alskadeunderbarabarn.blogg.se - Jag struntar i vilken orsak det är, jag vill bara att problemet tas tag i för många barn faller isär innan man tar problemet på allvar...

Jag har många gånger pratat med skolan om hur viktigt det är att dom gör rätt anpassningar om jag ska begära att min dotter går in på skolan när ångesten tar över...

Hon skolvägrar ju inte bara för att, utan för att det begärs mer av henne än vad hon klarar av...

Jag har känt mig så frustrerad över att man inte jobbat mer för att göra anpassningarna som min dotter haft behov av under så lång tid...

Anpassningar som gjorts men ändå inte följts upp och som inte anses behövas för dom användes inte av henne ändå...
Det har känts så oviktigt på något sätt när jag påtalat det...
Fungerar inte det ena så får man väl prova det andra eller ska man ge upp då...
Skolan både såg och påtalade problemet men ändå på något konstigt vis kunde man inte göra mer...
Trots att det påverkade henne både i skola och hem...

När jag tryckte på skolan om extra stöttning så hänvisade man till att hon uppfyller kunskapsmålen och därför inte är i behov av det...
Stora grabben uppnådde inte kunskapsmålen men han ansågs heller inte på flera år vara i behov av något extra...
Så frågan är var gränsen går...

Bara för man är kunnig inom ämnena som dottern varit så betyder inte det att man inte behöver stöttning i vissa delar ändå...

Det handlade om att trygga upp så fokuset kunde hamna på skolarbetet...

Jag fattar ju att den ekonomiska biten styr det mesta precis som med allt som handlar om människor...
Inget får kosta...

Ibland undrar jag om egna tolkningar kommer in i vad som görs, upplevs det som att jag tramsar med barnen och man på något sätt vill visa mig att det fungerar att sätta hårt mot hårt...?

För ibland får jag faktiskt den känslan...

Vi lever ju i detta varje dag så varför skulle jag göra det jobbigare än vad det är om det nu bara är att säga ifrån...

Eller blir min påstridighet för jobbig när man som lärare vill förändra men inte kan pga resursbrist...?

Eller är det okunskap det handlar om och att man lever kvar i gamla metoder?...

Något galet är det för man väljer ju yrket för man vill hjälpa barnen framåt..

Jag struntar i vilken orsak det är, jag vill bara att problemet tas tag i för många barn faller isär innan man tar problemet på allvar...

Det konstiga är att när hon flytt skolan då har mina ord och förslag varit väldigt bra att använda...

Jag är inte något utbildad i att hantera oro/ångest men jag kan dra nytta av all oro/ångest jag mött i arbetslivet hos våra äldre och även av hur stora pojken agerat vid för mycket oro...

Får man inte komma intill i vården för kbt-behandling så finns det inte så mycket annat val än att försöka testa och se vad som ger positiv effekt...
Så länge man tryggar upp så går det alltid finna lösningar på det mesta...

Det är gammalt nu det jag skriver om men mina funderingar kvarstår och dyker upp ibland...

Allra mest när jag väl finner en lärare som tar till sig och försöker anpassa efter tipsen/lösningarna vi ger som förslag...
Där vi ser hur bra påverkan det faktiskt har på min dotter och hur mycket bättre hon mår inom bara någon vecka...

Varför slänga bort så mycket tid på dåligt mående när möjligheterna för bättre mående finns så nära till hands...

Det tar sin tid innan man lär känna läraren och innan vi vet hur vi tänker från båda håll...

Jag har varit tydlig med att jag inte kan begära att dottern går till skolan när ångesten är för stor så länge inte skolan anpassar så hon känner trygghet...

När jag har sett att dom lyssnar, tar in och anpassar efter min dotters behov så kan jag börja begära mer av henne...
För jag vet att hon klarar det med rätt stöd..

Nu äntligen börjar vi se resultat och det känns så otroligt bra!

Den där trygga, lugna tjejen börjar hitta tillbaks igen...

Är det en jobbig dag så ringer vi skolan och förbereder läraren...
Vi ger förslag på en lösning för att rädda skoldagen och läraren fixar efter vad som går...

Det kan vara tex en lektion som känns jobbig, målet är att gå dit men att hon även får lämna lektionen när hon vill...
Eller att hon har som mål att gå dit och göra glostestet för att sedan lämna...

Ibland när det blir för jobbigt då hoppar vi över den lektionen så får hon jobba med annat...

Lite kravlöst för att inte ångesten ska ta över...
Vilket minskar oron för om hon inte ska klara det och då flyter det oftast på som om inget problem fanns där egentligen...
Då har hon helt plötsligt klarat en hel lektion och känner sig dessutom väldigt nöjd över det...

Jag hämtar sedan en dotter som skulle kunna spricka av stolthet...

En dotter som kommer hem och berättar vad som hänt och samtidigt utstrålar så mycket glädje igen...

"Idag jobbade jag 2 sidor matte, helt själv...
Eller idag hade vi prov och jag svarade på alla frågor..."

Jag har fått sms av lärare där det stått att min dotter jobbat på bra och varit positiv och glad...

Jag har fått mejl där min dotter får beröm för hur bra hon jobbat på lektionen och att hon helt plötsligt inte springer på toaletten flera gånger på en lektion...
Hur glad hon ser ut med kompisarna på rasten...

Ännu en morgon vägrar dottern gå till skolan, oro för språklektionen tog över...
Hon hade glömt hemarbetet på skolan och inte gjort sin läxa...

Jag mejlar språkläraren för vetskap och ber henne att inte påtala något om att inte läxan är gjord...
Hon vet att hon borde men har glömt den.
Vi ska vara glada om hon lyckas ta sig till lektion...

Jag får inget svar på mejlet så jag vet inte om hon sett det men...

När dottern kommer hem från skolan så frågar jag hur spanskan gick...
Hon skrattar och säger...

"Det gjorde inget att jag glömt göra läxan...
Hon blev glad för hon slapp rätta den över lovet..."

Wow, precis så där ska dom ta henne...
Hon var så nöjd över sin lektion som gått så bra...

Tänk att det var den som gav henne sådan ångest dagen innan och även på morgonen men så löste allt sig så bra...
Så lite som behövs för att göra en orolig människa lugn...

Tänk att fokuset ändå låg på att tala barnet tillrätta...
För inte tror jag att hon skulle bli så lycklig av att jobba 2 sidor matte på egen hand, under en lektion, om hon nu hade kunnat göra det tidigare men bara slarvat bort tiden...

Jag blir så sjukt glad över att det vi kämpat för nu mottagits och faktiskt fungerar...
Ännu gladare blir jag för dessa lärare som lägger ner sitt engagemang i att se barnet och som försöker hitta lösningar som underlättar...

Finns endel orosmoment att jobba med ännu men dessa framsteg underlättar ju orken framåt...👏

Ännu en gång får jag kvitto på att barn gör rätt om dom kan...
Är inte anpassningarna rätt så har dom inte rätt förutsättningar för att lyckas...🌟

Lämna gärna ett avtryck i min blogg genom att gilla lilla ❤ här nedanför 👇

Tack🤗