Livet är inte alltid rättvist, men det borde finnas någon som iaf fördelar upp saker och ting lite bättre!
Vad är det livet vill säga oss?
Du kommer sjunka till botten om och om igen men ta dig upp för du måste vara redo för nästa slag...
Ja visst låter det deprimerande men ibland kan man inte annat än tappa den där tron om att allt ska få flyta på och bli lite lättare...
Jag är trött på motgångar, trött på saker som dyker upp och ställer till oro i vårat liv...
För några veckor sedan åkte sambon iväg på ett inplanerat läkarbesök där en sterilisering skulle göras...
Ingreppet blir inte som tänkt då läkaren upptäcker en tumör...
Sambon ringer mig och förklarar vad som skett...
Jag står på skolan när jag får samtalet...
"Det blev ingen sterilisering, dom hittade en tumör..."
Först känner jag bara helvete, tumör, dom kanske bara misstagit sig...
Samtidigt som tankarna bara far runt i huvudet av tacksamhet att vi beslutat sterilisering om det nu är en tumör för när hade det upptäckts annars...
Vad är det livet vill säga oss?
Du kommer sjunka till botten om och om igen men ta dig upp för du måste vara redo för nästa slag...
Ja visst låter det deprimerande men ibland kan man inte annat än tappa den där tron om att allt ska få flyta på och bli lite lättare...
Jag är trött på motgångar, trött på saker som dyker upp och ställer till oro i vårat liv...
För några veckor sedan åkte sambon iväg på ett inplanerat läkarbesök där en sterilisering skulle göras...
Ingreppet blir inte som tänkt då läkaren upptäcker en tumör...
Sambon ringer mig och förklarar vad som skett...
Jag står på skolan när jag får samtalet...
"Det blev ingen sterilisering, dom hittade en tumör..."
Först känner jag bara helvete, tumör, dom kanske bara misstagit sig...
Samtidigt som tankarna bara far runt i huvudet av tacksamhet att vi beslutat sterilisering om det nu är en tumör för när hade det upptäckts annars...
Det här är ju verkligen mardrömmen, hur kommer det bli nu, finns det bara en tumör eller har det spridit sig...
På ett sätt så jobbar jag emot tankarna, vi vet inte så mycket än, det kanske är fel, tumör kanske inte innebär cancer... eller, sambon måste ha fattat fel, läkaren kanske bara menade att det var något annorlunda men såg ut som en tumör....
Måndagen rullade på oavsett då jag lovat att följa med stora pojken och gänget i "studierummet" till dalenium där vi tillbringar dagen...
Toppen ställe❣👌
Tankarna går samtidigt till sambon som lämnar sjukhuset med helt andra tankar än vad han tänkt sig innan...
Det är han tumören sitter i, om jag är orolig så kan jag bara tänka mig vilka funderingar som kan fara runt i hans huvud...
Samtidigt som tankarna skenar iväg på vad som komma skall...
Läkaren ordnar en tid redan på onsdag, att det går så fort till nästa tid som blir bokad två dagar senare gör en inte mindre oroad men ändå skönt att det går snabbt!
Först ultraljud igen för att få bekräftat det den tidigare läkaren sett och sedan sker ett läkarbesök där dom undersöker, förklarar vad ultraljudet visar, tar blodprov, osv...
När hon börjar prata om tumören och börjar halka in på spåret om cancer och vi får frågan om vi förstått vad detta handlar om så känner jag hur det bränner under ögonlocken, hjärtat som slår hårt av rädsla för vad detta innebär...
Har han cancer?!... känns som orden inte riktigt vill fastna...
Jag frågar inte, jag känner att börjar jag fråga så brister allt...
Hon lämnar över en lapp...
Till dig som precis blivit diagnostiserad med testikelcancer...
Det där informationsbladet med den tydliga texten ger ett ännu tydligare svar...
Vi börjar planera för den kommande operationen som ska ske redan dagen efter...
Det är så otroligt mycket kring allt detta som rör till alltihop...
Barnen, skolan, vem tar dom, hur får vi ihop allt med läkarbesök...
Det är egentligen det minsta problemet men allt känns så stort och rörigt på en gång..
Det är struliga morgnar i vanliga fall...
Om någon annan ska gå in och styra upp morgonen innan skolan, så är risken stor att det blir rörigt när inte rutiner blir detsamma...
Stora pojken som är påverkad av förändringar, skolan som kanske ringer mitt i alltihop och jag inte kan komma...
Minstingen som vägrar sova borta...
Vi avbokar skolan för alla tre och min mor tar barnen över natten...
Min oro över sövningen som ska ske, operationen som ska bli lyckad, barnen som inget vet, oron över att något ska inträffa under operationen och att vi inget sagt till barnen...
Hur ska vi berätta för barnen? Hur ska dom reagera?...
Tankarna snurrar, tårarna rinner...
Man känner så mycket och funderar där efter...
Vardagen kan ta på energin i vanliga fall men i denna stunden vill jag bara ha den vardagen utan detta beskedet...
Allt känns så fel, allt känns så förbannat fel så det finns inga ord för det...
Oron är enorm men en otrolig lättnad infinner sig så snart operationen är gjord...
En tung sten har fallit från oss... sambon har tagit sig igenom operationen, så nu ska vi bara se så allt är borta...
Röntgen görs redan dagen efter så vi avbokar barnens skola igen...
Svärmor kommer hit på morgonen för att ta hand om barnen under tiden som vi avklarar besöket i Lidköping...
Nu står vi i väntan, väntan på prover som tagits, väntan på svar som ska säga att allt är borta och ingen spridning har skett...
Igår kom brevet, brevet där det står att man inte ser några tecken på spridning av cancersjukdom...
Visade något avvikande på njurarna men det ska göras en ny röntgen om 1-2 veckor...
Nu så laddar vi framåt och tror på att det avvikande på bilderna bara hade med det tekniska att göra och ingen spridning har skett❣🤗
Så idag vill jag påminna om att inte glömma det fina i en helt vanlig vardag...
Ge din familj och vänner en extra kram och njut..❣
1 kommentar(er)
