18 Juni 2022 - 12:04
Om valet verkligen har gjorts ur dotterns bästa möjliga chans för att lyckas eller om det är en ren bestraffning för att skolan inte kunnat hantera tjejerna pga deras oro/ångest...
Som jag tidigare skrev så delade dom dotterns klass i åk 5 då skolan upplevde klassen som stökig...
I samband med delningen så splittrade dom på min dotter och hennes två bästa vänner för dom ansågs svårhanterade...
Det pratades om att min dotter behövde stärkas i sig själv samt vidga sin vänskapskrets...
Dottern pratade ofta kring hur jobbigt det var i skolan...
Mycket konflikter både elever sinsemellan samt mellan lärare och elever...
Hon kände sig felbehandlad och pratade mycket kring dåligt bemötande och särbehandling från lärare till elever...
Allt gav henne ångest, en ångest hon inte kunde hantera som snabbt blev till ångestattacker där hon satt inlåst på toaletten, kippade efter luft, kroppen skakade, hjärtat rusade och hon i panik ringde mig...
Så många turer jag åkte till skolan där jag försökte reda i problemen...
Skolan hörde av sig för dottern behövde jobba bättre på skolan, fokusera mer på lektionerna, komma in i tid från rasten, hon fick hem skolarbete efter skolarbete som hon låg efter med...
Samtidigt som jag fick till mig att hon lyssnade och fick med kompisarna när dom blev tillsagda, att hon vågade stå emot och gå ifrån vid konflikter...
Läraren tyckte att det var svårt att hjälpa dottern för vissa dagar jobbade hon lätt och vissa dagar var det totalt stopp och hon rymde från skolan..
Jag försökte förklara att dom dagarna hon jobbar lätt mår hon bra för att dom dagarna hon inte klarar jobba så är ångesten för stor...
Trygghet, förståelse och tid att lära sig att hantera allt är vad hon behöver...
Vi fann inga metoder för fokuset låg på att min dotter skulle skärpa till sig och göra sitt skolarbete...
När dottern började i den nya klassen så blev hon mer bästis med 2 andra vänner som hon haft med sig sen i förskoleklass...
En ny lärare med nya möjligheter som hade en ny inställning...
Det var en jobbig start i nya klassen...
Mycket konflikter som fortsatte från den tidigare klassen, kaos på rasterna, en dotter som grät efter skolan nästintill varje dag över frustrationen kring allt...
Jag som stod på skolgården många dagar för att få stopp på allt...
Sakta men säkert började dom positiva känslorna komma, hon beskrev hur hon kände sig lyssnad på, att läraren trodde på henne, en lärare som lyssnade in det jag sa och försökte anpassa så gott det gick...
Vi kom in i en bättre period och jag trodde vi hade nått en lösning..
Ångestattackerna minskade och dottern gick till skolan utan strejk...
Men efter en tid började även problemen dyka upp i denna klassen...
Ångesten började öka igen, hon blev ofokuserad på lektionerna, hade svårt att koncentrera sig, fick prestationsångest igen...
Började påtala att lärarna misstrodde henne, hur dom blev särbehandlade och berättade flera gånger där dåligt bemötande skedde...
Rymningarna från skolan började igen och vi försökte reda i problemet...
Så många samtal, så många mejl...
Allt försökte vi med men ändå eskalerade problemet...
Det kom på tal att om min dotter med två vänner inte skötte sig i skolan så skulle dom splittras inför kommande 7an...
Jag kontaktade skolan och sa att det absolut inte fick göras på dom grunderna...
Det dom var tvungna att lösa var att dom skulle komma till skolan även om kompisarna var sjuka, jobba på lektionerna, sluta springa på toaletten titt som tätt, komma in i tid från rasterna...
Och främst inte ha en sån attityd och ifrågasätta lärarna...
Trots att vi visste att ångesten gav alla problem...
Samtidigt fick jag till mig att min dotter satt på sin plats under lektion, det var kompisarna som kom till henne och störde...
Dottern uppmanades att be dom gå därifrån...
Min dotter oroade sig mycket för att kompisen inte fick hjälp på lektion så hon hjälpte kompisen när det behövdes...
Även där uppmanade dom henne att försöka fokusera på sig själv...
Dottern blev arg när vi pratade om det för hon tyckte att om lärarna hjälpte kompisen så hade hon aldrig behövt lägga tid där...
Dottern kände stor oro kring kompisen som hon upplevde fick ta emot mycket dåligt bemötande både ifrån elever och lärare...
Vi kämpade på och försökte trygga upp så mycket det gick...
Frånvaron blev bara högre och högre för att den sista halvåret handla om ca 2 veckors frånvaro i månaden...
När jag såg hur allt eskalerade så sa jag till läraren att jag funderat kring splittring...
Men OM det skulle bli så, så måste dottern få med sig en trygg vänn ifrån klassen för att klara detta...
Är det som lärarna säger så måste jag ge det en chans...
Tiden gick och tillslut kom beslutet där dom nya klassindelningarna hade gjorts...
Dottern ringde hem och grät i ren panik för nu hade dom blivit splittrade...
Hon berättade hur alla andra fått med sig en vänn ifrån klassen oavsett om det är mer högljudda/stökigare elever eller tystlåtna men inte hon...
Hur hon känner att lärarna gör så här för att dom stör sig på dessa tre tjejer...
Jag försökte lugna med att vi först och främst ska se över klasslistan och att allt löser sig i sista änden...
Jag kommer stå här och stötta upp och göra allt jag kan för att hon ska få en bra start i 7an...
Jag ringer kuratorn på nya skolan och bokar in ett samtal för dottern...
Jag förklarar att dottern behöver ha någon trygghet på skolan nu för hon har inte tagit beskedet bra och starten måste bli bra för att förhindra ännu en kämpig skolgång...
Jag önskade att en enda tjej skulle komma med i klassen för att göra detta mer möjligt men just den tjejen hamnade hon inte med...
Hon fick inte med en enda tjej ur klassen vilket jag tycker är helt fel med tanke på dotterns mående...!
Hon fick dock med sig dom två tidigare vännerna som dom splittrade i femman...
Min fråga är, hur kommer det sig att dom helt plötsligt fungerar att ha i samma klass nu?
Mejlkontakten börjar till skolan där jag försöker komma fram till vad som dom anser är rätt med detta...
Om valet verkligen har gjorts ur dotterns bästa möjliga chans för att lyckas eller om det är en ren bestraffning för att skolan inte kunnat hantera tjejerna pga deras oro/ångest...
I samband med delningen så splittrade dom på min dotter och hennes två bästa vänner för dom ansågs svårhanterade...
Det pratades om att min dotter behövde stärkas i sig själv samt vidga sin vänskapskrets...
Dottern pratade ofta kring hur jobbigt det var i skolan...
Mycket konflikter både elever sinsemellan samt mellan lärare och elever...
Hon kände sig felbehandlad och pratade mycket kring dåligt bemötande och särbehandling från lärare till elever...
Allt gav henne ångest, en ångest hon inte kunde hantera som snabbt blev till ångestattacker där hon satt inlåst på toaletten, kippade efter luft, kroppen skakade, hjärtat rusade och hon i panik ringde mig...
Så många turer jag åkte till skolan där jag försökte reda i problemen...
Skolan hörde av sig för dottern behövde jobba bättre på skolan, fokusera mer på lektionerna, komma in i tid från rasten, hon fick hem skolarbete efter skolarbete som hon låg efter med...
Samtidigt som jag fick till mig att hon lyssnade och fick med kompisarna när dom blev tillsagda, att hon vågade stå emot och gå ifrån vid konflikter...
Läraren tyckte att det var svårt att hjälpa dottern för vissa dagar jobbade hon lätt och vissa dagar var det totalt stopp och hon rymde från skolan..
Jag försökte förklara att dom dagarna hon jobbar lätt mår hon bra för att dom dagarna hon inte klarar jobba så är ångesten för stor...
Trygghet, förståelse och tid att lära sig att hantera allt är vad hon behöver...
Vi fann inga metoder för fokuset låg på att min dotter skulle skärpa till sig och göra sitt skolarbete...
När dottern började i den nya klassen så blev hon mer bästis med 2 andra vänner som hon haft med sig sen i förskoleklass...
En ny lärare med nya möjligheter som hade en ny inställning...
Det var en jobbig start i nya klassen...
Mycket konflikter som fortsatte från den tidigare klassen, kaos på rasterna, en dotter som grät efter skolan nästintill varje dag över frustrationen kring allt...
Jag som stod på skolgården många dagar för att få stopp på allt...
Sakta men säkert började dom positiva känslorna komma, hon beskrev hur hon kände sig lyssnad på, att läraren trodde på henne, en lärare som lyssnade in det jag sa och försökte anpassa så gott det gick...
Vi kom in i en bättre period och jag trodde vi hade nått en lösning..
Ångestattackerna minskade och dottern gick till skolan utan strejk...
Men efter en tid började även problemen dyka upp i denna klassen...
Ångesten började öka igen, hon blev ofokuserad på lektionerna, hade svårt att koncentrera sig, fick prestationsångest igen...
Började påtala att lärarna misstrodde henne, hur dom blev särbehandlade och berättade flera gånger där dåligt bemötande skedde...
Rymningarna från skolan började igen och vi försökte reda i problemet...
Så många samtal, så många mejl...
Allt försökte vi med men ändå eskalerade problemet...
Det kom på tal att om min dotter med två vänner inte skötte sig i skolan så skulle dom splittras inför kommande 7an...
Jag kontaktade skolan och sa att det absolut inte fick göras på dom grunderna...
Det dom var tvungna att lösa var att dom skulle komma till skolan även om kompisarna var sjuka, jobba på lektionerna, sluta springa på toaletten titt som tätt, komma in i tid från rasterna...
Och främst inte ha en sån attityd och ifrågasätta lärarna...
Trots att vi visste att ångesten gav alla problem...
Samtidigt fick jag till mig att min dotter satt på sin plats under lektion, det var kompisarna som kom till henne och störde...
Dottern uppmanades att be dom gå därifrån...
Min dotter oroade sig mycket för att kompisen inte fick hjälp på lektion så hon hjälpte kompisen när det behövdes...
Även där uppmanade dom henne att försöka fokusera på sig själv...
Dottern blev arg när vi pratade om det för hon tyckte att om lärarna hjälpte kompisen så hade hon aldrig behövt lägga tid där...
Dottern kände stor oro kring kompisen som hon upplevde fick ta emot mycket dåligt bemötande både ifrån elever och lärare...
Vi kämpade på och försökte trygga upp så mycket det gick...
Frånvaron blev bara högre och högre för att den sista halvåret handla om ca 2 veckors frånvaro i månaden...
När jag såg hur allt eskalerade så sa jag till läraren att jag funderat kring splittring...
Men OM det skulle bli så, så måste dottern få med sig en trygg vänn ifrån klassen för att klara detta...
Är det som lärarna säger så måste jag ge det en chans...
Tiden gick och tillslut kom beslutet där dom nya klassindelningarna hade gjorts...
Dottern ringde hem och grät i ren panik för nu hade dom blivit splittrade...
Hon berättade hur alla andra fått med sig en vänn ifrån klassen oavsett om det är mer högljudda/stökigare elever eller tystlåtna men inte hon...
Hur hon känner att lärarna gör så här för att dom stör sig på dessa tre tjejer...
Jag försökte lugna med att vi först och främst ska se över klasslistan och att allt löser sig i sista änden...
Jag kommer stå här och stötta upp och göra allt jag kan för att hon ska få en bra start i 7an...
Jag ringer kuratorn på nya skolan och bokar in ett samtal för dottern...
Jag förklarar att dottern behöver ha någon trygghet på skolan nu för hon har inte tagit beskedet bra och starten måste bli bra för att förhindra ännu en kämpig skolgång...
Jag önskade att en enda tjej skulle komma med i klassen för att göra detta mer möjligt men just den tjejen hamnade hon inte med...
Hon fick inte med en enda tjej ur klassen vilket jag tycker är helt fel med tanke på dotterns mående...!
Hon fick dock med sig dom två tidigare vännerna som dom splittrade i femman...
Min fråga är, hur kommer det sig att dom helt plötsligt fungerar att ha i samma klass nu?
Mejlkontakten börjar till skolan där jag försöker komma fram till vad som dom anser är rätt med detta...
Om valet verkligen har gjorts ur dotterns bästa möjliga chans för att lyckas eller om det är en ren bestraffning för att skolan inte kunnat hantera tjejerna pga deras oro/ångest...
Tycker du om att besöka min blogg så lämna gärna ett avtryck genom att gilla lilla ❤️ här nedanför👇
0 kommentar(er)
