alskadeunderbarabarn.blogg.se - Efter många om och men så bokade jag iaf in en tid för konsultation inför operation...

Kirurgen var väldigt noggrann med genomgången kring hur en operation går till och att jag ska vara väl medveten om vilka risker detta innebär...

Hon ville även lyfta att många blir bättre men att även många kvinnor inte blir bättre av att ta ut bröstimplantaten och dom kan inte garantera något...

Eftersom jag hoppas att implantaten är orsaken så har jag läst mig till att man ska göra en enblock.

Dvs att man plockar ut implantaten med omslaget som kroppen bildat kring implantaten...

Just för att om man nu har reagerat mot implantaten så kan det finnas rester i det kroppen bildat runt, den så kallade kapseln...

Lämnas kapseln kvar så kan man i värsta fall ändå ha symtom kvar då kroppen ska jobba med den...

Jag hade egentligen möjlighet att göra en operation på samma ställe där jag satte in implantaten för "endast" 15 000-20 000 kronor pga jag är tidigare patient...
MEN dom var inte så fokuserade på att en enblock behövdes och påtalade att kroppen tar hand om kapseln själv...

Jag ville dock göra det riktigt direkt, blir jag inte bättre så kan jag utesluta detta och behöver inte fundera på om det är resterna som ställer till det...

Kirurgen jag valde istället förklarar igen att det är stora risker med det också just för att lungorna kan punkteras vid enblock. Dom skulle göra så gott dom kunde för att få ut allt i ett...
Om det medförde någon risk för mig så skulle bitar av kapseln lämnas kvar...

Hon frågade mig om jag funderat igenom så jag verkligen var säker på att jag ville göra denna operationen...

Det är väl klart att jag egentligen inte vill det, tårarna rann medans jag förklarade att jag inte har något val...

Jag vill ha tillbaka mitt liv och vården hjälper mig inte vidare så jag måste utesluta för att se om jag kan hitta varför jag aldrig blir frisk...

Jag var väl medveten om riskerna och mer än redo för operationen...

Jag skulle få drän för att minska risken för att samla på mig blod i brösten...

Jag planerades in tidigt på morgonen pga mitt illamående som blir värre om jag inte får äta.
Det var även medräknat en övernattning innan hemfärd...

Min tid bokades in... 4 maj...

Nu blev mitt fokus att bara härda ut till operationsdagen...
För att sedan bara hoppas på att denna sommaren blir den bästa på länge...

Allt kändes trots allt lugnt och väl planerat...

Det var många gånger jag började fundera på om jag verkligen gör rätt, tänk om jag plockar ut dom så visar det sig att jag mår lika skit ändå...

Jag var rädd för att operationen skulle göra mig sämre när jag skulle återhämta mig...
Onödigt lidande... Det var dock inget jag skulle få reda på innan så jag återgick till planen igen...

Eller när jag oroade mig för att något skulle gå galet under operationen...

"Tänk om dom punkterar lungan för jag ska envisas med att ha ut allt...
Eller tänk om jag inte vaknar upp igen..."

Jag drömde mardrömmar varje natt om hemskheter som hände min familj...
Typiskt oro tecken...

Jag fick ett samtal veckan innan operationen där dom ville se hur jag känner inför kommande operation...

En väldigt lugnande kvinna som förklarade att jag gärna fick prata med narkosläkare om det skulle kännas bättre...

Men jag blir såhär oavsett vad jag ska sövas för, tycker det är en obehaglig känsla att lämna över allt i andras händer...

Vad det gäller min celiaki så erbjöd hon sig att gå till affären och köpa in frukost samt kvällsmat efter önskemål...

Vilken service även om jag nu inte äter annat än det jag själv tillagar så är ju servicen perfekt...👌

Tacka vet jag privat mottagning, kostar pengar men man blir sedd och lyssnad på...

Dom är väldigt måna om att allt ska kännas bra och att man som patient blir väl omhändertagen...

Jag hade laddat för operationen, läst på om mängder med kvinnor som gjort sina operationer...

Hur dom knappt kunde röra sig på veckor efter, Hur sambon tvättar och borstar deras hår, att dom inte kunde köra bil, hur ont det gjorde och att man skulle få leva som en t-rex den närmsta tiden för att inte belasta bröstområdet...

Tur jag var van att inte leva loppan...

Tänkte det är lika bra jag förbereder mig psykiskt på det värsta så kanske jag mår som bäst istället när jag inser att det nog inte var så farligt...

När jag klev in i mitt övernattningsrum så kändes det som jag tagit in på hotell...

Jag såg fram emot att operationen skulle bli gjord och att jag skulle få lägga mig i den vitbäddade, fluffiga sängen och bara få sova i tystnaden...

För att få vakna till ett bättre mående inom snar framtid❣

Idag får min soffkompis vara med och pryda inlägget...😆