alskadeunderbarabarn.blogg.se - Varför? Jo för att vi föräldrar till barn med npf blir allt som oftast ignorerade fastän att vi besitter endel eller rätt mycket kunskap skulle jag vilja säga kring våra barn...

På något konstigt vis så lyckas det alltid vara ett av barnen som har en tuffare tid när det väl lugnar sig för den andre eller tredje...

På ett sätt tur för då får man fokusera på just det barnet men samtidigt inte tur för det är hela tiden skolproblem bara att det skiftar mellan barnen...
En annan ska ju orka reda i allt också...
Utan någon paus så blir det ganska tufft i längden...

För det vet iaf jag med flera att det inte är någon quick fix när det gäller skolproblem...

När hög frånvaro blir så ska det gås igenom frågor...
Äter barnet, sover barnet, har det några intressen, hur fungerar barnet, vilka kontakter som är planerade/gjorda för att hantera barnets mående, lite genomgång kring hur barnets dag ser ut osv...

Självklart jättebra om det skulle visa sig vara i hemmet problemet ligger...

Är allt bra så hamnar fortfarande inte fokus på att det är i skolan problemet ligger...
Nästintill aldrig skulle jag vilja säga...

Jag önskar att det oftare vore att man såg...
Här har barnet en svårighet som återkommer varje vecka...
Vad orsakar det och hur löser vi problemet?

Man tänker att det mesta borde gå per automatik men tyvärr är det väldigt sällan så...
Helt okej att det ibland handlar om okunskap för allt kan man inte kunna direkt men någon gång borde det lätta...

Precis som jag skrivit tidigare så gäller detta inte all personal men väldigt ofta hänger väldigt mycket på mig som förälder...

Det har funnits delar som fungerar men det som inte fungerar väger så tungt när det kommer gång på gång...

Man vill så gärna kunna lägga tilliten till att skolans personal är utbildade och vet hur man ska hantera barnen med svårigheter...

För jag menar det är rektor, specialpedagoger, lärare, elevhälsan, kurator, skolsköterska osv...

Rätt många professioner som jobbar kring våra barn och med många års erfarenheter ska tilläggas för det poängteras också när man har synpunkter på hanteringen...

Men så många gånger skolan erbjudit helt galna förslag i hur man ska hantera barnet...

Då är det personal med extra specialkompetens som jag så fint fått till mig när jag ifrågasatt hur allt handskas...

Även om det är strategier från 40 år tillbaka som brukas eller kunskapen kring npf som saknas så är det oftast inget som erkänns utan det påtalas om hur man ska hantera barnet och att dom på skolan vet hur det ska gå till...

Även om du som förälder påtalar vilka konsekvenser det kommer bli för barnet där måendet kan komma att raseras så vägrar skolan ändra strategi...

Varför?

Jo för att vi föräldrar till barn med npf blir allt som oftast ignorerade fastän att vi besitter endel eller rätt mycket kunskap skulle jag vilja säga kring våra barn...

Jag tror faktiskt knappt någon förälder vet exakt vad för kunskap eller vad deras barn jobbar med i skolan...
Eller vilka anpassningar barnet behöver för att klara sina ämnen...
Nästintill varje gång ett problem dyker upp så kan jag återkoppla och förklara vad problemet är och hur dom kan gå tillväga för att mitt barn ska få möjligheter att lyckas...

Visst vi har haft det kämpigt med dotterns oro/ångest men jag är också ny i detta och har fått lära mig under tidens gång...

Men jag vet ändå att oavsett svårigheter så är trygghet och ett bra bemötande två av dom viktigaste bitarna för att lyckas...

Trots att jag kämpat i 15 år med stora grabben så måste jag åter och åter igen kämpa lika mycket med barn nummer 2...
Förmodligen så börjar turen om med barn nummer 3 också...

Jag känner mig måttligt trött på hur skolan fungerar och hur vi föräldrar bemöts väldigt ofta...

Att allt ständigt ska bero på resurs och tidsbrist och tyvärr väldigt ofta kunskapsbrist!

Det handlar inte om att bemötas otrevligt utan snarare om att känna sig så ovärderad när det gäller ens kunskaper kring ens barn...
Inte alltid men väldigt ofta...
Syftet kanske inte är så men känslan blir så när man ständigt får kämpa för att få förståelse för det man förklarar...
Och när man väl får förståelse så saknas oftast både resurs och tid för att göra något åt det...

Att andra ifrån skolvärlden ska besluta en plan, en strategi trots att jag varnar om kaos inför kommande termin...

Jag säger inte att jag vet allt utan snarare att risken är väldigt stor att det kommer bli rejäla motgångar i beslutet som tagits...
Risken är att 50% frånvaro nu kommer öka till något mer inom snar tid om det går fel...
Så frågan är...
Är det verkligen värt att ta den när det finns andra alternativ...

Att jag som förälder vid varje lärarbyte ska behöva börja om från noll innan dom tar emot mina tankar kring hur mitt barn behöver hanteras och förstår att jag kanske har koll på vad mitt barn behöver...

Trots att dom redan haft att göra med mig i några år och vet att jag är väldigt noga med att det går rätt till med barnen...

Så, så, så många gånger jag har hjälpt till för att det ska bli lättare både för mitt barn och lärare där dom ibland även bett om tips...

Att jag som förälder vid varje tillfälle skolan tar fel beslut ska behöva stå där och fixa allt som inte fungerar...

Men främst att mitt barn ska behöva må sämre och genomgå en kämpig skoltid för att andra inte tar till sig det jag förklarar!

Det känns som dom slår undan benen både för mitt barn och för mig som förälder genom att stå fast vid att tro att deras beslut och plan är rätt oavsett vad vi säger!

Jag har bara räknat ner månaderna och hoppats på att allt gällande frånvaro och skolproblem kommer lösa sig på nästa skola men nu har någon överlämning gjorts så problemen börjar innan nya skolan ens har startat!

Usch så förbannat besviken jag är på hanteringen och hur det särbehandlas!

Ja gamla skolan må säga att dom ångrar sitt beslut nu och har försökt att få med nya skolan men vad hjälper det oss när dom redan lämnat någon information som gör att nya skolan håller fast vid beslutet!

Klagomålsanmälan är gjord efter många samtal och mejlkontakt!

Synd dock att sista tiden skulle behöva handla om det!

Får bli en bild som är tagen i väntan på bussen...

/Frustrerad, sjukskriven, slutkörd morsa som inte orkar med onödigt krångel och som bara vill att barnen får må bra!