20 Mars 2021 - 11:40
💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕
Det här var ett inlägg jag skrev för ett år sedan...
Någon hjälp ifrån vården har vi inte fått än och vi har själva fått lista ut vad vi ska göra för att hjälpa henne på bästa sätt...
Men tack och lov mår hon bättre idag...
Ångesten härjar inte varje vecka utan den kommer och gör sig lite påmind mellan varven❣🤗
Det här var ett inlägg jag skrev för ett år sedan...
Någon hjälp ifrån vården har vi inte fått än och vi har själva fått lista ut vad vi ska göra för att hjälpa henne på bästa sätt...
Men tack och lov mår hon bättre idag...
Ångesten härjar inte varje vecka utan den kommer och gör sig lite påmind mellan varven❣🤗
💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕
Lite kärlek från mormors gosehund gör ju alla glada🤗
Idag ringde BUP-mottagningen upp mig efter x antal samtal jag gjort dit pga min oro över mitt barn som inte mår bra...
Mitt barn som kämpar sig till skolan varje dag men även många dagar blir kvar hemma för ångesten tar över...
Mitt barn som vaknar varje dag med huvudvärk och så även lägger sig med den...
Mitt barn som genomlider skoldagar efter skoldagar utan att veta varför hon mår som hon gör...
Dagar där hon pressas för hårt och känner att hon knappt får luft, där hennes kropp känner hur den vill kräkas och kroppen skakar av ångesten som pumpas runt i kroppen...
Dagar där jag hittar henne på toalettgolvet gråtandes för hon undrar vad det är för fel på henne, där hon undrar varför hon inte klarar saker som innan...
Varför hon inte klarar göra det fast hon vill...!
"Varför får jag aldrig komma in så dom kan utreda mig någon gång..."
Hon börjar gå till skolsköterskan för att se vad hon kan hjälpa till med...
Vi bokar även in samtal hos skolkuratorn som ska försöka puscha henne rätt i att hantera ångesten i skolan...
Jag och läraren ser över vad som kan stöttas upp under lektionerna..
Mitt barn som kämpar sig till skolan varje dag men även många dagar blir kvar hemma för ångesten tar över...
Mitt barn som vaknar varje dag med huvudvärk och så även lägger sig med den...
Mitt barn som genomlider skoldagar efter skoldagar utan att veta varför hon mår som hon gör...
Dagar där hon pressas för hårt och känner att hon knappt får luft, där hennes kropp känner hur den vill kräkas och kroppen skakar av ångesten som pumpas runt i kroppen...
Dagar där jag hittar henne på toalettgolvet gråtandes för hon undrar vad det är för fel på henne, där hon undrar varför hon inte klarar saker som innan...
Varför hon inte klarar göra det fast hon vill...!
"Varför får jag aldrig komma in så dom kan utreda mig någon gång..."
Hon börjar gå till skolsköterskan för att se vad hon kan hjälpa till med...
Vi bokar även in samtal hos skolkuratorn som ska försöka puscha henne rätt i att hantera ångesten i skolan...
Jag och läraren ser över vad som kan stöttas upp under lektionerna..
Jag har kontakt med familjeteamet som håller till på vårdcentralen...
Jag som förälder som har skolplikten hängandes över mig, där jag påminns om mitt ansvar om att barnet ska infinna sig på skolan, deras ansvar om deras skyldigheter till en orosanmälan om barnet är borta mer än ett visst antal dagar från skolan...
Jag frågar personen på BUP hur jag ska gå tillväga för att kunna hjälpa mitt barn på bästa sätt, vad jag ska göra för att hon ska få hjälp nu...
Svaret om att det är långa köer, att hon inte är prioriterad är det sista jag vill ha...
Jag förstår att andra har det värre, jag förstår att dom behöver prioritera dom självmordsbenägna barnen först...
Jag förstår det men jag kämpar för att just mitt barn inte ska bli ett av dom barnen...
Jag som förälder som har skolplikten hängandes över mig, där jag påminns om mitt ansvar om att barnet ska infinna sig på skolan, deras ansvar om deras skyldigheter till en orosanmälan om barnet är borta mer än ett visst antal dagar från skolan...
Jag frågar personen på BUP hur jag ska gå tillväga för att kunna hjälpa mitt barn på bästa sätt, vad jag ska göra för att hon ska få hjälp nu...
Svaret om att det är långa köer, att hon inte är prioriterad är det sista jag vill ha...
Jag förstår att andra har det värre, jag förstår att dom behöver prioritera dom självmordsbenägna barnen först...
Jag förstår det men jag kämpar för att just mitt barn inte ska bli ett av dom barnen...
Det är jobbigt att se hur ens barn blir mer och mer påverkad av ångesten men man inte får hjälp i hur man stoppar det...
Dom beklagar och förstår min frustration/oro kring hur långt detta ska få gå innan rätt hjälp ges...
BUP skickar barnet till närhälsan för att barnet inte är prioriterat och kan få snabbare hjälp via närhälsan, närhälsan har inga resurser för detta och skickar en vidare till nästa ställe...
När man ringer till nästa stället som är en annan vårdcentral som är inriktad på detta så vill dom inte kännas vid detta för dom anser inte att det ligger under deras ansvar utan dom skickar barnet tillbaka till BUP...
Då är vi åter till BUP som inte har tid för dessa "lindriga problem"...
Istället får barnen stå i kö i några år, förhoppningsvis hittar man vägar för att barnet får må bättre i väntan...
Jag vet inte hur många samtal jag har gjort, jag vet inte hur många månader jag har ringt...
Men jag vet att vi fortfarande står här utan hjälp trotts barnets dåliga mående...
Jag önskar så att förebyggande åtgärder prioriterades mer så främst barnen och även vi föräldrar slipper gå igenom detta helvete...
För det är precis så det känns, ett helvete som aldrig vill ta slut!
Vad det gäller skolan så ville man först att jag skulle ta min dotter dit oavsett, om inte jag lyckades så skulle jag få hjälp...
BUP skickar barnet till närhälsan för att barnet inte är prioriterat och kan få snabbare hjälp via närhälsan, närhälsan har inga resurser för detta och skickar en vidare till nästa ställe...
När man ringer till nästa stället som är en annan vårdcentral som är inriktad på detta så vill dom inte kännas vid detta för dom anser inte att det ligger under deras ansvar utan dom skickar barnet tillbaka till BUP...
Då är vi åter till BUP som inte har tid för dessa "lindriga problem"...
Istället får barnen stå i kö i några år, förhoppningsvis hittar man vägar för att barnet får må bättre i väntan...
Jag vet inte hur många samtal jag har gjort, jag vet inte hur många månader jag har ringt...
Men jag vet att vi fortfarande står här utan hjälp trotts barnets dåliga mående...
Jag önskar så att förebyggande åtgärder prioriterades mer så främst barnen och även vi föräldrar slipper gå igenom detta helvete...
För det är precis så det känns, ett helvete som aldrig vill ta slut!
Vad det gäller skolan så ville man först att jag skulle ta min dotter dit oavsett, om inte jag lyckades så skulle jag få hjälp...
Man påtalar att barnet kan bli en "hemmasittare" om det blir hemma för mycket...
Ska jag vara ärlig så blir jag arg av att man ens ber mig göra det...
Jag har redan förklarat att när min dotter mår bra så går hon till skolan och när hon vägrar så mår hon inte bra...
Låter jag henne vara hemma den dagen så går hon nästa dag...
Alla behöver vi väl en återhämtningsdag mellan varven där man kanske behöver bryta ihop och komma igen...
Att skicka barnet till skolan i så dåligt mående skulle ju inte resultera i bra skolarbete eller bra känsla i hennes kropp...
Det handlar inte om att hon sitter hemma och slappar hela den dagen för hon kör sitt skolarbete hemma, fast i en lugnare och tryggare miljö...
Jag tackade iaf nej till deras förslag om att dom ska lösa det om inte jag får iväg henne för är det något jag lärt mig genom åren med pojken så är det inte att tvång bidrar till något positivt iaf!
Jag tackar för det han lärt mig så jag nu kan göra rätt från början denna gången...
Jag sa att dom får göra en orosanmälan om dom behöver för jag förstår ju givetvis att dom behöver följa sina regler.
Något orsakar hennes mående och det kan jag inte blunda för...
Det blev dock aldrig någon anmälan gjord...
Vad det gäller skolplikt så ska det givetvis skötas men mitt barns mående kommer alltid gå i första hand oavsett❣
Jag har gjort vad jag kan, jag hade kontakt med allt och alla men ingen hade tid för att hjälpa när vi som mest behövde det...
Det var en väldigt tuff tid där när jag inte gjorde annat än hämta den ena eller den andra...
Var det inte pojken som hade en jobbig dag så var det dottern...
Var det inte pojkens skola jag behövde hitta andra lösningar med så var det dotterns skola...
Jag tackar för det han lärt mig så jag nu kan göra rätt från början denna gången...
Jag sa att dom får göra en orosanmälan om dom behöver för jag förstår ju givetvis att dom behöver följa sina regler.
Något orsakar hennes mående och det kan jag inte blunda för...
Det blev dock aldrig någon anmälan gjord...
Vad det gäller skolplikt så ska det givetvis skötas men mitt barns mående kommer alltid gå i första hand oavsett❣
Jag har gjort vad jag kan, jag hade kontakt med allt och alla men ingen hade tid för att hjälpa när vi som mest behövde det...
Det var en väldigt tuff tid där när jag inte gjorde annat än hämta den ena eller den andra...
Var det inte pojken som hade en jobbig dag så var det dottern...
Var det inte pojkens skola jag behövde hitta andra lösningar med så var det dotterns skola...
Ibland hann jag bara parkera bilen efter hämtning av ett barn så ringde telefonen och jag fick hämta nästa...
När dom två väl hade en lugn dag då tog minstingen över med att vägra förskolan...
Brytaihopkänslan som hängde över mig hela tiden men man bara fick trycka undan och köra på..
När dom två väl hade en lugn dag då tog minstingen över med att vägra förskolan...
Brytaihopkänslan som hängde över mig hela tiden men man bara fick trycka undan och köra på..
Så här i efterhand när vi även fått reda på att hon förmodligen haft borrelia och måendet kanske faktiskt raserat pga det så känner jag mig än mer tacksam för jag inte tvingat iväg henne dom dåliga dagarna...
Det är inte alltid lätt att veta vilka val som är dom rätta...
Men att lyssna in mitt barn och följa min mamma känsla har iaf hjälpt mig långt❣
0 kommentar(er)
