alskadeunderbarabarn.blogg.se

Det är så mycket tid och energi som förbrukas när två ställen så som läkare och försäkringskassan ska få till ett bra samarbete...

Läkarna har sina regler att följa medans försäkringskassan har sina sedan om deras regler passar ihop med varandra för att det ska bli det bästa för mig som sjukskriven är en annan femma...

I förra veckan ringde en handläggare på försäkringskassan till mig...

Hon ville gå igenom lite angående mitt läkarintyg som hon fortfarande inte ansåg hade tillräckligt styrkande medicinskt för att jag ska få igenom mitt önskemål om två arbetspass i veckan...

Eftersom jag har varit sjukskriven så länge så tog hon upp om att dom behöver se över hela arbetsmarknaden ifall jag kan återgå till arbete...

Vården är ett tungt arbete och därav anser dom att jag kanske kan klara av ett annat arbete...

Det här är något som har oroat mig för min arbetsplats vill jag inte ska tas ifrån mig pga jag inte uppnår deras mål till snabb återgång i arbete...

Hon låter väldigt förstående och ställer många frågor för att se vad det innebär om dom beslutar att neka eller godkänna...

Jag förklarar för henne hur mycket mitt arbete betyder för mig, hur bra jag trivs där och att jag verkligen inte vill förlora den platsen...

Jag förstår samtidigt att dom behöver se över allt så jag inte går hemma i onödan men samtidigt så känner jag inte att jobbet i sig försämrar mitt mående som det är just nu utan det skulle snarare innebära ny plats, nya arbetskollegor, nya rutiner osv som kommer ta mer energi än att jag är kvar på min trygga plats...

Just mitt mående överlag är i samma skick oavsett på vilket arbete jag befinner mig i...

Handläggaren börjar prata om att jag har omvårdnadsbidrag för min stora pojk pga allt merarbete hans diagnoser innebär...

Lite kortfattat vad omvårdnadsbidrag är...

När barn har diagnoser så som autism, adhd, epilepsi osv så kan det innebära att dessa barn behöver mer stöttning i sin vardag gentemot barn utan diagnoser i samma ålder...

Jag som förälder lägger mycket tid på att hålla rutiner, arbeta mycket med att ligga steget före, många läkarbesök och samtal för att förbereda, extra tid på matlagning då skolmaten inte fungerar, extra körning då bussturen till/från skolan inte fungerar, affektutbrott som tar mycket energi samt tid, att alltid finnas tillhands dygnet runt osv...
Ja listan kan göras lång...

Allt merarbete som jag gör kan jag som förälder söka bidrag för vilket ger mig möjlighet att orka med dagarna, för att jag då får en extra inkomst så jag kan gå ner i arbetstid för att vardagen ska fungera...

Inte för att den summan ger mycket gentemot arbetstiden man går ner men allt är bättre än inget...

Man kan läsa mer om det på försäkringskassans hemsida...

Iaf jag har ett omvårdnadsbidrag och när man har det så innebär det att jag har merarbete med mitt barn vilket då försäkringskassan vill se över då man är sjukskriven för att dom vill se ifall detta merabetet kan jämföras med ett arbete...

Hör ni hur förbannat sjukt det låter...

Dom vill alltså kolla över hur mycket av min energi jag lägger på min son för att utesluta ifall jag hade kunnat arbeta den procenten som dom uppskattar att jag gör med honom...
För om jag klarar av att lägga den tiden med honom så innebär det att jag egentligen borde kunna arbeta...

Jag förstår att regler finns och att dom behöver finnas MEN jag har barn och oavsett hur mycket tid dom tar så är det fortfarande mitt barn....

Hur tänker dom ska jag lämna bort mitt barn för att använda den tiden och orken det ger till att arbeta....

För oavsett vad dom anser så har jag ju fortfarande mitt merarbete vad gäller barnet ändå...

Menar dom på fullaste allvar att arbetslivet är så viktigt så man ska avstå sin familj eller vad vill man få ut av detta?

Vilket jävla idiot kom på det förslaget?!

Ja ursäkta språkvalet men detta är bland det dummaste jag hört!

Jag förklarar för henne att jag tar upp mina barn, ser till så dom är iordning för skolan, kör dom dit för att sedan åka hem och sova...

Jag förbrukar min energi men jag åker direkt hem och sover för att jag ska orka med mina 25% som jag ska arbeta senare under dagen...
På kvällen när jag arbetar så är min sambo hemma och tar hand om barnen...

Man är så fruktansvärt utlämnad i dessa situationer där dom bara hänvisar till deras lagar och en annan ska följa precis allt dom vill...
Där man ska beskriva sitt liv in i minsta detalj, minut för minut...

Jag har läst om andra föräldrar som har omvårdnadsbidrag för sina barn och därav blivit nekade rätten till sjukpenning så jag är förberedd på att detta kan komma...

Jag förklarar hur dagarna ser ut, jag förklarar om mitt schema som kan innebära två arbetsdagar på en vecka för att veckan efter bestå av 5 arbetsdagar...

Hur viktigt det är för mig att få två arbetstillfällen på 4 timmar gången för att sedan hinna vila upp mig däremellan...

Att jag ska få möjlighet att komma till jobbet, få gjort något innan jag ska gå hem, få känna ett lugn och inte stressen som det innebär att jobba 1 timme åt gången...

Handläggaren förklarar att reglerna är så att du jobbar 80% och om du kan jobba ett pass på 4 timmar då innebär det att du lika gärna kan jobba halvtid eftersom 4 timmar är som en halvtid...

Jo det förstår jag...
Men jobbar jag halvtid så innebär det mer pass...
Skillnaden är ju däremot att jag jobbar två stycken 4 timmars pass under en vecka...
Men jobbar jag halvtid så innebär det 4 stycken fyra timmars pass per vecka...

Hur är tänket egentligen... bara för jag orkar jobba två stycken 4 timmars pass så ska det jämföras med halvtid...

Ser dom inte vilotiden emellan som det innebär gentemot en halvtid...

Ja vi diskuterar, jag bryter ihop, samlar mig och lämnar information och ber till gudarna att det finns någon förståelse någonstans hos dom och att detta blir godkänt...

För första gången på väldigt länge så känner jag att det går som det går...

Allt känns meningslöst, all denna sjukskrivningstid har inneburit så mycket krångel med försäkringskassans regler och läkarens hetsande så denna gången känner jag att det kommer bli dom som tar slut på min kropp...

Godkänner dom inte så får jag försöka ta mig så långt det går...
Mer än så kan jag inte göra...

Jag är trött på att förklara mig, jag är trött på att människor ska vara inne i mitt liv och ha reda på allt där jag ska förklara mig tusen gånger om...

Jag har så mycket i min vardag som behöver hålla ihop och den energin jag lägger på dessa krånglande läkarintyg och sjukskrivningar, den finns helt enkelt inte utan dom tar energi från mitt liv...

Handläggaren är bra, inga fel där utan det är reglerna i sig som dom måste följa som sabbar allt...

Jag har känt stress och press över allt vad gäller sjukskrivningen men denna gången känns det som jag inte orkar bry mig om vad som sker längre...

Går det inte igenom så är det väl så det ska vara då, det får bli som det blir nu...

Efter samtalet gick det en helg innan nästa samtal kom...

Nu äntligen börjar det hända saker...
Nu sådär 2 månader efter mitt första försök att få mer jämna arbetsveckor så har läkaren äntligen lyckats skriva ett läkarintyg som styrker att jag behöver ha en mer jämn arbetstid fördelad på veckorna....

Eller ja läkarintyget var samma som sist lite bristande men samtalet jag hade haft med handläggaren hade bidragit till att dom nu skulle godkänna min önskan...

Hon hade lyssnat på mig hur jag upplevde allt, hur vardagen såg ut, vad det innebär för mig att jobba 25% av alla mina arbetspass gentemot att ha 25% under två arbetstillfällen per vecka...

Handläggaren hade tagit upp om vårat samtal samt läkarintyget på något möte och dom kom då fram till att dessa två arbetstillfällen i veckan var bättre...

Kändes underbart skönt att detta är godkänt och nu gäller till mitten på maj...👌

Ska bli skönt att släppa detta och nu kunna fokusera på en tryggare och förhoppningsvis en lugnare tid framåt❣