Allt känns så mycket lättare när det gäller stöd, anpassningar och kommunikation med skolan...
När jag la in önskemål om anpassningar på den tidigare skolan så blev svaren många gånger kopplade till hans ålder, hans ansvar, vad skolan ansåg bäst och vad som förväntades av barn i hans ålder, hur han behöver förberedas för vuxenlivet...
Vilket många gånger gjorde mig frustrerad för oavsett ålder så stod han där med sina svårigheter och redde inte ut dom kraven som ställdes...
Vi kan bara ta matsituationen...
Han fick önskekost men skulle själv gå ut till matsalen och hämta maten för att äta den i studiegruppen...
Önskekosten blev genast helt onödig för det var ju till matsalen han inte tog sig till...
Jag bad om ifall någon personal kunde hämta in maten till studiegruppen men det gick inte...
Vilket resulterade i att han gick heldagar utan mat och det vet vi ju alla hur humöret blir då...
Att han hade en vikt och längdkurva som var alldeles för låg redan innan ökade inte möjligheterna för att ändra beslutet heller...
Nu på IM så erbjuder dom att äta i matsalen eller att personalen hämtar in mat till studiegruppen...
På tidigare skolan gick han 8.40-16.00 samt några kortare dagar till 13-14 tiden...
På IM var planen att gå mellan 8.45-12? Men det tog inte lång tid förens dom återkopplade till mig och sa att grabben orkar inte så långa dagar, hans kroppsspråk visar tydligt på att energin är slut...
Då ska vi ha i tanken att det är kravlöst och han kanske spelar spel, kollar film eller umgås på annat vis men ändå tar det så enormt med energi att bara vistas där...
Så vi ändrade till 8.45-11.00...
Vi körde på ett tag innan skolan hörde av sig igen...
Dom ser att grabben fortfarande inte har energi för arbete så dom undrar om en ledig dag mitt i veckan kan tänkas...
Ledigt onsdagar las in...
Känslan av att höra hur dom ser och uppfattar grabben är galet bra...
Hur dom anpassar och fixar kring honom utan att jag behöver ligga på som en jobbig morsa...
På tidigare skolan informerades jag om ett problem som uppstått under skoldagen och sedan rann det ut i sanden...
Så var det jag som letade orsak till problemet och en lösning för det, för att sedan återkoppla för att samma problem inte skulle uppstå igen...
På IM får jag samtalet där dom lyfter problemet, berättar vad som orsakat det men också har förslag på en lösning som dom vill höra min åsikt om...
Det är ju ett halleluja moment!
På IM äter dom frukost tillsammans, helt kravlöst för där har dom snappat upp att mat behövs för att få en hållbar dag med våra barn med npf...
I alla dessa år jag betalat för maten som ska ätas under skoldagarna så är skolan nu kostnadsfri...
Tack!
Så mycket beröm, förståelse och bekräftelse dom ger grabben och även oss föräldrar...
En lång start med kravlöst har det varit både ifrån skolan och hem...
Från att skolka hela 9an så har han nu nästintill full närvaro...
Vi har dock inte funnit strategi för att få honom åter i arbete...
MEN...
Han trivs och går självmant till skolan och det är gott nog just nu...
Nu när både hem och skola anpassar och stöttar så mycket det går så får nästa steg bli att se över medicineringen eller vad som nu erbjuds för att se om något går att göra för att han ska finna meningsfullhet i sina dagar...
Något som kan göra det enklare för honom att ta tag i "måsten" och även roliga saker...
För det är ju så att oavsett om det är något roligt eller "måste" så är motståndet många gånger lika stort...
Kan han få må ännu bättre och få slippa motståndet som finns där under dagarna så ska vi givetvis göra vårat bästa för att nå det...
På tidigare skolan kände jag enorm stress...
Stress för att allt fallerade men inget gjordes åt saken...
En ständig kamp att få till rätt stöd och anpassningar utifrån situationen som var...
Jag ringde mellan skola, familjeteam och bup konstant för att få till något fungerande...
Jag såg hur månaderna bara försvann och hur vi kastade bort grabbens alla chanser för att lyckas...
Det känns som jag fått ett lugn i mig...
Ett lugn för att jag vet att dom på IM ser, hör och uppfattar saker men främst söker lösningar på problemen som uppstår kring grabben så jag kan lägga över lite ansvar till dom...
Men främst ett lugn för jag vet att både vi och skolan gör allt för att grabben ska få bästa möjliga chans att få lyckas...
Bara vi finner vilken del det är som behöver putsas till lite för att pusselbitarna ska kunna falla på plats...
Nu gör vi anpassningar och stöttar upp i både hem och skola så nu ska vi se över vad bup kan göra..
När samarbetet fungerar som bäst!
En av dom mysigare kvällarna där alla var samlade och åt gott framför tvn❤️
0 kommentar(er)
