alskadeunderbarabarn.blogg.se - "Va! Visste du inte att jag har kommit hem? Va! Missade du det? Jag gick in helt själv!"

Efter en hel dag i skolan och minstingen har klivit av bussen så har han inte varit på bästa humöret...

Jag stod vid vägen och väntade varje dag den första skolveckan...

Busschauffören ropar Hej då...

Inget svar...

När minstingen kommer fram till mig så säger jag...

Hej!
Han ropade Hej då till dig, du får säga hej då...

Inget svar...

Har du haft det bra i skolan?

Fortfarande inget svar...

Han går förbi mig med besvärat ansiktsuttryck och med bestämda steg mot huset...

Vi går in och han sätter sig protesterande i trappen och där blir han sittande en stund...

Nästa dag gör jag ett nytt försök där jag står och väntar vid vägen...

Hej!

Inget svar och han går förbi mig in mot huset med bestämda steg...

Precis som dagen innan så sätter han sig i trappen och har ett besvärat ansiktsuttryck...

Så tredje dagen tänkte jag att det är ingen idé att gå ut där och vänta på en som inte vill bli väntad på...

Jag ställer mig vid fönstret och tittar när bussen kommer och släpper av minstingen...

Han kliver glatt ur bussen, han spanar för att se var jag är...
Han slänger väskan framför sig och sparkar den likt en fotboll längs grusgången...

När jag hör han närma sig dörren så skyndar jag mig till soffan och lägger mig där...

Minstingen öppnar dörren och kliver in i hallen, kastar in väskan högt och tydligt för jag ska märka av honom...
Så säger han...

"Va! Visste du inte att jag har kommit hem?
Va! Missade du det? Jag gick in helt själv!"
Blicken han ger mig som visar förvåning, glädje och stolthet...

Det där leendet, den där stoltheten för att han gått hela vägen in själv och att jag missat att han kommit hem...
Den slår allt!

Oj, är du redan hemma...
Ja det missade jag...
Vilken tur att du kunde gå in själv...

Han börjar...
"Vet du vad vi har i skolan, ett helt eget apotek (bibliotek) med jätte mycket böcker!"

Men wow, har ni?...

"Idag har vi.... och så fortsätter han berätta vad som hänt under dagen...

Jag blir så glad när jag inser hur lätt det är att vända någons humör bara av att göra något annat mot det vanliga...

Man kan ju tänka att det borde kännas bra att bli mottagen vid hemkomst men han kände sig nog snarare stor av att jag "missat" det...

Nästa dag körde jag på samma spår, jag missade att han kommit hem igen...

Lika glatt öppnade han dörren, kastade in väskan högt och tydligt och lät precis lika förvånad över att jag missat hans hemkomst...

"Va! Missade du att jag kom hem idag också? Hur kunde du göra det? Hörde du inte bussen?"

Han sätter sig i trappen och berättar glatt om sin dag...

Just precis dessa ögonblick ger mig sådan glädje...

När jag ser vad resultatet blir av att jag ändrar mitt sätt att bemöta stunden...
Där han först är helt tyst och inte får ur sig ett ord men när jag letar efter ett annat sätt att bemöta stunden får honom att ventilera om hela sin skoldag...

Efter några veckor i skolan och bussturer hem så är han inte förvånad av att jag missat honom längre...

Så nu kommer han in, kastar in väskan i hallen och ropar...

"Får jag leka med någon idag?"...

Nej det går inte nu för alla barnen är i skolan...

"Meeeen jag får aldrig leka med någon..."

Sedan sitter han i trappen och är rätt besvärad i ansiktsuttrycket en stund medans han gör ett stampande i golvet emellanåt...
Ibland kommer en jacka eller en väska flygande in i tv-rummet...

Ibland sitter jag precis innanför dörren med någon frukt eller annat gott han kan få tugga på...
Då kommer han av sig helt och vi sitter snart i soffan för att ladda upp lite energi...🤗

Efter en skoldag är energin ganska slut och minsta lilla motgång skulle kunna kännas som världens undergång...

Som tur är så är det oftast inte långvarigt och för det mesta lätt att avleda❣🤗

Dessa små stunder när han tillåter närhet är guld värda, dom kommer dock oftast bara när han är sjuk...

Så då får man passa på och gosa för allt vad man har medans man kan❣