23 September 2021 - 09:33
Min första känsla är att jag vill inte göra en anmälan mot skolan...
Men så tänker jag...
Vad gör skolan mot mitt barn...
Varför ska jag skydda skolan när skolan inte skyddar den jag älskar mest?!
Det är ett moment som tar emot att göra och man väntar in i det längsta i hopp om att allt löser sig ändå...
Men vet ni, det ger ingen vinst i att vänta ut allt för du måste tråkigt nog stå med den anmälan i sista änden ändå för att något ska hända...
Det har varit så mycket kring min dotter dom senaste åren.
Oftast känns det som det hör till vardagen och man gör det man måste men ibland känns det som jag lever rena kaos livet när det gäller barn med skollivet...
Men vet ni, det ger ingen vinst i att vänta ut allt för du måste tråkigt nog stå med den anmälan i sista änden ändå för att något ska hända...
Det har varit så mycket kring min dotter dom senaste åren.
Oftast känns det som det hör till vardagen och man gör det man måste men ibland känns det som jag lever rena kaos livet när det gäller barn med skollivet...
Det som skrämmer mig mest, det är när min dotter kommer hem och berättar med en helt vanlig ton...
"Idag var det bråk igen... några kallade oss för fitta, hora...
Min kompis fick höra hur fel det var på hennes kropp...
Jag blev arg så jag slog till honom..."
Det är att detta har blivit vardagsmat i skolan så nu blir man förvånad när man frågar hur skolan varit och man får ett svar som bra!
Att bli kallad för både det ena och andra för att sedan puckla på varandra är helt normalt...
Är det så här vi vill att barnen ska lära sig att agera vid konflikter...?
Är det denna lösningen dom ska lära in och använda sig av i livet..?
Är det okej att höra dessa ord var och varannan dag/vecka/månad?
Att visa varandra respekt och bra bemötande försvinner helt, vad kommer vi få för vuxna människor i framtiden...?
Jag har stora grabben som det går bra för nu men vi har våra dagar under veckorna som är lite kämpigare...
Som idag när lillebror är sjuk så vill han vara sjuk för det stör rutinerna...
Lite extra kämpande innan man lyckats vända det om man nu lyckas vill säga...
Men det viktigaste, han trivs i skolan för det mesta❣
Tack och lov så har minstingen funnit en positiv känsla till skolan med och kämpar på bra❣
Nu är det tur att det kan lugna sig lite för det ena barnet medans det kaosar för det andra för hur skulle man annars hinna med...?
En fråga jag ofta ställer mig när livet känns lite upp och ner är varför allt händer kring oss?
Räckte det inte med att första barnet har haft mängder med år av kämpande i skolan...?
Måste det även hänga i på mellersta barnet...
Varför blir det aldrig lättare när man försöker samarbeta med skolan?
Vi har ju träffats väldigt ofta, haft samtal, mejlkontakt, jag har suttit med i skolan och allt vad det innebär...
Är det jag som är så förbannat omständig?
Är jag så otydlig när jag försöker förklara mina barns svårigheter eller varför blir det så ofta fel med skolan?
När kommer våran lugnare tid?
Ibland känns det som man kämpar och kämpar och det känns tungt...
Jag avskyr att kommentera hur någon annan bör agera kring mitt barn men jag måste när jag ser att mitt barn inte mår bra av situationen...
Jag vet att dom flesta lärarna gör sitt bästa men jag vill bara underlätta med det jag vet fungerar bäst för just mitt barn...
Jag har följt alla skolans möjliga råd med barn 1.
Barn 2 och barn 3 vill jag inte gå igenom samma krig för att skolan ska fungera...
Jag vill spara på den plågande tiden för oss alla...
Anpassningar som jag önskar åt mitt barn är ju ändå något som alla barn hade mått bra av i längden oavsett om det är inom npf eller inte...
Sedan förstår jag att det inte alltid finns möjlighet att göra dessa anpassningar men det är tragiskt...
Det är tragiskt för vi hade kunnat få så många fler barn att må bättre av att ge dom en lugnare skolmiljö...
En lugnare skolmiljö av att man får en stund i grupprummet ibland, eller man får sitta bakom en skärm och slippa alla intryck ibland, eller att få använda sig av hörselkåpor för att slippa allt ljud...
Ju naturligare det blir i klassrummet, desto fler barn kommer känna att det hör till och inte neka anpassningar för man sticker ut ur mängden...
En lugnare skolmiljö hade även gett lärarna en bättre arbetsmiljö...
Men jag vet att det är inte alltid en möjlighet, jo enligt skolan låter det så men verkligheten är en annan!
I allt dom dokumenterar så är allt så förbannat perfekt så till och med jag skulle kunna tro att min dotters skolgång har fungerat hela tiden...
Jag blir så förbannad när jag gör en anmälan för att förbättra vårat och skolans helvete som vi faktiskt står i mellan varven så förminskas det.
Lite extra kämpande innan man lyckats vända det om man nu lyckas vill säga...
Men det viktigaste, han trivs i skolan för det mesta❣
Tack och lov så har minstingen funnit en positiv känsla till skolan med och kämpar på bra❣
Nu är det tur att det kan lugna sig lite för det ena barnet medans det kaosar för det andra för hur skulle man annars hinna med...?
En fråga jag ofta ställer mig när livet känns lite upp och ner är varför allt händer kring oss?
Räckte det inte med att första barnet har haft mängder med år av kämpande i skolan...?
Måste det även hänga i på mellersta barnet...
Varför blir det aldrig lättare när man försöker samarbeta med skolan?
Vi har ju träffats väldigt ofta, haft samtal, mejlkontakt, jag har suttit med i skolan och allt vad det innebär...
Är det jag som är så förbannat omständig?
Är jag så otydlig när jag försöker förklara mina barns svårigheter eller varför blir det så ofta fel med skolan?
När kommer våran lugnare tid?
Ibland känns det som man kämpar och kämpar och det känns tungt...
Jag avskyr att kommentera hur någon annan bör agera kring mitt barn men jag måste när jag ser att mitt barn inte mår bra av situationen...
Jag vet att dom flesta lärarna gör sitt bästa men jag vill bara underlätta med det jag vet fungerar bäst för just mitt barn...
Jag har följt alla skolans möjliga råd med barn 1.
Barn 2 och barn 3 vill jag inte gå igenom samma krig för att skolan ska fungera...
Jag vill spara på den plågande tiden för oss alla...
Anpassningar som jag önskar åt mitt barn är ju ändå något som alla barn hade mått bra av i längden oavsett om det är inom npf eller inte...
Sedan förstår jag att det inte alltid finns möjlighet att göra dessa anpassningar men det är tragiskt...
Det är tragiskt för vi hade kunnat få så många fler barn att må bättre av att ge dom en lugnare skolmiljö...
En lugnare skolmiljö av att man får en stund i grupprummet ibland, eller man får sitta bakom en skärm och slippa alla intryck ibland, eller att få använda sig av hörselkåpor för att slippa allt ljud...
Ju naturligare det blir i klassrummet, desto fler barn kommer känna att det hör till och inte neka anpassningar för man sticker ut ur mängden...
En lugnare skolmiljö hade även gett lärarna en bättre arbetsmiljö...
Men jag vet att det är inte alltid en möjlighet, jo enligt skolan låter det så men verkligheten är en annan!
I allt dom dokumenterar så är allt så förbannat perfekt så till och med jag skulle kunna tro att min dotters skolgång har fungerat hela tiden...
Jag blir så förbannad när jag gör en anmälan för att förbättra vårat och skolans helvete som vi faktiskt står i mellan varven så förminskas det.
Erkänn bara att situationen är ohållbar så vi får in hjälp och hittar en lösning på problemet istället.
Det handlar inte om det är jag eller skolan som gjort fel utan att vi behöver hjälp!
Jag ska förklara vad jag menar och jag återkommer om min anmälan...
Jag vill att den lättare tiden ska komma snabbare om det finns möjlighet att påverka det...
Jag lägger inte min tid på att kontakta skolan för att någon ska ta illa vid sig, känna sig påhoppad eller för att jag tror att jag vet bäst...
Jag lägger min tid främst för att mitt barn har rätt precis som alla andra att få må bra i en skolmiljö och för att jag vill att det ska bli förändring..
Jag vet att det inte bara är min dotter utan flera barn som kämpar med att ta sig till skolan...
När det är flera elever med samma problematik så tänker jag att man kanske ska sluta fokusera på att barnen är dom som ska förändras...
Jag vet att skolan jobbar för att barnen ska må bra...
Men någonstans brister det och det är där jag vill ha förändring!
Jag vill att skolan ska bli en en miljö där alla känner att dom hör hemma, en plats där alla känner sig välkomna...
Min anmälan är inte helt i onödan, den ger resultat med att min dotter får möjlighet till mer anpassningar igen...
Eller så är det helt enkelt bara hennes lärare som har det där extra, som ser och försöker anpassa efter dotterns behov så hon klarar att komma till skolan...
Men det viktigaste resultatet av allt det är att min dotter känner sig sedd, känner att någon bryr sig och fångar upp henne när måendet dimper.
Det viktigaste resultatet för mig är att jag med trygghet kan skicka min dotter till skolan för jag vet att hennes lärare försöker fixa så gott hon kan och därför kan hinna fånga upp henne på ett bra sätt som hon är i behov av...❣
Jag ska förklara vad jag menar och jag återkommer om min anmälan...
Jag vill att den lättare tiden ska komma snabbare om det finns möjlighet att påverka det...
Jag lägger inte min tid på att kontakta skolan för att någon ska ta illa vid sig, känna sig påhoppad eller för att jag tror att jag vet bäst...
Jag lägger min tid främst för att mitt barn har rätt precis som alla andra att få må bra i en skolmiljö och för att jag vill att det ska bli förändring..
Jag vet att det inte bara är min dotter utan flera barn som kämpar med att ta sig till skolan...
När det är flera elever med samma problematik så tänker jag att man kanske ska sluta fokusera på att barnen är dom som ska förändras...
Jag vet att skolan jobbar för att barnen ska må bra...
Men någonstans brister det och det är där jag vill ha förändring!
Jag vill att skolan ska bli en en miljö där alla känner att dom hör hemma, en plats där alla känner sig välkomna...
Min anmälan är inte helt i onödan, den ger resultat med att min dotter får möjlighet till mer anpassningar igen...
Eller så är det helt enkelt bara hennes lärare som har det där extra, som ser och försöker anpassa efter dotterns behov så hon klarar att komma till skolan...
Men det viktigaste resultatet av allt det är att min dotter känner sig sedd, känner att någon bryr sig och fångar upp henne när måendet dimper.
Det viktigaste resultatet för mig är att jag med trygghet kan skicka min dotter till skolan för jag vet att hennes lärare försöker fixa så gott hon kan och därför kan hinna fånga upp henne på ett bra sätt som hon är i behov av...❣
Lämna gärna ett avtryck efter du varit här genom att gilla lilla ❤ nedanför...🤗
0 kommentar(er)
