alskadeunderbarabarn.blogg.se - Ett barn kommer fram till mig med ett stort leende medans hon berättar stolt över väskans innehåll... Mitt barn står bredvid mig med tårar som rinner nedför kinden och har bönat och bett om att få slippa skolan idag...

När jag står där och tittar på barnen så kan jag avundas hur lyckliga barnen är för dom ska till skogen idag...

Ett barn kommer fram till mig med ett stort leende medans hon berättar stolt över väskans innehåll...

Mitt barn står bredvid mig med tårar som rinner nedför kinden och har bönat och bett om att få slippa skolan idag...

Läraren som försiktigt försöker prata om hur rolig skogsturen ska bli och vad för god fika minstingen har med sig...

Han berättar om sin smörgås, jordgubbar och saft som han stolt var med och bestämde dagen innan...
Men idag berättar han det tyst och med tårar i ögonen...

Igår väntade minstingen ivrigt på att få åka buss, för han och bästisen hade bestämt att dom skulle sitta bredvid varandra...
Men idag gjorde han allt för att få komma undan dagens utflykt...

Det är precis så här det är...
Viljan som finns där men det rätt var det är infinner sig något i kroppen som gör att han gör allt för att slippa...

Han är trött säger han...
Jag tror dessvärre att våran nya kamp har kommit, ytterliggare ett barn som börjar få svårt för att ta sig till skolan...

Det gör ont i mig att se hur jobbigt det är för barnen när dessa stunder kommer...

Det känns som jag vänder ut och in på allt men ändå lyckas vi inte komma undan dessa skolproblem...

I förra veckan fick vi mejl angående minstingens frånvaro...

Dottern kom nätt och jämnt iväg för det var även jobbigt att ta sig iväg till skolan för hennes del idag...

Av vad jag kunde tyda så upplevde jag henne inte så orolig utan såg ut att kunna klara en dag så jag puschade på för en skoldag iaf...

Det är en bedjande sista blick som faller mot mig innan dörren stängs och det skär i hjärtat att lämna...
Frågan är om hon stannar kvar på skolgården eller lämnar idag...

Stora grabben skulle på studiebesök på en bondgård idag så även han var lite ur rutinerna och påtalade att han inte ville till gården idag...

Handlar inte om vilja men det är så det uttrycks...
Osäkerheten för vad som förväntas av en sätter press och det blir lättare att avstå än att inte veta hur man ska hantera det...

Jag försöker påminna honom...
Om det är något han kan och känner till så är det ändå en bondgård...
En gård där det finns djur och maskiner...

Det kommer inte ställas några krav på dig att du ska utföra något utan bara du är där så är dom nöjda...

Jag skickar till skolan och ber dom stötta lite extra idag så han får lyckas...

Jag åker hemåt med minstingen gråtandes i bilen...
Hans tankar skenar iväg till farmor...

"Har farmor begravts än... För vi var ju inte med och såg att hon grävdes ner i jorden...
Varför fick vi se farfar grävas ner men inte farmor...?"

Jag försöker förklara att farmor ska kremeras och läggas i en urna...
Jag lovar att kolla med Håkan om mer information kring när och hur allt är gjort...

Väl hemma springer minstingen in och lägger sig på soffan...
Jag står kvar ute och ventilerar min morgon med sambon och försöker hålla emot kräkkänslan efter morgonens alla bestyr...

Jag och minstingen lägger oss i sängen för att hoppas på lite sömn...

Jag drömmer att jag får ett samtal ifrån svärmor...
Hon ringer för att berätta att hon faktiskt lever och att det blivit något fel...

Jag bara gråter av lycka, tårarna rinner och när jag vaknar så fortsätter dom rinna lika mycket...
Men nu av saknaden för att drömmen inte var sann...

Minstingen sitter med ledsna ögon och tittar på mig...
"Varför gråter du..?"

Jag drömde om farmor, att jag pratade med henne så då blev jag ledsen när det inte var sant...

"Saknar du henne? Önskar du att hon hade lyssnat och åkt till doktorn...?"

Mmm verkligen, jag önskar att min dröm var sann så hon kunde komma hit...

"Jag med..."

Om någon skulle fråga mig vad jag gjort under dagen så skulle mitt återkommande svar blivit...
Jag har inte gjort så mycket mer än försökt plocka undan och vilat...

Men när jag sitter och funderar över vad som faktiskt görs på morgonen så är det bra mycket mer viktigt än allt annat på denna jorden...

Jag har försökt stötta och trygga upp mina tre barn som alla har sina olika svårigheter...

Jag har försökt att trygga upp så dom alla tre ska kunna gå till skolan...

Den där skolan som alla barn borde få känna glädje och trygghet i att få gå till men som tyvärr väldigt många inte alltid klarar av att gå till av olika orsaker...

Så här kan en frånvaro lista se ut, sammanlagt 48 frånvarodagar från 20/8-2021-3/5-2022...

Ca 9 månader skoltid där frånvaro är minst 2 1/2 månader...

När läkaren frågade sist hur det går med barnen så svarade jag att det går ganska bra nu...

När jag kollar på frånvarolistan så förstår jag att mitt bra kanske egentligen inte är så bra...

Men det är bra om man jämför med hur det varit...

Jag är glad att jag oftast inte längre får ett samtal där jag ska kasta mig in i bilen för att snabbast möjligaste sätt infinna mig på skolan...

Mina tre barn är några av alla barn som kämpar varje vecka för att ta sig dit❣️