alskadeunderbarabarn.blogg.se - Ni vet att jag ville inte gråta av sorg utan nu blev jag tårögd av lyckoruset...

Dagarna gick och den där piggheten höll sig kvar...
Jag blev ju faktiskt fascinerad själv över känslan som infann sig i min kropp...

Ja jag kände mig typ nykär, fast i livet...😅

Den där känslan av att resa sig upp och gå mot något man tänkt göra där kroppen faktiskt vill vara med på din planering...

Du vet när man går men kroppen helst vill springa...
Det känns som man svävar fram...

Den är ju helt jävla underbar!

Jag vet inte hur jag ska beskriva hur det kändes, jag tror inte det går att förklara men min ork kändes som den helt plötsligt fått dubbel energi, ja nästan så jag kan säga det tredubbla...

Tidigare har jag varit ute max 15-60 minutrar och sedan fått sovit ex antal timmar efter...

Jag kunde pressa mig att vara ute längre men då med rejäla bakslag...

Jag fick 8 timmar frisk luft en dag... Jag frågade mig själv flera gånger om det verkligen kan vara möjligt...

Ja ni vet känslan av att kunna vara ute i det soliga vädret och inte behöva känna att kroppen ska ramla ihop när som helst...

Eller att psyket inte ska behöva bryta ihop av besvikelse för man aldrig pallar något...

Jag är tacksam om jag bara kunde klara att göra något litet upplyftande ibland som ger lite positiv energi...

Innan operationen stod jag bredvid sambon medans han plantera potatis för jag klarade det inte...
Fast jag stod bredvid så fick jag gå in och sova några timmar...
Jag ville gå sönder inombords av känslan att aldrig orka något...

Näsan började rinna så fort jag överansträngde mig och jag vaknade med halsont varenda gång efter...
Plus allt det andra i kroppen...

Efter operationen har jag planterat massor av blommor...
Ja endel själv och endel med dottern eftersom jag inte fick lyfta eller överanstränga bröstmusklerna...

Förra helgen skulle sambon handla kläder så vi åkte till Överby...
Jag spenderade 2-3 timmar i affären själv och jag mådde för första gången på väldigt länge bra och orkade hålla mig vaken hela resan hem...

Vet inte när jag gjorde en resa sist i bilen till något ställe utan att sova dit och hem för att orka utföra det planerade som resan var till...

Ja förlåt men faan vilken frihetskänsla...

Ni vet att jag ville inte gråta av sorg utan nu blev jag tårögd av lyckoruset...

Men jag påminde mig hela tiden om att det kan vända, känn inte för stor glädje än för det kan vända tillbaka till helvetet igen...

Allt för att försöka vara beredd ifall det bara är en tillfällig känsla...

Orken höll i och jag fixade med allt jag kunde komma över kändes det som...

Idag får tårtorna från barnens avslutningdag få pryda inlägget...

Känslan av att dekorera en tårta med ork och glädje❣