Stora grabben som hade magont på samma ställe som sist när dom misstänkte blindtarmsinflammation...
Det var bara till att sätta sig i bilen klockan 02.00 för att hämta honom hos sin mormor där han var på avlastningshelg...
Urinprov lämnades utan protester denna gången...
Även blodprov togs i armvecket, lite motigt till en början men gick så bra...
Det är fördelen när vi åker in för samma sak för då har han redan upplevt det en gång och hanterat det på ett sätt så denna gången flöt det på enklare faktiskt...
Skönt när man kan dra nytta av att flera besök sker efter varandra...😅
Vi har ju några timmar på oss att diskutera både det ena och det andra när vi ändå väntar...
Frågorna dök upp om det nu skulle bli operation, måste man då ha en mask över ansiktet...
Det känns lugnt och sansat...
Denna dag märks det att tidigare akutbesöket och prat om operation har börjat vänjas in...
Nu är han redo att se över vilka lösningar som finns om man absolut inte vill ha masken...
Efter undersökningar och blodprov som visade på förhöjning av vita blodkroppar så talade det för att blindtarmen var igång och jäklades igen...
Vi blev inlagda och fick komma till barnmottagningen klockan 6.30...
Grabben hade nog egentligen ställt in sig på att han ska få åka hem eftersom det onda hade gett med sig lite...
Så när vi fick komma till barnmottagningen så märktes det ganska tydligt att han började tappa orken...
Vi fick träffa en ny läkare som informerade att eftersom provet var förhöjt så behövdes ett nytt prov...
Klockan var då 6.30 och nästa kunde inte tas förens vid 12 tiden...
Dom skulle då se om värdet fortsatte att öka eller om det normaliserade sig igen...
"Va! Ska jag inte få åka hem? Aldrig att jag stannar kvar här..."
Både läkaren och sköterskan försökte förklara så gott dom kunde innan dom lämnade rummet igen...
Tålamodet började tryta hos grabben...
Han ville hem...
Allt mer stress började komma när han insåg att vi skulle bli kvar några timmar till...
Han började bli ångestladdad, andningen började öka och jag såg hur han sökte av stället för att se alternativa flyktvägar...
Mina tankar snurrade...
Vad gör man egentligen om han sticker härifrån när det är blindtarmen som spelar sig ett spratt...
Orden började hagla...
Det var bara till att sätta sig i bilen klockan 02.00 för att hämta honom hos sin mormor där han var på avlastningshelg...
Urinprov lämnades utan protester denna gången...
Även blodprov togs i armvecket, lite motigt till en början men gick så bra...
Det är fördelen när vi åker in för samma sak för då har han redan upplevt det en gång och hanterat det på ett sätt så denna gången flöt det på enklare faktiskt...
Skönt när man kan dra nytta av att flera besök sker efter varandra...😅
Vi har ju några timmar på oss att diskutera både det ena och det andra när vi ändå väntar...
Frågorna dök upp om det nu skulle bli operation, måste man då ha en mask över ansiktet...
Det känns lugnt och sansat...
Denna dag märks det att tidigare akutbesöket och prat om operation har börjat vänjas in...
Nu är han redo att se över vilka lösningar som finns om man absolut inte vill ha masken...
Efter undersökningar och blodprov som visade på förhöjning av vita blodkroppar så talade det för att blindtarmen var igång och jäklades igen...
Vi blev inlagda och fick komma till barnmottagningen klockan 6.30...
Grabben hade nog egentligen ställt in sig på att han ska få åka hem eftersom det onda hade gett med sig lite...
Så när vi fick komma till barnmottagningen så märktes det ganska tydligt att han började tappa orken...
Vi fick träffa en ny läkare som informerade att eftersom provet var förhöjt så behövdes ett nytt prov...
Klockan var då 6.30 och nästa kunde inte tas förens vid 12 tiden...
Dom skulle då se om värdet fortsatte att öka eller om det normaliserade sig igen...
"Va! Ska jag inte få åka hem? Aldrig att jag stannar kvar här..."
Både läkaren och sköterskan försökte förklara så gott dom kunde innan dom lämnade rummet igen...
Tålamodet började tryta hos grabben...
Han ville hem...
Allt mer stress började komma när han insåg att vi skulle bli kvar några timmar till...
Han började bli ångestladdad, andningen började öka och jag såg hur han sökte av stället för att se alternativa flyktvägar...
Mina tankar snurrade...
Vad gör man egentligen om han sticker härifrån när det är blindtarmen som spelar sig ett spratt...
Orden började hagla...
"Jävla skitsjukhus, idioter är dom allihopa...
Jag ska hem, jag tänker inte vara kvar här... Jag tänker faan inte göra någon operation..."
Jag ska hem, jag tänker inte vara kvar här... Jag tänker faan inte göra någon operation..."
Nu var han såpass ångestladdad så jag kände att nu behövdes inte mycket förens kaoset är igång...
Hur ska jag lyckas få honom att stanna kvar här...
Inte det lättaste bland nya människor...
Hur ska jag lyckas få honom att stanna kvar här...
Inte det lättaste bland nya människor...
Dom du kallar för idioter är här för din skull, för att hjälpa dig.
Så dämpa din röst.
Din hjärna vill kaosa nu för du blir rädd och det är bara du som kan ta tillbaka kontrollen...
Först kollar vi provsvaren sedan diskuterar vi utefter det...
Vi löser detta!
Vid det tidigare blodprovet lämnade sköterskan en studsboll...
Det var nästan så hon ursäktade sig när hon tog fram den för att han egentligen kanske var för gammal för sånt men av vänlighet så frågade hon ändå om han ville ha den...
Det är precis så som hon gjorde som alla borde göra...
Inte bara ta för givet utan faktiskt se om dom är intresserade...
En boll i tråkigheter kan väl roa både stora som små tänker jag...
Istället för att låta ångesten öka och söka av flyktvägar så la vi nu fokuset på vem som kunde pricka bollen i skon först...
Kroppen blev aktiverad så hjärnan inte hinner eskalera alla mardrömstankar...
Lugnet infann sig igen efter många om och men och vi övergick nu till plattan som fanns där...
Vilka lyxigheter ändå...
En platta där du kan kolla Youtube, spela spel, kika runt på nätet...
Fanns även en tv och möjligheter att se på film...
Det var annat mot vad en annan fick tillgång på sjukhuset som liten...😆
Till och med så grabben sa sen...
"Det är rätt bra att vara här ändå när man får ha en sån här platta...
Hade jag haft en sån här säng hemma så hade jag åkt med den ner till frukost varje dag..."
Bra där, se det positiva i det jobbiga...👏
"Ja men jag tänker ändå inte operera mig bara så du vet..."
Nänä, nu väntar vi in provsvaren så tar vi nästa steg efter det...
Grabbens hjärna fick jobba för fullt för jag lyckades få in han på suduko där siffror ska läggas på sin plats och där satt han sen...
Fia med knuff spel fick vi levererat hemifrån med så det hade vi och roa oss med en stund också...
Det var nästan så hon ursäktade sig när hon tog fram den för att han egentligen kanske var för gammal för sånt men av vänlighet så frågade hon ändå om han ville ha den...
Det är precis så som hon gjorde som alla borde göra...
Inte bara ta för givet utan faktiskt se om dom är intresserade...
En boll i tråkigheter kan väl roa både stora som små tänker jag...
Istället för att låta ångesten öka och söka av flyktvägar så la vi nu fokuset på vem som kunde pricka bollen i skon först...
Kroppen blev aktiverad så hjärnan inte hinner eskalera alla mardrömstankar...
Lugnet infann sig igen efter många om och men och vi övergick nu till plattan som fanns där...
Vilka lyxigheter ändå...
En platta där du kan kolla Youtube, spela spel, kika runt på nätet...
Fanns även en tv och möjligheter att se på film...
Det var annat mot vad en annan fick tillgång på sjukhuset som liten...😆
Till och med så grabben sa sen...
"Det är rätt bra att vara här ändå när man får ha en sån här platta...
Hade jag haft en sån här säng hemma så hade jag åkt med den ner till frukost varje dag..."
Bra där, se det positiva i det jobbiga...👏
"Ja men jag tänker ändå inte operera mig bara så du vet..."
Nänä, nu väntar vi in provsvaren så tar vi nästa steg efter det...
Grabbens hjärna fick jobba för fullt för jag lyckades få in han på suduko där siffror ska läggas på sin plats och där satt han sen...
Det är tur jag kan sova precis vart som helst nästintill så jag hann allt slumra till några gånger under dom lugnare stunderna...
Men det är en chansning att vila ögonen för ibland är det minutrarna till agerandet som avgör om ångesten kommer gå att häva eller inte...
För att orka i dessa lägen så måste dock lite vila intas och då får det gå som det går tänker jag...
Skulle det nu mot all förmodan bli operation så är dessa powernapar absolut nödvändiga för att hantera allt kring pojken på bästa sätt...
Svaren kom till slut och värdena hade normaliserat sig igen så han blev godkänd att åka hem...
Kände att det var tur att det blev så denna gången igen för jag tror faktiskt inte vi hade fått det så lätt, inte efter alla dom timmarna vi redan avklarat...
Nu får jag bara hålla tummarna för att det inte blir något akut med blindtarmen för då kommer vi kanske inte hinna förbereda något...
Det är mindre lyckat isf...
Eller så blir det kanoners just för vi redan avklarat tre turer till akuten pga blindtarmen så grabben kanske blir redo om/när det väl blir dags...❣
Kände att det var tur att det blev så denna gången igen för jag tror faktiskt inte vi hade fått det så lätt, inte efter alla dom timmarna vi redan avklarat...
Nu får jag bara hålla tummarna för att det inte blir något akut med blindtarmen för då kommer vi kanske inte hinna förbereda något...
Det är mindre lyckat isf...
Eller så blir det kanoners just för vi redan avklarat tre turer till akuten pga blindtarmen så grabben kanske blir redo om/när det väl blir dags...❣
Lämna gärna ett avtryck i min blogg genom att gilla lilla ❤ här nedanför 👇
0 kommentar(er)
