16 Januari 2023 - 21:07
Min anmälan gick vidare som ett klagomål till kommunen...
Jag fick en bokad tid där vi gick igenom hur senaste tiden sett ut...
Där jag lämnade synpunkter på hur det hanteras samt vilket stödbehov jag anser att grabben har...
Där jag påtalar den höga frånvaron och grabbens trygghet...
Det tar tid innan jag hör av utredaren och förhoppningarna går åt att det kanske denna gången ska bli någon form av påtryckning på skolan...
Jag får tillbaka ett mail där skolan lyfter dom bitarna som även jag känner att grabben behöver stöd i...
Det står också att grabben har gått i lilla gruppen under 7an och 8an där dom sett positiva framsteg...
Iom att dom sett att grabben gagnats av just den undervisning som lilla gruppen har att erbjuda så anses det att man bör fortsätta på samma spår...
Som jag skrivit innan, jag är jätte tacksam för att lilla gruppen finns...
Det ger barnet många fördelar i att få bra hjälp och jag hade mer än gärna sett att det fortsatte...
Men så kommer vi till mitt eviga MEN...
Vi kan ju inte bara planera hur skolgången ska vara och helt tappa bort grabben som ingår i planeringen...
Det är ju inte bara några veckor han strejkat utan en hel termin nästintill...
Vi har ju inte så många månader att spela med...
Men framförallt så vill jag att dom ger han en chans...
Han har blivit äldre och känner själv att han vill ha en förändring av någon anledning...
Bara skolan är öppen för att sätta in resurs i klassen så vill jag våga hoppas på att han klarar det...
En resurs som efter genomgången kan plocka med sig några elever med behov av stöttning in i ett mindre grupprum...
När skolan pratar om att gå halvvägs så är ju min syn att gå halvvägs just att han får gå i helklass med en resurs...
Ja jag jobbar inte där så jag ska inte uttala mig kanske men jag vill tro att det skulle kunna fungera...
Det finns aldrig några garantier men varje försök är värd sin chans...
Det står även i utredningen att resursen nu börjat bygga relation med grabben där dom ser positiva framsteg varpå grabben nu börjat komma tillbaka till lektioner...
Jag kände mig lite förbannad när jag läste att dom har börjat se positiva stunder där grabben är mer delaktig under lektioner...
Jag stressar över 100% frånvaro och dom säger att det blivit mer delaktighet under lektioner..
Mitt klagomål känns som ett skämt när jag läser endel av utredningen...
Jag fick en bokad tid där vi gick igenom hur senaste tiden sett ut...
Där jag lämnade synpunkter på hur det hanteras samt vilket stödbehov jag anser att grabben har...
Där jag påtalar den höga frånvaron och grabbens trygghet...
Det tar tid innan jag hör av utredaren och förhoppningarna går åt att det kanske denna gången ska bli någon form av påtryckning på skolan...
Jag får tillbaka ett mail där skolan lyfter dom bitarna som även jag känner att grabben behöver stöd i...
Det står också att grabben har gått i lilla gruppen under 7an och 8an där dom sett positiva framsteg...
Iom att dom sett att grabben gagnats av just den undervisning som lilla gruppen har att erbjuda så anses det att man bör fortsätta på samma spår...
Som jag skrivit innan, jag är jätte tacksam för att lilla gruppen finns...
Det ger barnet många fördelar i att få bra hjälp och jag hade mer än gärna sett att det fortsatte...
Men så kommer vi till mitt eviga MEN...
Vi kan ju inte bara planera hur skolgången ska vara och helt tappa bort grabben som ingår i planeringen...
Det är ju inte bara några veckor han strejkat utan en hel termin nästintill...
Vi har ju inte så många månader att spela med...
Men framförallt så vill jag att dom ger han en chans...
Han har blivit äldre och känner själv att han vill ha en förändring av någon anledning...
Bara skolan är öppen för att sätta in resurs i klassen så vill jag våga hoppas på att han klarar det...
En resurs som efter genomgången kan plocka med sig några elever med behov av stöttning in i ett mindre grupprum...
När skolan pratar om att gå halvvägs så är ju min syn att gå halvvägs just att han får gå i helklass med en resurs...
Ja jag jobbar inte där så jag ska inte uttala mig kanske men jag vill tro att det skulle kunna fungera...
Det finns aldrig några garantier men varje försök är värd sin chans...
Det står även i utredningen att resursen nu börjat bygga relation med grabben där dom ser positiva framsteg varpå grabben nu börjat komma tillbaka till lektioner...
Jag kände mig lite förbannad när jag läste att dom har börjat se positiva stunder där grabben är mer delaktig under lektioner...
Jag stressar över 100% frånvaro och dom säger att det blivit mer delaktighet under lektioner..
Mitt klagomål känns som ett skämt när jag läser endel av utredningen...
Jag upplever dock utredaren som bra och noga med att ta till sig information samt se så hon uppfattat allt rätt...
Jag kan inte undvika att ifrågasätta vilka lektioner skolan syftar till för jag vet inte själv när han deltog på en lektion senast...
Nu vet inte jag, kanske ser dom stunderna där grabben är mer delaktig på lektionen är när han bygger relation med resursen.
Men då behöver det tydliggöras för just nu är det inte lektioner utan nöje i så som biljard, tvspel osv just för att bygga relation och få till lite trygghetskänsla...
Att tiden dom har gemensamt inte sker i lilla gruppen är också av vikt då han vägrar gå in dit...
Jag blir lite frustrerad för min anmälan handlar ju om undervisningen i lilla gruppen som grabben vägrar...
Att dom måste våga testa lite annat när dom ser att eleven inte är mottaglig för samma insatser just nu...
När jag gör en anmälan så låter allt så fungerande eller att problemet är på väg att lösa sig...
Jag frågar utredaren hur det kommer sig att skolan önskade få göra en gemensam orosanmälan till socialen om dom nu har sån koll på vad som fungerar bäst i skolan...
Jag kan inte häva irritationen som rinner över mig när dom tydligt beskriver vilket behov av förberedelser grabben har och hur viktigt det är med struktur i skoldagen trots att det många gånger är just där det brister...
Bara en sån enkel sak som schemat jag bad om i september som han inte fått än...
Ett schema som används dagligen..
Jag kan inte undvika att ifrågasätta vilka lektioner skolan syftar till för jag vet inte själv när han deltog på en lektion senast...
Nu vet inte jag, kanske ser dom stunderna där grabben är mer delaktig på lektionen är när han bygger relation med resursen.
Men då behöver det tydliggöras för just nu är det inte lektioner utan nöje i så som biljard, tvspel osv just för att bygga relation och få till lite trygghetskänsla...
Att tiden dom har gemensamt inte sker i lilla gruppen är också av vikt då han vägrar gå in dit...
Jag blir lite frustrerad för min anmälan handlar ju om undervisningen i lilla gruppen som grabben vägrar...
Att dom måste våga testa lite annat när dom ser att eleven inte är mottaglig för samma insatser just nu...
När jag gör en anmälan så låter allt så fungerande eller att problemet är på väg att lösa sig...
Jag frågar utredaren hur det kommer sig att skolan önskade få göra en gemensam orosanmälan till socialen om dom nu har sån koll på vad som fungerar bäst i skolan...
Jag kan inte häva irritationen som rinner över mig när dom tydligt beskriver vilket behov av förberedelser grabben har och hur viktigt det är med struktur i skoldagen trots att det många gånger är just där det brister...
Bara en sån enkel sak som schemat jag bad om i september som han inte fått än...
Ett schema som används dagligen..
Eller mötet dom skulle ha för att se så alla har koll på hur dom ska hantera grabben i olika dagsformen som inte blivit av än...
Dom jobbar med barn som har npf...
Vi som är pålästa om autism vet hur stor betydelse ett schema har i vardagen och hur viktigt det är att kunna läsa av barnet...
Jag tjatar om brister i ekonomin och resurser men detta är ju rent av slarv eller oengagemang!
Någonstans felar det och med tanke på hur lång tid det hållt på så behövs en översyn på det...
Vi står ju här idag för att det inte fungerar och för att vi inte är enade i hur grabben behöver sitt stöd och hur snabbt åtgärder behöver vidtas...
Jag är öppen för förslag men när det dröjer så länge från att man ser att det inte fungerar till ytterligare åtgärder vidtas så tappar jag också tålamodet...
Mitt i allt relationsbygge så ringde resursen för att meddela att han sagt upp sig...
Ja det är svårt att känna sig förhoppningsfull när den ena motgången kommer efter den andra...
Men självklart kan vi inte göra något åt det...
Vi sumpade bort hela förra terminen för grabben skulle bara in i lilla gruppen...
Nu påbörjar vi ny termin, sista innan slutet av 9an...
Och målet är fortfarande lilla gruppen som grabben rätt bestämt säger i helvete heller till!
Förlåt mig men när terminen startat så börjar dom ha möten!
Det här med att jobba förebyggande, så saker är klart till skolstart, det verkar inte höra någon skola till...
Relationsbygget som pågått i några veckor står snart på noll igen tills nästa resurs kommer in...
Snart har en månad av denna terminen gått...
Jag har ständig kontakt med skolan angående allt för att få en fungerande skolgång där jag får till mig att det ska ordnas men sen går det veckor eller månader...
Veckor och månader som vi inte har att förbruka...
Om vi ser ett stort behov av stöttning i det mesta, kan vi då förvänta oss att han ska ha koll på tider och infinna sig på lektionerna...
För lite så känner jag att det är...
Hjälpen finns att få men han ska bara infinna sig...
Jag känner ju att 4 timmar i veckan med en resurs är för snålt...
Skolan behöver lägga mer tid på grabben...
En resurs som har tid att gå igenom dagen, söka upp och få in grabben till lektion samt stötta upp under lektionen...
Hade varit en sak om han gick i 7an men nu är det sista året...
Betygen är väl inte det viktigaste men som jag sagt innan så ska inte någon annan sumpa bort mitt barns chanser till betyg pga
tid, resurs, ekonomisk brist eller för oengagemang!
Nu tänker ni kanske, hans egna ansvar då!
Ja han har ett eget ansvar i att kämpa på lite själv också men om inte grunden finns ordnad så blir allt tusen gånger värre för honom...
Kampen blir för stor så då flyr han fältet istället...
Det är där vi behöver stötta upp och finna en gemensam plan för att han ska få bästa möjliga chans att lyckas!
Vi kan bara se till traktor kortet han så länge väntat på...
När han slog upp boken så sa han...
"Aldrig, jag kommer aldrig klara det..."
Då är det något han verkligen vill ha...
Det blir så stort så han ger upp innan han påbörjat det..
Om vi jämför det med skolan så behöver vi förstå hur motig skolan är när han själv inte finner någon mening med den...
Vi behöver hjälpa till att bryta ner det i små delar så han mäktar med det och ser att det faktiskt kan gå ändå...
Vi skulle väl aldrig säga till en blind att börja se för den har uppnått åldern där alla ska kunna se...
Vi skulle ge den verktyg så den kan se världen på andra sätt...
Alla finner vi metoder under tiden i hur vi ska hantera svårigheter i vardagen...
Endel behöver längre tid och endel kortare oavsett så ska vi få samma förutsättningar för att lyckas!
Dom jobbar med barn som har npf...
Vi som är pålästa om autism vet hur stor betydelse ett schema har i vardagen och hur viktigt det är att kunna läsa av barnet...
Jag tjatar om brister i ekonomin och resurser men detta är ju rent av slarv eller oengagemang!
Någonstans felar det och med tanke på hur lång tid det hållt på så behövs en översyn på det...
Vi står ju här idag för att det inte fungerar och för att vi inte är enade i hur grabben behöver sitt stöd och hur snabbt åtgärder behöver vidtas...
Jag är öppen för förslag men när det dröjer så länge från att man ser att det inte fungerar till ytterligare åtgärder vidtas så tappar jag också tålamodet...
Mitt i allt relationsbygge så ringde resursen för att meddela att han sagt upp sig...
Ja det är svårt att känna sig förhoppningsfull när den ena motgången kommer efter den andra...
Men självklart kan vi inte göra något åt det...

Men så kommer vi till mitt MEN igen...
Jag kan inte låta bli att känna mig frustrerad...Vi sumpade bort hela förra terminen för grabben skulle bara in i lilla gruppen...
Nu påbörjar vi ny termin, sista innan slutet av 9an...
Och målet är fortfarande lilla gruppen som grabben rätt bestämt säger i helvete heller till!
Förlåt mig men när terminen startat så börjar dom ha möten!
Det här med att jobba förebyggande, så saker är klart till skolstart, det verkar inte höra någon skola till...
Relationsbygget som pågått i några veckor står snart på noll igen tills nästa resurs kommer in...
Snart har en månad av denna terminen gått...

Ja jag vet knappt om jag ska skratta eller gråta åt skiten ibland för hur utdraget allt är så fort det blir krångel och barnet inte följer allt som en mönster elev!
Jag ringer upp utredaren av klagomålet och frågar hur mycket hon förväntar sig att jag ska göra, hur mycket tid jag ska låta gå varje gång...Jag har ständig kontakt med skolan angående allt för att få en fungerande skolgång där jag får till mig att det ska ordnas men sen går det veckor eller månader...
Veckor och månader som vi inte har att förbruka...
Om vi ser ett stort behov av stöttning i det mesta, kan vi då förvänta oss att han ska ha koll på tider och infinna sig på lektionerna...
För lite så känner jag att det är...
Hjälpen finns att få men han ska bara infinna sig...
Jag känner ju att 4 timmar i veckan med en resurs är för snålt...
Skolan behöver lägga mer tid på grabben...
En resurs som har tid att gå igenom dagen, söka upp och få in grabben till lektion samt stötta upp under lektionen...
Hade varit en sak om han gick i 7an men nu är det sista året...
Betygen är väl inte det viktigaste men som jag sagt innan så ska inte någon annan sumpa bort mitt barns chanser till betyg pga
tid, resurs, ekonomisk brist eller för oengagemang!
Nu tänker ni kanske, hans egna ansvar då!
Ja han har ett eget ansvar i att kämpa på lite själv också men om inte grunden finns ordnad så blir allt tusen gånger värre för honom...
Kampen blir för stor så då flyr han fältet istället...
Det är där vi behöver stötta upp och finna en gemensam plan för att han ska få bästa möjliga chans att lyckas!
Vi kan bara se till traktor kortet han så länge väntat på...
När han slog upp boken så sa han...
"Aldrig, jag kommer aldrig klara det..."
Då är det något han verkligen vill ha...
Det blir så stort så han ger upp innan han påbörjat det..
Om vi jämför det med skolan så behöver vi förstå hur motig skolan är när han själv inte finner någon mening med den...
Vi behöver hjälpa till att bryta ner det i små delar så han mäktar med det och ser att det faktiskt kan gå ändå...
Vi skulle väl aldrig säga till en blind att börja se för den har uppnått åldern där alla ska kunna se...
Vi skulle ge den verktyg så den kan se världen på andra sätt...
Alla finner vi metoder under tiden i hur vi ska hantera svårigheter i vardagen...
Endel behöver längre tid och endel kortare oavsett så ska vi få samma förutsättningar för att lyckas!
Jag har lätt för att skriva för långt för det är svårt att bryta mitt i...
Kommentera gärna om ni tycker inläggen borde vara kortare...🤗
Lämna gärna ett avtryck genom att gilla lilla hjärtat här nedanför👇