6 Oktober 2021 - 17:24
Stora grabben avslutade terminen innan sommaren så bra...
Jobbat upp en hel del ämnen till godkänt och gick på ett välförtjänt sommarlov...
När skolstarten drog igång igen efter lovet så är det som det brukar lite svårt att komma in i alla förändringar igen...
Schemaändringar som gjorts, lärare som bytts ut, nya ämnen som påbörjats osv...
Dagarna har innehållt en hel del trötthet med inslag av några hemma dagar, lediga dagar och även en hel del dagar i skolan förstås...
Jag tycker att det överlag går väldigt bra för grabben nu...
Det blir lite tuffa dagar mellan varven och orken som tryter som i sin tur ger lite jobbiga dagar/kvällar men ändå bättre än hur det varit...
När grabben berättar hur skolan varit så är det fåordigt, men det behövs inte många ord för man ska förstå hur dagen varit...
Ibland beskriver han den jobbiga känslan, hur han sitter i klassrummet men inget gör...
"Idag satt jag på SO:n, jag fattade inte vad man skulle göra så jag satt bara där..."
Okej, men frågade du läraren då när du inte förstod?
"Ja först men jag fattade inte ändå så då satt jag och rev ut papper ur boken och sköt ut genom fönstret..."
Okej, ja men känns det lugnt ändå när du sitter där eller hur känner du när du lämnar lektionen...?
"Det känns jobbigt bara för jag inte gjort något på hela lektionen...
Jag får ångest, det blir jobbigt i kroppen...
Då brukar jag börja kasta papper eller gå ut en sväng i korridoren..."
Det är nog faktiskt första gången han berättar så ordagrant hur han känner det...
När han börjar med att kasta papper, vandra osv så försöker han undvika att triggas...
Att lagra detta flera gånger om dagen i kroppen är inte bra...
Okej, jag får prata med läraren igen då så dom förklarar mer för dig så du förstår...
Jag själv tänker att det är lätt att misstolkas, känner man honom inte så är det lätt att tro att han skiter i vilket...
För pojken uppvisar den attityden när han inte förstår...
"Ja men hur faan tror dom att jag ska kunna jobba när det är ljud överallt...
Läraren går runt och pratar samtidigt som vi ska jobba, sen har han musik på också för han tycker om det..
Men vem faan har sagt att jag tycker om det..."
Ja fast nu är han ny och han behöver också lära in alla för att se hur ni vill ha det men jag förstår om det blir för mycket för dig...
Jag ska prata med skolan...
"Ja och engelskan, hon pratar engelska med mig så fort jag kommer innanför dörren...
Sen pratar hon ju för faan engelska hela lektionen..."
Ja fast det är ju engelska lektion så då vill hon väl träna upp dig i det...
"Ja men hur faan ska jag kunna lära mig när jag inte fattar vad hon säger...?"
Jo fast hon översätter väl det hon säger sen eller?
" Nä det gör hon inte..."
Okej, ja men det är bra du berättar för då kan vi ta upp det med så du får chansen att förstå bättre...
"Mmm..."
Hur tycker du att det går med musiken nu då?
" Jo det går bra men det är jobbigt..."
Vad är det som är jobbigt?
"Ja men som sist skulle vi hänga med i en grej hon gjorde och först satt jag bara där för jag hann inte...
Men sen i slutet av lektionen så började jag kunna lite..."
Okej, men det var ju bra ändå att du fortsätter försöka...
Nu får vi inte glömma att du inte klarat av att gå till musiken innan så att du ens sitter där är ju superbra!
"Ja men hon tjatade ju hela tiden på att jag skulle försöka och jag försökte ju men dom gjorde för snabbt så jag hann inte med...
Varför ska hon tjata hela tiden när jag försöker..."
Ja fast hon kanske bara försökte puscha dig för hon tror på att du klarar det...
Du har ju inte haft henne innan heller så hon ska också lära sig hur du fungerar...
Men vi kan förklara att du behöver lite tid för att ta in allt och känna av innan du börjar...
Jag förstår hans känsla som han beskriver av att bara sitta där och inte förstå...
Han bygger upp ilskan inom sig och det blir jobbigt i kroppen...
Sedan ska han lyckas hålla det jobbiga på rätt nivå utan att hamna i affekt...
En sådan lektion kan räcka för att tömma hans energikonto och då återstår ibland hela skoldagen efter den lektionen...
Det blir kämpigt...
Att han förklarar dom jobbiga bitarna så bra nu underlättar väldigt mycket...
Jag har haft mycket kontakt med skolan just när det gäller tiden i klassrummet...
När han förklarar så får jag känslan av att han bara sitter där som en förvaring...
Jag gillar verkligen lärarna och jag upplever att dom är väldigt måna om honom...
Min känsla handlar mer om att han bara sitter och inget säger så blir han sittande där hela lektionen...
Känslan av att inte synas...
Mina tidigare upplevelser kring skolan där det ska sparas och helst inte läggas ut något extra kommer ikapp mig och jag blir orolig för att han kanske egentligen inte har störst vinst av att sitta i klassrummet...
Jag vet att han kan, jag vet att han klarar mycket, han är en smart grabb...
Bara han får rätt förutsättningar för att lyckas...
Jag vill att han får den stöttning han behöver och att han ska känna sig nöjd över sina prestationer som han gjort under lektionen..
Jag har ställt frågan om klassrummet verkligen är rätt plats för honom när energin tryter så som den gör men dom upplever att det är positivt för honom...
Han vill ju givetvis helst vara i klassrummet men jag tänker att det är upp till oss att bedömma och isf förklara fördelarna och nackdelarna med det om nu grupprummet skulle vara bättre...
Pojkens läkare sa till mig en gång...
När grabben är i klassrummet så ska det utvärderas efteråt, om det är fördelar eller nackdelar för hans del som väger mest...
Om en lektion tar så mycket energi så han inte klarar att arbeta resterande skoldag så ska den lektionen anpassas bättre...
Kanske behöver han sitta i ett lugnare grupprum tex...
Om jag är en jobbig jäkel så får jag skylla på läkaren för det är han som lärt mig det mesta efter pojken då förstås...😆
Pojken har jobbat upp 7 ämnen från underkänt till godkänt så jag förstår ju att dom hjälper honom rätt...
Vi tillsammans hjälper honom rätt...
Men som jag har förklarat för skolan så handlar det inte om att jag säger att det inte är rätt det dom gör när jag ifrågasätter...
Utan när han förklarar känslan av att han får ångest i klassrummet då är det något som är galet och som tar energi i onödan...
Mitt mål med allt är inte att alla betyg ska vara tipptopp utan att pojken själv ska känna när skolan är klar att han gjort vad han kunnat...
Att han känner sig nöjd och kan se tillbaka på skolan som en rätt bra tid trots allt...
Jag vill att jag som förälder och även skolan har gjort vad vi kunnat för att han ska lyckas på bästa sätt...
Jag får till mig att han lär sig av att bara sitta där och lyssna, bara det är bra...
Okej, bra då säger jag det till honom för det kanske bara är det han behöver ha till sig för att vara lugn...
När jag frågar om engelskan så får jag till mig att engelska läraren pratade bara engelska för hon är ny och behöver se på vilken nivå han ligger på...
Fullt förståeligt men även här är det bra om man förklarar för pojken att nu kommer jag bara prata engelska för att se vilken nivå du ligger på, förstår du inte vad jag säger så är det helt okej....
Åter igen förklara så han förstår varför så han inte behöver känna sig misslyckad...
Nu förstår jag att man inte kan ha allt perfekt från start men en förklaring underlättar alltid när humöret lätt kan bli triggat...
Jobbat upp en hel del ämnen till godkänt och gick på ett välförtjänt sommarlov...
När skolstarten drog igång igen efter lovet så är det som det brukar lite svårt att komma in i alla förändringar igen...
Schemaändringar som gjorts, lärare som bytts ut, nya ämnen som påbörjats osv...
Dagarna har innehållt en hel del trötthet med inslag av några hemma dagar, lediga dagar och även en hel del dagar i skolan förstås...
Jag tycker att det överlag går väldigt bra för grabben nu...
Det blir lite tuffa dagar mellan varven och orken som tryter som i sin tur ger lite jobbiga dagar/kvällar men ändå bättre än hur det varit...
När grabben berättar hur skolan varit så är det fåordigt, men det behövs inte många ord för man ska förstå hur dagen varit...
Ibland beskriver han den jobbiga känslan, hur han sitter i klassrummet men inget gör...
"Idag satt jag på SO:n, jag fattade inte vad man skulle göra så jag satt bara där..."
Okej, men frågade du läraren då när du inte förstod?
"Ja först men jag fattade inte ändå så då satt jag och rev ut papper ur boken och sköt ut genom fönstret..."
Okej, ja men känns det lugnt ändå när du sitter där eller hur känner du när du lämnar lektionen...?
"Det känns jobbigt bara för jag inte gjort något på hela lektionen...
Jag får ångest, det blir jobbigt i kroppen...
Då brukar jag börja kasta papper eller gå ut en sväng i korridoren..."
Det är nog faktiskt första gången han berättar så ordagrant hur han känner det...
När han börjar med att kasta papper, vandra osv så försöker han undvika att triggas...
Att lagra detta flera gånger om dagen i kroppen är inte bra...
Okej, jag får prata med läraren igen då så dom förklarar mer för dig så du förstår...
Jag själv tänker att det är lätt att misstolkas, känner man honom inte så är det lätt att tro att han skiter i vilket...
För pojken uppvisar den attityden när han inte förstår...
"Ja men hur faan tror dom att jag ska kunna jobba när det är ljud överallt...
Läraren går runt och pratar samtidigt som vi ska jobba, sen har han musik på också för han tycker om det..
Men vem faan har sagt att jag tycker om det..."
Ja fast nu är han ny och han behöver också lära in alla för att se hur ni vill ha det men jag förstår om det blir för mycket för dig...
Jag ska prata med skolan...
"Ja och engelskan, hon pratar engelska med mig så fort jag kommer innanför dörren...
Sen pratar hon ju för faan engelska hela lektionen..."
Ja fast det är ju engelska lektion så då vill hon väl träna upp dig i det...
"Ja men hur faan ska jag kunna lära mig när jag inte fattar vad hon säger...?"
Jo fast hon översätter väl det hon säger sen eller?
" Nä det gör hon inte..."
Okej, ja men det är bra du berättar för då kan vi ta upp det med så du får chansen att förstå bättre...
"Mmm..."
Hur tycker du att det går med musiken nu då?
" Jo det går bra men det är jobbigt..."
Vad är det som är jobbigt?
"Ja men som sist skulle vi hänga med i en grej hon gjorde och först satt jag bara där för jag hann inte...
Men sen i slutet av lektionen så började jag kunna lite..."
Okej, men det var ju bra ändå att du fortsätter försöka...
Nu får vi inte glömma att du inte klarat av att gå till musiken innan så att du ens sitter där är ju superbra!
"Ja men hon tjatade ju hela tiden på att jag skulle försöka och jag försökte ju men dom gjorde för snabbt så jag hann inte med...
Varför ska hon tjata hela tiden när jag försöker..."
Ja fast hon kanske bara försökte puscha dig för hon tror på att du klarar det...
Du har ju inte haft henne innan heller så hon ska också lära sig hur du fungerar...
Men vi kan förklara att du behöver lite tid för att ta in allt och känna av innan du börjar...
Jag förstår hans känsla som han beskriver av att bara sitta där och inte förstå...
Han bygger upp ilskan inom sig och det blir jobbigt i kroppen...
Sedan ska han lyckas hålla det jobbiga på rätt nivå utan att hamna i affekt...
En sådan lektion kan räcka för att tömma hans energikonto och då återstår ibland hela skoldagen efter den lektionen...
Det blir kämpigt...
Att han förklarar dom jobbiga bitarna så bra nu underlättar väldigt mycket...
Jag har haft mycket kontakt med skolan just när det gäller tiden i klassrummet...
När han förklarar så får jag känslan av att han bara sitter där som en förvaring...
Jag gillar verkligen lärarna och jag upplever att dom är väldigt måna om honom...
Min känsla handlar mer om att han bara sitter och inget säger så blir han sittande där hela lektionen...
Känslan av att inte synas...
Mina tidigare upplevelser kring skolan där det ska sparas och helst inte läggas ut något extra kommer ikapp mig och jag blir orolig för att han kanske egentligen inte har störst vinst av att sitta i klassrummet...
Jag vet att han kan, jag vet att han klarar mycket, han är en smart grabb...
Bara han får rätt förutsättningar för att lyckas...
Jag vill att han får den stöttning han behöver och att han ska känna sig nöjd över sina prestationer som han gjort under lektionen..
Jag har ställt frågan om klassrummet verkligen är rätt plats för honom när energin tryter så som den gör men dom upplever att det är positivt för honom...
Han vill ju givetvis helst vara i klassrummet men jag tänker att det är upp till oss att bedömma och isf förklara fördelarna och nackdelarna med det om nu grupprummet skulle vara bättre...
Pojkens läkare sa till mig en gång...
När grabben är i klassrummet så ska det utvärderas efteråt, om det är fördelar eller nackdelar för hans del som väger mest...
Om en lektion tar så mycket energi så han inte klarar att arbeta resterande skoldag så ska den lektionen anpassas bättre...
Kanske behöver han sitta i ett lugnare grupprum tex...
Om jag är en jobbig jäkel så får jag skylla på läkaren för det är han som lärt mig det mesta efter pojken då förstås...😆
Pojken har jobbat upp 7 ämnen från underkänt till godkänt så jag förstår ju att dom hjälper honom rätt...
Vi tillsammans hjälper honom rätt...
Men som jag har förklarat för skolan så handlar det inte om att jag säger att det inte är rätt det dom gör när jag ifrågasätter...
Utan när han förklarar känslan av att han får ångest i klassrummet då är det något som är galet och som tar energi i onödan...
Mitt mål med allt är inte att alla betyg ska vara tipptopp utan att pojken själv ska känna när skolan är klar att han gjort vad han kunnat...
Att han känner sig nöjd och kan se tillbaka på skolan som en rätt bra tid trots allt...
Jag vill att jag som förälder och även skolan har gjort vad vi kunnat för att han ska lyckas på bästa sätt...
Jag får till mig att han lär sig av att bara sitta där och lyssna, bara det är bra...
Okej, bra då säger jag det till honom för det kanske bara är det han behöver ha till sig för att vara lugn...
När jag frågar om engelskan så får jag till mig att engelska läraren pratade bara engelska för hon är ny och behöver se på vilken nivå han ligger på...
Fullt förståeligt men även här är det bra om man förklarar för pojken att nu kommer jag bara prata engelska för att se vilken nivå du ligger på, förstår du inte vad jag säger så är det helt okej....
Åter igen förklara så han förstår varför så han inte behöver känna sig misslyckad...
Nu förstår jag att man inte kan ha allt perfekt från start men en förklaring underlättar alltid när humöret lätt kan bli triggat...
Det är något man lär in som npf förälder tror jag...
Iaf när det handlar om saker eller stunder där man vet att barnet kommer bli besviket för svaret...
Det tas emot bättre iaf hos mina barn...
Jag förklarar för grabben så som jag fått till mig...
Vi lär oss olika, jag mindes väldigt sällan vad läraren sa utan behövde skriva allt om och om igen för att minnas när jag gick i skolan...
Eftersom du har dyslexi, svårt för att både skriva och läsa så lär du dig bäst genom att lyssna och det är jättebra...
Du kanske känner att du inte lär dig något men du tar in omedvetet...
Dra nytta av det och känn att det är okej att du sitter i klassrummet och bara lyssnar ibland...
Stressen kommer över mig mellan varven när jag hör att det inte är riktigt bra och jag är livrädd för att besparingar ska gå före mitt barns behov...
Min oro ökade lite under kvällen enbart för att pojken hade övat inför ett prov och han kunde ingen av frågorna dagen innan provet...
Så min fundering blev hur kan han gå i vinst av att sitta i helklass om han inte har tagit in någonting på 4 veckor trots att vi övat hemma också...
Eftersom du har dyslexi, svårt för att både skriva och läsa så lär du dig bäst genom att lyssna och det är jättebra...
Du kanske känner att du inte lär dig något men du tar in omedvetet...
Dra nytta av det och känn att det är okej att du sitter i klassrummet och bara lyssnar ibland...
Stressen kommer över mig mellan varven när jag hör att det inte är riktigt bra och jag är livrädd för att besparingar ska gå före mitt barns behov...
Min oro ökade lite under kvällen enbart för att pojken hade övat inför ett prov och han kunde ingen av frågorna dagen innan provet...
Så min fundering blev hur kan han gå i vinst av att sitta i helklass om han inte har tagit in någonting på 4 veckor trots att vi övat hemma också...
Dagen efter fick jag ett sms från skolan...
Grabben fick D på provet...
Jag sa till min sambo, hur är det möjligt? Jag satt med honom igår och han var så arg för han kunde ingenting...
Så kunskapen fanns där men förmodligen inte orken❣
Här ser vi hur mycket dagsformen påverkar hur bra han presterar...
Två prov godkända redan och det bästa av allt det är ändå att se stoltheten som han döljer allt för väl men som ändå lyser igenom...
Så jäkla grym är han🌟
Det som känns väldigt bra är att jag bara kan höra av mig till skolan...
Dom ser över mina funderingar jag har och fixar till om det är något som kan bättras på...
Ibland behöver min oro som hänger kvar ifrån allt kämpande under tidigare år bara lugnas...
Jag får min förklaring på varför saker och ting blir som det blir...
Det som känns väldigt bra är att jag bara kan höra av mig till skolan...
Dom ser över mina funderingar jag har och fixar till om det är något som kan bättras på...
Ibland behöver min oro som hänger kvar ifrån allt kämpande under tidigare år bara lugnas...
Jag får min förklaring på varför saker och ting blir som det blir...
Både jag och skolan får möjlighet att hjälpa min son så som han behöver❣
Så ni ser, det är inte bara barnen som har nytta av en förklaring ibland för att trygga upp...
Även jag verkar behöva det mellan varven...😅
Så ni ser, det är inte bara barnen som har nytta av en förklaring ibland för att trygga upp...
Även jag verkar behöva det mellan varven...😅
Gilla lilla ❤ här nere för att visa att du varit här🤗
1 kommentar(er)
