alskadeunderbarabarn.blogg.se - Efter många om och men så kom svarsbrevet hem där det stod att provet visade eventuellt på en gensjukdom och att ytterliggare undersökningar behöver göras...

Ett tidigare inlägg om man vill ha en inblick i vad som hänt innan...

Går inte klicka sig in direkt på länken så ni får markera texten genom att klicka med pilen och sedan trycka er vidare....

Använder ni mobil så sätt fingret på länken så kommer öppna förslag fram...

👇

http://alskadeunderbarabarn.blogg.se/2021/february/efter-alla-vandor-hos-olika-vardgivare-sa-visar-det-sig-efter-1-12-ar-att-det-troligtvis-ar-borrelia-hon-har.html

Behandlingen hjälpte aldrig och vården ansåg att det inte var någon farlig knöl så dom lämnade samma svar som tidigare att den får sitta så länge dottern inte vill ha bort den...

Det hade varit helt okej om det var så man säkert visste att den inte kommer växa med tiden men det kunde dom inte garantera...

Knölen hade redan växt en hel del under den tiden vi försökt få hjälp så att vänta ytterligare några år kändes inte vidare tryggt...

Dottern ville dessutom inte ha kvar den i ansiktet eftersom den kliade och syntes väl...

Så jag fortsatte mina samtal i hopp om att dom skulle ta bort den...

Efter många om och men fick vi bokat en tid för borttagning av inkapslingen...

Dottern var väldigt orolig inför ingreppet eftersom bedövningen sist gång gjorde väldigt ont...

Jag har fått ringa och förbereda personalen kring dotterns oro så dom verkligen tar det lugnt och gör det tryggt för henne...

Dåliga upplevelser är något vi absolut inte behöver mer av i denna familjen...

Att vara med när ens barn sövs är alltid en jobbig stund...
Man fokuserar fullt på att allt ska bli rätt kring barnet...
Jag känner sånt obehag av att se barnen somna vid en sövning...

Så viktigt att jag håller undan mina egna känslor och upplevs lugn så jag inte påverkar barnet...

Jag har svårt för att lämna kvar dom när dom somnat och känner hur tårarna bränner under ögonlocken när jag inser att vi lyckats ännu en gång utan något kaosartat...

Alla våra turer i vården med stora grabben som gått galet får hela magen att vända sig när det kommer på tal om att en sövning ska göras...

Dottern fixade detta väldigt bra trots oron för vad som skulle göras...

När dom opererat bort inkapslingen och lite utöver så skickas detta iväg för att se ännu en gång vad det innehåller...

Efter många om och men så kom svarsbrevet hem där det stod att provet visade eventuellt på en gensjukdom och att ytterliggare undersökningar behöver göras...

Provsvaren från knölen som togs skickades vidare till mer kunniga för någon eftergranskning...

Ja då började jag känna mig rätt stressad över hur lång tid det gått sedan jag började ringa första gången...

Känns väldigt otryggt att man som förälder ska behöva ringa flera gånger och påtala något som behöver undersökas men det tas så lätt på och ignoreras till viss del trots att dom egentligen inte har tillräckligt för att bedömma om det är farligt eller inte...

Speciellt när det handlar om år som går...

Efter några veckor fick vi återigen svar att dom misstänkte morfea efter hudbiopsin men att dom kommit fram till att det inte är det, utan att det är den tidigare diagnosen som kvarstår, pseudolymfom.
Inga åtgärder vidtas...

Nu är den iaf borta och hon har nu ett 2-3 cm långt ärr i ansiktet...
Det kommer förmodligen bli ett nytt ingrepp när det gått ett år för dottern är inte nöjd med hur det läkt...

Men det tar vi då...🌞

Vi kan lyckas med mycket så länge vi vågar tro på att vi kan klara det...👌