10 April 2019 - 13:01
Min son har alltid varit så lugn vid tandläkarbesök som tur är för han har inte haft någon tur med sina tänder.
Många hål och lagningar, dessutom växte 6årständerna upp med förstörd emalj så oddsen har väl inte varit dom bästa för att klara sig utan hål..
Tänk så många gånger jag stått där och behövt förklara mig för alla dessa frågor om godis, saft osv för dom tror vi slarvat.
Givetvis har vi slarvat också vi är inte perfekta, men dom hålen hade nog tyvärr kommit ändå.
Vid ett tillfälle somnade han i tandläkarstolen medans dom lagade hålet i tanden, tänk om en annan kunde vara så avslappnad hos tandläkaren😅
Dock så försvann denna tilliten snart då en tand skulle lagas och bedövning skulle ges.
Dom satte dit bedövningssalvan men väntade för kort innan dom tog sprutan, han visade att det gjorde ont och ville inte mer men dom bedöva klart det dom ville få gjort.
Och där brast tilliten så nu tas ingen bedövning längre!
Sedan dess har han iaf gått dit och fixat det som behövs utan bedövning, tandläkaren har försökt övertala till bedövning men utan framgång.
Men pojken har klarat sina tandläkarbesök otroligt bra ändå❣
Nu sist gick det dock inte så bra!
Han har fått en inflammation under en tand, vilket gör att den måste dras.
Det är inte bara att åka till tandläkaren utan det ska förberedas mentalt först, övertalas och även lockas med belöning förstås.
Varje steg jag lyckas få med honom i min planering dessa dagar är faktiskt stora framsteg.
Han är en kille som vet vad han vill och det är jag otroligt glad över.
Många hål och lagningar, dessutom växte 6årständerna upp med förstörd emalj så oddsen har väl inte varit dom bästa för att klara sig utan hål..
Tänk så många gånger jag stått där och behövt förklara mig för alla dessa frågor om godis, saft osv för dom tror vi slarvat.
Givetvis har vi slarvat också vi är inte perfekta, men dom hålen hade nog tyvärr kommit ändå.
Vid ett tillfälle somnade han i tandläkarstolen medans dom lagade hålet i tanden, tänk om en annan kunde vara så avslappnad hos tandläkaren😅
Dock så försvann denna tilliten snart då en tand skulle lagas och bedövning skulle ges.
Dom satte dit bedövningssalvan men väntade för kort innan dom tog sprutan, han visade att det gjorde ont och ville inte mer men dom bedöva klart det dom ville få gjort.
Och där brast tilliten så nu tas ingen bedövning längre!
Sedan dess har han iaf gått dit och fixat det som behövs utan bedövning, tandläkaren har försökt övertala till bedövning men utan framgång.
Men pojken har klarat sina tandläkarbesök otroligt bra ändå❣
Nu sist gick det dock inte så bra!
Han har fått en inflammation under en tand, vilket gör att den måste dras.
Det är inte bara att åka till tandläkaren utan det ska förberedas mentalt först, övertalas och även lockas med belöning förstås.
Varje steg jag lyckas få med honom i min planering dessa dagar är faktiskt stora framsteg.
Han är en kille som vet vad han vill och det är jag otroligt glad över.
Trots att vi får ha våra diskussioner för att få med honom på saker han kanske inte tycker är lika viktiga..
Men han har lagt fram sitt krav: han drar sin tand om dom drar den utan bedövning!
Njaaa riktigt så hårda kan dom nog inte vara, dom får inte ens dra den utan bedövning.
Nähä, nä men då har jag hellre tandvärk, och där är han färdig med den diskussionen.
Jag övertalar med att vi åker dit och kollar iaf så ser vi vad du känner för.
Sagt och gjort.
Dom ropar upp oss och pojken intar sin plats i stolen, pratar igenom lite vad dom önskar få göra.
Bedövar med salvan inväntar och han får känna och se så det är bedövat.
Dom visar sprutan och där gör pojken en tvär vändning.
Dom vill att han ska titta på sprutan och kanske nudda den för att komma över rädslan.
Han blir besvärad av deras tjat, jag ser på pojkens ansiktsuttryck att utbrottet är nära.
Aldrig! Jag tar aldrig en spruta!
Dom försöker övertala och förklara för hans eget bästa.
Men han säger bestämt nej, dom fortsätter och prata och lirka och rätt vad det är skyndar han sig av stolen och springer iväg.
Dom har bokat tid i en timma så dom önskar att jag får med honom in igen...
Jag hittar honom på en annan våning. Förklarar att vi struntar i sprutan och efter en stund går vi tillbaka.
Väl där informerar hon om lugnande och han går med på att ta det istället.
Tandläkaren väntar med att informera mig om biverkningarna till efter pojken fått lugnande...
Biverkningen är aggressivitet. Precis när hon ska prata med mig om detta får han en reaktion och ilskan är igång.
Han blir helt panikslagen, ska bara ta sig ut ur rummet.
Medans jag försöker stoppa honom säger dom till mig att vad du än gör så släpp inte ut honom för han kan ramla ihop och då vet vi inte vad som händer.
Han får inte lämna rummet.
Jag håller för allt vad jag har, livrädd för att orken ska ta slut så han kommer ut i korridoren eller ännu värre till stentrappen.
Det är så fruktansvärt jobbigt att se alltihop.
Medans pojken kämpar för att få luft och bara vill ut försöker jag lugna och förklara att han kan andas och att det bara är känslan/paniken som gör att det känns som det inte finns luft..
Han tar inte in det jag säger utan slår och sparkar både mig och mot personalen för allt vad han har för att bara komma loss.
Han får in rejäla sparkar mot mina ben och ett träffar knät.. Jag bara känner hur ja säckar ihop av smärtan men håller så gott jag kan för att bara ha honom kvar hos mig.
Tandläkaren lugnar mig med att han inte kommer minnas något efter för så funkar det med det lugnande han fått.
Bara håll honom så och prata bara bra om besöket efter så kommer det kännas okej för honom och han kommer att uppleva det positivt.
Tankarna hos mig snurrar om jag ska släppa honom och chansa på att han stannar utanför dörren eller fortsätta hålla kvar honom och riskera att det händer något pga fasthållning...
Jag har tidigare läst om barn som blir fasthållna som dött av det och att det är vanligare att dom dör av fasthållning än av att dom skadar sig vid ilska.
Han blir helt panikslagen, ska bara ta sig ut ur rummet.
Medans jag försöker stoppa honom säger dom till mig att vad du än gör så släpp inte ut honom för han kan ramla ihop och då vet vi inte vad som händer.
Han får inte lämna rummet.
Jag håller för allt vad jag har, livrädd för att orken ska ta slut så han kommer ut i korridoren eller ännu värre till stentrappen.
Det är så fruktansvärt jobbigt att se alltihop.
Medans pojken kämpar för att få luft och bara vill ut försöker jag lugna och förklara att han kan andas och att det bara är känslan/paniken som gör att det känns som det inte finns luft..
Han tar inte in det jag säger utan slår och sparkar både mig och mot personalen för allt vad han har för att bara komma loss.
Han får in rejäla sparkar mot mina ben och ett träffar knät.. Jag bara känner hur ja säckar ihop av smärtan men håller så gott jag kan för att bara ha honom kvar hos mig.
Tandläkaren lugnar mig med att han inte kommer minnas något efter för så funkar det med det lugnande han fått.
Bara håll honom så och prata bara bra om besöket efter så kommer det kännas okej för honom och han kommer att uppleva det positivt.
Tankarna hos mig snurrar om jag ska släppa honom och chansa på att han stannar utanför dörren eller fortsätta hålla kvar honom och riskera att det händer något pga fasthållning...
Jag har tidigare läst om barn som blir fasthållna som dött av det och att det är vanligare att dom dör av fasthållning än av att dom skadar sig vid ilska.
Hade det inte varit för det lugnande han fått i sig så hade jag givetvis släppt iväg honom.
Sådan fruktansvärd känsla att stå där och hålla honom när jag vet hur instängd han känner sig..
Men dom kan detta och jag vågar inte chansa på att inte bara lyssna på henne.
Han gråter och jag gråter för att han ens behöver utsättas för den situationen.
Efter 20 minuters kämpande lyckas jag få ner honom i varv och tar honom till ett öppet fönster för att öka känslan av att han får luft...
Svetten rinner om honom.
Jag och min son sätter oss i en stol..
Jag och min son sätter oss i en stol..
Han börjar bli lite utslagen men ändå reserverad ifall dom tänker göra honom något.
Han bara gråter och frågar om och om igen varför, varför jag gjorde så här mot honom och låter dom ge honom det medlet så dom kan sticka sprutan i honom sedan..
För varje gång han frågar så förklarar jag samma sak...
Han bara gråter och frågar om och om igen varför, varför jag gjorde så här mot honom och låter dom ge honom det medlet så dom kan sticka sprutan i honom sedan..
För varje gång han frågar så förklarar jag samma sak...
Att det är för hans skull,
Lugnande valde du själv för du inte ville ha sprutan och hade du sprungit iväg så kunde du blivit väldigt skadad i värsta fall dö av fallet och jag älskar dig!
Jag vill inte att du skadas jag vill bara ha dig här och att du mår bra.
Jag älskar dig så mycket och skulle aldrig göra något för att skada dig, glöm aldrig det❣
Tandläkaren sa igen att han kommer inte minnas något...
Känslan av att hon pratade så över honom kändes väldigt jobbig för även om han inte skulle minnas så triggade det honom just då.
Jag lyckas övertala honom att vi ska lägga oss i deras vilorum. Där ligger vi i 1 timma...
Han känner sig sviken av mig, och även av personalen. Förtroendet sviktar, han tänker faan inte dra ut någon tand om dom tror det!
Dom kollar av ifall han har balans innan dom tillåter oss att gå.
Precis när vi kliver in i hissen för att ta oss hem så blir han orolig och känner sig yr så vi skyndar tillbaka.
Vi sitter där en stund till, jag hade med mig choklad han får stoppa i sig så ser jag sakta men säkert att han börjar piggna till.
Nu kommer vi till en väldigt jobbig del som om det inte var nog jobbigt innan!
När lugnande går ur kroppen så minns pojken precis alltihop och hans ältande var igång den ena frågan efter den andra...
Varför viskade hon till dig att jag inte kommer minnas? Varför gav hon mig medlet? Det var för hon skulle sticka sprutan i mig jag vet det!
Jag kände bara att detta är faan inte sant, varför vi?! Varför ska just min son få utsättas för så mycket jobbigt!
Jag började förklara igen och igen och igen... så höll jag på till två timmar senare tills jag kände att han började ta in vad jag sa.
Det var en sådan obehaglig känsla, han har aldrig rört mig innan och helt plötsligt gjorde han allt för att bara fly.
Tandläkaren sa att det kunde bli sådan reaktion ibland av lugnande men hon hade aldrig varit med om någon som höll sig så stark och arg länge.
Hon berömde mig så mycket för hur jag ändå hade lyckats få honom kvar i rummet.
Dom hade pratat om det efter och var så imponerande av hur vi löste allt.
Det var trots allt skönt och höra hennes beröm och puschande efter för jag kände mig fruktansvärt hemsk som mamma i det läget!
Hade jag vetat att en biverkning var aggressivitet så hade jag inte ens vågat chansa att ge det.
Tandläkaren var otroligt duktig och mån om min son, men det blev dock inte så bra med honom och det lugnande.
Men hon ringde flera ggr till mig efter och kollade hur det gick och försökte lösa det till det bästa.
Vi hade tidigare lovat att han skulle få köra sin gräsklippare på em/kvällen men på grund av lugnande fanns risk för yrsel så han skulle hållas under uppsikt...
Ännu en besvikelse för honom så det var bara att masa sig ut och åka med han ute på gärdet på vrålåket🥴
Han fick en rejäl svullnad vid tanden och ut i kinden pga inflammationen. Förmodligen var som samlats i tandköttet.
Det blev pencillinkur i 7 dagar 3 gånger om dagen..
Nu väntar han i kö för ev sövning i Skövde så dom kan dra tanden.
1 1/2 års väntetid kunde det vara, men han kanske kunde få komma in till hösten.
Med en son som tycker vardagen kan vara jobbig i vanliga fall kändes inte denna väntetiden så optimal om han ska orka med skolan och det vardagliga tills dess.
Kulan är kvar i tandköttet men smärtan har avtagit iaf och så även svullnaden.
Jag har aldrig gillat när någon pratar över min son om honom, så jag tog givetvis upp detta med tandläkaren efteråt som tips för framtida barn.
Det är väldigt riskabelt allra mest om dom oturligt nog minns som min son tyvärr fick känna på.
Alla dessa besök kan vara kämpiga ändå utan sådana här upplevelser så vi undviker helst det i fortsättningen.
Så efter att ha läst detta mardrömsbesöket så kanske ni går till tandläkaren med glädje nästa gång😉
.........
Nu i veckan var vi på ett nytt besök hos tandläkaren..
Hon vill försöka få tillbaka förtroende från pojken.
Det gick bra, hon förklarade allt i minsta detalj och han fick godkänna allt innan hon rörde något.
Dom fick hål på kulan med inflammationen och lyckas han hålla den tömd själv och inflammationen håller sig lugn så får tanden sitta kvar tills han tappar den.
Han härdade ut besöket bara han slipper dra...😁
Hon frågade honom även hur ofta han borstar tänder varpå han svarar inte så ofta, enligt honom hade han inte borstat på en vecka...😂
Då tyckte hon nog att det vore bra om föräldrarna gör det....
Ja, ja brukar säga till dom men dom vill inte, dom säger att jag kan göra det själv...😂😅
Kunde inte hålla mig för skratt, nog för vi kan slarva någon kväll ibland men en vecka.. Kunde han inte vart lite snällare mot mig😅
Tror jag skickar honom med sin far till nästa gång🙈😅
Lugnande valde du själv för du inte ville ha sprutan och hade du sprungit iväg så kunde du blivit väldigt skadad i värsta fall dö av fallet och jag älskar dig!
Jag vill inte att du skadas jag vill bara ha dig här och att du mår bra.
Jag älskar dig så mycket och skulle aldrig göra något för att skada dig, glöm aldrig det❣
Tandläkaren sa igen att han kommer inte minnas något...
Känslan av att hon pratade så över honom kändes väldigt jobbig för även om han inte skulle minnas så triggade det honom just då.
Jag lyckas övertala honom att vi ska lägga oss i deras vilorum. Där ligger vi i 1 timma...
Han känner sig sviken av mig, och även av personalen. Förtroendet sviktar, han tänker faan inte dra ut någon tand om dom tror det!
Dom kollar av ifall han har balans innan dom tillåter oss att gå.
Precis när vi kliver in i hissen för att ta oss hem så blir han orolig och känner sig yr så vi skyndar tillbaka.
Vi sitter där en stund till, jag hade med mig choklad han får stoppa i sig så ser jag sakta men säkert att han börjar piggna till.
Nu kommer vi till en väldigt jobbig del som om det inte var nog jobbigt innan!
När lugnande går ur kroppen så minns pojken precis alltihop och hans ältande var igång den ena frågan efter den andra...
Varför viskade hon till dig att jag inte kommer minnas? Varför gav hon mig medlet? Det var för hon skulle sticka sprutan i mig jag vet det!
Jag kände bara att detta är faan inte sant, varför vi?! Varför ska just min son få utsättas för så mycket jobbigt!
Jag började förklara igen och igen och igen... så höll jag på till två timmar senare tills jag kände att han började ta in vad jag sa.
Det var en sådan obehaglig känsla, han har aldrig rört mig innan och helt plötsligt gjorde han allt för att bara fly.
Tandläkaren sa att det kunde bli sådan reaktion ibland av lugnande men hon hade aldrig varit med om någon som höll sig så stark och arg länge.
Hon berömde mig så mycket för hur jag ändå hade lyckats få honom kvar i rummet.
Dom hade pratat om det efter och var så imponerande av hur vi löste allt.
Det var trots allt skönt och höra hennes beröm och puschande efter för jag kände mig fruktansvärt hemsk som mamma i det läget!
Hade jag vetat att en biverkning var aggressivitet så hade jag inte ens vågat chansa att ge det.
Tandläkaren var otroligt duktig och mån om min son, men det blev dock inte så bra med honom och det lugnande.
Men hon ringde flera ggr till mig efter och kollade hur det gick och försökte lösa det till det bästa.
Vi hade tidigare lovat att han skulle få köra sin gräsklippare på em/kvällen men på grund av lugnande fanns risk för yrsel så han skulle hållas under uppsikt...
Ännu en besvikelse för honom så det var bara att masa sig ut och åka med han ute på gärdet på vrålåket🥴
Han fick en rejäl svullnad vid tanden och ut i kinden pga inflammationen. Förmodligen var som samlats i tandköttet.
Det blev pencillinkur i 7 dagar 3 gånger om dagen..
Nu väntar han i kö för ev sövning i Skövde så dom kan dra tanden.
1 1/2 års väntetid kunde det vara, men han kanske kunde få komma in till hösten.
Med en son som tycker vardagen kan vara jobbig i vanliga fall kändes inte denna väntetiden så optimal om han ska orka med skolan och det vardagliga tills dess.
Kulan är kvar i tandköttet men smärtan har avtagit iaf och så även svullnaden.
Jag har aldrig gillat när någon pratar över min son om honom, så jag tog givetvis upp detta med tandläkaren efteråt som tips för framtida barn.
Det är väldigt riskabelt allra mest om dom oturligt nog minns som min son tyvärr fick känna på.
Alla dessa besök kan vara kämpiga ändå utan sådana här upplevelser så vi undviker helst det i fortsättningen.
Så efter att ha läst detta mardrömsbesöket så kanske ni går till tandläkaren med glädje nästa gång😉
.........
Nu i veckan var vi på ett nytt besök hos tandläkaren..
Hon vill försöka få tillbaka förtroende från pojken.
Det gick bra, hon förklarade allt i minsta detalj och han fick godkänna allt innan hon rörde något.
Dom fick hål på kulan med inflammationen och lyckas han hålla den tömd själv och inflammationen håller sig lugn så får tanden sitta kvar tills han tappar den.
Han härdade ut besöket bara han slipper dra...😁
Hon frågade honom även hur ofta han borstar tänder varpå han svarar inte så ofta, enligt honom hade han inte borstat på en vecka...😂
Då tyckte hon nog att det vore bra om föräldrarna gör det....
Ja, ja brukar säga till dom men dom vill inte, dom säger att jag kan göra det själv...😂😅
Kunde inte hålla mig för skratt, nog för vi kan slarva någon kväll ibland men en vecka.. Kunde han inte vart lite snällare mot mig😅
Tror jag skickar honom med sin far till nästa gång🙈😅
När vi går från tandläkaren så säger han:
Mamma, vet du varför jag valde den glada bollen?
Nä svarar jag.
För idag var du glad!
Sist när jag tog blodprov var du ledsen så då tog jag den ledsna bollen...
Här ser vi hur vi påverkar till endel av valen han gör utan att vi vet om det.
❤
0 kommentar(er)
