5 Juli 2022 - 12:01
För att sedan sitta fulla med ångest på kvällarna för allt som hänt under dagen och oron för hur kommande dag ska bli...
Det känns så motigt när man lämnar in ett klagomål...
Allra mest när man får göra det flera gånger under barnets skoltid...
Det känns som jag klämmer åt en person men det handlar inte om personen i sig utan jag försöker tydliggöra att det finns en kunskaps/resurs/tidsbrist överlag i skolan.
För att försöka tydliggöra och specifikt plocka fram situationer där jag anser att det är en brist i kunskap kring npf så behöver jag ta fram olika situationer där jag anser att det blivit fel.
Situationen jag då påtalar har skett i samband med någon personal och då blir det personalen problemet hamnar hos.
Just för att jag som förälder ska helst ha dokumenterat dag, tid, berörda personer, vad som har sagts/gjorts osv...
Jag går alltid igenom varje steg där kontakt tas i första hand med berörd personal för att sen kontakta rektorn, huvudmannen, skickar in klagomål till kommunen och sist skolinspektionen...
Just för att alla ska få sin möjlighet att göra det bättre för mitt barn innan alla dessa anmälningar behöver göras...
Det hinner oftast gå månader och år innan man når sista punkten vilket dock är väldigt frustrerande då det är ens barn som försämras i måendet under tiden...
Min största önskan hade varit att berörd personal vid första kontakten tog tag i problemet när jag gav möjligheten till att dom skulle ordna det själva istället för att förneka allt som det ofta blir...
Eller inte bara säga jag vet inte vad vi ska göra...
Ta hjälp av någon som vet då eller följ mina råd jag har om mitt barn...
Allra mest när man får göra det flera gånger under barnets skoltid...
Det känns som jag klämmer åt en person men det handlar inte om personen i sig utan jag försöker tydliggöra att det finns en kunskaps/resurs/tidsbrist överlag i skolan.
För att försöka tydliggöra och specifikt plocka fram situationer där jag anser att det är en brist i kunskap kring npf så behöver jag ta fram olika situationer där jag anser att det blivit fel.
Situationen jag då påtalar har skett i samband med någon personal och då blir det personalen problemet hamnar hos.
Just för att jag som förälder ska helst ha dokumenterat dag, tid, berörda personer, vad som har sagts/gjorts osv...
Jag går alltid igenom varje steg där kontakt tas i första hand med berörd personal för att sen kontakta rektorn, huvudmannen, skickar in klagomål till kommunen och sist skolinspektionen...
Just för att alla ska få sin möjlighet att göra det bättre för mitt barn innan alla dessa anmälningar behöver göras...
Det hinner oftast gå månader och år innan man når sista punkten vilket dock är väldigt frustrerande då det är ens barn som försämras i måendet under tiden...
Min största önskan hade varit att berörd personal vid första kontakten tog tag i problemet när jag gav möjligheten till att dom skulle ordna det själva istället för att förneka allt som det ofta blir...
Eller inte bara säga jag vet inte vad vi ska göra...
Ta hjälp av någon som vet då eller följ mina råd jag har om mitt barn...
Använd inte tvång och hot som ett måste, utan lyssna och ta in det barnet eller föräldern förklarar oavsett om det syns i skolan eller inte...
Sen om det är en lärare, skolkurator, speciallärare, skolsköterska, serveringspersonal, vaktmästare eller rektor har ingen betydelse utan snarare att när man jobbar kring elever och behöver blanda sig i olika situationer så behöver man veta hur man ska agera oavsett om eleven har någon npf diagnos eller inte.
Men det är just precis där jag inte vill att klagomålet ska riktas mot en personal utan jag vill att det hamnar på högste chefen till skolan som ska se till så personalen överlag har rätt kunskaper för att bemöta eleverna bra...
Mitt barn förtjänar respekt och värdighet precis som alla andra...
Mitt barn ska inte bestraffas för att det fick en svårighet som gör att skolgången blir tuffare än många andra barns...
Jag tror inte att man börjar jobba med barn om det inte är för att man tycker om barn och för att man vill hjälpa barnen växa och lyckas.
När det blir fel och dåliga stunder uppstår så vill jag tro att det handlar om okunskap snarare än elakhet eller som endel som lever kvar i hur det var förr och har svårt för förändringar...
Dom sistnämnda anser jag dock borde ta till sig av det nya eller byta jobb...
För världen förändras oavsett vi vill eller inte...
Sen finns det självklart fall där dom faktiskt inte hör hemma bland barnen överhuvudtaget men förhoppningsvis är dom inte så många...
När man gör en anmälan så lyfter man allt som inte fungerar vilket också kan tas personligt...
Men en anmälan kan inte innehålla allt personalen gör bra för det är ju inte därför man gör anmälan...
Jag tänker att det är vuxna människor och förhoppningsvis tar dom det på rätt sätt och inte bara som kritik...
Om inte annat så anser jag att dom fick sin chans att bättra sig innan jag tog det vidare...
Deras val kring hur långt jag ska behöva driva det...
Jag hade själv varit väldigt tacksam om den boende/anhörig på mitt jobb sa till mig först innan chefen om h*n tycker jag gjort fel med något så jag kan bättra mig eller förändra så personen i fråga är nöjd med det jag gör..
Självklart svider det lite i hjärtat att få klagomål men man får se det som möjligheter till att utvecklas...
För man kan inte veta precis allt, viktigast är att man är intresserad av att förbättra när så önskas...
Jag menar inte att det jag säger är rätt och det lärarna gör är fel...
Men om ett barn fortfarande mår dåligt så är det något som behöver förändras till det bättre...
När det gäller barnet som det handlar om så får det också stå ut en hel del kritik under skoltidens gång...
Ska vi då se till barn med npf så är det stor del dålig kritik dom får höra under hela skoldagarna...
"Varför lyssnar du inte?...
Försök nu jag vet att du kan men vill inte...
Man kan tro du går på förskolan...
Varför ska du alltid hålla på och bråka...
Håller du inte igen nu så ska jag se till så du inte får gå ut på rasten mer...
Om du inte börjar lyssna så ska du få sitta på en annan skola själv i ett rum utan dina kompisar...
Slutar du inte nu så ringer jag din mamma så du får åka hem...
Sen om det är en lärare, skolkurator, speciallärare, skolsköterska, serveringspersonal, vaktmästare eller rektor har ingen betydelse utan snarare att när man jobbar kring elever och behöver blanda sig i olika situationer så behöver man veta hur man ska agera oavsett om eleven har någon npf diagnos eller inte.
Men det är just precis där jag inte vill att klagomålet ska riktas mot en personal utan jag vill att det hamnar på högste chefen till skolan som ska se till så personalen överlag har rätt kunskaper för att bemöta eleverna bra...
Mitt barn förtjänar respekt och värdighet precis som alla andra...
Mitt barn ska inte bestraffas för att det fick en svårighet som gör att skolgången blir tuffare än många andra barns...
Jag tror inte att man börjar jobba med barn om det inte är för att man tycker om barn och för att man vill hjälpa barnen växa och lyckas.
När det blir fel och dåliga stunder uppstår så vill jag tro att det handlar om okunskap snarare än elakhet eller som endel som lever kvar i hur det var förr och har svårt för förändringar...
Dom sistnämnda anser jag dock borde ta till sig av det nya eller byta jobb...
För världen förändras oavsett vi vill eller inte...
Sen finns det självklart fall där dom faktiskt inte hör hemma bland barnen överhuvudtaget men förhoppningsvis är dom inte så många...
När man gör en anmälan så lyfter man allt som inte fungerar vilket också kan tas personligt...
Men en anmälan kan inte innehålla allt personalen gör bra för det är ju inte därför man gör anmälan...
Jag tänker att det är vuxna människor och förhoppningsvis tar dom det på rätt sätt och inte bara som kritik...
Om inte annat så anser jag att dom fick sin chans att bättra sig innan jag tog det vidare...
Deras val kring hur långt jag ska behöva driva det...
Jag hade själv varit väldigt tacksam om den boende/anhörig på mitt jobb sa till mig först innan chefen om h*n tycker jag gjort fel med något så jag kan bättra mig eller förändra så personen i fråga är nöjd med det jag gör..
Självklart svider det lite i hjärtat att få klagomål men man får se det som möjligheter till att utvecklas...
För man kan inte veta precis allt, viktigast är att man är intresserad av att förbättra när så önskas...
Jag menar inte att det jag säger är rätt och det lärarna gör är fel...
Men om ett barn fortfarande mår dåligt så är det något som behöver förändras till det bättre...
När det gäller barnet som det handlar om så får det också stå ut en hel del kritik under skoltidens gång...
Ska vi då se till barn med npf så är det stor del dålig kritik dom får höra under hela skoldagarna...
"Varför lyssnar du inte?...
Försök nu jag vet att du kan men vill inte...
Man kan tro du går på förskolan...
Varför ska du alltid hålla på och bråka...
Håller du inte igen nu så ska jag se till så du inte får gå ut på rasten mer...
Om du inte börjar lyssna så ska du få sitta på en annan skola själv i ett rum utan dina kompisar...
Slutar du inte nu så ringer jag din mamma så du får åka hem...
Nu förstör du för alla andra när du inte lyssnar...
Hela klassen får stanna kvar för du inte lyssnade..."
Barnen ska dessutom helst fått stå ut med detta i dagar, månader och år innan något händer...
Ibland hjälper inte ens det...
Tänk känslan att behöva gå till jobbet varje dag och varje gång få höra minst en sak du gör dåligt...
Det som gjorde mig mest ont som förälder var när en lärare sa till mig när hon stod vid mina barn och sa...
"Hur kan du ha fått en sån som henne och en sån som han" medans hon pekade på mitt barn som låg under soffan...
Då visste vi inte att min son hade autism, adhd, språkstörning samt dyslexi...
Många saker anade jag men hade inte fått det bekräftat...
Barnen ska dessutom helst fått stå ut med detta i dagar, månader och år innan något händer...
Ibland hjälper inte ens det...
Tänk känslan att behöva gå till jobbet varje dag och varje gång få höra minst en sak du gör dåligt...
Det som gjorde mig mest ont som förälder var när en lärare sa till mig när hon stod vid mina barn och sa...
"Hur kan du ha fått en sån som henne och en sån som han" medans hon pekade på mitt barn som låg under soffan...
Då visste vi inte att min son hade autism, adhd, språkstörning samt dyslexi...
Många saker anade jag men hade inte fått det bekräftat...
Jag försökte så många gånger få dom att se det jag såg...
Ett barn som ville men inte kunde pga förväntningarna och kraven var för höga...
Skolan såg dock bara ett besvärligt barn som vägrade lyssna...
Men vad hon ansåg om mina barns olika värde var inte så svårt att räkna ut då hon många gånger visade det...
Eller när jag fick till mig att mitt barn var empatilöst...
Barnen känner skuld, ångest, oro, skam, misslyckande...
Dom känner sig värdelösa och önskar många gånger livet ur sig själva...
Varför tror ni?...
Jo för dom om några lider av att ständigt infinna sig i kaos, att såra andra, hamna utanför i vänskapskretsen, misslyckas och att vara som en virvel i alla olika känslor under en dag...
För att sedan sitta fulla med ångest på kvällarna för allt som hänt under dagen och oron för hur kommande dag ska bli...
Oftast handlar det om behov som inte blir tillgodosedda som i sin tur leder till kaosdagar...
Men våra barn med npf är så mycket mer...
Dom är kärleksfulla, omtänksamma, påhittiga, hjälpsamma, arbetsamma, väldigt bra kamrater och ger 150% när rätt förutsättningar för att lyckas infinner sig...
Skolan såg dock bara ett besvärligt barn som vägrade lyssna...
Mina barn är lika mycket värda oavsett npf eller inte...
Att en personal som arbetar med barn ens kan uttrycka sig så klumpigt... Men vad hon ansåg om mina barns olika värde var inte så svårt att räkna ut då hon många gånger visade det...
Eller när jag fick till mig att mitt barn var empatilöst...
Barnen känner skuld, ångest, oro, skam, misslyckande...
Dom känner sig värdelösa och önskar många gånger livet ur sig själva...
Varför tror ni?...
Jo för dom om några lider av att ständigt infinna sig i kaos, att såra andra, hamna utanför i vänskapskretsen, misslyckas och att vara som en virvel i alla olika känslor under en dag...
För att sedan sitta fulla med ångest på kvällarna för allt som hänt under dagen och oron för hur kommande dag ska bli...
Oftast handlar det om behov som inte blir tillgodosedda som i sin tur leder till kaosdagar...
Men våra barn med npf är så mycket mer...
Dom är kärleksfulla, omtänksamma, påhittiga, hjälpsamma, arbetsamma, väldigt bra kamrater och ger 150% när rätt förutsättningar för att lyckas infinner sig...
0 kommentar(er)
