagen...
Där vi följde med till parken så pojken fick vara med klassen och äta glass...
Onsdagen skulle däremot alla sexor cykla till levene bad...
Min plan var att vi skulle stå över detta för han brukar ändå inte följa med på sånna utflykter...
men vi hade tydligen inte samma tanke där...
Det har varit alldeles för jobbigt vid tidigare utflykter där det blivit total kaos och detta har han med sig så han avstår helt enkelt för att inte hamna i trubbel...
Men denna gången har han en annan inställning på att följa med och det gör mig innerst inne glad för det är precis dessa framsteg jag hoppas på ska komma allt eftersom...
Pojken ville cykla ihop med sexorna dit så det löste lärarna på skolan bra så jag kunde få ta mig dit via bil...
Det blev både skolmat som var grillad korv med bröd samt bad för pojkens del...
Jag blev grymt imponerad och kände att vi lyckats ännu en dag🌞
Torsdagen tog vi vilodag...
Fredagen var självaste skolavslutningen som jag faktiskt tror var den bästa på väldigt länge...❣
Återkommer om den i ett annat inlägg🤗
0 kommentar(er)
