alskadeunderbarabarn.blogg.se - Jag försöker återigen förklara att det inte är mig dom ska övertala för jag förstår...

...att dom når grabben bäst i lilla gruppen...

Här kommer ännu ett inlägg jag skrev för några månader sedan men inte fått lagt ut i bloggen...

Fortsättning på inlägget innan...🤗

På mötet lyfter skolan återigen sin oro kring grabben...

Oron över skolktimmarna och förändringarna hos grabben som blivit på senaste tiden...

Dom försöker lägga upp planen igen kring att grabben ska in i lilla gruppen...

Jag försöker återigen förklara att det inte är mig dom ska övertala för jag förstår att dom når grabben bäst i lilla gruppen...
Utan det handlar om att lägga fram en plan som grabben fastnar för...

Jag känner sån fruktansvärd hopplöshet...
Dom lyfter det jag påtalar varje dag men ändå ändras inget beslut...

Jag förstår ju om man vill prova till en början men när det fortsätter precis likadant...

Ja dom känner väl samma hopplöshet kring oss och våra envisa sidor också...

Jag vet att jag inte är så lätt att ha och göra med heller...

Anser jag att mina barn behöver något för att kunna lyckas bättre så är jag inte den som ger mig i första taget...

Eller jo, om skolan kan lägga upp en plan på hur dom vill göra det, varför det är bättre så och hur dom ska få med barnet på det och jag tycker det låter hållbart...

Men ska dom bara prova något och säger att det är för dom anser det bäst så, så kan dom stoppa upp planen i brasan för det brukar inte vara något lysande koncept...

Här har vi en av planerna där jag ifrågasätter HURet men det ändå körs på som rätt beslut...

Där planen var att lilla gruppen skulle bygga upp relationen med grabben igen för att därefter öka närvaron i lilla gruppen...

Jag har ifrågasatt hur dom ska bygga upp relationen när han inte går in dit men det skulle dom lösa genom att bara fokusera på relationsbygge och hoppa över arbetet en kortare period...

Oron kring grabbens umgänge kommer på tal där jag uppmanas att hålla honom mer ifrån samhället samt inte så sena utekvällar, helst helt ifrån samhället...

Min syn är inte att helt stoppa ett umgänge utan snarare att stärka grabben i sig själv så han klarar av att stå emot olämpliga hitte på saker, ha en inblick i vardagen för att stötta upp där det behövs...
Att stötta honom i där han befinner sig just nu...
Jag kan inte utesluta kvällar inne i samhället, fritidsgården är öppen till 20.30 och jag är glad att han har kompisar att umgås med...

Skulle jag säga helt stopp så skulle det bli det motsatta...

Om nu 20.30 på vardagar och 23.30 på fredagar är försent så kanske man först och främst behöver fundera på varför en fritidsgård är öppen till det dagset för våra barn...
Det underlättar ju inte precis för oss föräldrar...

Sen kan jag tycka att våran grabb sköter tiderna rätt bra ändå om jag ska jämföra med jämnåriga som är ute sena kvällar på vardagar och nästintill hela nätter på helgerna...

Om man nu ska se det positiva i det hela...

Skolan uppmuntrar till mer crosskörning på vardagarna...
Jag är positiv till deras tanke men hur ska han orka...
Han orkar inte med skoldagarna innan så hur ska det gå om han blir ännu mer slutkörd...

Hur ska vi orka...

Skolan har även en önskan om att vi ska göra en gemensam orosanmälan till socialen...

Dom är väldigt tydliga med att det inte handlar om att vi föräldrar inte gör rätt utan snarare om att vi är oroliga över hur det är kring grabben...
Att vi tillsammans behöver stöttning i hur vi ska hantera det...
Både som föräldrar och råd kring hur skolan ska agera...

Jag förklarar som det är att jag har svårt att känna tillit efter allt vi varit med om genom åren...
Speciellt då den där specialpedagogen från elevhälsan försökte få mig att lämna bort grabben efter min anmälan mot dom.
En person som är utbildad för att kunna hjälpa barn med npf...

Det låter bra att barnet inte behöver mer hjälp i skolan, sen kommer anmälan och då får dom för sig att skuldbelägga hemmet...
Det hänger kvar i mig, jag kände mig så fruktansvärt sviken av den förra skolan!

Det blev dock bättre sen när han fick komma i en mindre grupp men just vilka val dom gör när jag som förälder sätter press på skolan...

Jag borde inte hänga kvar vid det men jag gör det ändå...

Sedan kan jag känna lite att varför göra en orosanmälan när skolan inte ens har vidtagit dom åtgärder som jag påtalat i flera veckor...

Tydligare schema, mer förberedelse, mer stöttning i lektionen där han inte förstår läraren, mer kunskap kring att läsa av grabben innan kaoset hinner bli, inte lägga lektioner omlott som han vill till, sluta smsa och söka upp honom istället, sänka förväntningarna på honom så möjligheter att lyckas blir större osv...

Som jag sagt innan så räddar det inte upp allt men det underlättar endel i vardagen...

Nuvarande skola säger att dom kommer inte skriva något dåligt om oss som föräldrar utan mer att dom vill ha stöttning och råd kring grabben...

Jag har redan kontakt med familjeteamet men jag godkänner en gemensam anmälan för om det kan hjälpa skolan så är det självklart det ska göras.

Mina tankar snurrar dock kring att av det jag läst så är en orosanmälan riktad till hemmet...
Dom finns till för att stötta upp barnet och föräldrarna och ger inget stöd till skolan så känns lite tveksamt till vad anmälans syfte är...

Strunt samma, kan jag bistå med att rätt hjälp nås så varsågod...

Min första orosanmälan men jag känner mig ändå tacksam för att dom faktiskt frågade mig innan...
Även om jag inte är överens om hur allt går till väga så vet jag att skolan tänker gott om min grabb, hur dom beskriver honom värmer i mitt hjärta❣️

Så galet fint det är...😍

Lämna gärna ett avtryck genom att gilla lilla ❤️ här nedanför🤗