alskadeunderbarabarn.blogg.se - Just hon är en stor bit till att jag har hittat metoder till att orka mitt i allt...

För två veckor sedan gjorde jag ett besök hos arbetsterapeuten...
Jag längtade faktiskt till besöket...
Det hade då gått 4 veckor sedan operationen...
Äntligen kunde jag besvara hennes fråga om hur jag mår utan att känna att tårarna trycker bakom ögonlocken...

Jag kunde få svara att jag mår rätt bra faktiskt...
Ni vet med ett leende på läpparna för jag är så sjukt stolt över att jag kämpat på trots alla motstridiga kommentarer under alla år jag sökt vård...

Just hon är en stor bit till att jag har hittat metoder till att orka mitt i allt...

Att jag dessutom nu rent kroppsligt fick en bekräftelse på att jag har haft rätt på att något har varit galet fel i min kropp kändes så bra...

Visst jag har fortfarande ont i mina leder, jag har värk i min nacke, jag blir lite förvirrad i huvudet när det blir för mycket, trött i huvudet, lite arg ibland osv...

Men det är en månad sedan operationen och så här "bra" som jag mått efter har jag inte mått på år...

Mina års lidande kan inte fixas över en natt, en vecka eller en månad...

Men kanske tids nog...🤗

Jag förklarade för henne att jag är inte van vid känslan av att kroppen ska orka...
Jag blir så ivrig så det känns som jag är överallt och ingenstans och river...

Jag påbörjar något för att upptäcka något annat på vägen och börjar med det för att upptäcka något tredje och sedan går jag förbi det första och inser att fasiken det var där jag var först...

Det bästa av allt är att jag har grejat massor och jag fick inte ens bakslag dagen efter...
Jag grejade massor dagen efter och fick ändå inte bakslag nästkommande dag...
Jag mådde bättre trots allt... Så jag grejade ju givetvis dagen efter där med...🤦‍♀️🤷‍♀️

Jag tänkte direkt efter den braiga starten, fasiken nu händer det, efter sista sjukskrivningen så kommer jag kunna jobba...

Jag skrattade samtidigt för...lite...eller jag menar det är ju askul att kroppen orkar mer...
Men mina tankar far så fort fram och jag hoppas direkt att jag ska vara redo för jobb...

Om jag känner mig så här fräsch trots nyopererad, blodansamling och en förkylning så skulle jag kunna må ännu bättre efter...

Det känns som jag är för speedad och hamnar i min gamla fart och därför får svårt att stoppa mig...

Sedan blir jag besviken när jag inte klarar det jag hoppats på...

Hon skrattade och var givetvis glad för förändringen men bad mig lugna mig...
Att tänka på att ta vilan på dagen som vanligt, inte göra för mycket även om kroppen kanske känner ork...

Från att inte gjort något till att göra massor kommer tids nog att kännas av och kroppen klarar inte det nu...

Jag förstod ju det men det är svårt att bromsa när jag har längtat så efter dessa bättre dagar...

Det känns som jag utnyttjar varje bra stund för jag är livrädd att dom dåliga ska börja igen...

Precis så där dumt som jag alltid har gjort fast sakta men säkert försökt jobba bort...

Jag gick hem lika glad, la mig på soffan och efter många om och men så intog jag min dagliga vila...
Stensomna och sov tills barnen skulle hämtas...
Samma dagen efter...
Dagen efter också...
Ja dagen efter det också...

Kroppen var väldigt trött, jag ville bara sova och sova...

Men det var ändå på ett bättre sätt...

En trötthet men med mindre smärta och mer åt stelhetens håll...

Hela denna veckan har jag vilat för jag märkte allt eftersom att jag överansträngt mig endel...
Jag har känt av ytterst lite i höfterna, en liten förvarning på att varvar jag inte ner så kommer straffet komma...
Stelheten och armarna på nätterna har gjort sig lite påminda...

Men jag har blivit lite för ivrig och lyft lite mer än vad jag "fick" göra så det är nog lite straff för jag inte har tagit det långsamt...

Jag ska ju nu lära mig att förbruka energin dom dagarna jag känner mig friskare och piggare på rätt sätt och i lagom mängd under dagen...

6 veckor har nu gått sedan operationen... Brösten är fortfarande öma/onda men det kanske inte är så konstigt med tanke på ingreppet...

Detta kommer ju trots allt ta sin tid med både upp och nedgångar efter varandra...

Men jag känner mig redo för både upp och nedgångar...

Även om nedgångarna skrämmer mig mest...❣

Frukostmackan hade format mig ett hjärta dagen till ära så den får idag pryda mitt inlägg...🙂

Glöm inte av att njuta av stunden, det du har idag kanske du inte har imorgon❣