alskadeunderbarabarn.blogg.se

Är det verkligen så?

Rätta mig om jag har fel men nej så anser inte jag att det är faktiskt...

Omgivningen, elever, lärare, ljud/rörelse allt i rummet påverkar dig oftast om du har svårigheter för något...

Allra mest om det handlar om att undvika uppmärksamhet!

Jag vet att min dotter sitter på kunskaper i detta ämnet men hon har inte förutsättningarna för att kunna visa dom utan rätt anpassningar...

Allra minst när arbetet går ut på att tala inför grupp, planera och ta eget ansvar och vad fasiken det nu är...

Jag blir lite frustrerad ibland över mejlen jag får när jag påtalar min dotters problematik i skolan...

När det kommer in nya lärare och läraren efter en termin inte kan bedömma vilka kunskaper dottern har i ett ämne...

Vi vet att hon haft stor oro/ångest som belastat henne dom senaste åren...
Hon behöver vara väl förbered och vänjas in för nya skolsituationer...
Hon har väldigt svårt för att hamna i centrum då det begärs att hon ska tala inför grupp eller inför klassen...

Jag har mejlat och förklarat hur dottern fungerar och vilka svårigheter hon har...
Just för att vara säker på att läraren är uppdaterad kring dotterns svårigheter och för att dom ska få bästa möjliga start...

När dottern har fått hem sin läxa så har hon övat och kunnat dom ganska snabbt för att vara ett helt främmande ämne innan...

Dottern har varit glad efter varje läxförhör för hon känt att hon gjort bra ifrån sig...

Så får vi hem betygen och hon har fått ett F i detta ämnet...

För det första så har vi inte hört något om att hon inte kommer uppfylla ett godkänt, vilket jag tycker borde ha förmedlats till mig...
Allra mest eftersom vi haft möten just pga min oro kring hennes skolgång...
Den nya läraren har dock inte varit inblandad i detta men enligt skolan så ska anpassningarna finnas att läsa om för nya...
Det finns ingen förklaring i betygsättningen om vad som gjort att hon inte uppnått betyg...
Det har inte tagits upp på samtalet att hon lutar åt ett inte godkänt...

Efter jag har mejlat och frågat vad betyget är baserat på så får jag svar om att slutprovet inte har blivit godkänt av en anledning som vi är helt med på...

Jag fastnar dock i några delar av mejlet som jag dock är mindre nöjd med...

"Men oavsett vem hon har bredvid sig eller inte är hon blyg och många gånger för osäker till att svara. Vilket i sin tur gjort att jag inte vet vad hon kan och inte.
Jag tror inte att det ska vara ett problem till ett godkänt betyg denna terminen bara hon visar framfötterna.
Om kunskapen sitter där speglar det hennes arbete under lektionerna."

Det låter som att hon ska lösa ett godkänt denna terminen men nu till problemet...

Hon behöver alltså bli mer säker och inte vara så blyg...
Hon behöver visa framfötterna mer...
Om kunskapen sitter där så speglar det hennes arbete...

Har vi nu helt plötsligt missat hennes svårigheter som påverkar skoldagarna nästintill varje dag...
Har vi nu helt missat att en hel termin har gått där hon faktiskt underkänt dottern för att just dom här problemen har hindrat henne från att visa sina kunskaper...

Om hon nu är så blyg, osäker och inte vågar tala inför klassen...
Är det då inte upp till läraren att hitta någon metod för att trygga upp henne och finna något sätt där hon vågar vara mer pratsam och får möjlighet att visa sina kunskaper?

Mindre grupp, kanske själv med läraren eller vad fasiken som helst istället för att bara sätta mer press på dottern att sluta vara blyg och osäker...

Hur ofta finns det inte elever i klassen som har mycket kunskaper men som faktiskt inte kan visa dom av olika anledningar...

Hon har gjort så stora framsteg, fått så mycket bättre skoldagar överlag...

Varför kan man inte bara känna att fasiken vad bra hon kämpat på...
Nu hjälps vi åt och tryggar upp så hon löser detta...

Hon satt ju för en tid sen med sådan ångest så hon antingen inte kunde ta sig hemifrån eller så kunde hon inte kliva in på skolan...
Eller så kom hon dit men tillbringade tid på toaletten där hon försökte häva ångesten som dök upp...
Eller så lämnade hon skolgården...

Efter lovet så blev det distans i detta ämnet...
Eleverna ska ha distansundervisning i klassrummet med läraren då dom inte ska vistas i olika skolor...

Dottern förklarar att hon tycker det är svårt när det är distans, då dom ska sitta uppkopplade på datorn...
Hon förstår inte vad läraren säger, har svårt att koncentrera sig och kan inte jobba när hon inte kan be om hjälp...

Hon börjar nu försöka skolvägra igen två dagar i veckan då detta ämnet är...

Jag har förklarat att skolvägra inte kommer lösa problemet vi får kontakta skolan och se över vad dom kan göra så hon känner sig trygg...

Jag ringer samtal till skolan för att göra upp en plan för dagen...
Det bestäms att hon inte behöver koppla upp sig via datorn bara hon kommer...

Dottern får sitta och jobba i boken istället...
Så här har det varit nu under några lektioner...
Antingen får jag ringa på morgonen för att trygga upp dottern eller så har skolan fixat när hon kommer dit...

Jag får ett mejl från ansvarig ämneslärare...

Hon önskar att dottern kopplar upp sig på datorn för annars kan hon inte se vad hon jobbat med...
Dottern blir även tillsagd på skolan att hon behöver koppla upp sig på nästa lektion...

Åter igen har jag en skolvägrande dotter...
Hon tar bussen in till skolan men går inte in till lektion utan ringer mig för hon vill hem...

Då är vi inne på 3dje veckan distansundervisning i detta ämnet, där ämnet dessutom är två gånger i veckan...

Jag får återigen ringa skolan och deala fram en lösning...

Väldigt ofta känns det som jag gör det ena samtalet efter det andra men ändå står vi med samma problem...

Jag tog upp med en lärare för någon vecka sedan när klasslärare var sjuk om att dottern tycker det är svårt att koncentrera sig vid distansundervisningen, att det är svårt att hänga med, att eleverna stressar henne när hon inte hänger med, att hon då inte jobbar...

Jag fick till svar att ja men jag har hört att hon och två kompisar sitter längst ner i klassrummet och pratar och grejar med annat...

Okej, ja jag vet att det pratas endel men jag har dock inte hört att det varit så under den lektionen...

När jag funderat över svaret så blir jag irriterad över att det är så lätt att direkt säga att svårigheterna hon beskriver är för att hon inte engagerar sig under lektionen...

Funderar man någonsin på om hennes svårigheter kanske är som hon beskriver och därför blir hon okoncentrerad när det blir för svårt och därav hamnar i att småsnacka med kompisarna...

Det hjälper väl inte att säga till mig när jag påtalar problemet...
Ja men hon gör inte det hon ska på lektionen...

Jag pratar med henne hemma och jobbar för bättring om det är så men det är upp till lärarna att trygga upp henne, fånga hennes fokus och få henne att arbeta under skoltid...

Om det nu är att koppla upp sig på datorn som är problemet så varför inte säga...

"Så länge det är distansundervisning så kan du gå in i klassrummet och ta din bok och jobba i...
Du behöver inte oroa dig över att du måste koppla upp dig på datorn..."

Bara för att arbetet inte finns på datorn så går det ändå bedömma vad som är gjort i boken...
Då får väl lärarna sinsemellan förmedla vad som är gjort...

Är inte det tillräckligt underlag för att bedömma, nej men lös det på något annat sätt eller ta det med mig då...
Men kom inte och lämna över ett betyg med inte godkänt om ni inte anpassat efter hennes behov som vi pratat om i flera år nu...

Nu är vi inne på ytterliggare en vecka där skolstarten igår började med en skolvägran...
Nu är dock distansundervisningen över men det motar ändå...

Det fungerar inte att ha det så här...

Nu kommer jag lägga in förslaget på att ta bort det ämnet...
Finns ytterliggare ett ämne hon vägrar gå till som jag funderar på att plocka bort också...

Jag anser inte att det är rätt att göra så för med rätt anpassningar så borde vi kunna nå ett sätt ändå men samtidigt så känner jag att vad fasiken...

När det inte fungerar så får jag känslan av att mina samtal bara känns överdrivna ifrån endel lärare så det ändå ignoreras...

Men när jag ser henne här hemma i tryggheten med släkt och ser hur jobbigt det är för henne att tala inför andra så förstår jag att det är jobbigt i skolan...

Jag kan inte tvinga in henne i något utan det handlar hela tiden om att trygga upp så hon vågar ta steget...
Där hon kan känna att fasiken vad bra detta gick, jag löser detta...

Just nu är det dotterns trivsel som är viktigast...

Antingen kan vi ha en skolvägrande elev eller så ser vi det positiva med att eleven faktiskt tog sig till skolan idag med...

Antingen kan vi välja och se problemet som något stort eller så gör vi problemet lätt...

Jag vill påminna om att det finns några lärare som fixar det galant kring dottern men sen finns det alltid några som på något vis tar längre tid att få till ett bra arbetssätt med...

Tjötigt men sant...
Hur du ser på barnet avgör hur du kommer att hjälpa det...

Ser du barnet som "kan men inte vill" så är din syn enbart att barnet ska förbättras och lära sig att lyssna...

Då kommer du förmodligen inte se vad du som lärare kan göra skillnad i hur du lär ut..

Ser du barnet som "vill men inte alltid kan" så finns det många sätt att hjälpa barnet steg för steg att lyckas...

Du kanske blir mer öppen för att vara flexibel i hur du lär ut...

Jag ser iaf en dotter som "vill men inte kan" så med tiden hoppas och tror jag att det löser sig❣️

Igår hade jag ett väldigt bra samtal med klassläraren.
Hon förstod och var med på hur jag menade och skulle se över hur vi skulle få löst detta på ett bra sätt...

Tusen tack till henne❣️

En bild läs och fundera...

För vems skull tas besluten kring vad som är bäst?

Bara för att min dotters svårigheter är "osynliga" så försöker man få henne att fungera som många andra trots att hon visar på olika sätt att det inte går...

Varför ska allt jämnt vara lika?

För jag menar...

Inte tvingar du en som sitter i rullstol att gå enbart för alla andra gör det....

Eller en som har dålig syn att jobba utan glasögon bara för alla andra gör det...

Eller en som har diabetes får inte ta sitt insulin för ingen annan tar det....

Eller en som är glutenintolerant får inte specialkost för ingen annan har det...

Alla har vi våra olika behov och svårigheter som påverkar vardagen...

Låt inte problemet bli större än vad det är för det är stort nog ändå för den som lever med det dagligen❣️

Hade dom kunnat välja så hade det valts bort väldigt fort men det är inte viljan det är fel på!

Lämna gärna ett avtryck genom att gilla lilla ❤ här nedanför och dela gärna min blogg🤗

Tack❣️