alskadeunderbarabarn.blogg.se - Det värsta jag vet när jag lägger fram ett förslag på en lösning är när jag får svaret... "Det kommer du aldrig få igenom för det är det ingen annan som fått eller så här har vi gjort i alla år så...osv.." Okej, tack för informationen men då kanske jag blir den första!

Ett inlägg från April...

Delar in inlägget från mötet i två delar så det slipper bli för lång läsning så här är del 1.

Ännu ett möte senare i April så ligger fokuset på den ökade närvaron...
Så vi slår fast i att en resurs ska vara med på ALLA lektioner...

Jag trycker på ännu en gång att samtalen som ska göras 5 minuter innan lektionsstart inte fungerar...
Antingen rings det inte alls eller så rings det 10-15 minuter efter lektionsstart...
Där det var mindre än hälften av samtalen som skedde i tid...

Är det okej helt plötsligt att missa 15 minuter av lektionen för att ingen har tid att ringa inför lektionsstart?

När samtalen uteblir så uteblir även min son vilket jag tycker är en ganska tydlig bild av att den stöttningen behövs...

Det här har jag lyft så många gånger när jag får till mig att det ska *** klara för det hör till åldern...

Ja det ska *** klara MEN för att orka hela dagen så måste vi stötta upp och avlasta för annars tar energin slut!

Återigen ett möte som går ut på att gå igenom det som beslutades på förra mötet som inte uppfylls...

Efter jag fått igenom alla anpassningarna under ett och annat möte och vi ska utvärdera hur det går så får jag till mig att...

Resurs är med på lektionerna men för tillfället är det mycket information till eleverna inför dom kommande nationella proven...
Resursen känner sig överflödig för grabben sitter och lyssnar på lärarnas information...

För det första så tänker jag, vad är vitsen med att lägga energi på information till nationella prov han dessutom inte ens ska göra?
Någon meningsfull känsla måste ju finnas i det hela också och inte bara att tiden ska sittas av för det är skolplikt...
Jag förstår skolplikten men den där energin det slukar hade vi kunnat nyttja till annat...

Jag förklarar återigen att det handlar inte om att resursen ska vara där för att sitta av tiden för jag förstår att det blir onödig tid att bara sitta där till ingen nytta...

Är det information till hela klassen så klarar sig grabben själv...
Jag har önskat att resurs ska delta när det är enskilt arbete för det är då han är i behov av extra hjälp...
Att få stöttning i att återgå i arbetet, få hjälp med uppgifter han inte förstår, kunna gå undan och jobba lite osv...
För jag menar det var ju en och en halv termin sedan jag började kämpa för insatsen och nu beviljas den när det bara är nationella prov kvar...
Klart att inte resursen kan fylla behovet då eftersom grabben inte ens ska göra proven...
Men hur ska jag kunna veta det, jag har ingen kunskap kring hur upplägget är under terminen...

Om det nu inte är så att han stökar i klassrummet förstås som jag fick till mig innan för då behöver han förmodligen någon som avleder innan det börjar...

Jag får då till svar av rektorn att nej men han sitter på sin plats och lyssnar, det har han gjort hela tiden...

Jag förstår ju nu varför han blev så arg på ett möte och bad rektorn hålla käften när vi fick till oss att han stökar i klassrummet...
Den informationen ville hon inte kännas vid att hon gett mig dock...

Men jag vet för jag reagerade på hans reaktion och jag fick be honom spara på orden...

Vi beslutar nu att vid information till helklass så behöver inte resursen delta utan ska vara där när enskilt arbete görs...(vilket med andra ord inte kommer bli mer.)

Så vi har kämpat för en anpassning i över en och en halv termin och när den väl beviljades så fyllde den ingen funktion...

Det tar sån fruktansvärd energi att avklara möte efter möte där anpassningar önskas men avslås...

För att sedan tillslut godkännas och vi står där med en anpassning som blir gjord men alldeles för sent så den nu inte fyller funktionen den hade gjort om den sattes in i tid!

Tid och energi som förbrukas helt i onödan som vi absolut inte har!

För varje gång vi börjar kämpa för en anpassning så slår tanken om det är värt striden...

Men om inte jag kämpar för mitt barn, vem skulle då göra det?

Om inte jag tror på att mitt barn kan klara det med rätt stöttning, vem skulle annars tro på det?

När jag började kämpa för en resurs i klassrummet så fick jag till mig att en resurs kommer du inte lyckas få till din son för det krävs mycket att få beviljat det, det händer nästan aldrig...

Jag fick det tillslut men en aning för sent men jag tänker att det gynnade inte oss denna gången men kanske har jag börjat en ny stig för nästa föräldrar som strider för samma anpassning till sitt barn...

Kanske ser även dom att det behöver inte vara omöjligt, kan jag så varför skulle inte dom kunna få igenom samma sak?

Bara det skulle vara en vinst för mig att kunna stärka nästa föräldrar med att allt är möjligt med rätt inställning...

Det värsta jag vet när jag lägger fram ett förslag på en lösning är när jag får svaret...

"Det kommer du aldrig få igenom för det är det ingen annan som fått eller så här har vi gjort i alla år så...osv.."

Okej, tack för informationen men då kanske jag blir den första!

Om det inte är rätt lösning så ska dom ha bra argument för det också och inte bara säga att det går inte...

För ingen vet vad som går innan man försökt!

För inte kan väl skolan leva kvar i hur det alltid varit trots att barnens mående havererar?...

Om allt annat förändras så måste väl ändå skolan vara flexibel och våga utmana och göra förändringar i hur det alltid varit också?

Lämna gärna ett avtryck som besökare genom att gilla lilla ❤️ här nedanför👇, Tack!