19 Juni 2022 - 21:26
Sist när dottern hade nationellt prov så hade lärarna förberett så dottern fick sitta i en mindre grupp med specialläraren...
Jag blir väldigt glad när lärare ligger steget före och har tänkt till inför viktiga uppgifter...
Trots detta så hade dottern bara svarat på 3 frågor och sedan suttit och målat på sina händer resten av tiden...
Här har läraren anpassat men ändå lyckas inte dottern...
Då är det viktigt att fundera på varför.
Detta var dock ingen information som nådde mig utan jag frågade min dotter hur provet hade gått...
Jag såg hennes nermålade händer och förstod att det varit en jobbig dag...
Eftersom jag visste att ett nytt nationellt prov skulle göras inom någon dag så mejlar jag läraren för att ge tips och förklara dotterns mående under den tidigare lektionen...
"Dottern berättade att det varit jobbigt att göra nationellt prov idag, att hon inte förstått uppgifterna.
Eftersom det är nytt prov på fredag så vill jag bara lyfta några tankar kring henne.
Jag har förstått att dottern målar sina händer när något är jobbigt. Vilket har varit väldigt mycket dom senaste veckorna.
Ett tips att kolla om hon är svår att läsa av.
Dottern var okej med att hon fick sitta i mindre grupp och göra provet.
Hon påtalar dock ljudnivån ifrån en elev främst samt att det är svårt att sitta still så länge.
Kan kanske upplevas som att det inte är ljudnivå i rummet men när hon hamnar i dåligt mående så reagerar hon starkare på ljud/rörelse.
Min tanke är att hon då inte får ihop det hon läser och låser sig ännu mer.
Inte säkert hon går men kan ni erbjuda henne pausa och ta sig en bensträckare emellan?
Om det är dom lite aktivare eleverna som går till den mindre gruppen så kanske dottern får mer ro i klassrummet?
Om jag förstod dottern rätt så har hon inte gjort så bra ifrån sig på något av dom nationella."
Så här brukar mina mejl se ut där jag försöker visa hur man kan läsa av mitt barn, jag lyfter problemet samt tanken kring hur det kanske upplevs, jag lägger ofta fram ett förslag på en lösning...
Är det något som fungerar bra så lyfter jag även det så läraren även får positiv feedback...
Jag hoppas på att det upplevs positivt för läraren och inte ses som något dåligt...
Jag har iaf fått positiva svar tillbaka...
Att jag skriver detta blogginlägg har inte med att hänga ut någon lärare eller så utan snarare att visa hur vi tänker kring anpassningar...
För jag tycker det är så otroligt viktigt för att barnen ska kunna få möjligheter att lyckas...
En anpassning behöver inte vara rätt anpassning om den inte är gjord efter barnets behov...
Så det är alltid viktigt att fundera på varför anpassningen är gjord...
Några delar ur svaret som berör anpassningar...
"Jag och *** pratade efter första delprovet och gjorde några förändringar till andra.
Hon får ta pauser men vi försöker begränsa hur långa de är. Tror också att *** försökte få eleven att lägga tiden på att försöka lösa så många uppgifter som möjligt istället för att måla på armarna.
Min känsla är att det ändå är bäst för eleven att sitta uppe hos ***. I klassrummet beviljas ingen rörelse överhuvudtaget för de som är kvar här och då blir det svårt att få till pauserna som ju är viktiga för henne."
Här har vi efter första provet sett att trots dessa anpassningar som gjorts så lyckas inte dottern men ändå vill man ifrån skolans syn fortfarande tro att detta är den bästa platsen för min dotter att göra ett prov på...
När läraren ser att min dotter inte jobbar så försöker man skynda på henne att arbeta istället för att bara sitta av tiden...
Det blir stress på en som redan har prestationsångest... Inget bra!
När jag läser mejlet så blir MIN känsla att läraren upplever min dotter som att "hon kan men vill inte"...
Jag upplever det som okunskap kring oro/ångest...
Jag kan inte säga att det är så men jag tror att det är så!
Eller så "kan läraren men vill inte" se något annat än en elev som vill krångla...
Eftersom läraren fortfarande tycker att dottern ska befinna sig i den mindre gruppen trots ett misslyckat prov så har jag inte nått fram så jag skriver ytterligare ett med ännu mer tydlighet...
Jag ursäktar mig först för jag driver på kring anpassningarna för det känns alltid dumt att argumentera vidare när dom egentligen inte vill ändra...
Men min dotter är mitt ansvar och ser jag att möjligheterna för att lyckas minskar av deras anpassningar så kan jag inte hålla igen...
"Enligt min dotter så var förändringen att ****** kom in i rummet.
Om vi då ska återgå till dotterns bekymmer så var det ljud/rörelse som är en del av hennes hinder i arbetet och därför gör ändringen ingen skillnad för hennes del.
Det löser inte hela problemet men att få bort jobbiga delar underlättar.
Nu menar jag inte att den andra eleven(som var störig) ska tas ur rummet utan snarare se över vart dottern presterar bättre.
Är det inte i klassrummet så kanske det är med en enskild person i grupprum.
Dottern upplevde inte att hon blev tillsagd att ta pauser, om ni menar pauser med att hon målar på sig så behöver det vara mer tydligt där hon blir tillsagd att pausa innan hon målat på sig en stund för då har det gått för långt.
Tydlighet, jobba 20 minuter och ta 5 min paus osv eller vad som nu tillåts.
Det är detta jag menar, lärare *** försöker i all välmening få min dotter att prestera istället för att måla på sig.
När dottern målar på sig mår hon redan så dåligt så hon behöver inte påminnelse om att jobba bättre.
Här behöver hon snarare få lugn än att öka stressen kring att hon inte lyckas.
Vi vet att om dottern hade mått bra så hade hon gjort uppgifterna om hon hade kunnat.
Jag vill bara uppmärksamma på om lärare *** rum är det bästa för min dotter eller om det är det bästa utefter vad för resurser samt tid som finns.
Om min dotter inte klarar utföra det som förväntas av henne så är det något som inte är rätt för viljan att lyckas finns där.
Inget ont mot er för jag vet att ni kämpar på kring min dotter!
Men elevens anpassningar får inte handla om resurs eller tidsbrist för isf är det ett problem jag behöver ta högre för allas skull."
Många gånger känner man sig dum som förälder som lägger sig i för jag jobbar ju inte som lärare men det är inte för att vara jobbig utan för att underlätta för allas skull och främst för mitt barn...
Jag tänker att så länge läraren ser det som positivt att föräldern kämpar för sitt barn så kommer dom inte ta det som kritik utan snarare som positivt...
Jag blir väldigt glad när lärare ligger steget före och har tänkt till inför viktiga uppgifter...
Trots detta så hade dottern bara svarat på 3 frågor och sedan suttit och målat på sina händer resten av tiden...
Här har läraren anpassat men ändå lyckas inte dottern...
Då är det viktigt att fundera på varför.
Detta var dock ingen information som nådde mig utan jag frågade min dotter hur provet hade gått...
Jag såg hennes nermålade händer och förstod att det varit en jobbig dag...
Eftersom jag visste att ett nytt nationellt prov skulle göras inom någon dag så mejlar jag läraren för att ge tips och förklara dotterns mående under den tidigare lektionen...
"Dottern berättade att det varit jobbigt att göra nationellt prov idag, att hon inte förstått uppgifterna.
Eftersom det är nytt prov på fredag så vill jag bara lyfta några tankar kring henne.
Jag har förstått att dottern målar sina händer när något är jobbigt. Vilket har varit väldigt mycket dom senaste veckorna.
Ett tips att kolla om hon är svår att läsa av.
Dottern var okej med att hon fick sitta i mindre grupp och göra provet.
Hon påtalar dock ljudnivån ifrån en elev främst samt att det är svårt att sitta still så länge.
Kan kanske upplevas som att det inte är ljudnivå i rummet men när hon hamnar i dåligt mående så reagerar hon starkare på ljud/rörelse.
Min tanke är att hon då inte får ihop det hon läser och låser sig ännu mer.
Inte säkert hon går men kan ni erbjuda henne pausa och ta sig en bensträckare emellan?
Om det är dom lite aktivare eleverna som går till den mindre gruppen så kanske dottern får mer ro i klassrummet?
Om jag förstod dottern rätt så har hon inte gjort så bra ifrån sig på något av dom nationella."
Så här brukar mina mejl se ut där jag försöker visa hur man kan läsa av mitt barn, jag lyfter problemet samt tanken kring hur det kanske upplevs, jag lägger ofta fram ett förslag på en lösning...
Är det något som fungerar bra så lyfter jag även det så läraren även får positiv feedback...
Jag hoppas på att det upplevs positivt för läraren och inte ses som något dåligt...
Jag har iaf fått positiva svar tillbaka...
Att jag skriver detta blogginlägg har inte med att hänga ut någon lärare eller så utan snarare att visa hur vi tänker kring anpassningar...
För jag tycker det är så otroligt viktigt för att barnen ska kunna få möjligheter att lyckas...
En anpassning behöver inte vara rätt anpassning om den inte är gjord efter barnets behov...
Så det är alltid viktigt att fundera på varför anpassningen är gjord...
Några delar ur svaret som berör anpassningar...
"Jag och *** pratade efter första delprovet och gjorde några förändringar till andra.
Hon får ta pauser men vi försöker begränsa hur långa de är. Tror också att *** försökte få eleven att lägga tiden på att försöka lösa så många uppgifter som möjligt istället för att måla på armarna.
Min känsla är att det ändå är bäst för eleven att sitta uppe hos ***. I klassrummet beviljas ingen rörelse överhuvudtaget för de som är kvar här och då blir det svårt att få till pauserna som ju är viktiga för henne."
Här har vi efter första provet sett att trots dessa anpassningar som gjorts så lyckas inte dottern men ändå vill man ifrån skolans syn fortfarande tro att detta är den bästa platsen för min dotter att göra ett prov på...
När läraren ser att min dotter inte jobbar så försöker man skynda på henne att arbeta istället för att bara sitta av tiden...
Det blir stress på en som redan har prestationsångest... Inget bra!
När jag läser mejlet så blir MIN känsla att läraren upplever min dotter som att "hon kan men vill inte"...
Jag upplever det som okunskap kring oro/ångest...
Jag kan inte säga att det är så men jag tror att det är så!
Eller så "kan läraren men vill inte" se något annat än en elev som vill krångla...
Eftersom läraren fortfarande tycker att dottern ska befinna sig i den mindre gruppen trots ett misslyckat prov så har jag inte nått fram så jag skriver ytterligare ett med ännu mer tydlighet...
Jag ursäktar mig först för jag driver på kring anpassningarna för det känns alltid dumt att argumentera vidare när dom egentligen inte vill ändra...
Men min dotter är mitt ansvar och ser jag att möjligheterna för att lyckas minskar av deras anpassningar så kan jag inte hålla igen...
"Enligt min dotter så var förändringen att ****** kom in i rummet.
Om vi då ska återgå till dotterns bekymmer så var det ljud/rörelse som är en del av hennes hinder i arbetet och därför gör ändringen ingen skillnad för hennes del.
Det löser inte hela problemet men att få bort jobbiga delar underlättar.
Nu menar jag inte att den andra eleven(som var störig) ska tas ur rummet utan snarare se över vart dottern presterar bättre.
Är det inte i klassrummet så kanske det är med en enskild person i grupprum.
Dottern upplevde inte att hon blev tillsagd att ta pauser, om ni menar pauser med att hon målar på sig så behöver det vara mer tydligt där hon blir tillsagd att pausa innan hon målat på sig en stund för då har det gått för långt.
Tydlighet, jobba 20 minuter och ta 5 min paus osv eller vad som nu tillåts.
Det är detta jag menar, lärare *** försöker i all välmening få min dotter att prestera istället för att måla på sig.
När dottern målar på sig mår hon redan så dåligt så hon behöver inte påminnelse om att jobba bättre.
Här behöver hon snarare få lugn än att öka stressen kring att hon inte lyckas.
Vi vet att om dottern hade mått bra så hade hon gjort uppgifterna om hon hade kunnat.
Jag vill bara uppmärksamma på om lärare *** rum är det bästa för min dotter eller om det är det bästa utefter vad för resurser samt tid som finns.
Om min dotter inte klarar utföra det som förväntas av henne så är det något som inte är rätt för viljan att lyckas finns där.
Inget ont mot er för jag vet att ni kämpar på kring min dotter!
Men elevens anpassningar får inte handla om resurs eller tidsbrist för isf är det ett problem jag behöver ta högre för allas skull."
Många gånger känner man sig dum som förälder som lägger sig i för jag jobbar ju inte som lärare men det är inte för att vara jobbig utan för att underlätta för allas skull och främst för mitt barn...
Jag tänker att så länge läraren ser det som positivt att föräldern kämpar för sitt barn så kommer dom inte ta det som kritik utan snarare som positivt...
Att vara tydlig utan krusiduller tycker jag är viktigt så att man förstår vad den andre vill ha ut av det hela...
Svaret blev positivt och det känns alltid mycket bättre att läsa det efter man lämnat en roman av allt...😅
Plockat ut några delar gällande anpassningen i svarsmejlet...
"Åter stort tack för att du beskriver så konkret. Vi har löst personal för provet i morgon och ska bara bestämma en lämplig plats där det blir lugn och ro. Vi löser det."
När dottern kom hem ifrån att ha gjort detta nationella provet så var hon sååå glad...
Hur gick provet idag då?
" Det gick jättebra! Vi hade *** och hon var jättesnäll... vi satt i ett grupprum bara jag, elev och läraren... Vi fick paus också så vi jobbade 15 minuter och fick 5 minuter paus...
Det var mycket lättare idag och jag svarade på nästan alla frågor..."
Den känslan, den lyckan!
Varför lägger jag upp detta som ett blogginlägg då...?
Jo för att tydliggöra att en anpassning är inte en anpassning om den inte är gjord efter barnets behov...
En jämförelse för att göra det ännu mer tydligt...
Du har en elev med dålig syn...
Du anpassar med:
*skärm runt sittplatsen för att avskärma andra barn....
*hörselkåpor för att stänga ut ljud...
*möjlighet att sitta i grupprum för att jobba mer ostört...
Barnets egentliga behov kanske är glasögon, större text, blindtext eller vad som nu finns...
Många gånger när man diskuterar anpassningar så blir svaret...
"Ja men vi har gjort många anpassningar..."
Så kollar man igenom anpassningarna och får se att många av anpassningarna som är gjorda är inte efter barnets behov utan snarare för att det ska stå några anpassningar på pappret så att det ska se ut som att skolan har gjort sitt jobb...
Så för tredje gången...
En anpassning är inte en anpassning om den inte är gjord efter barnets behov!
Jag förstår att det inte är lätt att jobba som lärare men det är där samarbetet mellan skola och hem är så otroligt viktigt...
Håller ni med eller låter det helt galet?
Kanske är du förälder eller jobbar du som lärare, assistent eller något annat som är kopplat till anpassningar...
Kommentera gärna!
Svaret blev positivt och det känns alltid mycket bättre att läsa det efter man lämnat en roman av allt...😅
Plockat ut några delar gällande anpassningen i svarsmejlet...
"Åter stort tack för att du beskriver så konkret. Vi har löst personal för provet i morgon och ska bara bestämma en lämplig plats där det blir lugn och ro. Vi löser det."
När dottern kom hem ifrån att ha gjort detta nationella provet så var hon sååå glad...
Hur gick provet idag då?
" Det gick jättebra! Vi hade *** och hon var jättesnäll... vi satt i ett grupprum bara jag, elev och läraren... Vi fick paus också så vi jobbade 15 minuter och fick 5 minuter paus...
Det var mycket lättare idag och jag svarade på nästan alla frågor..."
Den känslan, den lyckan!
Varför lägger jag upp detta som ett blogginlägg då...?
Jo för att tydliggöra att en anpassning är inte en anpassning om den inte är gjord efter barnets behov...
En jämförelse för att göra det ännu mer tydligt...
Du har en elev med dålig syn...
Du anpassar med:
*skärm runt sittplatsen för att avskärma andra barn....
*hörselkåpor för att stänga ut ljud...
*möjlighet att sitta i grupprum för att jobba mer ostört...
Barnets egentliga behov kanske är glasögon, större text, blindtext eller vad som nu finns...
Många gånger när man diskuterar anpassningar så blir svaret...
"Ja men vi har gjort många anpassningar..."
Så kollar man igenom anpassningarna och får se att många av anpassningarna som är gjorda är inte efter barnets behov utan snarare för att det ska stå några anpassningar på pappret så att det ska se ut som att skolan har gjort sitt jobb...
Så för tredje gången...
En anpassning är inte en anpassning om den inte är gjord efter barnets behov!
Jag förstår att det inte är lätt att jobba som lärare men det är där samarbetet mellan skola och hem är så otroligt viktigt...
Håller ni med eller låter det helt galet?
Kanske är du förälder eller jobbar du som lärare, assistent eller något annat som är kopplat till anpassningar...
Kommentera gärna!
Idag gjordes ett besök till Trollhättan där vi kikade lite bland slussarna...
Lämna gärna ett avtryck genom att gilla lilla ❤️ här nedanför👇
0 kommentar(er)
