10 Oktober 2022 - 11:25
Jag sitter med gråten i halsen och ögonen som tåras för det var ju inte så här livet skulle bli...
Känslan av hopplöshet infinner sig mellan varven då man kämpar och kämpar för allas mående men det ändå blir kaos i familjen...
Tre affektutbrott under tre veckor, allt eskalerar och jag finner ingen lösning på problemet...
Stora grabben autism och adhd som har oro inför skolstart där affekten är ett faktum...
Man hejdar, parerar, pratar och jobbar förebyggande...
Men ändå kommer ännu ett affektutbrott i samband med skolstarten...
Sedan kommer det ytterliggare ett affektutbrott och jag vet inte hur jag ska vrida och vända på allt för att få ett stopp på eländet som det ger...
Det skriks ord som ristas in i minnet varje gång, samtidigt som saker slås sönder, rutor som krossas och mitt hjärta som bara vill gå sönder av bitar mitt i allt...
Mitt i alla känslor så ska jag hantera dotterns mående med sin oro/ångest och ev add...
Hon som inte klarar av att ta sig iväg till skolan...
En oro, ångest och stresskänslighet som öser över henne...
Jag puschar, lirkar och försöker förebygga för en bra skoldag men dottern som ändå blir kvar hemma...
Jag har ständig kontakt med skolan för att lösa allt...
Är det inte det ena barnet så är det de andra eller det tredje som inte lyckas ta sig iväg...
Ogiltig frånvarorapporter som plingar i mobilen varje timma...
En ständig påminnelse av att man inte lyckats idag igen...
Minstingen som jag bara försöker få igenom sina rutiner utan att påverkas av stora grabbens oro samt dotterns mående samt problematiska skolfrånvaro...
Jag själv som står i min sjukskrivning...
Utmattningssyndrom, ME, fibromyalgi och det enda jag önskar är att klara av att ta mig tillbaka till jobb och att vi som familj ska få må bra...
Det känns som mina chanser bara bryts ner och sorgen över att lugnet lyser med sin frånvaro rinner över mig...
Stressen inombords där jag kämpar, kämpar och kämpar men framstegen jag vill ha känns så långt bort...
Vart finner man kraft...
Denna dag var en tung och känslosam dag, längtan efter dom bättre dagarna finns där ständigt...
Trots att det ofta påtalas om att leva här och nu så blir endel dagar där man bara önskar man kunde snabbspola tiden en bit...
Ja här är ett inlägg jag skrev till min blogg i augusti men som jag inte har postat...
Ibland känns livet ganska kaos...
Sedan terminsstarten här efter sommarlovet så har vi gått igenom en tuffare period och det gäller att man finner det lilla som kan bli det stora i vardagen för att orka kämpa på lite till...
En dag ska vi också finna lite harmoni i vardagen...
Kanske inte helt just nu men tids nog...❤️
Känslan av hopplöshet infinner sig mellan varven då man kämpar och kämpar för allas mående men det ändå blir kaos i familjen...
Tre affektutbrott under tre veckor, allt eskalerar och jag finner ingen lösning på problemet...
Stora grabben autism och adhd som har oro inför skolstart där affekten är ett faktum...
Man hejdar, parerar, pratar och jobbar förebyggande...
Men ändå kommer ännu ett affektutbrott i samband med skolstarten...
Sedan kommer det ytterliggare ett affektutbrott och jag vet inte hur jag ska vrida och vända på allt för att få ett stopp på eländet som det ger...
Det skriks ord som ristas in i minnet varje gång, samtidigt som saker slås sönder, rutor som krossas och mitt hjärta som bara vill gå sönder av bitar mitt i allt...
Mitt i alla känslor så ska jag hantera dotterns mående med sin oro/ångest och ev add...
Hon som inte klarar av att ta sig iväg till skolan...
En oro, ångest och stresskänslighet som öser över henne...
Jag puschar, lirkar och försöker förebygga för en bra skoldag men dottern som ändå blir kvar hemma...
Jag har ständig kontakt med skolan för att lösa allt...
Är det inte det ena barnet så är det de andra eller det tredje som inte lyckas ta sig iväg...
Ogiltig frånvarorapporter som plingar i mobilen varje timma...
En ständig påminnelse av att man inte lyckats idag igen...
Minstingen som jag bara försöker få igenom sina rutiner utan att påverkas av stora grabbens oro samt dotterns mående samt problematiska skolfrånvaro...
Jag själv som står i min sjukskrivning...
Utmattningssyndrom, ME, fibromyalgi och det enda jag önskar är att klara av att ta mig tillbaka till jobb och att vi som familj ska få må bra...
Det känns som mina chanser bara bryts ner och sorgen över att lugnet lyser med sin frånvaro rinner över mig...
Stressen inombords där jag kämpar, kämpar och kämpar men framstegen jag vill ha känns så långt bort...
Vart finner man kraft...
Denna dag var en tung och känslosam dag, längtan efter dom bättre dagarna finns där ständigt...
Trots att det ofta påtalas om att leva här och nu så blir endel dagar där man bara önskar man kunde snabbspola tiden en bit...
Ja här är ett inlägg jag skrev till min blogg i augusti men som jag inte har postat...
Ibland känns livet ganska kaos...
Sedan terminsstarten här efter sommarlovet så har vi gått igenom en tuffare period och det gäller att man finner det lilla som kan bli det stora i vardagen för att orka kämpa på lite till...
En lånad bild som jag tyckte passa bra till dagens inlägg...
En dag ska vi också finna lite harmoni i vardagen...
Kanske inte helt just nu men tids nog...❤️
Lämna gärna ett spår av att du besökt min blogg genom att gilla lilla ❤️ här nedanför...
Inget som kopplas till just dig utan mer för mig som ser att någon varit på besök🤗
1 kommentar(er)
