alskadeunderbarabarn.blogg.se - Ytterliggare några månader har gått och livet det fortsätter att kämpa sig framåt...

Att rehabträna på Elingsark var en upplevelse...

Jag gillar att pyssla och fixa ihop egna fina saker man kan ha hemma...
Ännu roligare var det hos dom för det fanns alltid något som man kunde använda sig av...
Dom hade även många intressanta historier ur livet att berätta om och föreläsningar dom varit ute på...

Den tiden är dock över sedan några veckor tillbaks och jag saknar dom faktiskt...

Väldigt fina människor och roliga förstås...

Jag skrev ner några ord på en träbit som kommer ifrån deras gård som jag lämnade över vid avslut...

Ord som beskriver dessa människor precis så som dom är...

Jag hoppas dom får fortsätta med detta och bidra till andra människors glädje i vardagen...

Min sjukskrivning blev först förlängd till december-2021.

Jag var i lite brytihop läge då jag skrev mitt förra inlägg om min sjukskrivning men kämpade på mina veckor på rehaben iaf...

Nu i december var jag inne på ett nytt läkarbesök...

Det kändes så bra denna gången med läkaren...
Kändes som han tog till sig när jag förklarade mitt mående...

Jag har rent orkesmässigt känt att det tagit på mig att arbetsträna men jag gillar givetvis det sociala...
Men det är jobbigt när jag blir så påverkad i huvudet av alla intryck, ljud och rörelser runtomkring, nackvärk och migrän som kommer...
Minnet som sviktar och främst för jag blir så trött och irriterad i kroppen...

Att lägga 2 timmar 2 gånger i veckan på rehaben gör så jag behöver vila desto mer på övrig tid och vila lyckas jag inte göra för kroppen är för stressad...
Det blir snabbt att kroppen kopplar ifrån och helst vill köra på...
Det ena leder till det andra...

Ibland när jag pratar i mobilen så kan jag höra dån ljud, eller brusljud för något låter i deras bakgrund...
När jag då ska försöka ta in vad den andre säger och samtidigt hantera ljudet så ökar illamåendet och kräkreflexerna kommer igång om jag inte bryter i tid...

Blåser det ute så blir jag trött i huvudet och vill tillslut kräkas om jag inte bryter i tid...

Eller om jag fryser, blir arg, blir för glad...
Ja allt som ökar pulsen ökar illamåendet och jag blir andfådd och kräkmagad...

Eller om det är för mycket rörelse runt mig...
Barnen springare i cirklar, springer så det blir höga ljud så ökar illamåendet och jag vill kräkas...

När kroppen får kämpa emot för att inte kräkas så blir den trött och då behöver jag sova...
När jag väl somnar så vill jag inte vakna...
För då är jag så trött och jag mår dåligt och det värker i käken samtidigt som jag mår illa...

Jag har aldrig varit så känslig innan min sjuktid började och att se barnen leka har enbart gett mig glädje...

Det behövs så lite påverkan utifrån för att min kropp ska gå från en bättre dag till en sämre...

Lika fort kan det gå från en sämre till en bättre...

Även om jag avslutat rehaben så känner jag av i kroppen så lång tid efter att jag är slut...

Läkaren frågar mig varför jag är ledsen när vi pratat en stund...
Om jag oroar mig för något...

Jag förklarar att jag är inte orolig för något...
Jag vet att jag kommer jobba en dag och jag ska göra det...
Det som gör mig ledsen är när vården vill ha ut mig i arbete eller rehabträning trots att jag mår dåligt...
När jag försöker uppfylla det som önskas men sedan får må så dåligt under så lång tid...
Jag hoppas varje gång på att jag ska klara det och blir lika besviken när bakslaget kommer...

Jag undrar varför jag inte klarar det om ni anser att jag borde vara såpass frisk för att göra det...

Det är jobbigt att tänka på att jag från början trodde jag skulle vara tillbaka efter en månad men fortfarande är hemma efter tre år...

Det går inte beskriva känslan inombords av att inte kunna utföra det man vill...

Varför mår jag så dåligt av 4 timmar i veckan när jag tycker det är kul och vill vara där...

Varför klarar jag inte återgå till mitt arbete när det är där jag vill vara som mest...

Jag kan acceptera mitt läge och låta det ta tid för jag tror fortfarande på möjligheten att implantaten gjort mig väldigt sjuk med allt annat som vardagen inneburit...

Det är bara ett halvår som gått sedan operation och jag har varit sjuk länge så ett halvår är inget i jämförelse för återhämtning...

Läkaren tror på att jag behöver mer vila, att jag fortfarande är så utmattad...
Min sjukskrivning blev förlängd till mars har jag för mig...

Jag har haft två sjukgymnaster och båda har sagt att dom inte kan hjälpa mig för dom hittar ingen orsak...

Nu sist sa sjukgymnasten att han vill inte göra mer eftersom jag blir försämrad varje gång och att bröstimplantaten kanske är orsaken och därför tyckte han att vi ska avvakta...

Jag känner att jag behöver lugn omkring mig samtidigt som jag vill bli bättre snabbare...

Jag fick för mig att prova massagestolen på rehabgården jag var på och detta var inget min kropp gillade...
Ännu värre med nacken och jag fick ingen trevlig natt...

Så det blev en akuttid till kiropraktorn som fick lossat massor av låsningar i nacken...
Fanns endel låsningar i höfterna också...
Fick fixat några i ryggen med...
När han ändå höll på så fixade han även med min vänstra axel jag haft så ont i senaste året...

Var en dröm att lägga sig utan nackvärk och att slippa vakna flera gånger av huvudvärken första natten...

Men fy fasiken vad dålig jag blev i kroppen...

Mina armar domnade bort under natten, dom värkte så jag trodde jag skulle bli galen i flera dagar...
Mina höfter krånglade igen, svårt att gå i en hel vecka...
Värkte och var svullnadskänsla ända ut i fötterna...
Inflammationskänslan var i full fart...

Är det någon gång jag bara försöker hålla ihop mig och ta mig igenom min vardag så är det dessa kaos dagar...

Dagen innan jag skulle på återbesök så var min första bra dag...
Stod allt i valet på om jag skulle avboka för att låta kroppen vila bara...

Men det slutade med att det blev ännu en behandling så jag blev liggandes i flera dagar igen...

Jag orkar verkligen inte när det blir så ihärdigt och jag inte får vila mellan all värk...
Hjärnan blir överfull av alla smärtsignaler som skickas vid pulserande eller rörelse samtidigt som man ska hantera illamåendet som ökar efter dagsform...

Det är kämpigt att ta emot hjälp när man får lida så länge efter och man funderar ju på om hjälpen verkligen är rätt för min kropp...

Nu förvarnade han mig att man kan bli dålig efter första gången...

Det vill jag lova att jag blev...
Det har inte blivit lika illa gångerna efter...
Men fixar han på ett ställe så kör det igång där eller så flyttar värken till nästa ställe...

För ca 4 veckor sedan började nackproblemen bli värre igen och huvudvärken...

Fick gjort ett besök till kiropraktorn i förhoppning om att han skulle lossa något...
Hjälpte för stunden men till natten var allt tillbaka igen...

Så under 3 veckors tid hade jag krångel med nacken och huvudvärk som ledde till migrän...
Vilket var jäkligt energikrävande...

Jag går fortfarande hos kiropraktorn, tror att det är mitt 5de besök sista januari...

Jag har fått glesa ut besöken för jag klarar inte av att gå med värk så länge i sträck eftersom något triggas varje gång...

Sen kostar det mycket för något som jag egentligen anser att vården ska hjälpa mig med...

Jag hoppas ju ändå att han har rätt om att jag behöver mobiliseras rätt i min kropp först för att sedan försöka åtgärda orsaken till att det blir låsningar och spända muskler...

För jag känner ju att spänningarna släpper när jag får bort en låsning, problemet är att den är oftast tillbaka lika snabbt...

Jag har varit så trött den senaste tiden, illamåendet kör på och alla dess besvär som dyker upp titt som tätt...

Jag sökte mig även till en sjukgymnast i Vårgårda för att se om dom kunde erbjuda mig annan hjälp...

Han skrev ut en Tens apparat för han tyckte inte att dom ska mobilisera rätt min kropp eftersom det triggar värk antingen där han rört eller på andra ställen vilket inte är ett gott tecken enligt honom...

Men kiropraktorn har redan förklarat att dom jobbar olika så jag var medveten om det...

Men jag känner ändå besvikelsen...
För det känns som jag letar hjälp överallt men ingen vet vad jag behöver för hjälp för att bli bättre...

Eller jo att jag behöver vara sjukskriven men ändå ska jag rehabträna...

Jag känner att jag går sjukskriven men triggar igång mina symtom med rehabträning...

Är det då rätt...?

Sjukgymnasten i Vårgårda tyckte även att jag skulle begära av läkaren att utreda om det är mina bröstimplantat som gjort mig sjuk eller om det finns något annat som orsakar mitt mående eller om vi ska jobba utifrån att det är ME:n och fibromyalgin som ställer till det för mig...

Om det är det första kanske jag fortfarande bara behöver återhämta mig...
Men om det är det andra kan jag behöva träna eller det tredje så kan träning försämra mig om det inte görs rätt...

Jag lovade att kolla med läkaren och ska göra det...
Men jag har ju sökt i tre år nu så varför skulle svaret bli annorlunda...

Läkaren skrev ut ett recept på muskelavslappnande sist som jag skulle ta i två veckor så den har jag avslutat nu...
Efter ca fyra dagars kur så gav huvudvärken med sig...
Sen om det är kuren eller om jag bara kom in i några bättre dagar är svårt att säga...

Min nacke är dock lika stel och provocerande...

Höll dock i lillebrors bebis en av dagarna ca 20 minuter så dagen efter hade jag mer ont i nacken, i höger axel och yrsel på det...
Så den dagen tillbringade jag i liggläge...

Underbart när minsta lilla man gör visar sig i kroppsliga problem dagen efter...

Det konstiga är att jag kan göra precis samma sak en annan dag men inte få någon reaktion i kroppen...

När jag är sjukskriven och helt borta från plikten att ta mig till något så är det lättare att anpassa livet till mitt mående...

Jag kan vila när jag behöver det och jag kan greja när jag orkar för jag vet att jag får vila direkt när jag känner att jag börjar bli trött igen...

Ena dagen vaknade jag och hade svårt att gå för höfterna gjorde så ont...
Jag kunde knappt ta mig in i bilen och när jag väl satt rätt i sätet så kom kräk känslan men då kunde jag inte ta mig ur bilen för smärtan som strålar ut vid rörelse...

Då hade jag ändå kuren på muskelavslappnande 3 gånger om dagen samt mina tabletter för ME:n som jag tycker borde gjort någon skillnad...

Dagen efter vaknade jag och kunde gå precis som vanligt...
Det är väl inte konstigt att jag ibland undrar vad som är fel på min kropp...

Det skulle vara så mycket enklare om dom sa det är pga utmattning för att dom utrett det som går att utreda när det gäller alla problem som uppstår...

Där dom kan besluta att jag bara ska försöka komma tillbaka till livet igen i den takten som behövs...

Eller det är *** felet och vi kommer hjälpa dig på detta sättet så du blir bättre...

Samtidigt så känner jag att jag ska inte klaga...
Jag mår såå otroligt mycket bättre nu än innan operationen i maj...
Jag känner det inte som att min kropp tynar bort längre, känslan av att jag är på väg att dö har försvunnit och jag har dagar där jag orkar mer och mår lite bättre...

Men jag mår inte tillräckligt bra för att kunna göra vardagliga bestyr så som man ska och allra minst om rehab ska ingå i min vardag...

Rehabträningen vill vården dock ha i min vardag så eventuellt börjar en ny period i februari...

Kan ju hoppas på att det sker ett under innan dess🌟

Lämna gärna ett spår i min blogg genom att gilla lilla ❤ här nedanför...👇

Tack❣

Ha en fin dag och glöm inte att du är bra precis så som du är🤗