alskadeunderbarabarn.blogg.se - Jag gillar inte att inte ha kontroll... I drömmarna handlar allt om att jag inte kan kontrollera mig själv och att ingen förstår vad det är jag försöker säga...

Ännu en dag där jag vaknar upp med huvudvärken som varnar för migränen...

Jag tänkte tagit mig iväg till rehabgården ändå men ju längre tiden gick desto mer började jag känna av migränen...

Illamåendet, andfåddheten och tröttheten underlättade inte precis...
Att jag dessutom hade minstingen som skulle vägra åka hemifrån idag gjorde det absolut inte lättare...😅

Jag hade säkert kunnat ta mig dit men det är desto svårare att ta sig hem om både synfläckar och kräkningar drar igång pga migränen...
Min nacke har krånglat extra mycket dom senaste dagarna så det är givet att migränen ska härja...

Så jag sjukanmälde mig idag...
Egentligen ska man koppla upp sig via nätet och vara med under dagen ändå men var ingen bra dag idag så jag tackade nej...
La mig för att sova några timmar istället...

Sov från och till i två timmar och den ena drömmen efter den andra avlöste varandra i sömnen...

I början av min sjukskrivning så skrev jag att jag behandlades för ptsd pga stora grabbens första epilepsianfall...
Behandlingen gjorde nytta och mina hemska mardrömmar som handlade om mina barn som dog ifrån mig avtog och som tillslut ändrade sig till att jag lyckades rädda dom i drömmarna istället...

Nu på senare tid har mina drömmar ändrat sig igen...
Nu drömmer jag oftast inte om barnen längre utan om mig själv...

När jag får sämre dagar så känner jag en sådan enorm trötthet...

När jag somnar och vaknar till så försöker jag öppna ögonen men det är svårt och ögonen åker igen lika fort...
Jag känner hur jag får stress för jag sover bort dagarna...
Samtidigt som jag vet att får jag sova ikapp lite så kommer det några bra dagar där efter...

Den jobbiga känslan sätter fart i drömmarna och allt det där jag gått igenom under åren spelas upp om och om igen under sömnen...

Känslan av att inte ha blivit trodd, känslan av att söka hjälp åter och åter igen men ingen ser vad som ska göras, paniken över att vara så nära men ändå så långt bort...

Hur jag i drömmen bönar och ber att någon ska hjälpa mig men ingen förstår vad jag säger...
Hur jag försöker ringa efter hjälp men jag lyckas inte slå in rätt nummer...

Känslan av att finnas där och göra allt men ändå inte lyckas...

Jag gillar inte att inte ha kontroll...
I drömmarna handlar allt om att jag inte kan kontrollera mig själv och att ingen förstår vad det är jag försöker säga...

Att inte veta vad som ska göra mig frisk är en bristande kontroll som jag inombords jobbar med väldigt mycket...
Att känna att jag bara vill rycka upp mig så ska allt bli som vanligt igen...
Att läkarna inte kan säga helt vad som gör att jag inte lyckas bli frisk är också en frustration för det är ju hos dom jag försöker få ett svar som jag själv inte lyckas hitta...

Samtidigt som jag innerst inne förstår att min vardag inte alltid är så lik andras vardag och kan vara ganska utmanande, som tar energi och inte alltid ger mig möjlighet för den återhämtning jag egentligen har behov av...

Jag har dock blivit lite bättre på att släppa lite på kontrollbehovet vad det gäller skolan...

Men jag kanske bara borde acceptera att det "bara" är ME, utmattning och fibromyalgi för att komma i ro med det och känna lycka istället om det nu skulle ändra sig senare när kroppen är redo...

Men det är lättare sagt än gjort att acceptera något som man inte valt själv och än så länge finns det fler remisser som ska bli gjorda först och främst för att utesluta ev orsaker...

Känslorna vacklar beroende på vilken dagsform jag vaknar i...

Ena stunden är jag med i att ta det dag för dag för att nästa gång känna stress över att jag vill ha snabbare resultat...

När jag drömmer dessa drömmar som jag gjorde idag så känner jag mig väldigt ledsen inombords för känslan är att man blir placerad i ett fack bara och det är inte så noga vad som sker med mig...

Jag kan känna så mycket irritation över hur jag blivit behandlad i vården och sorg över åren som bara staplas på hög...
Jag försöker att inte tänka på det men sånna här dagar så är det svårt att släppa det när allt annat är en tyngre dag...

Jag hade dock önskat att vården jobbade på ett annat sätt...
Just nu undersöker dom knappt en och vet dom inte direkt vad som orsakar besvären så lämnar dom det svaret och sedan är det bra...

Det hänger så mycket på mig som patient att söka vidare för att hitta någon som kanske vet...
Om det inte vore för att jag är fast vid att fortsätta undersökningarna och finna en orsak så hade inte mina remisser som är skickade ens varit iväg...

När man är sjukskriven för utmattning så är det väldigt jobbigt att orka med att ha den kollen på allt och att vara driven så saker och ting sker...

På rehaben pratade dom om att vi ska ta det här och nu och inte fokusera på att vara åter i arbete efter rehabtiden för den tiden kan vi inte göra något åt här just nu...

Det känns svårt att inte tänka och stressa framåt med tanke på att det var det enda jag fick höra första året som sjukskriven...

Det är ord som är inpräntade...
Du måste börja jobba nu, du har gått hemma för länge, försäkringskassan kommer inte betala ut pengar till dig, du får skylla dig själv när du inga pengar får, det finns inga fel på dig bara ångest, du måste börja jobba....

Det är på ett sätt skönt på rehabgården att det inte är någon som stressar på en att bli frisk samtidigt som det skrämmer lite över hur lång tid det ska ta...

En sån här grubblardag skulle man haft en på och avstängningsknapp så huvudet fick vila lite för när man blir liggandes så är det hjärnan som jobbar som mest...

Vid 17 tiden började kroppen vakna till liv lite igen efter en heldag i liggande läge förutom under måltiderna...
Så då var jag ute en sväng i trädgården och stötta upp lite medans sambon öppnade upp poolen...

Fick även bakat mig en kladdkaka till kvällen som smakade fint en sån här dag❣️

Nu ska jag försöka sova och ladda upp kroppen för morgondagen🤗