alskadeunderbarabarn.blogg.se - Jag vågar knappt hoppas än medans mitt inre vill slå volter av lycka...😍

I samband med operationen så slutade jag med två av mina mediciner som gottfries skrev ut...
Jag hoppades på att operationen ska göra sitt och jag ville plocka bort mediciner för att se om jag var i behov av dom eller inte...
Är det någon gång jag borde ha ondare så är det nu isf kan jag tycka...

När jag väl kom hem från operationen så gav sig inte yrsel, suddsynen och huvudvärken.
Jag plockade bort alla starkare värktabletter som var utskrivet efter operationen och levde på Ipren och Alvedon dom första dagarna istället...

Kände mig lite smått besvärad av att jag inte kan nå saker som vanligt utan måste be någon annan i familjen om hjälp väldigt ofta för att inte belasta för mycket...

Jag gillar inte att vara beroende av någon annans hjälp men på ett sätt så är det ju ändå en bra träning att jag behövde be om hjälp...

Jag fick även hjälp med att köra barnen till skolan för bilkörningen vågade jag inte ge mig in på så snart...

Veckan gick "bra" trots väldigt ont pga blodansamlingen som låg kvar i det ena bröstet...

Känslan var som när jag hade min rejäla mjölkstockning, det värkte konstant i det...
Jag kunde inte vända mig osv för det drog i huden som om den skulle spricka...

Jag kände mig lite influensasjuk men hade dock ingen feber...
Själva snitten kan jag inte påstå att jag kände av...

Jag upplevde att svullnaden hade ökat lite...
Det kändes väldigt fluffigt upp mot halsen men jag tänkte att jag har säkert överansträngt mig så jag avvaktade lite till...

När söndagen kom så hade det gått 5 dagar sedan operation och allt kom över mig...
Jag vet inte om det var strulet kring det ena bröstet som gjorde mig slutkörd eller om jag började förstå att allt var överstökat...
Eller helt enkelt allt tillsammans...

Jag grät, grät och grät...
Kändes som tårarna aldrig skulle ta slut...

Kände mig så besviken över att jag aldrig lyckas genomföra något utan att drabbas av efterföljder...

Så min eftermiddag/kväll bestod av att hantera alla känslor...

Vaknade på måndagen och fick iväg barnen till skolan och sedan grät jag igen...

Tänkte vad fasiken är detta, finns det inget stopp...
Jag kunde stå och greja med något och tårarna bara började rinna hejdlöst...

Jag ringde upp mottagningen och sa att jag hade väldigt ont i det ena bröstet fortfarande...
Jag ville bara se om det verkligen skulle behöva vara så här...
Huvudvärken provocerade också...

Jag kände mig arg över att jag ska behöva ha massor av extra problem pga mitt låga hb också...

Jag fick iaf en tid redan samma dag för kontroll...

Det stod blod kvar så dom gick in med en kanyl och tömde...
Jag fick bedövning innan men fy faan vad obehagligt det var...
Inte ont men obehagligt...

Allt gick inte att få ut men jag fick förklarat för mig att blodet kan ha koagelerat och kroppen tar nu hand om detta...

Ibland kan det bli en infektion men isf sätter vi in penicillin...
Jag bad om att få penicillinet direkt.. jag förklarade att jag klarar inte mer nu, det får inte bli mer strul för jag orkar inte...

Så jag påbörjade en pencillinkur för säkerhets skull...

Måndagen en vecka efter fick jag ytterliggare en tid där jag ev skulle få komma och tömma bröstet igen...
Hade det blivit bättre så kunde jag bara avboka...
Den känslan när bröstet väl blev tömt var ju rätt behaglig...

Jag kämpade på under veckans gång, kände mig trots allt fortfarande ganska pigg med tanke på omständigheterna...

Värken i mitt ena bröst fortsatte...
Känslan var fortfarande som om jag ammade, känslan av att det fylldes på, småvärk hela tiden...
Jag var färgglad längs hela vänstra sidan, blå/lila upp på axeln och lite ut mot armen, blå/lila mellan brösten och det var ömt som fasiken...

När fredagen väl kom så tog jag mig en dusch och efter där började det läcka blod ur det svullna bröstet, ur själva snittet...

När läkaren gjorde tömningen med sprutan tidigare i veckan så satte sköterskan ett plåster över...
Klistret hamnade över sista delen av snittet så därför öppnade det sig när jag drog bort plåstret...

Jag fick ett mobil nummer till kirurgen så jag skickade en bild för att bara kontrollera så att det var okej att jag lät bröstet tömma sig...

För jag tänkte att ut ska det ju helst så jag slipper sprutan på måndag...🙈

Läkaren okejar och sa att det var bra att det kom ut...

Det tömde sig från fredagen till söndagen, det slutade dock inte så jag blev osäker på om det verkligen bara var gammalt blod...

Jag blev lite orolig för att mitt hb värde skulle bli ännu lägre så jag ringde och rådfrågade 1177 som rådde mig att åka in till akuten...

Nytt hb togs som faktiskt hade ökat till 113...

Jag fick bekräftat att det är gammalt blod som kom ut och att mitt hb steg som det skulle så jag kunde ta det lugnt igen...

På måndagen eller tisdagen kände jag att det började lätta...

Äntligen kändes det som jag skulle börja få tid för återhämtning...

Jag slutar nu med ipren och alvedon bara för att jag ska kunna känna av i tid om jag överansträngt mig...

Onsdagen blev jag förkyld istället som allt eftersom ökade till halsont, Influensakänsla, huvudvärk, tappade rösten, kräktes och hostan drog igång...

Vad faaaan hur lyckas man...

En veckas förkylning med 3 barn med samma skit...

Trots nu både problemet med bröstet i två veckor och den tredje veckan med förkylningssymtom så kände jag mig ändå på något vis bättre än innan operationen...

Min kirurg frågade mig vid telefonkontakten hur jag mådde...
Jag förklarade att det är konstigt men jag har känt mig mycket piggare mot innan operationen, jag sov 3 ggr om dagen innan men jag har inte behövt det nu...
Eller behövt och behövt, jag har klarat att hålla mig vaken utan att ha känt mig helt slutkörd...

Men ibland när det blir för tufft så kan jag stänga av och då känns det som jag är piggare än vad jag är.. Så jag vet inte om det är operationen eller om jag bara är inne i en tillfälligt bra mående..
Jag vågar inte tro att det faktiskt kan ha gjort skillnad...

Jag har alltid sovit så ytligt också men helt plötsligt känns det som jag får djupsömn...
Jag vaknar inte ens av minstingen när han kliver upp på natten...

Hon bekräftar min känsla med att om det är någon gång du ska känna dig trött så är det nu...
Du har varit nyopererad och hade ett hb på 90 så känner du dig piggare så låter det som att operationen gjort skillnad...

Jag har läst många som kommenterat hur deras ögonfärg förändrats och hur vitan blivit vitare...

Så jag tog en före bild och en efter bild för jag ville se om det verkligen stämde...

Här är en bild där den översta delen är innan operation och den understa är efter operation...

Visst känns det ändå konstigt...?

Jag vågar knappt hoppas än medans mitt inre vill slå volter av lycka...😍

❤❤❤

Jag vill innerligt tacka mina kära runtomkring som ställt upp för mig...

Barnvakt, chaufför, psykolog, vänn, sambo, ja jag vet inte vilka olika proffessioner ni har behövt ha men ni har utfört dom strålande...😅

Tack, för att just du är precis så som du är❣🌞

❤❤❤

Gillar du att besöka min blogg, gilla och dela den så fler får möjlighet att hitta hit...

Tack för besöket och välkommen åter😉