24 Januari 2023 - 12:56
Anpassningar i skolan.
För en vecka sedan hade vi SIP möte(17 Jan) gällande sonen...
BUP sköterskan skulle egentligen varit med men iom att han hade semester just då så fick vi ta mötet utan honom till att börja med...
Jag har haft kontakt med familjeteamet som erbjöd sig att följa med på mötet som stöd till mig...
Jag har inte haft något behov av att ha med någon tidigare men efter alla möten och hög frånvaro så kände jag att något behöver ske och det snarast...
Det tar på krafterna att se sitt barn helt falla utanför skolan och allt vad det innebär...
Att dessutom veta att ju längre tiden går desto kämpigare kan det bli och det gör det ännu mer frustrerande...
Grabben har ju stått fast vid att han ska delta i helklass...
Han skolkade varenda tid som var i lilla gruppen och senaste månaderna efter jag slutade ringa tillbaka honom till lektion så skolkade han alla lektioner oavsett lilla gruppen eller helklass...
Jag har fortsatt att puscha för att det finns alla möjligheter för att lyckas bara skolan ger honom rätt stöd och anpassningar samt att han gör så gott han kan...
Jag förstår din känsla av att vägra lilla gruppen för att du vill vara i helklass och att du inte känner dig lyssnad på...
Men jag har inte en aning om vilken anledning du har till att skolka ämnena i helklass...
Vill du visa att du klarar helklass så se till och gå dit...
Det kvittar hur mycket jag kämpar och fixar kring skolan om du inte gör det du kan för att visa att du klarar helklass...
"Ja fast det är ingen mening med att gå på lektionerna längre för jag kommer aldrig lyckas ändå..."
Du kan lyckas och du ska lyckas, bidra med din del så ska jag se till så det andra fungerar!
Fortsatta skoldagar vill jag se att du infinner dig på helklassens lektioner...
Viktigast är att vi gjort det vi kan för bästa möjliga chans!
Jag förstår ju att han skolkar även helklassens lektioner just för att han inte upplever sig lyssnad på...
Att ständigt bryta och inte uppfylla förväntningarna förbrukar en enorm energi...
Det känns motigt när jag puschar just för jag vet hur svårt det är att nå det vi vill ha...
Vi har kämpat en hel termin och inte nått dit än...
Jag förstår hans känsla av hopplöshet som infinner sig...
Men vi får inte ge upp!
På mötet går vi igenom grabbens skolsituation...
Jag lägger återigen fram önskan om att grabben ska in i helklass samt att en resurs ska in dit för att stötta upp...
Att vi måste lyssna på grabben och ta till oss av det han säger...
Det går inte besluta en plan utan hans delaktighet för han kommer inte ge vika...
Jag får till mig att grabben går inte på lektionerna som är med helklass så dom undrar vad det skulle göra för skillnad...
Rektorn berättar att hon dagen innan sagt till grabben att gå in på so lektionen men han valde att skolka ändå...
Ja jag ska förklara vad skillnaden är..!
Om han blivit portad från lektionen i månader och du nu säger att han ska gå dit utan att berätta att du ändrat ditt beslut så är det väl klart att han inte förstått och tror att han ska bli portad i dörren igen...
Han har autism, han behöver förberedelse, han behöver ha lite tid att smälta informationen han får...
Att han inte gick på sin lektion handlar förmodligen om att du inte varit tillräckligt tydlig och förberedande!
Igår sa jag till honom att han ska infinna sig på lektionerna med helklass under morgondagen...
Dagen efter gick han på sin första lektion på flera månader...
Tills du kom och bad honom komma in på ett möte...
Där försvann hans energi och plan på hur hans dag skulle vara...
När jag ifrågasatte varför det kom frånvaro på nästa lektion så hade han en hård attityd som jag inte visste vad den berodde på så jag pressade på att han skulle infinna sig på lektion...
När grabben kom hem så berättade han att du ville ha in honom på möte och då förstod jag vad som rasat hans dag...
Du hade förberett honom innan helgen men det hade han glömt till måndagen...
Jag påtalar ständigt om tydlighet och förberedelse men det är inte lätt för mig hemifrån heller när ni planerar utan att meddela mig så jag vet hur hans dag ser ut och vad jag kan puscha på...
Hade jag vetat om erat möte så hade jag kunnat räkna ut att energin är förbrukad där...
Det är svårt när man inte vill eller kan förstå vad problemet grundar sig i...
Jag påtalar återigen vikten av att en resurs fångar upp och får med sig grabben in på lektionerna...
Just pga att han har ingen tidsuppfattning...
En minut kan lika gärna vara 40 minuter när han drömmer sig bort...
Allra mest när allt runtomkring är rörigt...
Rektorn tar då upp när hon sett grabben läsa av schemat...
När kompisarna har lektion då kollar han schemat och har koll på tiden så han är där när dom slutar....
Ja självklart, för då har han funnit en mening med det hela...
Lektionerna känner han ingen meningsfullhet med just för han har inte den framtidsplaneringen...
Att han dessutom tror att han inte kan lyckas gör det inte lättare...
Specialpedagogen hade samtalat med grabben en dag och förstod att skolsituationen är jobbig för honom...
Känslan av att inte höra hemma någonstans när kompisarna går på lektion...
Ja men detta har jag påtalat hela förra terminen om hur det påverkar hans mående...
Vad förväntar dom sig...?
Dom har nu kommit fram till att grabben ska få delta i helklass igen...
Men meddelar också att jag ska vara medveten om att det kommer bli tufft att få betyg där då det inte går att bryta ner ämnena på samma sätt...
Dom kommer ge honom en tid där dom vill se om han kommer infinna sig på lektionerna...
För att det just nu inte är något deltagande under lektioner...
Jag är medveten om det och eftersom ni påtalat att han inte är nåbar i helklass så vill jag att ni anpassar så gott det går och har resurs med i klassen som kan stötta upp där det behövs...
Svenska, engelska och matte kommer dock ske i lilla gruppen...
Men för att fånga upp grabben så ska han under en tid få läsa på för am-kortet under dessa lektioner...
Tack, då meddelar jag honom det.
Nu har dom tagit till sig hans önskan så nu är det lite upp till mig att få med honom på planen...
Jag har hela tiden sagt att bara skolan gör det som behövs i stöd och anpassningar så kommer han gå på sina lektioner...
BUP sköterskan skulle egentligen varit med men iom att han hade semester just då så fick vi ta mötet utan honom till att börja med...
Jag har haft kontakt med familjeteamet som erbjöd sig att följa med på mötet som stöd till mig...
Jag har inte haft något behov av att ha med någon tidigare men efter alla möten och hög frånvaro så kände jag att något behöver ske och det snarast...
Det tar på krafterna att se sitt barn helt falla utanför skolan och allt vad det innebär...
Att dessutom veta att ju längre tiden går desto kämpigare kan det bli och det gör det ännu mer frustrerande...
Grabben har ju stått fast vid att han ska delta i helklass...
Han skolkade varenda tid som var i lilla gruppen och senaste månaderna efter jag slutade ringa tillbaka honom till lektion så skolkade han alla lektioner oavsett lilla gruppen eller helklass...
Jag har fortsatt att puscha för att det finns alla möjligheter för att lyckas bara skolan ger honom rätt stöd och anpassningar samt att han gör så gott han kan...
Jag förstår din känsla av att vägra lilla gruppen för att du vill vara i helklass och att du inte känner dig lyssnad på...
Men jag har inte en aning om vilken anledning du har till att skolka ämnena i helklass...
Vill du visa att du klarar helklass så se till och gå dit...
Det kvittar hur mycket jag kämpar och fixar kring skolan om du inte gör det du kan för att visa att du klarar helklass...
"Ja fast det är ingen mening med att gå på lektionerna längre för jag kommer aldrig lyckas ändå..."
Du kan lyckas och du ska lyckas, bidra med din del så ska jag se till så det andra fungerar!
Fortsatta skoldagar vill jag se att du infinner dig på helklassens lektioner...
Viktigast är att vi gjort det vi kan för bästa möjliga chans!
Jag förstår ju att han skolkar även helklassens lektioner just för att han inte upplever sig lyssnad på...
Att ständigt bryta och inte uppfylla förväntningarna förbrukar en enorm energi...
Det känns motigt när jag puschar just för jag vet hur svårt det är att nå det vi vill ha...
Vi har kämpat en hel termin och inte nått dit än...
Jag förstår hans känsla av hopplöshet som infinner sig...
Men vi får inte ge upp!
På mötet går vi igenom grabbens skolsituation...
Jag lägger återigen fram önskan om att grabben ska in i helklass samt att en resurs ska in dit för att stötta upp...
Att vi måste lyssna på grabben och ta till oss av det han säger...
Det går inte besluta en plan utan hans delaktighet för han kommer inte ge vika...
Jag får till mig att grabben går inte på lektionerna som är med helklass så dom undrar vad det skulle göra för skillnad...
Rektorn berättar att hon dagen innan sagt till grabben att gå in på so lektionen men han valde att skolka ändå...
Ja jag ska förklara vad skillnaden är..!
Om han blivit portad från lektionen i månader och du nu säger att han ska gå dit utan att berätta att du ändrat ditt beslut så är det väl klart att han inte förstått och tror att han ska bli portad i dörren igen...
Han har autism, han behöver förberedelse, han behöver ha lite tid att smälta informationen han får...
Att han inte gick på sin lektion handlar förmodligen om att du inte varit tillräckligt tydlig och förberedande!
Igår sa jag till honom att han ska infinna sig på lektionerna med helklass under morgondagen...
Dagen efter gick han på sin första lektion på flera månader...
Tills du kom och bad honom komma in på ett möte...
Där försvann hans energi och plan på hur hans dag skulle vara...
När jag ifrågasatte varför det kom frånvaro på nästa lektion så hade han en hård attityd som jag inte visste vad den berodde på så jag pressade på att han skulle infinna sig på lektion...
När grabben kom hem så berättade han att du ville ha in honom på möte och då förstod jag vad som rasat hans dag...
Du hade förberett honom innan helgen men det hade han glömt till måndagen...
Jag påtalar ständigt om tydlighet och förberedelse men det är inte lätt för mig hemifrån heller när ni planerar utan att meddela mig så jag vet hur hans dag ser ut och vad jag kan puscha på...
Hade jag vetat om erat möte så hade jag kunnat räkna ut att energin är förbrukad där...
Det är svårt när man inte vill eller kan förstå vad problemet grundar sig i...
Jag påtalar återigen vikten av att en resurs fångar upp och får med sig grabben in på lektionerna...
Just pga att han har ingen tidsuppfattning...
En minut kan lika gärna vara 40 minuter när han drömmer sig bort...
Allra mest när allt runtomkring är rörigt...
Rektorn tar då upp när hon sett grabben läsa av schemat...
När kompisarna har lektion då kollar han schemat och har koll på tiden så han är där när dom slutar....
Ja självklart, för då har han funnit en mening med det hela...
Lektionerna känner han ingen meningsfullhet med just för han har inte den framtidsplaneringen...
Att han dessutom tror att han inte kan lyckas gör det inte lättare...
Specialpedagogen hade samtalat med grabben en dag och förstod att skolsituationen är jobbig för honom...
Känslan av att inte höra hemma någonstans när kompisarna går på lektion...
Ja men detta har jag påtalat hela förra terminen om hur det påverkar hans mående...
Vad förväntar dom sig...?
Dom har nu kommit fram till att grabben ska få delta i helklass igen...
Men meddelar också att jag ska vara medveten om att det kommer bli tufft att få betyg där då det inte går att bryta ner ämnena på samma sätt...
Dom kommer ge honom en tid där dom vill se om han kommer infinna sig på lektionerna...
För att det just nu inte är något deltagande under lektioner...
Jag är medveten om det och eftersom ni påtalat att han inte är nåbar i helklass så vill jag att ni anpassar så gott det går och har resurs med i klassen som kan stötta upp där det behövs...
Svenska, engelska och matte kommer dock ske i lilla gruppen...
Men för att fånga upp grabben så ska han under en tid få läsa på för am-kortet under dessa lektioner...
Tack, då meddelar jag honom det.
Nu har dom tagit till sig hans önskan så nu är det lite upp till mig att få med honom på planen...
Jag har hela tiden sagt att bara skolan gör det som behövs i stöd och anpassningar så kommer han gå på sina lektioner...
Hon från familjeteamet frågade hur jag upplevde mötet...
Mmm, jo vi får väl tro det blir bra...
Hon lyfter att hon tyckte det lät väldigt bra och som att skolan nu kommer fixa kring grabben...
Till en början kände jag mig gråtfärdig, bitter och tänkte varför jag inte bara också kunde känna det positivt som henne...
Men jag insåg senare när allt lagt sig att jag är tacksam för beskedet idag...
Jag är inte bitter utan det handlar om rädslan att återigen få lovord för att efter stå där besviken när det som beslutas på mötet inte blir av...
Den där besvikelsen som blir när informationen inte nås ut och anpassningarna inte blir av...
Men jag ska givetvis försöka se positivt på det hela och njuta av stunden att våra synpunkter nu vägs in!🌞
Gillar du mitt inlägg så tryck på ❤️ här nedanför så ser jag att någon besökt sidan...
Tycker du jag tänker helt galet/ eller instämmer/ upplever samma så kommentera gärna med dina synpunkter även det här nedanför under tidigare inlägg👇
Ha en fin dag❣️
0 kommentar(er)
