29 Mars 2020 - 23:01
Nu så nu ska vi gå tillbaka till den där dagen som faktiskt har gjort förändringar i min vardag...❣
Jag skickade som sagt in en egenremiss till Gottfries mottagningen som utreder fibromyalgi samt ME.
Jag skickade som sagt in en egenremiss till Gottfries mottagningen som utreder fibromyalgi samt ME.
När läkaren på vårdcentralen dom senaste gångerna hävdar att jag bara lider av ångest så kände jag mig väldigt trött på att inte nå fram, att inte få någon förståelse på hur jobbigt det är att ta sig igenom dagarna...
Jag känner att jag har verkligen kämpat mig igenom åren och försökt tryckt undan måendet för det finns inget men när inte det hjälper så orkar man bara inte...
Att behöva vakna varje dag med samma värk som inte vill ge med sig...
Den där orken som lyser med sin frånvaro trots att jag är sjukskriven...
Illamåendet som aldrig vill släppa...
Den pulserande smärtan och svullnadskänsla i kroppen som tär på psyket och humöret...
Att gå upp och ta sig en dusch för att sedan känna den tunga känslan, tröttheten och vilan som behöver intas...
Att vakna till det soliga med en ovanligt pigg känslan men efter jag klätt mig och ätit frukost känner hur tröttheten tar över och vilan behövs igen...
Där jag efter vilan fixar med disken för att känna att den tunga känslan i kroppen infinner sig och vilan behöver intas igen...
Eller när jag väl fått på mig kläder och kommit ut i trädgården och känner hur illamåendet ökar och jag inte vet hur jag ska genomföra stunden ute...
Eller när jag är ute och vinden är för kall, där kroppen inte tål kyla vilket ger stelhet och värk så man hellre avstår utevistelse...
Andfåddheten som blir av att gå från huset till brevlådan, andfåddheten som ökar illamåendet så jag står och försöker spy när jag väl är tillbaka på trappen...
Där hjärnan försöker printa in att ta dig ut, det blir lättare för varje gång...
Alla säger det så ta dig bara ut tillslut släpper det...
Jag ställde mig frågan om och om igen varför jag mår som jag gör, varför kroppen inte ens orkar med det vardagliga...
Jag vet ju att jag har mycket omkring mig vilket påverkar givetvis, men när jag trots sjukskrivningen inte orkar utföra dagliga saker i hemmet utan att behöva vila hela tiden känns ändå inte rätt...
Väldigt sällan dök det upp en dag där jag kände mig bättre, dessa dagar kunde jag greja massor, vara ute, leka med barnen...
Den känslan när dessa dagar dök upp var oslagbar, det kändes som jag aldrig hade varit dålig...
Att bara kanske lida av illamåendet var som att vara frisk, eller jag vet inte för den friska känslan har jag inte känt på flera år så hur är det att känna sig frisk?
Nånstans dyker tankarna upp och jag hör läkarens röst om att jag helst vill gå hemma...
Är det så illa så jag är lat, letar orsaker för att slippa...
Innerst inne vet jag att något är galet men när ingen vill utreda och hitta problemet så tappar man allt och försöker bara ta sig igenom dagarna...
Jag har en vardag, en familj, ett arbete, ett liv som behöver fortsätta oavsett så det är bara att kämpa på och hoppas på att det dåliga måendet försvinner...
Men jag fick inte ihop det om jag mådde dåligt 13 av 14 dagar hur kunde jag då den 14de dagen klara av så mycket utan att känna av värken, andfåddheten, det stela i kroppen...
Väldigt sällan dök det upp en dag där jag kände mig bättre, dessa dagar kunde jag greja massor, vara ute, leka med barnen...
Den känslan när dessa dagar dök upp var oslagbar, det kändes som jag aldrig hade varit dålig...
Att bara kanske lida av illamåendet var som att vara frisk, eller jag vet inte för den friska känslan har jag inte känt på flera år så hur är det att känna sig frisk?
Nånstans dyker tankarna upp och jag hör läkarens röst om att jag helst vill gå hemma...
Är det så illa så jag är lat, letar orsaker för att slippa...
Innerst inne vet jag att något är galet men när ingen vill utreda och hitta problemet så tappar man allt och försöker bara ta sig igenom dagarna...
Jag har en vardag, en familj, ett arbete, ett liv som behöver fortsätta oavsett så det är bara att kämpa på och hoppas på att det dåliga måendet försvinner...
Men jag fick inte ihop det om jag mådde dåligt 13 av 14 dagar hur kunde jag då den 14de dagen klara av så mycket utan att känna av värken, andfåddheten, det stela i kroppen...
Helt smärtfri var jag väl inte men det känns nästintill så när man är van vid högre smärta dagligen...
Hur kunde det bara minska och energin i kroppen flödade?
När jag hade dom bra dagarna varför grejade jag med allt jag hann med medans jag mådde bra om jag nu bara var lat...
Borde jag inte varit lat även fast jag mådde bättre?
Varför kom dessa bra dagar så sällan och varför höll dom i max 1-2 dagar för att ge mig minst en eller två veckor dåliga dagar....?
Jag förklarade så många gånger att det är inte viljan som är dålig...
Jag vill så mycket men kroppen lyder mig inte...
Det går bara inte...
Jag visste inte riktigt hur jag skulle lösa allt, hur jag skulle hitta tillbaka och bara få ordning på min kropp så jag kan återgå till arbete...
Veckan efter jag postat remissen till Gottfries så ringer jag mottagningen för att kolla hur lång väntetiden är.
När receptionisten svarar och säger att dom har remiss stopp så känner jag att jag vill ge upp, tårarna vill bara forsa ur mig och jag vill vräka ur mig all ilska över motgångar som jag minst behöver...
Men hon säger ganska snart efter att idag har jag suttit och kollat igenom lite remisser för att se över om vi hinner med några till och konstigt nog så har jag just din remiss framför mig.
Hon hade reagerat på datumet som stod på min remiss och skulle ringa för att kontrollera om den stämde...
Eftersom jag skrev den ett år innan och när jag nu postade den så glömde jag ändra datum...
Så hon trodde det hade blivit något väldigt fel innan den nådde dom...
När vi pratat en stund så nämner hon att dom fått ett återbud under dagen men tyvärr ringde jag en halvtimma försent för hon hade redan skickat ut tiden till en annan men inte fått svar än...
Det visade sig efter många om och men att denna kvinnan inte svarade så jag fick tiden...
Så jäkla glad men också väldigt nervös för tre timmar senare skulle jag befinna mig i Göteborg där någon skulle hjälpa mig och där någon läkare faktiskt skulle ge mig tiden och försöka hitta vad som felar...
Hur kunde det bara minska och energin i kroppen flödade?
När jag hade dom bra dagarna varför grejade jag med allt jag hann med medans jag mådde bra om jag nu bara var lat...
Borde jag inte varit lat även fast jag mådde bättre?
Varför kom dessa bra dagar så sällan och varför höll dom i max 1-2 dagar för att ge mig minst en eller två veckor dåliga dagar....?
Jag förklarade så många gånger att det är inte viljan som är dålig...
Jag vill så mycket men kroppen lyder mig inte...
Det går bara inte...
Jag visste inte riktigt hur jag skulle lösa allt, hur jag skulle hitta tillbaka och bara få ordning på min kropp så jag kan återgå till arbete...
Veckan efter jag postat remissen till Gottfries så ringer jag mottagningen för att kolla hur lång väntetiden är.
När receptionisten svarar och säger att dom har remiss stopp så känner jag att jag vill ge upp, tårarna vill bara forsa ur mig och jag vill vräka ur mig all ilska över motgångar som jag minst behöver...
Men hon säger ganska snart efter att idag har jag suttit och kollat igenom lite remisser för att se över om vi hinner med några till och konstigt nog så har jag just din remiss framför mig.
Hon hade reagerat på datumet som stod på min remiss och skulle ringa för att kontrollera om den stämde...
Eftersom jag skrev den ett år innan och när jag nu postade den så glömde jag ändra datum...
Så hon trodde det hade blivit något väldigt fel innan den nådde dom...
När vi pratat en stund så nämner hon att dom fått ett återbud under dagen men tyvärr ringde jag en halvtimma försent för hon hade redan skickat ut tiden till en annan men inte fått svar än...
Det visade sig efter många om och men att denna kvinnan inte svarade så jag fick tiden...
Så jäkla glad men också väldigt nervös för tre timmar senare skulle jag befinna mig i Göteborg där någon skulle hjälpa mig och där någon läkare faktiskt skulle ge mig tiden och försöka hitta vad som felar...
Men tänk om hon också bara säger att det är ångest...
Innerst inne så hoppas jag på att det varken är fibromyalgi eller ME för jag önskar ju mest att det är så enkelt som en pencillinkur så är det överstökat och jag kan inta vardagen som alla andra...
Samtidigt som jag mest av allt bara vill ha ett svar oavsett vad det är så jag kan börja leva och göra livet lite lättare...
Bara man får svar på vad det är så finns det alltid något man kan förändra för att uppnå bättre mående, bara av att få kunskap om hur man ska förebygga för att inte hamna i dom jobbigaste dagarna är ju ett plus❣
Det är precis det den här läkaren kommer hjälpa mig med.
När jag förklarar mitt mående, min känsla i kroppen, hur varierande en dag kan vara och att jag aldrig vet hur morgondagen kommer kännas, om jag kommer komma ur sängen eller om jag ska orka ta mig igenom dagen.
Jag förklarar hur en bra dag kan komma och att den där bra dagen ger mig en veckas plåga efter eller kanske till och med två veckor...
Vilket lidande det blir för kroppen blir utslagen av att göra något som kanske andra gör flera gånger i veckan...
Hur jag dag efter dag hoppas på att en bra dag ska infinna sig och att jag börjar tappa orken på att slå mig fram för att bara få gjort mina enkla vardagliga uppgifter...
Innerst inne så hoppas jag på att det varken är fibromyalgi eller ME för jag önskar ju mest att det är så enkelt som en pencillinkur så är det överstökat och jag kan inta vardagen som alla andra...
Samtidigt som jag mest av allt bara vill ha ett svar oavsett vad det är så jag kan börja leva och göra livet lite lättare...
Bara man får svar på vad det är så finns det alltid något man kan förändra för att uppnå bättre mående, bara av att få kunskap om hur man ska förebygga för att inte hamna i dom jobbigaste dagarna är ju ett plus❣
Det är precis det den här läkaren kommer hjälpa mig med.
När jag förklarar mitt mående, min känsla i kroppen, hur varierande en dag kan vara och att jag aldrig vet hur morgondagen kommer kännas, om jag kommer komma ur sängen eller om jag ska orka ta mig igenom dagen.
Jag förklarar hur en bra dag kan komma och att den där bra dagen ger mig en veckas plåga efter eller kanske till och med två veckor...
Vilket lidande det blir för kroppen blir utslagen av att göra något som kanske andra gör flera gånger i veckan...
Hur jag dag efter dag hoppas på att en bra dag ska infinna sig och att jag börjar tappa orken på att slå mig fram för att bara få gjort mina enkla vardagliga uppgifter...
Jag förklarar hur jag blir uppmanad att ta promenader, träna osv men jag mår så dåligt innan, hur ont det gör när jag går, vilket lidande jag känner efter...
Hur jobbigt det är att behöva säga till familjen och omgivningen att jag inte orkar, att jag behöver vila så fort något ska göras eller om dom vill hitta på något...
Känslan av att bli mer och mer isolerad men samtidigt inte ha orken för att göra det jag önskar, den där tunga känslan i kroppen som infinner sig men som inte går att beskriva i ord så andra förstår...
Jag vill inte vakna med känslan av att redan längta till en ny dag där den kanske är lite bättre...
När läkaren har gjort allt som behövs för en bedömning så säger hon av det du beskriver så lutar det åt både fibromyalgi och ME.
Fibromyalgi:
ME:
Tårarna forsar, det finns liksom inget stopp...
Läkaren frågar mig om jag gråter för jag är ledsen för det hon säger...
Jag gråter av tacksamhet, tacksamhet för att du tar dig tid för mig, tacksamhet för att du hjälper mig att ta reda på vad som stoppar mig i min vardag...
Jag har börjat tvivla på mig själv det sista när jag aldrig blir bra trots sjukskrivning och att du ger mig ett svar på varför mitt mående är som det är gör mig så lättad...
Det känns skönt att få återvända till min läkare på vårdcentralen och lämna fram diagnoserna som läkaren på Gottfries kommit fram till...
Jag har möjlighet att få kunskap för att kunna förbättra min vardag..
Det känns... så jävla underbart❣
Läkaren skriver ut lite recept på bland annat D-vitamin, folsyra, magnesium, b12 sprutor samt LDN-låg dos naltrexon...
B12 sprutorna informerade hon mig om att vårdcentralen behöver visa mig hur man gör så jag sedan kan ta dom själv hemma.
Det var bara att boka ett besök.
Hon förklarar att dessa recept hon skrivit kan hjälpa mig att må lite bättre, det kanske inte gör under och botar ditt mående men dina skov kan bli kortare och dom bättre dagarna fler samt att skoven inte blir lika jobbiga...
Det låter som tillräcklig information för mig för att prova.
I detta läget så provar man nästintill vad som helst bara man får ha ett värdigt liv och inte behöver se tillbaka på åren och se allt man missat för man fått tillbringa tiden i soffan och inte lyckades utföra allt man önskade...
Jag har inte stora önskningar om saker jag vill utföra utan mer att jag vill kunna få ha min tid med familjen, vänner och orka med saker som man gör tillsammans och att även kunna arbeta kombinerat med allt vad livet innebär...
Jag åker hem med tårar av glädje, en dag som fylls av känslor som bara svämmar över...
Känslan av att jag nu kanske kommer hitta sakerna i vardagen som kommer få mig att må bättre❣
Läkaren frågar mig om jag gråter för jag är ledsen för det hon säger...
Jag gråter av tacksamhet, tacksamhet för att du tar dig tid för mig, tacksamhet för att du hjälper mig att ta reda på vad som stoppar mig i min vardag...
Jag har börjat tvivla på mig själv det sista när jag aldrig blir bra trots sjukskrivning och att du ger mig ett svar på varför mitt mående är som det är gör mig så lättad...
Det känns skönt att få återvända till min läkare på vårdcentralen och lämna fram diagnoserna som läkaren på Gottfries kommit fram till...
Jag har möjlighet att få kunskap för att kunna förbättra min vardag..
Det känns... så jävla underbart❣
Läkaren skriver ut lite recept på bland annat D-vitamin, folsyra, magnesium, b12 sprutor samt LDN-låg dos naltrexon...
B12 sprutorna informerade hon mig om att vårdcentralen behöver visa mig hur man gör så jag sedan kan ta dom själv hemma.
Det var bara att boka ett besök.
Hon förklarar att dessa recept hon skrivit kan hjälpa mig att må lite bättre, det kanske inte gör under och botar ditt mående men dina skov kan bli kortare och dom bättre dagarna fler samt att skoven inte blir lika jobbiga...
Det låter som tillräcklig information för mig för att prova.
I detta läget så provar man nästintill vad som helst bara man får ha ett värdigt liv och inte behöver se tillbaka på åren och se allt man missat för man fått tillbringa tiden i soffan och inte lyckades utföra allt man önskade...
Jag har inte stora önskningar om saker jag vill utföra utan mer att jag vill kunna få ha min tid med familjen, vänner och orka med saker som man gör tillsammans och att även kunna arbeta kombinerat med allt vad livet innebär...
Jag åker hem med tårar av glädje, en dag som fylls av känslor som bara svämmar över...
Känslan av att jag nu kanske kommer hitta sakerna i vardagen som kommer få mig att må bättre❣
1 kommentar(er)
