12 November 2023 - 21:43
Röntgen på nacken visade inget..
Fast jag hade väl inte väntat mig något annat men nu vet jag säkert iaf.
Överrölighetstestet visade inte på att jag var överrörlig.
Eller inte tillräckligt för att uppnå vad som krävdes.
Remissen till reumatologen skickades tillbaka för dom ansåg inte att dom kunde hjälpa mig.
Fast jag hade väl inte väntat mig något annat men nu vet jag säkert iaf.
Överrölighetstestet visade inte på att jag var överrörlig.
Eller inte tillräckligt för att uppnå vad som krävdes.
Remissen till reumatologen skickades tillbaka för dom ansåg inte att dom kunde hjälpa mig.
Det var synd för jag hade lite hopp där om att dom skulle finna en lösning på det hela.
Jagstärkande kursen gjorde jag klart men jag mådde inget vidare under tiden.
Jagstärkande kursen gjorde jag klart men jag mådde inget vidare under tiden.
Men jag träffade många människor och det blev en hel del skratt och till och med en ny vänskap.😍
Jag påbörjade aktivitetsträning på kupan men kroppen kaosade så det avslutades.
Hade väldigt mycket värk i nacke och armar och sov väldigt dåligt pga värken som blev nattetid.
Iom att jag försämrades i måendet så kunde jag inte utöka tiden och därav ansågs inte platsen rätt för mig.
Eftersom röntgen på nacken inte visade något fel så ville Läkaren att jag skulle påbörja träning hos sjukgymnasten..
Träningen ska få bukt på mina problem i axlar och armar.
Målet är att jag ska nå tung styrketräning tillslut men med en mjuk start för att minska risken för försämring.
Jag kände mig väldigt emot detta med träning för sist jag följde det rådet och gjorde lätta övningar hemma flera ggr per dag så blev jag rejält försämrad i armar och axlar så jag har inte klarat av att sätta upp håret i toffs sen dess.
Svårt för att använda armarna utan att få rejäl värk under nattetid.
Jag har börjat med träning en gång i veckan med blandade känslor.
Rädslan för att bli sämre och mer beroende av andra men samtidigt längtan ifall det fungerar och få klara mer i min vardag.
Ingen försämring än så länge...
Tack och lov!...
Sjukgymnasten är med på att det ska skötas väldigt försiktigt nu så en gång i veckan tränar jag 20 minuter ungefär.
Jag har fått en lapp med olika moment och jag väljer utav dom beroende på min dagsform.
Så jag har valt att lägga mer tid på benen och starta väldigt försiktigt med mina armar.
Jag började även aktivitetsträning på badhuset för ca 2 månader sedan.
2 gånger i veckan 2 timmar åt gången.
Det känns otroligt bra denna gången.
Lite hopp om att nya framsteg har gjorts då jag än så länge inte har fått utstå försämring.
Efter tre dagar med måbra känslor så tänkte jag.
Jag ringer handledaren och säger att jag kan gå upp i tid nu för nu tror jag att jag klarar det.
Men så fann jag mig ganska snart och tänkte att det vore skönt om jag fick må bra lite längre denna gången.
Jag har kommit överens med min handledare på ame om att inte öka tiden nu utan få mig att må bra i någon månad innan upptrappning.
Samt att vi ska ta det försiktigt och bara öka på ett ställe åt gången så antingen träningen eller aktivitetsträningen.
Det känns som vi nått ett bra samarbete där alla inblandade förstår vad det krävs av mig att få ihop allt vad gäller aktivitet och kroppsliga plågor.
Förra veckan mådde jag så bra.
Förstår ni känslan av att bara få skriva dom orden.
Jag kände mig piggare, kroppen mådde ganska väl och jag orkade mer än på länge.
Armarna/nacke och axlar är ju som det är med stelhet och minskad rörlighet och lite ont när jag använder dom men det var inte ökad värk iaf.
Höfterna krånglade lite i slutet av veckan så jag hade ont vid rörelse men det var lindrigt mot vad det kan vara.
Så livet kändes ganska bra faktiskt och jag fick återigen känslan av att hur lätt livet kan vara.
Hur lätt det är att utföra saker när inte kroppen hela tiden skickar signaler till hjärnan om all värk.
Och främst, jag gjorde saker för jag orkade och inte för jag tvingade mig.
Den känslan är ju faktiskt oslagbar...
Efter en bra tid så kommer det givetvis lite bakslag för jag har svårt att hejda mig när allt känns så lätt.
Men det kunde varit värre...
Jag är bara enormt trött nu så jag sover flera gånger om dagen.
Huvudvärken har börjat dyka upp så jag vaknar med den och jag får äran att somna med den och i bästa fall klarar jag mig ifrån migränen.
Mina höftproblem ville ha lite högre toppar på smärtan men inte i närheten av hur det varit, liten påminnelse om att ta det lugnt.
Ena benet ville också strula till det så värk ut i benet och ner i vaden för att avsluta med värk och en svullnadskänsla i foten.
Men ändå, en hel veckas lyx med energi fick jag.
Inte nog med det...
I veckan lyckades jag sätta upp mitt hår i en toffs för första gången sen i somras.
Det gjorde lite ont i armarna/axlarna givetvis men det gick.
Inte den snyggaste uppsättningen men ändå, jag fick upp armarna.
Kanske kan sambon och dottern få slippa sätta upp mitt hår och jag får göra det på mitt eget sätt snart.
Vilken må bra känsla!
Jag påbörjade aktivitetsträning på kupan men kroppen kaosade så det avslutades.
Hade väldigt mycket värk i nacke och armar och sov väldigt dåligt pga värken som blev nattetid.
Iom att jag försämrades i måendet så kunde jag inte utöka tiden och därav ansågs inte platsen rätt för mig.
Eftersom röntgen på nacken inte visade något fel så ville Läkaren att jag skulle påbörja träning hos sjukgymnasten..
Träningen ska få bukt på mina problem i axlar och armar.
Målet är att jag ska nå tung styrketräning tillslut men med en mjuk start för att minska risken för försämring.
Jag kände mig väldigt emot detta med träning för sist jag följde det rådet och gjorde lätta övningar hemma flera ggr per dag så blev jag rejält försämrad i armar och axlar så jag har inte klarat av att sätta upp håret i toffs sen dess.
Svårt för att använda armarna utan att få rejäl värk under nattetid.
Jag har börjat med träning en gång i veckan med blandade känslor.
Rädslan för att bli sämre och mer beroende av andra men samtidigt längtan ifall det fungerar och få klara mer i min vardag.
Ingen försämring än så länge...
Tack och lov!...
Sjukgymnasten är med på att det ska skötas väldigt försiktigt nu så en gång i veckan tränar jag 20 minuter ungefär.
Jag har fått en lapp med olika moment och jag väljer utav dom beroende på min dagsform.
Så jag har valt att lägga mer tid på benen och starta väldigt försiktigt med mina armar.
Jag började även aktivitetsträning på badhuset för ca 2 månader sedan.
2 gånger i veckan 2 timmar åt gången.
Det känns otroligt bra denna gången.
Lite hopp om att nya framsteg har gjorts då jag än så länge inte har fått utstå försämring.
Efter tre dagar med måbra känslor så tänkte jag.
Jag ringer handledaren och säger att jag kan gå upp i tid nu för nu tror jag att jag klarar det.
Men så fann jag mig ganska snart och tänkte att det vore skönt om jag fick må bra lite längre denna gången.
Jag har kommit överens med min handledare på ame om att inte öka tiden nu utan få mig att må bra i någon månad innan upptrappning.
Samt att vi ska ta det försiktigt och bara öka på ett ställe åt gången så antingen träningen eller aktivitetsträningen.
Det känns som vi nått ett bra samarbete där alla inblandade förstår vad det krävs av mig att få ihop allt vad gäller aktivitet och kroppsliga plågor.
Förra veckan mådde jag så bra.
Förstår ni känslan av att bara få skriva dom orden.
Jag kände mig piggare, kroppen mådde ganska väl och jag orkade mer än på länge.
Armarna/nacke och axlar är ju som det är med stelhet och minskad rörlighet och lite ont när jag använder dom men det var inte ökad värk iaf.
Höfterna krånglade lite i slutet av veckan så jag hade ont vid rörelse men det var lindrigt mot vad det kan vara.
Så livet kändes ganska bra faktiskt och jag fick återigen känslan av att hur lätt livet kan vara.
Hur lätt det är att utföra saker när inte kroppen hela tiden skickar signaler till hjärnan om all värk.
Och främst, jag gjorde saker för jag orkade och inte för jag tvingade mig.
Den känslan är ju faktiskt oslagbar...
Efter en bra tid så kommer det givetvis lite bakslag för jag har svårt att hejda mig när allt känns så lätt.
Men det kunde varit värre...
Jag är bara enormt trött nu så jag sover flera gånger om dagen.
Huvudvärken har börjat dyka upp så jag vaknar med den och jag får äran att somna med den och i bästa fall klarar jag mig ifrån migränen.
Mina höftproblem ville ha lite högre toppar på smärtan men inte i närheten av hur det varit, liten påminnelse om att ta det lugnt.
Ena benet ville också strula till det så värk ut i benet och ner i vaden för att avsluta med värk och en svullnadskänsla i foten.
Men ändå, en hel veckas lyx med energi fick jag.
Inte nog med det...
I veckan lyckades jag sätta upp mitt hår i en toffs för första gången sen i somras.
Det gjorde lite ont i armarna/axlarna givetvis men det gick.
Inte den snyggaste uppsättningen men ändå, jag fick upp armarna.
Kanske kan sambon och dottern få slippa sätta upp mitt hår och jag får göra det på mitt eget sätt snart.
Vilken må bra känsla!
En bild på vår fina Frasse som spanar ut i mörkret😍
Glöm inte gilla lilla hjärtat här nedanför om du gillar att läsa mina inlägg 🤗
0 kommentar(er)
