alskadeunderbarabarn.blogg.se - Jag tycker det är starkt av honom att stå där varje lektion och bli avvisad inför hela klassen men ändå stå där redo nästa dag för samma visa...

Jag tror inte det spelar någon roll egentligen hur jag förklarar att det fungerar i skolan kring våra barn...
För den mängden tid och kraft man som förälder lägger hela tiden går inte riktigt att få ner i ord...
Men en inblick i några moment som hör vardagen till...

Det har varit så mycket kring grabben sen terminstarten...
Hans otroligt duktiga resurs som jobbat i den mindre gruppen berättade att hon skulle sluta...
Jag pressade tillbaka tårarna när hon berättade och grät när jag kom hem...

Det var jobbigt innan men det var inget mot vad jag kände att det skulle bli efter...

Det enda som snurrade var att jag orkar inte mer motgångar...
Jag kände oro för hur grabbens sista år skulle bli...
Han har kämpat så otroligt mycket med stöttning av mig och lärarna dom senaste åren och jag vill inte att allt rasar nu sista tiden...

Skolktimmarna började i samband med terminstarten...
Efter resursen berättat att hon skulle sluta så eskalerade allt...

Grabben vill vara med i helklass medans skolan anser att han inte är nåbar där och därför vill ha honom i lilla gruppen...

Dom som känner min grabb vet att det är inte bara att bestämma något och tro att han ska infinna sig där sedan...

När jag frågar honom...
Jag fick frånvaro på so:n, varför gick du inte dit?

"Jag gick till klassens so gick in i klassrummet men jag blev ju för faan utskickad för jag får inte vara med där för jag ska vara i lilla gruppen...
Dom är ju dumma i huvudet!... Jag har ju sagt att jag ska vara i klassen, dom fattar ju faan inget...!"

Samma svar fick jag varje gång...
Han försökte och läraren skickade ut honom...
Nu går han inte dit överhuvudtaget längre...
Men det tog tid innan han gav upp...

Jag tycker det är starkt av honom att stå där varje lektion och bli avvisad inför hela klassen men ändå stå där redo nästa dag för samma visa...
Jag hade aldrig gjort det!
Det gör dock ont i mig att han står där inför alla varje dag och blir avvisad från klassrummet...

Till en början försökte jag övertala honom att gå till lilla gruppen men när veckorna blev till månader så försökte jag istället få skolan att ändra beslutet...

Dagarna flöt på...
Eller det där lät ju enkelt...
Han avverkade kanske en eller två lektioner om dagen för att sedan spendera sin tid i skolkorridoren eller på andra mer lockande ställen...

Jag hade ständig kontakt med grabben och återförde honom till lektionerna...
Till en början lyckades jag men allt efter veckorna gick så blev det svårare...
Jag ringde skolan och påtala min oro kring allt och främst på hur mitt barn mår i det hela...
Ju mer han står över lektioner desto svårare kommer vi få att återföra honom...
Något måste ske nu...

Att stå fast vid att han ska in i lilla gruppen trots att han sätter sig emot det sätter oro i kroppen under hela skoldagen...
Irritationen hänger kvar och påverkar nästkommande lektioner...
Han känner irritation för varje tillfälle där han blir tillsagd att infinna sig i lilla gruppen...
Men han går till skolan varje dag där nya försök görs...
Jag har lagt fram önskan om att bara rädda dagen varje gång och låta grabben jobba efter dagsform och ork...
En halv sida är gott nog bara han infinner sig på lektionerna...
Även om det inte görs något så är ju det positivt bara han infinner sig i rummet...
Jag har meddelat att jag ringer bup flera gånger i veckan för att se om medicinökning behövs...
För mitt hopp ligger i att medicinen ökas och därav blir impulserna mer lätthanterliga...

Försökte få skolan att ändra besluten och ge grabben en chans i klassrummet...

Om han vill prova i klassrummet så vill jag att en resurs sätts in där så möjligheterna ges för att hjälpa grabben...

Han har andra ämnen i helklass så jag känner att det är fel att säga att han inte kan lyckas i klassrummet...

Men det var stort NEJ på det förslaget.
Inget beslut ändras om betygen riskerar att inte uppfyllas...

Jag försökte förklara att som det är nu så uppfylls inga betyg ändå om det skolkas istället så ge honom en chans...
Nästan en hel termin har gått med massor av skolk, vad är det som kan bli värre än att prova i helklass med extra resurs i klassrummet...

Om det är något jag försöker övertyga grabben med så är det att han kan, han kan lyckas med det mesta bara han ger sig faan på det..
Att lyckas i ett klassrum går, det handlar bara om att han gör så gott han kan och att skolan ser över vilket stödbehov det finns utifrån den miljön..

Men sen finns ju större möjligheter i lilla gruppen förstås då det blir färre elever per vuxen, lugnare miljö och mindre intryck...

Jag förstår det, men utifrån hur situationen ser ut nu så handlar det om att finna en tillfällig lösning för att få tillbaka grabben på rätt bana...

Även om han är i helklass så finns möjligheter...
Sätt in en resurs som tar några grabbar och sätter sig i ett grupprum när informationen är över och arbete ska påbörjas...
Han må veta vad han vill men han är inte omöjlig!

Efter många om och men så bestämde vi möte...

Ibland är det en massa skit ivägen för att lyckas...

Att Våga kliva utanför ramarna kan Ibland vara det lilla som behövs för att lyckas...

Att ha någon som tror på en kan vara en av dom viktigaste bitarna i vardagen...

Alla behöver vi någon som tror och puschar en i rätt riktigning när det inte riktigt blev som det var tänkt...❣️