alskadeunderbarabarn.blogg.se

Jag vaknar stressad...

Jag har försovit mig till jobbet...

Jag skyndar mig för att komma i tid...

Klockan den tickar på men jag kommer aldrig fram...

Hur fort jag än springer så är det något som håller mig tillbaka...

Stressen inombords, pulsen som slår hårt...

Jag hittar inte vägen till mitt jobb...

Jag tar fram mobilen och försöker ringa för att meddela att jag är sen men jag trycker fel siffror hela tiden och lyckas aldrig få in rätt nummer...

När jag väl lyckas hitta till jobbet och är på plats så är det för sent...

Mitt pass är över...

Jag ber om ursäkt och känner skuld för kollegorna fick slita häcken av sig för jag inte kom i tid...

Besviken vänder jag om för att gå hem igen...

Jag vaknar sönder stressad, genomsvett och inser att allt är en dröm...

Min dröm påminner lite om min verklighet...

Känslan av att komma försent för min tanke var bara en månads sjukskrivning men det är nu 1 och 1/2 år...

Hur jag försöker ta mig tillbaks till mitt jobb men inte lyckas lösa problemet som motar min återgång...

Hur tiden bara rinner iväg men jag står kvar på samma ställe och stampar...

Hur förvirrad jag känner mig ibland när jag inte hittar rätt hjälp...

Känslan av att belasta andra för jag inte helt kan utföra mina ansvarsområden eller utföra mina pass...

Besvikelsen som ofta infinner sig när jag inte lyckats göra det vardagliga som jag önskar...

Glömskan som härjar i mitt liv och som gör sig påmind varje dag...

Vissa dagar har jag svårare för att acceptera hur livet ser ut, medans jag i andra dagar bara känner tacksamhet för dom små framsteg som görs...

Men det gör trots allt en bit ont i hjärtat av att livet rinner mellan fingrarna och att jag inte riktigt lyckas fånga upp vardagen och njuta av livet så som jag hade önskat...

Jag vet inte hur, men jag vet att jag en dag ska ta mig dit❣

Du kan inte påverka tiden bakåt men det finns fortfarande möjligheter att påverka tiden framåt...

Glöm inte av dig själv mitt i allt annat...❣