10 Januari 2023 - 21:10
Ännu ett inlägg jag skrev innan jul...
En dag försöker jag få kontakt med grabben på skolan...
Jag ringer, smsar men inget svar...
Jag provar lite senare igen men inget svar...
Så jag åker in och kollar av på ställena där han brukar hålla till...
Hittar ingen...
Så jag går in på skolan och frågar klasskompisarna jag möter ifall dom sett honom men ingen har sett honom...
Jag frågar några lärare om dom sett honom...
Nej, jag har inte sett honom sedan imorse, någon hade inte sett honom överhuvudtaget...
Men så kom det en som sa...
"Du jag vill bara att du ska veta att **** har inte varit i skolan på hela dagen men alla hans kompisar har varit här..."
Okej, men vart är han då om han inte är med någon kompis?
Det skrämmer mig, han är alltid med någon kompis och idag har dom sett att alla befinner sig på skolan utom min son men ändå agerar dom inte...
Min ilska som infinner sig i kroppen över hur förbannat nonchalanta skolan kan vara kring mitt barn och hans säkerhet...
Att han dessutom har epilepsi och inte har synts till på 4 timmar där dom tror att han dessutom är själv gör mig än mer förbannad...
Jag ringer, smsar men inget svar...
Jag provar lite senare igen men inget svar...
Så jag åker in och kollar av på ställena där han brukar hålla till...
Hittar ingen...
Så jag går in på skolan och frågar klasskompisarna jag möter ifall dom sett honom men ingen har sett honom...
Jag frågar några lärare om dom sett honom...
Nej, jag har inte sett honom sedan imorse, någon hade inte sett honom överhuvudtaget...
Men så kom det en som sa...
"Du jag vill bara att du ska veta att **** har inte varit i skolan på hela dagen men alla hans kompisar har varit här..."
Okej, men vart är han då om han inte är med någon kompis?
Det skrämmer mig, han är alltid med någon kompis och idag har dom sett att alla befinner sig på skolan utom min son men ändå agerar dom inte...
Min ilska som infinner sig i kroppen över hur förbannat nonchalanta skolan kan vara kring mitt barn och hans säkerhet...
Att han dessutom har epilepsi och inte har synts till på 4 timmar där dom tror att han dessutom är själv gör mig än mer förbannad...
Nu är han anfallsfri sen många år men det har ingen betydelse, trygghetskänslan ska finnas där oavsett ifall det sker!
Att dom ständigt påtalar oron kring hans umgänge men ändå inte engagerar sig när han inte synts till på flera timmar...
Är det så här det innebär att det är när man som förälder får frizon under skoltid där skolan säger sig ta ansvaret över mitt barn...
Jag hittade grabben tillslut...
Han var inte ensam, han hade kompisen med sig som också skolkade...
Jag antar att dom inte saknade honom heller eftersom dom sa att alla kompisarna befunnit sig på skolan...🤷♀️
I vanliga fall hade jag kunnat nå grabben via mobilen men det var byte av abonnemang så den hade stängts av under dagen...
Dålig planering av mig!
När jag väl hittat grabben och kände mig trygg över att inget hänt så kunde jag inte stänga av känslorna bara...
Irritationen bara vällde runt inom mig för ordet frizon var det enda som cirkulerade i mina tankar...
Hur faan kan det vara en frizon för mig av att veta att grabben är helt fri att göra vad han vill och skolkar hela dagarna utan att någon engagerar sig i honom...
Jag känner mig besviken över att dom tryggar upp mig med en falsk trygghet!
Skolan påtalar sin oro över grabben där jag blir ännu mer stressad över allt men sen väljer att göra precis ingenting för att grabben ska återinföras till lektion...
Jag ringde lilla gruppen och frågade hur det ens får gå till så...
Ja jag hävde ur mig min ilska, frustration där jag ifrågasatte varför inget görs, grabbens betyg kastas åt helvete och allt vi kämpat för...
Att han ska behöva känna att han misslyckas för att ingen har tid för honom...
Jag fick förklaringen att dom kan inte springa och leta efter honom, dom skickar sms men han kommer inte ändå...
Dom säger till honom i korridoren men han kommer inte ändå...
När jag kollar med grabben så har han inte en aning om dom skickat sms för han läser inte sms...
Ibland fanns det ett missat samtal men oftast inte...
Många gånger mindes han inte ens om han sett dom på hela dagen...
Jag försöker återigen säga att om en elev inte lyckas infinna sig där den ska då behöver ni söka upp honom där han befinner sig...
Om ni nu ska kunna bygga en relation så behöver ju ni ta er dit han är och bygga den relationen där...
Ni kan ju inte stå i erat rum och tänka, nähe han kom inte idag heller men ändå fortsätta med samma jävla strategi vecka ut och vecka in...
Rektorn vet hans behov och påtalar sin oro kring det så varför sätter hon inte in mer personal så ni har tid att söka upp honom...
Det enda hon kan är att säga hur oroliga ni är så jag blir stressad för att sen hoppas på att jag löser allt...
Men hon kan faan aldrig se sitt eget ansvar i det hela!
Fruktansvärt arg kände jag mig just för att grabbens termin bara rusar förbi och inget händer på skolan!
Jag fattar ju att det är tidsbrist och allt det där...
Jag ber om ursäkt för jag slänger ur mig ilskan till personalen för det är rektorn jag är arg på som aldrig gör något vettigt beslut...
Ja det är så jag upplever det för vi har avklarat det ena mötet efter det andra men ändå står vi med ett barn som inte lyckas ta sig till sina lektioner...
Skolan påtalar sin oro över grabben där jag blir ännu mer stressad över allt men sen väljer att göra precis ingenting för att grabben ska återinföras till lektion...
Jag ringde lilla gruppen och frågade hur det ens får gå till så...
Ja jag hävde ur mig min ilska, frustration där jag ifrågasatte varför inget görs, grabbens betyg kastas åt helvete och allt vi kämpat för...
Att han ska behöva känna att han misslyckas för att ingen har tid för honom...
Jag fick förklaringen att dom kan inte springa och leta efter honom, dom skickar sms men han kommer inte ändå...
Dom säger till honom i korridoren men han kommer inte ändå...
När jag kollar med grabben så har han inte en aning om dom skickat sms för han läser inte sms...
Ibland fanns det ett missat samtal men oftast inte...
Många gånger mindes han inte ens om han sett dom på hela dagen...
Jag försöker återigen säga att om en elev inte lyckas infinna sig där den ska då behöver ni söka upp honom där han befinner sig...
Om ni nu ska kunna bygga en relation så behöver ju ni ta er dit han är och bygga den relationen där...
Ni kan ju inte stå i erat rum och tänka, nähe han kom inte idag heller men ändå fortsätta med samma jävla strategi vecka ut och vecka in...
Rektorn vet hans behov och påtalar sin oro kring det så varför sätter hon inte in mer personal så ni har tid att söka upp honom...
Det enda hon kan är att säga hur oroliga ni är så jag blir stressad för att sen hoppas på att jag löser allt...
Men hon kan faan aldrig se sitt eget ansvar i det hela!
Fruktansvärt arg kände jag mig just för att grabbens termin bara rusar förbi och inget händer på skolan!
Jag fattar ju att det är tidsbrist och allt det där...
Jag ber om ursäkt för jag slänger ur mig ilskan till personalen för det är rektorn jag är arg på som aldrig gör något vettigt beslut...
Ja det är så jag upplever det för vi har avklarat det ena mötet efter det andra men ändå står vi med ett barn som inte lyckas ta sig till sina lektioner...
Men frågar man rektorn så gör dom jätte mycket...
Dom försöker hela tiden jobba för att mitt barn ska ta sig in i lilla gruppen...
Dom smsar/ringer och kollar av i korridorerna...
Dom gör åtgärdsprogram...
Dom har haft möten kring grabben men ändå fortsätter det smsas, försöka få han att jobba osv.
Trots att mötet gick ut på att just inte göra det för det skulle byggas en relation i första hand!
Fick även höra att ett möte har dom inte ens haft så ja engagemanget är på topp!
Skolan har gått halvvägs säger dom så nu behöver grabben ge sin del och gå halvvägs genom att komma in i lilla gruppen...
Att dom har gått halvvägs på deras egna plan som grabben inte ens är med på verkar ingen ha en tanke om!
Eleven i fokus, elevens röst är viktig, elevens delaktighet är viktig...
Ja får känslan av att skolan tappar något i det under beslutens gång...!
För eleven förklarar och förklarar men i slutändan så ska eleven följa deras plan oavsett vad det ger...
Ja jag fattar också att vi vuxna behöver vägleda barnet dit vi tror är bäst för barnet kan inte bara välja bort...
Men någonstans behöver vi då fånga upp barnet och finna vad som ger motivation när barnet själv inte tycks reda upp det..
Dokumentationen brukar ju alltid se perfekt ut oavsett hur verkligheten ser ut..
Men så kommer vi till mitt MEN om en elev har minst 80% frånvaro tycker man verkligen då att åtgärderna som är gjorda verkligen fungerat eller är det dags att se över andra möjligheter?!
Att man nu dessutom tar in en ny resurs som i första skedet ska behöva tjata in grabben i lilla gruppen och få en kass start gör mig ännu argare...
Där grabben tillslut vänder ryggen helt och tycker alla är dumma i huvudet som inte fattar att han inte vill vara där inne...
Där skolan tappar möjligheterna som faktiskt finns där mitt framför oss..!
Hur mycket jag än förvarnar om vad som kommer ske så fortsätter dom samma plan...
Ja jag satt med skuld i vanlig ordning efter det samtalet, skuld för jag häver ur mig alla känslor jag lagrar i allt kring skolan och mina barn...
Men jag blir så fruktansvärt trött på alla misstag skolan gör kring mina barn som leder dom rätt ner i skiten enbart för att skolan vill följa sin planering och inte ta till sig av det jag förklarar som kommer ske som respons på deras val!
Ännu argare blir jag av att jag gör en anmälan och i deras försvar säger dom att 7an och 8an gått så bra...
Men den tiden har väl för faan inte med 9an att göra...
Bara för det gick bra då med anpassningarna så säger väl inte det att det fungerar ett år senare...
Jag vet att dom gjort ett grymt jobb under 7an och 8an men nu när allt kaosar så kan väl inte jag sitta och tänka "Ja men 7an och 8an gick ju bra så nu fortsätter vi likadant trots skolk hela dagar!"
Det är väl klart jag är jätte tacksam för dom fungerande åren men sumpa inte detta året för tidigare lycka!
Lämna ett spår genom att gilla lilla ❤️ här nedanför🤗
0 kommentar(er)
