16 Mars 2021 - 14:37
Som förälder ringer man samtal efter samtal för att åter ringa ännu mer samtal men ändå händer inget...
Det förvånas mig hur upplägget är kring vården...
Om du som barn "bara" visar tecken på oro/ångest så hamnar du längst ner i prioriteringslistan för det finns mer akuta tillstånd hos barn som står i kö för att komma in på BUP.
Barn som skär sig, barn som försöker avsluta sina liv får vänta i månader innan dom får någon hjälp för köerna är så långa...
Vilket resulterar i att dessa "lindriga problem" så som oro/ångest blir bort prioriterade...
Problemet är bara att dessa "lindriga problem" så som oro/ångest är kanske en av orsakerna till att man börjar skära sig eller börjar med tankarna om att man behöver avsluta sitt liv...
Att vänta med kbt-behandlingar och utredningar som man ser att barnet är i behov av kanske bidrar till att barnet inte längre har det "lindriga problemet".
Utan efter månader/år är barnet det "prioriterade barnet" just för det har börjat skära sig eller faktiskt nu försöker ta livet av sig...
Köerna är så fruktansvärt långa så barn som kunde genomgått en behandling tidigare för att må bättre nu istället får kämpa för att ens orka överleva dagen..
Föräldrar som gör allt i sin makt för att barnet ska få må bättre, föräldrar som gör allt i sin makt för att dom inte en dag ska behöva hitta sitt barn där det har lyckats att avsluta sitt liv för att rätt hjälp inte sattes in i tid...
Det känns förjävligt att ett barn ska behöva må så fruktansvärt dåligt så det inte vill leva längre innan rätt insatser görs...
Det förvånas mig hur upplägget är kring vården...
Om du som barn "bara" visar tecken på oro/ångest så hamnar du längst ner i prioriteringslistan för det finns mer akuta tillstånd hos barn som står i kö för att komma in på BUP.
Barn som skär sig, barn som försöker avsluta sina liv får vänta i månader innan dom får någon hjälp för köerna är så långa...
Vilket resulterar i att dessa "lindriga problem" så som oro/ångest blir bort prioriterade...
Problemet är bara att dessa "lindriga problem" så som oro/ångest är kanske en av orsakerna till att man börjar skära sig eller börjar med tankarna om att man behöver avsluta sitt liv...
Att vänta med kbt-behandlingar och utredningar som man ser att barnet är i behov av kanske bidrar till att barnet inte längre har det "lindriga problemet".
Utan efter månader/år är barnet det "prioriterade barnet" just för det har börjat skära sig eller faktiskt nu försöker ta livet av sig...
Köerna är så fruktansvärt långa så barn som kunde genomgått en behandling tidigare för att må bättre nu istället får kämpa för att ens orka överleva dagen..
Föräldrar som gör allt i sin makt för att barnet ska få må bättre, föräldrar som gör allt i sin makt för att dom inte en dag ska behöva hitta sitt barn där det har lyckats att avsluta sitt liv för att rätt hjälp inte sattes in i tid...
Det känns förjävligt att ett barn ska behöva må så fruktansvärt dåligt så det inte vill leva längre innan rätt insatser görs...
När barnet uttrycker känslor av att inte vilja leva längre så är tryggheten som delas ut ett nummer till BUPakuten dit man kan ringa om det händer igen och man behöver prata med någon i väntan på rätt hjälp...
Man känner sig tom på ord, tom på känslor...
Hur mycket man än ropar så får man samma svar...
Mitt barn som slukas av ångesten medans jag som mamma försöker bli sedd och hörd för att få den hjälpen vi har rätt till❣
Tänk så många barn som lever med detta dagligen...
Tänk så många liv som kanske hinner släckas...
Så många familjer som kanske hinner krossas...
Allt detta sker för att det inte finns tillräckligt med resurser för att hinna med alla barn...
Dom där barnen som faktiskt är vår framtid...❣
Jag lider med dessa kämpande familjer som kanske inte lyckas vända eller hålla ångesten stabil själva och som det ökar för innan hjälpen sätts in...❣
0 kommentar(er)
