alskadeunderbarabarn.blogg.se - "Man kan tro att du går i förskolan, jag kanske ska kolla så du får börja där igen och massor av andra dåliga saker om barnet..." Samtidigt som h*n skrattar åt barnet...

Mamma, du vet att jag har ju sagt att det är barn på skolan som gör mycket ljud och rörelser när det blir jobbigt för barnen...

När jag tycker det är jobbigt att koncentrera mig för barnen har tics eller bara hörs eller rör sig mycket i klassrummet.
Så säger jag inget till barnen för jag vet att dom gör så för det är jobbigt och för att dom har svårigheter...

Men när en av lärarna på skolan står där framme och ser det så säger h*n inför hela klassen...

"Man kan tro att du går i förskolan, jag kanske ska kolla så du får börja där igen och massor av andra dåliga saker om barnet..."
Samtidigt som h*n skrattar åt barnet...

Varför gör h*n så? H*n gör ju det inte precis lättare för barnet...

Jag önskar att jag kunde svara varför men jag vet faktiskt inte varför läraren gör så...

Är det så det går till så är det inte okej från lärarens sida för det barnet förtjänar precis samma respekt och bemötande som alla andra barn...

Det är lätt att dömma barnet men många gånger missar man faktiskt hur man själv som vuxen låter och betér sig...

Att prata nedlåtande eller driva om barnets svårigheter inför andra är inget som kommer få barnet att bättra sig utan snarare tvärtom...

Om barnet misslyckas tillräckligt många gånger så kan det lika gärna fortsätta för känslan av att kunna lyckas försvinner mer och mer ju längre det går...

Det är mycket prat om att barnen ska visa respekt på skolan så varför uppfyller man inte det själv som lärare om det förväntas av barnen?

Jag vet, det är min dotters upplevelse och syn på hur det gick till vilket kanske inte upplevs samma ur lärarens perspektiv...

Men oavsett om det är olika hur det upplevs så är det fortfarande minst en som mår dåligt över det...

Det här är ett av dotterns skolbekymmer...

Oron över att andra ska fara illa...
Oron över att barn med svårigheter bemöts fel...

Att ha syskon med olika svårigheter har gjort att hon kan läsa av andra barn med svårigheter då hon ser likheter med sina syskon...
Eller kanske helt enkelt känner igen sig själv ibland...

Hon påtalar ofta om orättvisan hur dom blir behandlade vilket ger henne oro/ångest som ibland triggas och blir jobbigare...

När hon berättar hur dessa barn bemöts så får jag en klump i magen...
Det hon ser på skolan är just precis det som våra barn ofta utsätts för...

Som mitt barn med autism och adhd har fått utstå i flera år då vuxna tror att han kan men inte vill...

Så även dottern med oro/ångest då hon klarar att prestera ibland och ibland inte...

Frågan har blivit, varför kan hon ibland och ibland inte...
Jo det har jag förklarat många gånger...

Det handlar om att har hon en bra dag så klarar hon att prestera men har hon en dålig dag med mycket oro/ångest då klarar hon inte prestera för ångesten tar över...

Koncentration och fokus äts upp av ångestens alla tankar och vem kan prestera då?

Tankarna som finns i hennes huvud där det egentligen ska fokuseras på skolarbete är förmodligen endast:

"Skramel, prat, rörelser....

Jag behöver jobba...

Ännu mer skrammel, prat, rörelse, jag känner hjärtat slår hårt, något barn blir tillsagd, oro över barnet som blir tillsagt...

Jag blir arg på läraren, Jag behöver jobba...

Ångesten slår till hårdare, jag känner hur hjärtat slår hårt och jag börjar skaka, jag börjar svettas, läraren ber mig jobba...

Jag klarar inte jobba, jag måste lämna klassrummet...
Tänk om läraren blir arg och säger till mig stanna...

Pulsen ökar, jag är redo för att springa...

Jag skyndar ut ur klassrummet..."

Eller som grabben ofta sa innan skolan...

"Mamma, jag vill inte gå till skolan idag för jag känner att jag kommer bråka då...
Jag försöker tänka att jag inte ska bråka men jag tänker så mycket på det så det blir jobbigt och då blir det bråk ändå..."

Barnet går igenom ett rejält pass i hela kroppen när det jobbas med oro/ångest...

Har man oro/ångest så är det lätt att hjärnan kaosar och fokuset hamnar inte där det ska vara utan fokuset ligger helt i att försöka hindra en ångestattack...

Hjärnan försöker släcka alla småbränder som poppar upp överallt och skriker varning!

Hon försöker hindra att hon ska behöva lämna klassrummet, hon försöker hindra att bli mittpunkten i klassrummet och därav klarar hon inte av att arbeta också...

Se barnet, lyssna på barnet och försök hitta lösningar utan att påtala hur barnet misslyckats ännu en gång...

Inget barn vill misslyckas, så hjälp barnet att finna andra vägar för att lyckas❣️

En bild som är tagen när minstingen bara var en månad och dottern var 6 år...

Tänk så mycket hon älskade bebisar och gör än idag...

Fick vara på min vakt varje minut för minsta lilla jag vände blicken ifrån så försökte hon bära lillebror...

Lika omtänksam då som nu...😍

Lämna gärna ett spår efter dig genom att gilla lilla ❤️ här nedanför👇

Tack❣️