14 September 2023 - 11:47
Det är så viktigt att jobba förebyggande, förbereda för vad som komma skall, rutinbrytande aktiviteter, stöttning osv...
Det är nog det jag saknat mest mellan varven mitt i allt kaos...
Förståelsen för hur viktig förberedelsen och tydligheten är finns inte alltid där, eller förklaras med personalbrist eller vad som nu orsakade att informationen uteblev...
Eller som det ibland blev, "men han klarar det så då borde han klara det här med..."
Jag som trodde jag planterade blommor för att få ha det lite fint i trädgården men Freja tror sig ha första tur till att sova på alla mina blommor...
Ja någon funktion fyllde dom iaf även om det blev en kattbädd...🤦♀️
Jag förstår att det blir personalbrist, att personalen inte alltid hinner med osv...
Det jag dock reagerade på var att det ofta blev den "skolkande eleven" som glömdes/prioriterades bort när personalbortfall blev...
Vi säger samtalet inför lektion som då inte blev av, vilket ledde till att eleven inte deltog på lektion, frånvaron som blev högre och i sista änden så påminner vi eleven hur betygen kan påverka framtiden och att det önskas högre närvaro...
Vi kan jämföra det med en elev i rullstol som behöver stöd av personal för att ta sig till lektion...
Om personalbortfall blev, skulle då den rullstolsburna eleven bli lämnad utanför skolan hela dagen i hopp om att den löser det själv...
Eller skulle vi vifta bort det lika lätt att det är okej att missa den eleven ibland när det blir för lite personal...
Skulle vi belasta den eleven med att h*n måste öka närvaron och tänka på sina betyg när vi vet att eleven inte kunde ta sig in utan stöd av personal...
Om vi vuxna kan prioritera bort eleven så hur ska eleven kunna hålla fast vid hur viktigt det är att sköta skolan...
Det jag menar är att bara för eleven har en osynlig svårighet så innebär det inte att anpassning och stöttning av personal inte är lika viktigt för en fungerande dag...
En liten anpassning som ger stora konsekvenser när den uteblir men som för någon annan är helt betydelselös...
Men dom två sista veckorna tyckte jag att lilla gruppen fixade det väldigt bra...
Just det där med att förmedla till mig så jag kan förbereda grabben hemifrån...
Jag frågade grabben inför varje moment...
Är det något speciellt du tänker på inför det här, det här osv..
Vad känner du inför avslutningsmiddagen..?
"Jag vill veta vad det är för mat så jag vet om jag klarar av att äta där..."
För det första så har han inte ätit skolmat på fyra år för det är för stort område med för mycket elever, stökigt, högljutt och en plats som kräver alldeles för mycket energi...
En plats som skapat rejäl ångest genom skolåren...
Med åren har han ibland tagit sig in i salen men inte ätit något och bara det har varit framsteg...
Ett tag åt han i ett mindre rum med mat hemifrån men med tiden blev rasten och att hinna med vännerna för viktig så då uteblev även det...
Skolan meddelade iaf mig om avslutningsmiddagen och hur kvällen såg ut och jag förberedde grabben...
Den tacksamheten jag känner när vi har en fungerande kommunikation som gynnar grabbens förutsättningar att kunna vara med alla andra är enorm...
Tacksamheten över att han också får ett bra avslut, får känna delaktighet ger även mig ett bra avslut...
Jag påminner om att han inte går till avslutningsmiddagen för någon annans skull utan för att han själv vill det, så behöver han så är det bara att lämna...
Det viktigaste är att han mår bra!
Han tog sig till avslutningsmiddagen men tillbringade den mesta tiden med vännerna utanför...
Något matintag blev det inte men förutsättningarna fanns där denna gången...
Han var nöjd med sin kväll och jag är tacksam för ett bra avslut...
Det bästa med att vara tydlig med att det är kravlöst är att oron oftast släpper lite, känslan av att inte uppfylla förväntningarna avtar och stunden kan bli bättre än förväntat...
Nu lämnar grabben denna skolan och det blir nya tag på en ny skola, där det är nya kontakter, där vi återigen ska lära känna, förstå och få ihop en fungerande skolgång för grabben...
Ska jag ännu en gång behöva överbevisa allt för att få rätt stöd och anpassningar eller ska vi för en gångs skull få lite flyt på det hela...
Första besöken känns väldigt positiva och jag hör det där engagemanget, det pratas anpassningar, stöd och eleven är i fokus...
Men jag kan inte undvika att ställa mig frågan...
Är det lovord som faller ut i sanden eller är det nu den lättare tiden ska få komma?
Jag hoppas och tror innerligt på det sistnämnda så nu ska vi bara ha med grabben i planen också❣️
***
Ett inlägg jag skrev strax efter barnen gått på sommarlov...
Grabben har gått några veckor på nya skolan nu och jag känner någon frid över det hela...
Det känns som jag känt personalen sen tidigare och förståelsen är super...
Så enkelt på något vis🙏
Finns förståelsen där så brukar det mesta lösa sig trots allt...🌟
0 kommentar(er)
